Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. 6 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 211
Så kort, som från kärlek bevingad
till. kärlek försmådd och betvingad,
så kort som från sommar i brand
till vinter i dvala och band,
från jubel i tusende kosor
till vågor, som stelna vid strand,
och regn utaf fallande rosor
i rosornas grånande land.
Sigrid Elmblad (Toivo).
Minnenas skatt.
Af Erny.
irnmi — hvar häller Mimmi hus? Lek-
tionen skall börjas!»
Det var en temligen sträf röst, tillhörande
guvernanten, som lutade sig ut genom det
öppna fönstret och spejade hit och dit öfver
den nedanför liggande trädgården.
Lilla Mimmi, som likt ett lösryckt rosen-
blad eller en liten fjäril fladdrade fram mel-
lan bärbuskrr och caprifoliihäckar, hukade sig
ner för att göra sig osynlig och änDu en liten,
bara en liten stund till få rä om sig själf
bland blommorna, fågelkvittret, de smekande
vindarne och alla de stora, rara krusbären . . .
sedan skulle hon strax bii lydig, så lydig . . .
Men vid en ny maning från mabonne måste
hon krypa fram ur sitt gömsle, och — usch,
hon kände sig halft som en liten martyr, halft
som en liten missdäderska, för såvidt hon nu
verkligen kunde reda ut sina käDslor under
dessa begreppsbeteckningar.
Vid sådana tillfällen hände någon gång, att
hennes far, gamle baronen, småleende hviskade
till guvernanten: »låt henne leka en liten stund
till, fröken ! Barn är ju ändå barn — tids
nog kommer lifvets allvar.»
En sådan inblandning af kontraorderns na-
tur anses visserligen i allmänhet ej verka godt
på barn, och det kunde nog tyckas, som gamle
baron med sin efterlåtenhet skämde en smula
bort det enda, älskade barnet, »ögonstenen»
och »kelgrisen». Men kanhända ändock i
detta fall fadersögat såg klart och fadersin-
stinkten kände rätt, ty hvarken olydig, lat eller
själfsvåldig blef lilla Mimmi i denna lifsluft af
öm vänlighet, endast spelande munter som en
liten lärka, vek och känslig för alla goda in-
tryck, öppen och förtroendefull samt, ja, det
måste medges, något litet yrhätta, — ty, ack,
hela lifvet »lekte ju för henne» i sprittande
fröjd och knappt en skugga af sorg drog öfver
himlen i hennes barndoms soliga paradis.
Så växte Mimmi upp till en förtjusande
vacker, liflig och hjärteglad flicka, som genom
börd, intelligens, uppfostran och rikedom syif-
tes själfskrifven till all den lycka och glans,
lifvet kan erbjuda.
Mimmi blef föremål för en trägen hyllning,
friare svärmade kring henne som flugor kring
sockerbiten, men leende och oberörd sväfvade
hon fram genom svärmen — tills bon plötsligt
stannade, fångad af sitt eget hjärtas böjelse.
Då människor gifta sig, ställas helt beskäf-
tigt alla möjliga horoskop för deras framtid,
och merendels, gunås, ej de bästa. Alltid finns
det något högst betänkligt att ruska på huf-
vudet åt.
Och hur mycket fanns det ej här!
Mimmis far hade hade lidit stora förluster;
en vacker dag kanske förmögenheten var noll
— jo, jo menl Och hennes maa hade då all-
tid varit fattig som en skåpråtta. Och hvad
kunde hon för något, hvad hade hon egentli-
gen lärt sig? Att kokettera, spela piano,
skratta och dansa var väl egentligen allt hvad
den där lilla modedockan kunde! Ilur skulle
de där fina, smala fingrarne orka taga ett tag
med pröfningens hårdhand:kar?
Ja, så där ginge det, när man rusade åstad
och gifte sig af kärlek och inte hade någon
barlast af nyttig kunskap med sig ut i lifvet ...
Och hufvudruskningarna blefvo allt ifrigare.
Gissningarna bestyrktes i ett afseende: en
dag stod Mimmi som en fattig, ung hustru
vid sidan af en fattig, ung make. Men i ett
annat afseende svek horoskopet — det var
för märkvärdigt! Hela världen stirrade med
vidöppen häpnad på do unga, fattiga makarne,
som omöjligen tycktes kunna förmås att se
riktigt olyckliga och handfallna ut i sin svåra
pröfning.
Utslaget öfver Mimmis opraktiska uppfost-
ran innehöll nog en del bitter sanning, men
man glömde i alla fall att taga med i beräk-
ningen det måhända dyrbaraste arfvel, hon fått
af sina föräldrar: minnet af en kärleksomgär-
dad, sorgfri barndom och ungdom — traditio-
ner, ägnade att styrka och förtjänta att vår-
das, ett heligt, oförstörbart moraliskt arf. —
Och därför begick man en felräkning.
Det var emellertid nästan så, att man kunde
förarga sig öfver denna gäckande ohållbarhet
hos en så tvärsäker profetia. Men man kunde
gärna också släppt in litet beundran och akt-
ning midt i den allmänna förargelsen, ty sådan
voro sannerligen dessa båda unga människor
värda, och kanske i all synnerhet den unga
friherrinnan, rikedomens och öfverflödets barn,
den en gång firade och fjäsade skönheten,
hvars lif varit en dans på rosor och som nu
med gladt jämnmod kunde bära fattigdomen.
