Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 15 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nierar så bra tillsammans med dess breda be-
handling, Ungefär på samma sålt som enligt min
åsikt en större, bredt utförd lavering tar sig bäst
ut, om den malais t. ex i neutral tint.
De allra ljusaste dagrarne kunna vid kolteck-
ning, i synnerhet om teckn ngen försiggått på s. k.
tonpapper, ganska lämpligi åvägabringas med hvit-
krita eller hvit akvarellfärg. De må-te emellertid
såsom vid blyerts- och svartkritsteckning utföras
allra sist för al ej förorsaka Smutsiga toner.
En kolieckning är mycket ömtålig, såsom man
läti kan första. Finvng är därlör naturligtvis af
nöden, men bör ske med slor försiktighet, så att
ej fixers Tiien vållar oreda i kolstoffet.
Teckning med tusch är eu art af teckning, som,
på «amma gäng d*n ej kräfver några dyra mate-
rial, är treflig att utölva och i hvi ken man till
och med eUer relativt ringa öfning kan åstad-
komma resuhat af elt visst värde.
Teckningen går så till, såsom nog många af
mina läsar nnor vela, att man med tusch och stål-
penna tecknar (och skuggar, om så erfordras).
Delia är nu den hufvudsakliga metoden.
Några närmare upplysande ord tarfvar nog emel-
■ lernd saken.
När man vill teckna med tusch, bör man, i syn-
neDiet om man ej är vidare van att teckna, förut
med en täm igen hård blyertspenna teckna upp de
hufvudsakliga konturerna af det som sedan skall
utföras i lusch,
Tuschen, som användes, antingen rifver man
själf (se härom n:r 2 och 3 i 1893 års Liun) och
tills-r då, att den b ir riktigt mörk, eller också
köper man sig en flaska flytande tusch. Det se-
nare är kanske vid dylik tuschteckning det som
mest är alt rekommendera.
Stålpennan, som man begagnar vid teckningen,
bör vara af fm nummer (t. ex. EF), om man nöjer
sig med vanliga stålpennor. Eljes fi mas särskilda
textpennor att köpa, dels i form af vanliga stål-
pennor att isätta i ett vanligt pennskaft, dels af
särskild façon, fastsatta vid ett smalt träskaft.
Den senare sorten, oftast fran firman Blanzy Poure
& Cue. är gan-ka anvandbar. En dylik penna med
skaft kostar 10 öre.
Papperet, hvarpå teckningen sker, kan utgöras
af vanfgt godt, ej alllför ojämnt ritpapper. Kar-
tongpapper (k pes arkvis) kan begagnas. Det torde
emellertid ej under alla förhållanden vara så lämp-
ligt som ritpapper i synnerhet därför att den med
blyerts gjorda underteckningen här ej så lätt som
eljes kan aflägsnas
När man nu tecknat upp nödiga konturer med
hård blyerts, följer man däref-er dessa med tusch-
pennan så troget som möjligt. Är meningen ej
blott att te- kua — detta uttryck här taget i bety-
delsen af till större delen konturteckning _utför
man äfven skuggorna med tuschpennan, därvid
naturbglvis såsom vid all teckning bemödande sig
alt medels penndragen åvägabringa en trogen bild
af föremålets, som afbildas, karaktär.
Härvid är särskildt beträffande landskap alt iakt-
taga, att partier, längre bort belägna, tecknas svagt
och tämligen likformigt, så att de ej genom sin
kraft eller sin mera oregelbundna form blifva äg-
nade att särskildt ådraga sig betraktarens upp-
märksamhet.
(Slut i nästa n:r.)
mscs
Fru Aktsam.
*!ffpljVem är nu det — fru Aktsam?» hör
«==£« jag Iduns ärade läsarinnor utbrista.
Tålamod bara, vi skola strax få göra hennes
bekantskap!
Eller har ni inte kanske i er vänkrets någon
dam, på hvilken ofvanstående titel passar in?
