- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1894 /
182

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 8 juni 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I LJ U IN 1894
18’J
Ett utmärkt tillfälle
ait låra känna Iduns Modetidning,
Skandinaviens största och elegantaste, moder-
naste och billigaste modetidning, erbjuder sig
just nu. Af vårkoartalets nummer — april,
maj och juni —• återstår nämligen en liten
restupplaga, som realiseras till Iduns prenu-
meranter för det billiga priset af endast
50 Öre för hela kvartalet.
Dessa nummer, som mot insändande af 50
öre i frimärken till Iduns expedition,
Stockholm, portofritt försändas, meddela
alla de nyaste moderna för innevarande års
vår- och sommarsäsong. Hoarje nummer,
tryckt på elegant papper och i ettformat be-
tydligt större ån Iduns, omfattar ett 8-sidigt
hufcudnummer med 60 à 70 figurer, en stor
dubbelsidig mönsterbilaga med mer än 120
tillklippningsmönster samt en 4-sidig likale-
des rikhaltigt illustrerad handarbetsbilaga i
samma format som hufouànumrèt.
Sändas 75 öre (i st. f. 50 öre) i frimär-
ken, så erhålles därjämte med hvarje num-
mer en fin färgtrycksplansch med modebilder
på ena sidan och moderna hårfrisyrer å den
andra.
Redaktionen.
Buketter under vatten.
Indien har man gjort en vacker liten upp-
ä täckt: afskurna blommor kunna hälla sig
tvä till tre veckor under vatten, utan att un-
dergå nägon som helst förändring. Vi ha ju
länge odlat hyacinther i dubbelglas, i hvilka
en lök på vanligt vis sänder upp sin blomma
i luften, medan en annan sänder sin ned ge-
nom vattnet i glaset; men det exempel, som
härmed gifvits, ha vi icke följt på andra om-
råden.
»The indian garner» har angett, hur man
kan öfverföra samma princip till buketter. Så
snart den, som skrifver dessa rader, läst här-
om, gjorde hon själf försöket; allt som det
kommer an pä, är att binda lätta, öppna bu-
ketter — hvarken några »blomkälshufvuden»
eller »pianotaburetter», som en krönikör en gäng
har uttryckt sig.
Buketterna bindas uteslutande af blommor
och blad, ntan spår af mossa eller annan fyll-
ning, som kan göra vattnet grumligt eller blott
oklart; hvad man begagnar, måste vara full-
komligt rent och alltså sköljas af på förhand.
När buketten är bunden, går man till väga på
följande sätt:
Man fyller vatten i en liten balja, som en-
dast bör vara stor nog, att i densamma kan
stå en flat skål eller liknande samt en kupa,
under hvilken buketten kan få rum.
Den flata skålen — eller hvad det nu är
— sättes ned på botten af baljan; ofvanpå
denna anbringar man sin bukett, som hålles
upprätt på sin plats, genom att dess nedre
del fästes vid något tungt föremål,
Därefter doppar man glaskupan ned i vatt-
net och låter den helt och hållet fyllas där-
med — alldeles som man bär sig åt, när man
skall företa kemiska experiment med gaser.
Utan att lyfta kupan helt och hållet ur
vattnet (dess öppning måste alltid hållas full-
ständigt under vattnet, ty annars slipper luft
in), sätter man den härpå öfver buketten, så
att den kommer att hvila på det undre fatet
eller skålen.
Nu kan man ta det hela upp ur baljan, or-
dentligt torka af undorskålen — dock måste
det naturligtvis stå vatten i botten af densam-
ma, så att luft ej kan slippa upp i glaskupan
— och sätta denna »bukett i vatten» på sitt
bord.
Vid mitt första försök använde jag en liten
bukett af några gröna och hvita krokus, lilje-
konvaljer, en liten blomstrande orangegren samt
-— som grönt — litet murgröna och gulbladig
buxbom. Det var icke någon praktbukett,
det medger jag, och dock såg den i vattnet
mycket vacker och intressant ut.
Genom bladens andning utvecklas en mängd
små luftpäilor, som sätta sig likt daggdroppar
utanpå buketten ; särskildt vid ljus gör det en
briljant verkan.
I vattDet i undre skålen utomkring kupan
kan man sätta blommor och grönt, hvarigenom
man också blir i tillfälle att skymma den bar-
last, som buketten är bunden vid. Härtill
kan ju för öfrigt mycket väl användas något
så vackert som ett stycke korall, en prydlig
snäcka eller liknande.
Hur länge blomstren kunna hålla sig i vatt-
net, kan jag ej säga af egen erfarenhet, då
min bukett ännu endast stått en vecka, men
är det icke troligt nog, att blommorna just i
vattnet finna gynsamma lifsvillkor? De äro
ej utsatta för luften, befinna sig i en jämn
temperatur, äro skyddade mot damm, rök och
gasens verkningar. Min bukett har i alla
händelser hållit sig så förträffligt, att den af-
gjordt besvarar frågan bekräftande.
Nu vill jag härmed locka Iduns alla blom-
sterälskande läsarinnor att göra efter det vackra
försöket; kanske låta de sin tidning med nå-
gra rader veta, huru det slår ut, och om de
göra några lärorika erfarenheter.
Förr och nu. *
Just nu mig uti minnet rann
en liten episod ifrån min bröllopsresa.
»Min vackra älskling,» sa’ min man,
»gå ifrån fönstret, du ej kan
förstå, hur svartsjukan mig gnager,
du allt, hvad mankön är, hit i kupén
ju drager/»
Sju år därefter reste vi
just samma väg — »Hör du Julie,»
min ’äkta hälft’ då hördes brumma,
’gå, ställ dig att i fönstret se,
så lämnar man oss nog i fre’.’
Ur* notisboken.
»1 dagarne tre»
har under den förflutna veckan pågått »Skansens»
vårfest, i likhet med i fjol anordnad till förmån
för det populära friluftsmuseet under medverkan
af en mängd af vår societets alltid offervilliga
damer. Arrangementen voro de mest lyckade,
men väder och vind voro ej synnerligen nådiga,
hvilket tyvärr inverkade hämmande på det hela.
Emellertid var det ansenliga skaror, som under
lördagen, söndagen och måndagen i bästa fest-
stämning böljade om mellan de vackra anlägg-
ningarna där uppe på höjden och af hjärtans
lust deltogo i det brokiga marknadslifvet samt
åsågo de ståtliga bröllopstågen och de pittoreska
folkdanserna och lekarne. Bellmans eget ryktbara
«Gröna lund» lockade med gustavianskt lif, där
sirliga små värdshusflickor i pudrade peruker ser-
verade »rödt vin och pimpinella», medan Fred
man kvintilerade till sin luta under andlöst lyss-
nande intresse. Den älskvärdhet, med hvilken de
medverkande utförde sina roller och tillmötesgingo
publiken, står öfver allt beröm.
På ondagen —■ den 6 — firades Stansens na-
tionaldag, tyvärr under fortfarande ogynsamma vä-
derleksförhållanden, men dock med anslutning.
Särdeles effektfullt var folkskolebarnens tåg— flere
tusen ungdomar under flygande fanor, för hvilka
de stora fosterländska minnenas innebörd tolka
des däruppe, i denna tjusande omgifning af äkt-
svensk natur och denna ram af äktsvenskt lif.
Och högstämda, fosterländska sånger ljödo, och
unga och gamla hjärtan slogo i kapp.
Heder åt den nitiske skaparen af den vackra
kult, som Skansen så lysande företräder, och åt
alla som stöda den!
Skola lärarinnor ej få gifta sig? Vid
ett sammanträde, som Stockholms folkskollärare-
förening förliden lördag afhöll vid Djursholm, fö-
retogs till behandling frågan om lärarinnornas
rättsliga ställning, sådan den skulle bli, om kyrko-
mötets förslag att utsträcka afsättningsrätten be-
träffande gifta lärarinnor vunne k. m:ts bifall.
Det vore emellertid genom erfarenhet tydligt åda-
galagdt, att lärarinna, som trädde i äktenskap,
icke därigenom, såsom man velat påstå, blefve
mindre kärleksfull mot sina elever eller mindre
duglig och nitisk såsom uppfostrarinna. Om detta
någon gång skulle ha varit eller blifva händelsen,
ägde skolans myndigheter tillräckliga och fullt
verksamma vapen däremot i skolstadgan I stäl-
let för att lämna större garanti för ett mera ni-
tiskt och samvetsgrant arbete i skolan, komme en
i rättsligt afseende osäker ställning att blifva
menlig, icke minst i afseende på skolans uppfo-
strande verksamhet, förorsaka täta ombyten af
lärarkrafter och afhålla många af de mest dug-
liga att ägna sig åt uppfostrarkallet.