Hvar och en hade väntat, att hon skulle
digna förkrossad och hjälplös ned under det
oväntade hårda slaget, men de länge förberedda
och ättiksyrade beklagandena måste förstum-
made stanna på tröskeln till det hem, där
lycka och lefnadsmod tittade fram ur hvarje
vrå, där ett par glada barn jollrade och sjöngo
och där en liten fru med uppkaflade ärmar i
köket fjällade fisken, så att de små, mjuka
fingrarne rodnade och blödde. Men bjärtat
måtte däremot ej ha blödt, att döma af hen-
nes belåtna och frimodiga uppsyn.
I hennes garderob finnas endast några få
dräkter och dessa visst icke af dyrbart eller
modernt slag, ty hon har valt tyget efter sina
nuvarande förhållanden och själf sytt kostymer-
na, hvilket till en början var ett ganska trass-
ligt problem.
»De ha också blifvit därefter!» skämtar hon
med en liten korrigerande jämkning på ett par
plisséer, som troligen aldrig låta sig korrige-
ras. Men hur det är, känner hon sig likvisst
en smula stolt öfver sin första lärospån, all-
deles som hennes man öfver henne själf.
Ni träffar om lördagarne unga frun framför
tvättbaljan eller till och med — i jämnhöjd
med skurbaljan på golfvet.
»Det är ju sä lätt uudanstökadt,» påstår
hon, »det är ju bara två rum!»
Den första matlagningen blef det både si
och så med. Det var åtskilligt, som blef vid-
brändt, för mycket saltadt eller för litet kokt
— och det var en för kostlig historia, allt-
ihop ! Hon kunde ej låta bli att skratta åt
den lustiga såsen, som hon haft det värsta
besväret med, som hon tänkt göra till ett litet
skrytaktigt mästerstycke och — som mycket
riktigt stelnat till gröt. Men ögonblicket där-
på blef hon allvarsam och trodde, att Hugo
kanske blefve ledsen på henne, för det hon
skämt bort maten.
Det enda svar Hugo hade var, att han ha-
stigt reste sig upp och kramade Mimmis huf-
vud till sitt bröst, och då deras blickar sedan
möttes, stodo de fulla af tårar — men det
var bestämndt ej af ledsnad.
Ja, de voro två stora, lyckliga, lefnadsvisa
barn.
»H-v-a-r,» frågade en emfatiskt, »har den
lilla friherrinnan fått allt sitt mod och all sin
huslighet ifrån ?... Kunde någon tro det
om den där lilla bortskämda damen, som bara
hade sitt söta ansikte? ...»
»Och fattigdomen har inte heller jagat kär-
leken på porten, tycks det,» reflekterade en
annan, betänksam öfver gamla teckens svek-
fullhet.
Se, där bade man, förstås, uppslaget till en
förklaring. Hon var kär i sin man, kär som
en nyförlofvad toka ännu — så länge det nu
varade — och då vet man ju, hur långt en
kvinna kan gå i själfförsakelse och uppoffring.
Nåja, den förklaringen är icke så oäfven,
men omfattar ändock blott en del af hela den
stora, vackra verkligheten, som djupast ligger
till grund för all denna ståndaktighet i pröf-
ningen, all denna lycka i fattigdomen.
Vi kunna tränga ganska nära ned till denna
grund, om vi göra ännu en titt hos det unga
paret, icke då frun går i hushållsbestyren, utan
t. ex. då de båda efter middagen »hålla
skymning» en stund; ty midt i sitt eljes rast
löst sträfsamma lif ha de verkligen råd att
kosta på sig en sådan liten förströelse, och
det är visserligen en Guds välsignelse med den!
Sedan ni några minuter åhört deras gläd-
tiga samspråk, där de sitta sida vid sida i
soffan med öfverdrag af blommigt kattun —
förefaller det er ej, som om luften rundt om
er började befolkas af en skara muntra och
vänliga andar, som än i lekfulla upptåg svär-
ma kring under skratt och glam, än med blidt
allvar i den djupa blicken sluta liksom en
skyddande och förenande ring kring de båda
makarne, är det icke en hel liten värld, som
målad i vexlande episoder och bilder och me-
stadels i ljusletta, varma färger drager förbi
ert öga som ett mångskiftande panorama?
(Slut i nästa n:r.)
&
”Bör kvinnan ha rösträtt?”
Ett mass-möte.
Bref till Idun.
London i juni.
»Bör kvinnan ha rösträtt?» (Shall women have
the vote?), det är f. n. en af Englands brinnande
frågor. Denna fråga skulle besvaras på ett mass-
möte för några dagar sedan af »representative
women» från olika rösträttsföreningar inom Eng-
land, Skotland, Irland och Wales, liksom från
Amerika och Nya Zeeland.
Ar efter år hafva motioner för kvinnans röst-
rätt förekommit vid parlamentet, år efter år käm-
pas härför af både män och kvinnor med allt
större kraft, allt större vältalighet, allt mera sam-
lad styrka och mer fudändad organisation. Så säga
Englands kvinnor: »Vi begära rösträtt, därför att
vi äro medborgarinnor, som böra äga någon ta-
lan angående de lagar vi ha att lyda; vi betala
skatt och böra därför ha en röst med om använ-
dandet af allmänna medel ; vi önska förbättring i
lagar, som närmast angå hemmet, arbetande kvin-
nor och barn, dryckenskap, spel och sedlighet —
och utan rösträtt ha vi intet gehör.»
Det var i den stora, nya »Queen’s Hall» —
rymmande ett par tusen personer — som detta
möte skulle hållas, och ett »overflow meeting» i
en »hall» midt emot för dem, som ej fingo rum
i Queens Hall. Lady Henry Somerset — presi-
dent för den stora »temperance»-föreningen, »Bri-
tish Women’s Temperance Association» — presi-
derade. Den stora platformen var, som vanligt
vid möten anordnade här af kvinnor, klädd med
grupper af växter och blommor, och denna, såvä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