Har ni inte lärt känna den lilla frun, som
alltid går omkring i gamla, utslitna kläder,
därför att hon vill akta sina bättre, som ser-
verar de sina kaffe och te i spräckta och öron-
lösa koppar, emedan det vackra, Dya porslinet
oskadt bör fä pryda skåphyllorna; som sveper
en handduk öfver matkorgen och bär bomulls-
vantar utanpå glacéhandskarne, på det att all-
ting må hälla riktigt länge och noga aktas?
Dä ni kommer på besök hos fru Aktsam,
så skakar hon mycket lifligt er hand och häl-
sar er hjärtligen, men samtidigt glida hennes
ögon med oroligt forskande blickar ned till
edra fötter för att se efter, om ni noga torkat
dem, och medan hon förströdd följer med ert
tal, har hon redan upptäckt den lilla våta
fläcken pä mattaD, som en liten isbit på er
kappfåll förorsakat. Hon kan omöjligen in-
vänta ögonblicket för ert uppbrott för att ge
order åt tjänstflickan att aflägsna spåren af er
närvaro.
Och då ni vid afskedet är nog olycklig att
från en framskjutande gren på blomsterbordet
i förbifarten stryka af ett halfvissnadt blad,
drabbas ni af en så förebrående blick, att ni
med all fart böjer er ned för att plocka upp det.
Och fru Aktsams barn sedan, hvilka bekla-
gansvärda varelser! Den lilla flickan har en
söndags- och en hvardagsdocka. Den senare
är ett klumpigt, outslitligt trävidunder och be-
värdigas aldrig med en blick af ägarinnan;
dess större är hennes åtrå efter den vackra
vaxdo -kan med de blåa emaljögonen, den röda
purpurmunnen och de gula silkeslockarne, som
ständigt hvilar väl förva’ad i byrålådan. Sön-
dags eftermiddag får den lilla — under mam-
mas uppsikt — leka en stund med denna sin
älskliug, hvilket ju vore förtjusande, om inte
ideliga utrop och uppmaningar — »ta inte i
så hårdt!» »släpp den för all del inte ! » »tufsa
inte till klädningen ! » — åtföljda af små fin-
gerknäppningar, alldeles förstörde nöjet.
Och den lille gossen !
Hur begärligt hänga ej hans ögon på den
präktiga bilderboken, som morbror skänkte ho-
nom redan förra julen, men som ännu allt- !
jämt sättes undan af fruktan för att den kunde
ritvas sönder och fläckas ned. Hur roligt vore
det ej, att en gång få tumla om i barnkam-
maren med den vackert sadlade lilla hästen!
Men mamma tillåter det ej, den dyra leksaken
måste noga aktas.
Barnen växa upp. Dottern ville så gärna,
liksom hennes kamrater, en gång fä inbjuda
sina väninnor, sonen se ett par gäster hos sig.
»Nej, inte för allt i världen,» säger fru Akt-
sam, »de präktiga möblerna, de välvårdade
mattorna, de ömtåliga prydnadspjäserna, allt
måste så noga aktas.» Far i huset har för
länge sedan tråkats från hemmet af fruktan
för de eviga sparlakansläxorna, han tar sitt
glas och röker sin cigarr annorstädes, där in-
gen ängslan för gulnade gardiner behöfver af-
hålla honom, där ej en ström af bannor hotar
honom om en kaffedroppe smutsar bordduken.
Döttrarna lämna snart och gärna föräldrahem-
met och fatta det bestämda beslutet: i milt
hus skall det då inte »aktas».
Med sannskyldig ångest skicka de se’n en
gång sina egna små till mormors hem. Om-
sorgsfullt undersökas först de små klåfingrarne,
fötterna putsas och noga inpräntas, att de ej
få klifva på stolarne, ej dra i bordduken, ej
ripa det blankbonade parkettgolfvet, ej tumma
fönsterrutorna.
Barnen andas med lättnad ut, när de åter
vända hem från mormor, och jubla emot sin
snälla och öfverseende mamma.
Känner ni henne nu, fru Aktsam, kära lä-
sarinna? Medger ni icke nu, att det lofliga
nitet att akta och spara till sist kan urarta?
