Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 29 juni 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 205
efter syndafallet uttalades öfver kvinnan, äger
icke tillämpning på dessa svarthåriga Evas dött-
rar; ty icke afbryter en indianfru sina dagliga syss-
lor för en sådan småsak som ett barns födelse.
Hon bär bara sin »baby» genast ned till en flod,
ger bilan ett ordentligt bad, lindar barnet i ylle-
bindlar och snör sedan byltet fast vid ett 3 fot
långt och 1 fot bredt bräde, samt hänger det hela
upp på en vägg eller, om modern arbetar ute, på
en trädgren. Ingenting kan vara enklare.
När modern går ut, tar hon barnbrädet på
ryggen, och är hon samtidigt välsignad med två
spädare »krabbor», så hänger hon det andra brä-
det på bröstet, och så: All right!
Som jag redan antydt, förnekar detta naturfolk
tillvaron af dödliga sjukdomar, åtminstone hvad
dem själfva beträffar. Indianen dör antingen af
ålderdom, eller faller han för vapen, och därmed
punkt.
Denna tro har sina betänkliga följder, ty det
händer ibland, att någon bland dem dukar under
för sjukdom, och då anses han eller hon vara
undanröjd genom gift, hvadan det gäller att finna
mördarne. Härvid äro deras spåmän behjälpliga.
Jag måste skratta, då jag under min vistelse i
Sverige erfor, att äfven där finnas så kallade
»kloka», som upptäcka tjufvar, uppgifva hvilka
som kastat sjukdom på människor och boskap
o. s. v., ty detta påminde mig om våra indianer.
Här ställer sig dock saken något ohyggligare, ty
sedan spåmannen blifvil begåfvad med hästar,
smycken o. d., nämner han några namn. För-
sedda med denna angifvelse gå den aflidnes an-
höriga till höfdingen’ och fordra de förmenta
brottslingarnas lif.
Något tvifvel på angifvelsehs sanning lägges
icke i dagen, men ett .slags råd sammankallas af
höfdingen, dom fälles, fyra stora bål upptändes
(möjligen är 4 ett symboliskt tal) och under in-
diaufestlighet, med dryckesslag, skratt, skrål och
dans, brännas de förmente mördarne.
Om då detta folk icke har någon religion, frå
gar kanske någon af Iduns läsarinnor. Jo bevars,
men i Jikhet med andra hednareligioner utestän-
ger den ingalunda grymhet och råa seder. Indi-
anerna tro på »Pillan» (skaparen) samt på några
underordnade gudar, t. ex. »Eponemon» (krigsgu-
den), »Guecubu» (det ondas gud) och »Moilen»
(det godas gud), till hvilka de, i skuggan af ka-
nelträd, offra djur, då något inträffar, hvilket fö-
refaller indianen som yttringar af gudarnes vrede
och misshumör.
Och så lifvet efter detta?
Ja, odödlighetstron är stark hos indianen, men
den förflyttar dock icke de aflidnas själar från
den här planeten, utan till ett mystiskt berg, som
de förlägga midt i oceanen. —
I hopp om, att lduns läsarinnor icke haft allt
för tråkigt vid detta lilla besök hos ett naturfolk,
bjuder jag dem samtliga på ett eftermiddagsbad
bland vår fina societet samt därefter prof på vår
högsommars sköna frukter och blommor, allt på
den spiritiska vägen, hvilken är så billig för både
de inbjudne och inbjudarinnan.
Palma.
Till
Kronprinsessan leovisas (”åessans”)
silfverbröllop.
äkerligen finnes det ingen svensk kvin-
na, som ej gärna skulle vilja på nå-
got sätt visa kronprinsessan Lovisa af
Danmark, den folkkäre konung Carl den
femtondes dotter, sin tillgifvenket och
deltagande, då hon den 28 instundande
juli firar sitt silfverbröllop. I liflig och
kär hågkomst lefver furstinnan ännu hos
hela det svenska folket, ehuru kärlekens
och pliktens bud anvisat henne ett nytt
fädernesland, och själf hyser hon å sin
sida ännu samma varma tillgifvenhet som
fordom för det land, där hennes vagga
stått.
