Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. 22 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
i.’.
VI NNAN <H hi
;iviw\Vu.vvoiwXwC
Stockholm, T/hins Tryckeri Aktieholng
ä»g8i\ <
wåml
iikåi:
BBSS
sfiMMsaP
KS®
N:r 25 (340) Fredagen den 22 juni 1894. 7 de årg.
Prenumerationspris pr är :
Idun ensam ...................... kr. 5: —
Iduns Modetidning jämte ko-
lorerade planscher______ » 4: 50
Iduns Modet, utan kol. pl. ... » 3: —
Byrå :
Klara v. Kyrkogata 7, 2 tr.
Allm. telef. 6147.
Prenumeration sker å alla post-
anstalter i riket.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas säkrast kl. 2—3,
Redaktionssekr. : J. Nordling.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Lösnummerspris I 5 öre
(lösn:r endast för kompletteringar)
Aiinoiispris :
35 öre pr nonpareillerad.
För »Platssökande» o. »Lediga platser»
25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv.
Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.
Charlotte Wahlström.
odsten i våra dagar
Jg? liknar icke mycket
J(jt konsten i århundra-
^ ’ dets midt. Detta
märker man kanske mest
på landskapsmålningen,
och likväl var det förnäm-
ligast denna, som i med-
let af adertonhundratalet
bröt nya banor och då upp-
trädde som en ungdomlig
och lifskraftig konst. För
fyrtio år sedan hade de
svenska landskapsmålarne
just frigjort sig från det
mörker, där Fahlcrantz
förde spiran. Hans mörk-
bruna grundton hade ut-
bytts mot friskare färg,
och 1850-talets svenska
målare, med Edvard Bergh
i spetsen, ville icke låta
sig nöja med det obe-
stämda och ungefärliga,
som var tillräckligt för
det då äldre släktet. Man
fann icke nog att »se na-
turen så som den af en
himmelsk ande måste å-
skådas», hvilket den gam-
la kritiken hos oss hade
funnit så förtjänstfullt,
utan man gick ut i na-
turen och såg med egna
jordiska ögon, äfven om
man icke ännu stannade
där och fullbordade sin
tafla i fria luften.
Adertonhundrafemtiota-
lets målare tilltrodde sig
icke att, såsom sina före-
gångare, återgifva »själfva
andan» i en främmande
ii®
-’S ^
’ ’A
1B1
mm
natur, utan att någonsin
ha satt sin fot i det lan-
det, eller att måla en be-
stämd ort, som de aldrig
sett. De trängtade efter
sanning, hvarom företrä-
darne aldrig hade bekym-
rat sig, om också san-
ningen visst icke fullt
uppnåddes. Hvad de an-
sågo för full sanning, be-
traktas nu som något gan-
ska konventionelt. Hvad
de förklarade vara »friskt
i färgen», kallas nu »brun
sås», och mången käck
friluftsmålare i våra da-
gar påstår, att det just
icke var mycken skillnad
mellan Fahlcrantz och
Edvard Bergh.
Detta är onekligen att
göra sig skyldig till stor
orättvisa. Så långt man
i vår tid än lämnat det
Berghska målningssättet
bakom sig, bör man väl
därför icke glömma, att
det var just detta, som
bröt med det gamla och
förkonstlade. Ehuru det
nog kan vara sant, att
det är större olikhet mel-
lan en tafla af Edvard
Bergh och en rask fri-
luftsmålning på 1890-talet
än mellan den förra och
ett stycke af Fahlcrantz,
så står dock hela den
nutida landskapsmålnin-
gen i Sverige uti tack-
samhetsskuld till den
Berghska perioden, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