Allt har hon noga aktat, fru Aktsam! Allt
är blankt och som nytt vårdadt, blott en sak
har tagit obotlig skada därvid: familjelyckans
behag, glädjen och trefnaden i det egna hemmet.
Hedda Lengauer.
Kvartals- o. halfårsprenumeranter torde
oförtöfvadt förnya prenumerationen
för det senare halfåret!
En revolution
En lösning af frågan om tjänstflickor.
Ï
den ansedda eDgelska tidskriften »The
Nineteenth Century» har en dam, mrs
Lewis, skrifvit en spirituell artikel, som be-
bådar en kommande revolution inom hushållen.
Författarinnan medgifver icke, att livad hon
förkunnar är någon revolution; hon anser, att
det endast är en fortsatt utveckling af prin-
ciper, som redan blifvit införda.
Sålunda‘sänder t. ex. byggmästaren ut sitt
arbetsfolk för att reparera våra hus; målare
och glasmästare komma in och utföra sitt ar-
bete och gå sin väg igen, utan att man har
någon förpliktelse att sörja för dessa arbeta-
res föda, kläder eller öfriga vare sig lekam-
liga eller andliga behof.
Författarinnan till den omtalade artikeln an-
ser, att en liknande fördelning af arbetet kunde
utsträckas till andra områden. Hvarför skulle
det t. ex. icke kunna vara ett köksetablisse-
ment vid hvarje gata, från hvilket måltiderna
skickades till hushållen, så att man sluppe det
med dem förenade besväret hemma ? Det finns
ju städer, i hvilka en början i denna riktning
redan blifvit gjord.
»Dagens matsedel» — säger mrs Lewis —
»skulle skickas ut till hvarje hushåll på morg-
narne och beställningar upptagas på samma
sätt som fiskbandlarne nu kringsända sin mor-
gonlista, och det borde vara ett Esta och ett
2:dra klassens kök. Etablissementet måste ha
telefonförbindelse med de hus, som begagnade
detsamma, så att man lätt kunde rekvirera en
extrarätt, ifall det komme oväntade gäster till
middagen eller kvällen. Vidare borde etablis-
sementet vara så inrättadt, att det, om så ön-
skades, kunde skicka folk för att servera mål-
tiden.
Mrs Lewis nöjer sig emellertid icke med
att befria husmödrarna från det utslitande slä-
pet i köket; för hennes profetiska blick visar
sig en armé af utlärda dagtjänstflickor, som
regelbundet komma hvarje dag och uträtta sitt
arbete med noggrannhet, ordning och duglig-
lighet och därpå försvinna. Antalet tjänare
skulle på detta sätt inskränkas till ett mini-
mum, och allt skulle bli ordnadt efter affärs-
mässiga principer, så att tjänarne skulle få
mera fritid och husmodern kunna lefva sitt lif
utan den ständiga plåga, hon nu har af ett
ständigt påhäng af tjänare.
Tjänstflickefrågan skulle på detta sätt vara löst.
Artikeln fäster slutligen uppmärksamheten
på, att en sådan utveckling äfven skulle vara
ägnad att bidraga till lösningen af en annan
synnerligt viktig punkt: kvinnofrågan.
Det finnes för närvarande en hel del kvin-
nor — af både börd och uppfostran — som
behöfva förtjäna sitt dagliga bröd, och som sä-
kert skulle vara villiga att låta all fåfänga vika
och gå ut i tjänande ställning, men som at-
hållas därifrån af den omständigheten, att de
frukta för beröringen och samlifvet med folk
af simplare art och väsen.
Att det äfven i vårt land finnes ett sådant
behof, framgår af det faktum, att måDga s. k.
bättre damer resa öfver till Amerika och där
gä ut som tjänstflickor.
Om hushållen skulle ordnas så som mrs
Lewis föreslagit, skulle det kunna bli plats
för dessa damer, hvilka t. ex. kunde bli före-
ståndarinnor och inspektriser för köksetablis-
sementen, uppköperskor på torgeD, »uppsy-
niDgskvinnor» öfver tvättgummorna och syflic-
korna, borddukerskor, kassörskor o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