På silfverbröllopsdagen kommer Hennes
Kongl. Höghet naturligtvis att uppvaktas
af alla möjliga korporationer och deputa-
tioner samt begåfvas med allehanda dyr-
bara presenter och eleganta adresser.
Någonting dylikt kan här ej bli fråga om.
Det gifves dock ett enkelt sätt, hvarpå
ett stort antal svenska kvinnor vid detta
tillfälle skulle kunna vara med och be-
tyga H. K. H. sin tillgifvenhet och vörd-
nad.
Här nedan läses en lyckönskningsadress,
afsedd att i prydlig utstyrsel tillställas
kronprinsessan, och å annat ställe i detta
nummer återfinnes en anteckningslista
(sammanhängande med romanbiblioteks-
arket; bör naturligtvis frånskiljas), hvil-
ken Ni själf bör underskrifva och där-
jämte uppmana edra kvinnliga bekanta
att underteckna. Sedan Ni samlat så
många underskrifter som möjligt, åter-
sänder Ni listan till Iduns Redaktion,
Stockholm. Här ordnas listorna och in-
bindas prydligt till en diger volym, i spet-
sen för hvilken sättes efterföljande lyck-
önskningsadress i prydligt färgtryck eller
textning:
Eders Kongl. Höghet!
Tjugufem år hafva i dessa dagar för-
flutit, sedan det band knöts, som förena-
de Eders Kongl. Höghet med en älskad
gemål och på samma gång bidrog att
ytterligare befästa vänskapen mellan Nor-
dens samsläktade folk. Då den folk-
käre konung Carls dotter gick att utbyta
det land, som sett henne födas, mot ett
nytt fädernesland, följdes hon till det
nya hemmet af de varmaste förböner från
ett helt folk, hvars tillgifvenhet hon ägde
i samma grad som hennes höga föräldrar.
Att den kärlek, som då ägnades den unga
bruden, ej af åren förminskats, det- tro
vi oss med full tillförsikt våga påstå.
E. K. H. torde ock själf därpå i minnet
bevara många bevis. Säkert är, att lika
varma som de välgångsönskningar voro,
som följde den nyförmälda furstinnan,
då hon för tjugufem år sedan lämnade
oss, med lika stor begärlighet hafva vi
under de gångna åren mottagit hvarje
meddelande om henne. E. K. H:s säll-
sporda lycka som maka och moder har
sålunda ej kunnat annat än på det inner-
ligaste glädja hvarje svenskt kvinnohjärta,
liksom ock det varma intresse E. K. H.
vid så många tillfällen lagt i dagen för
Sverige, visat oss, att kärleken till det
gamla fosterlandet ännu är beståndande.
Hvarje besök hos oss har säkerligen ock
å ömse sidor befäst det gamla kärleks-
bandet, på samma gång det för dem af
oss, som vid dessa tillfällen haft förmå-
nen kunna uppfånga en skymt af E. K.
H., varit en källa till glädje. Det namn,
som barnajoller och föräldrakärlek gemen-
samt skapat, det har blifvit hela det sven-
ska folkets smeknamn för E. K. H, ty i
det namnet möttes konungens och folkets
kärlek. Så länge det namnet lefver —
och det skall ännu länge och ’ särskildt i
dessa dagar vara på allas läppar — så
länge lefver ock det svenska folkets kär-
lek till »Sessan».
Bland de många synliga yttringar af
vördnad, tillgifvenhet och kärlek, som
med anledning af silfverbröllopsdagen
komma att ägnas Eders Kongl. Höghet,
torde denna enkla adress vara en af de
anspråkslösaste. Vi tro dock, att det
skall glädja den svenskfödda furstinnan
att se sig hågkommen särskildt af sven-
ska kvinnor och att vid ett tillfälle så-
dant som detta veta, att Hennes egen
tacksamma bönesuck för de år som gått
följes af mång tusen svenska kvinnors
varma bön, att Han, som styr våra öden,
ännu länge måtte förunna Henne att
vara medelpunkten i sitt eget hem och
liksom hittills en föresyn som maka och
moder för de folk, emellan hvilka hon
delar sin kärlek.
Värdes mottaga, Eders Kongl. Höghet,
vår underdåniga lyckönskan på silfver-
bröllopsdagen, och hålle Gud öfver Eder
och Edert hus sin skyddande hand!
Sverige i juli 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
