Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 20 juli 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894
229
Kvinnoöden och kvinnobilder.
Anteckningar för Idun
af
Birger Sehöldström.
i.
En kvinnlig järnmask.
«
elt nyligen har i Frankrike utkommit ett
arbete—Emile Burgaud & Commandant
Bazeries: Le Masque de fer; étude ap-
puyée de documents inédits des archives
du dépôt de la guerre — hvilket vill lösa
den historiska gåta, som i ett par århundra-
den gått under namnet: Järnmasken.
Enligt nämnda arbete skulle den mystiske
fången alls icke varit någon tvillingbroder till
Ludvig XIV, ej heller Ercole Mattioli, utan
franske härföraren, generallöjtnanten Vivien
Labbé de Bulonde, hvilken för militära miss-
grepp dömts till sitt långa, hemlighetsfulla
fängelse.
Bock •—- det var ej om denne franske fånge
vi ville här orda, utan om en person, livars
öde, i hvad det hemlighetsfulla beträffar, del-
vis erinrar om Järnmasken, men som bevisli-
gen var af furstlig börd och, i hemlighet hit
förd och här dold under ett främmande namn,
tillbragte sina sista tjugusju år i Sverige.
* *
*
Hertig Ludvig Fredrik af Holstein-Beck och
hans gemål, Lovisa Charlotta, född hertiginna
af Holstein-Sonderburg, ägde en år 1686 född
dotter Dorothea, hvilken i hela Tyskland var
bekant for sin skönhet.
År 1709 blef hon förmäld med markgrefven
Georg Fredrik Karl af Brandenburg-Culmbach
och bodde med honom i Rotenburg an der
Tauber. I deras äktenskap föddes fem barn,
två döttrar och tre söner, af hvilka sistnämnda
var markgrefven Fredrik af Beyreuth, som blef
förmäld med en syster till den svenska drott-
ningen Lovisa Ulrika.
År 1716 inträffade något, hvilket gaf anled-
ning till mycket både förstulet hviskande och
öppet prat inom de furstliga kretsarne i Tysk-
land och väl äfven utom dessa kretsar. Mark-
grefven af Brandenburg lät nämligen skilja sig
från sin trettioåriga gemål och inspärra henne
i hårdt fängelse, »um wichtiger Ursachen wil-
len», såsom det heter i Hübners »Genealogi-
sche Tabellen» (Leipzig 1725).
Hvad denna viktiga orsak egentligen var,
nämnes ej, men häntydningar härom återfinnas
i andra tryckta skrifter från den tiden, och
man torde helt visst icke misstaga sig, om man
angående grunden till det markgrefliga parets
skilsmässa lämpar hvad som sjunges i den
kända teaterballaden :
Max till rangen betydde väl föga,
dock, det sägs, att han var
med sitt mörka och blixtrande öga
en farlig karl;
unga borgfrun snart för detta öga
glömde sin tro .. .
Det hårda fängelse, hvari den unga furstin-
nan fick, i tårar och blygsel, umgälla sitt fel-
steg, var i Nürnberg, och här fingo »långa år
gälda hvad stunden brutit», ända tills döden
löste den arma ur bojorna, hvilket enligt några
tyska historiskt-genealogiska arbeten skulle in-
träffat år J734, enligt andra, t. ex von Ersch’s
& Grubers Encyclopedi, först år 1753. Men
i Archiv f. Geschichte v. Oberfranken upp-
gifves att hon skulle år 1760 ha dött i Sve-
I DU N
rige, och detta bekräftas af Behr’s år 1890
utkomna »Genealogi der in Europa regieren-
den Fürstenhäuser».
Den senare uppgiften är, om man undan-
tager en obetydlig förvexling af dödsåret, full-
komligt riklig.
En svensk man, baron Johan von Brehmer,
hade blifvit hofråd hos den ofvan nämnde
markgrefven af Brandenburg-Culmbach samt
guvernör för hans äfvenledes här ofvan omta-
lade son Fredrik. Denne v. Brehmer, hvil-
ken stod i stort förtroende hos sin markgref-
lige herre, var ridderlig nog att öfvertala denne
att ur häktelset lössläppa sin olyckliga förra
gemål. Detta skedde år 1734, och hon hade
således suttit inspärrad i aderton år. »Offici-
elt» förklarades hon vara afliden, men i verk-
ligheten fördes hon i största hemlighet och
under namn af öfverstinna von Zeidewitz öfver
till Sverige, där hon i djupt inkognito vista-
des hos släktingar till v. Brehmer, först hans
syster, häradshöfdingskan Celsius, sedan den-
nas dotter och måg, kommendanten på Kalmar
slott Otto Wilhelm Wrangel af Sag och Wacli-
sel. Den främmande damen gaf genom sin
ädla hållning och sin belefvenhet tydligen själf
tillkänna, att hon var af hög börd, ehuru, som
sagdt, hon för alla utom Celsiuska och Wran-
gelska familjen var dold af ett strängt inkognito.
Efter öfverste Wrangels död flyttade hans
änka, född Sara Elisabeth Celsius, till Ingels-
torps egendom inom Dörby socken, Kalmar
län, och markgrefvinnan medföljde. Manbygg-
naden å Ingelstorp beskrifves som en gammal
envåningsbyggnad af trä, så inrättad, att från
hvardera af de två kamrar, hvilka på ömse
sidor om salen vette åt gårdsplanen, var sär-
skild utgång genom en så kallad tvist. Mark-
grefvinnan bodde i en af dessa kamrar, öfver-
stinnan Wrangel i en annan, hennes dotter, en
änkefru kaptenskan Maidel med två barn, i den
tredje och husets ägarinna, änkeprofessorskan
Kristina Dahlerus, född Braunerhjelm, i den
fjärde kammaren. Om ej direkte i nöd, lefde
dock alla dessa äldre fruntimmer i flere år
här i torftighet, men i ömsesidig förnöjsam-
het, endräkt och gudsfruktan.