*


Till en älskad systers minne, k den nu
i Stockholm pågående sedvanliga vårutställningen
af eleverna vid Konstakademiens arbeten tilldrar
sig isynnerhet ett konstverk den största uppmärk-
samhet. Det är en staty af akademiens resesti-
pendiat, den mycket begåfvade fru Agnes Kjellberg-
Frumerie, framställande en fiolspelerska i kropps-
storlek, ett porträtt af hennes likaledes högt lof-
vande, men så tidigt bortryckla syster Alma Kjell-
berg. Trots den moderna dräkten och det genre-
artade ämnet har detta fått ea genomgående pla-
stisk och nobel behandling. Figuren som helhet är
präglad af måttfull grace, och profilen träder fram
mjukt och elegant. Med ögonen nästan slutna, i
harmoniernas tjusande dröm, hängifver sig den
unga kvinnan åt ett spel, hvari hon synes inlägga
hela sin själ.
*


En Maria-gärning. I stora grafkapellet å
Nya kyrkogården fördes för några dagar sedan til!
sitt sista hvilorum stoftet af änkefru Augusta Hen-
riksson, hvilken omkring 30 år varit verksam så-
som söndagsskolelärarinna. Jordfästningen för
rättades af pastor Josef Rosenius, som före den
samma talade några ord om den aflidna. Till in-
gångsspråk för sitt tal hade han valt orden: »Ett
är nödvändigt. Maria har utkorat den goda de-
len, hvilken icke skall tagas ifrån henne.» Tala-
ren framhöll, att den aflidna under sitt lif visat sig
djupt fatta och tillämpa dessa ord, och han skildrade
huru hon under 30 år bland de små utöfvat en
välsignelserik verksamhet. Kistan var betäckt
med kransar, bland andra från åtskilliga söndags-
skolor och från Mödraföreningen.
*


En banbrytarinna för kvinnlig lärdom och
därtill en sällsynt intressant personlighet gick den
3 dennes ur tiden, då föreståndarinnan för det
stora Hallska elementarläroverket för flickor i Gö-
teborg, fröken Mathilda Hall, afled därstädes, 61
år gammal — skrifves till Idun. Vi skola med
första återkomma till en fullständigare skildring
af den märkliga kvinnans lefnadsgärning,
*


»Hvad rykte kan kosta. » Sonja Kovalev-
sky utgör ämnet för en utförlig, på en gång sym-
patiskt och spirituelt skrifven artikel, som den
kända författarinnan Arvéde Barine under rubri-
ken »La rançon de la gloire» (Hvad rykte kan
kosta) fått införd i det senast utkomna häftet af
Revue des deux Mondes. Författarinnan lämnar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free