Efter öfverstinnan Wrangels död fick mark-
grefvinnan huld och hägn hos grefliga familjen
Lewenhaupt å Stäfiö, hvilket, enligt uppgift*
af en nu lefvande medlem af släkten Lewen-
haupt, lär berott på, att hon med denna fa-
milj stod i något slags släktskap. Af sin son,
markgrefve Fredrik, erhöll hon nu ett årligt
underhåll af 6,000 daler kopparmynt. 11 är af-
led hon juldagen år 1761 och blef begrafven i
Ålems kyrka. I denna församlings kyrkobok
Snnes antecknadt: »1761 den 25 dec. dog gamla
öfverstinnan Dorothea Zettewitz [v. Zeidewitz]
på Stäfiö af hetsig feber, 78 år».
Under det mer än fjärdedels sekel mark-
grefvinnan Dorothea vistades i Sverige ägde
hon sin fullständiga frihet och behandlades
städse med mycken uppmärksamhet, både af
Wrangelska och Lewenhauptska familjen.
Drottning Lovisa Ulrika tyckes däremot ej
tagit ens den minsta notis om sin olyckliga
fränka.
* Förf. ben. meddelad af grefve F. U. Wrangel.
Heart rått familjelif är som musik;
Ifrån den känsla makarne förenar
Den strömmar ut och allting klang förlänar
Och gifeer lifvet takt och mål och skick.
Fr. Paludan-Miiller.
Damer på resa.
\
||[| ljufva sommardagar griper reslusten lätt
Hl* litet hvar — och äfven våra annars gan-
ska stabila damer bli ofta smittade af denna
lust att »lyfta på vingen», om en sådan
bild tillåtes oss. Kanske en tripp till utlandet
rent utaf, eller åtminstone en badortsresa
eller en utflykt till vänner och bekanta här
och där i landet! Därför det kanske ock
skulle vara välkommet för många att i Idun
erhålla några praktiska vinkar af en mycket
berest medsyster, hvilkas efterföljande böra
bidraga till att skydda dem för obehag och
besvärligheter.
Framför allt sörjer man före anträdandet
af en resa för nödiga reseffekter, koffertar,
väskor o. s. v. Man må akta sig för att
lägga sig till med allt för stora reskoffertar,
dessa kosta mycket i öfvervikt och bli jäm-
förelsevis sällan använda. Också är det t.
ex. vid gästningsresor mycket obehagligt, om
man uppträder med en sådan jättepackning,
att värden kanske förskräckt frågar sig själf:
»För Guds skull, tänker hon då stanna
här ett halft år?!» — En medelstor koffert,
ungefär 75 cm. lång, och något praktiskt
handgepäck dessutom rymma redan en hel
del saker och ta sig dock vida blygsamma-
re ut.
Den som har råd tillråder jag att köpa
eu patenterad rohrplattenkoffert. En sådan
är fjäderlätt, utomordentligt varaktig och syn-
nerligen elegant, men kostar med en längd
af 75 cm. 60 — 70 kronor. Den, som finner
detta för dyrt, må ta en vanlig träkoffert
med insättningar, som i ofvannämnda storlek
kostar 25—30 kronor, eller ock en reskorg.
Eu sådan ä»r mycket lätt, och om den är
helt och hållet täckt med segelduk eller vax-
duk äfven nästan damm- och vattentät och
kan erhållas i passande medelstorlek för 8
—10 kronor.
Oumbärlig för damer är vidare en liten
hattkoffert med insättning (längd omkring 30
—40 cm., pris 5—6 kronor), mycket prak-
tiskt ett s. k. plädfodral (pris omkring 8 kro-
nor), inrättadt för plaids, kappor, linne och
parasoller, och slutligen en skinnhandväska
(pris 8—10 kronor), i hvilken förvaras litet
matsäck, reselektyr, tvål, eau de cologne,
några skrif- och syutensilier. En liten »kurir-
väska», som hänges öfver ena axeln och
rymmer en portmonnä, biljetten, kommu-
nikationstabell etc., bör inte heller fattas.
Reser man på de nu så förmånliga och
omtyckta kombinerade eller rundresebiljetter-
na, får man i utlandet ej medföra mera än
sitt handgepäck gratis. Man afskickar där-
för såsom fraktgods sin stora koffert med de
klädningar, linnepersedlar etc., som man lät-
tast kan undvara, redan några dagar före
afresan. Emedan ilgods kostar dubbelt så
mycket som vanligt fraktgods, söker man att
undvika det förra så mycket som möjligt.
Men då gäller det att vara riktigt utrustad
för resan oeh tills kofferten hinner anlända.
Som resklädning väljes helst en grå eller
brun lodenklädning med lös jacka af sam-
ma tyg och en tunn blus under denna; vidare
en liten hatt i någon mellanfärg med ljust
flor, rödbruna handskar och fasta läderknäpp-
kängor. I hattkofferten nedpackar man utom
hattarne ytterligare en eller ett par snygga
tvättblusar, som vid bestämmelseorten lätt
kunna utstrykas, samt handskar, rosetter,
kragar, flor o. s. v. I plädfodralet lägger
man en ylleklädning, linne för ungefär 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0233.html
