- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1894 /
231

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 29. 20 juli 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1894 1 D U N 231
Ui» notisboken.
Kronprinsessans hälsotillstånd är sedan
en tid mindre tillfredsställande än vid hennes
hemkomst. Krafterna äro mer nedsatta och med-
gifva henne ej att vistas i det fria så mycket som
önskligt är. Dessutom besväras hon af tidtals
uppträdande mer och mindre plågsamma nerv-
smärtor.

*


SilfverbrÖllopet i Köbenhuvn. Konung
Oscar kommer att, åtföljd af prins Eugen, öfver-
vara högtidligheterna vid danska kronprinsparets
silfverbröllop i Köbenhavn den 27 juli. Konun-
gen skall under sitt uppehåll i Danmark bebo de
rum i bottenvåningen af Christian den syvendes
palats, som voro ställda till kejsar Wilhelms dis-
position uuder hans senaste vistelse i Köbenhavn.
Äfven prinsen af Wales och kronprins Rudolf af
Österrike ha bebott denna våning, som består af
tre rum, salong, kabinett och sofrum, samtliga
synnerligen praktfullt utstyrda.
*


En krossad vapensköld. I Lund afled den
10 dennes fröken Betty Morman i en ålder af 76
år. Född 1818 samt dotter af öfverstelöjtnanten
A. P. Morman och hans maka, född Arnell, var
fröken Morman den sista ättlingen af den gamla
danska adliga ätten Morman, som år 1743 intro-
ducerades på riddarhuset under n:r 1,868 och på
manliga sidan utgick år 1882.
*


Fröken Hildegard Werner, den bekanta
svenska pianisten i Newcastle on Tyne, har nyli-
gen utnämnts till medlem af »The Society of Wo-
men Journalists» i London, ett sällskap, som be-
står af de mest framstående kvinnliga skribenter
i London.
*


Kvinnan i pressen. Vid den i dagarne af-
hållna presskongressen i Antwerpen höll miss
Stuart från London ett föredrag om kvinnan i
journalismen, hvari hon särskildt med kraft ville
bevisa kvinnans speciella anlag för denna art af
arbete. Kvinnorna i den engelska pressen voro
år 1841 blott 15, nu äro de 800. Novoje Vremjas
redaktör, Zagolaieff, intygade, att i den ryska pres-
sen många kvinnor arbeta väl, och flera talare
smickrade de närvarande damerna genom att i väl-
villigaste ordalag tala om sina kvinnliga medar-
betare.
*


Afrika-expedition under ledning af en
kvinna. Fru Branch Sheldon, den amerikanska,
som för två år sedan med framgång förde en ex-
pedition till Kilimandjaro i Suahelilandet, syssel-
sätter sig för närvarande med en plan att koloni-
sera det fruktbara Gushalandet i mellersta Afrika
och företaga en expedition dit, hvari hon under-
stödes af den britiska regeringen. Det är hennes
afsikt att förmå »praktiska» män och kvinnor,
som äro förfarna i åtskilliga förvärfsgrenar, att
följa henne till Afrika för att där verka som lä-
rare och lärarinnor.
3b.
En moder.
En lifsbild från den nya världen, för Idun
af
Hilma Angered Strandberg.
(Forts.)
För Nils’ enkla natur voro alla dessa för-
konstlade idéer en riktig pina. Egentligen för-
stodo de hvarandra bäst den närmaste tiden
efter, — medan de ännu buro sina skälfvande
hjärtan utanpå. Då meddelade de hvarandra
hvarje inre rörelse, hviskade om iakttagelser,
påminte hvarandra... om hur Quineeträdet
vid hönshuset, hvilket så besynnerligt vissnat
och dödt ut midt under blomningen, plötsligt
skjutit nya skott och bar knoppande löf dagen
före hennes död — om hur klockan stannat
med ett surr i dödsminuten — svarta kattor
omringat huset — hvita fjärilar — och endast
hvita — svärmat på gården, och hur en otäck,
jättestor flädermus midt på dagen flaxat öfver
verandan, då hon suttit med barnet i häng-
mattan och kommit henne att skrikande fly —
eller — Nils, var det rent af en syn?
Hur betydelsefullt var icke allt detta i deras
stora smärta — hur gladde de sig icke åt
de hvita fjärilar, som följde dem upp till
kyrkogården och valde ut en, i hvilken de
sägo ett budskap från den flydda ... !
Nils korn hem blid och vänlig, hans nerver
voro lugna och normala efter nätternas ostörda
sömn, han hade börjat fetma en smula, nu då
han icke behöfde taga hem arbete på kväl-
larne, icke behöfde jaga från kontor till kon-
tor och tigga om att få adressera kuverter,
sätta ihop annonser och dylikt. Ansiktet var
lugnt, och han kunde icke låta bli att se
litet glad ut ibland.
»Så skönt lilla gumman — med tunna
pannkakor 1» — Han stod och gned den ena
handen i den andra vid spiseln och måttade
åt Hannas midja för en liten omfamning, hvar-
till dock aldrig gafs tillfälle. »Nu ska vi ha
oss en riktig treflig aftonstund — bva?» för-
sökte han bedjande.
»Käre Nils!» — Hannas ton var mycket
kylig midt i stekoset — »att du kan bli så
glad — det får man säga är afundsvärdt.»
»Ah, tror du inte jag har mina stunder,»
svarade Nils stilla sårad och gick in. Han
kunde känna sig mycket sårad, när så föll sig.
Efter middagen tändes lampan, och med
en suck, som gällde den tysta middagen, där
Hanna suttit stel och sväljt tårarna och Nils
känt, att han förnärmade med hvarje bit han
stoppade i munnen — hans aptit hade blifvit
glänsande! — drog han fram gungstolen till
bordet och började studera kvällstidningarna
vid en blossande cigarr. Tidningarna voro
hans stora passion, och snart hade han glömt
bort alltsammans och ropade ut till köket:
»Hanna du — kan du tänka dig, att republi-
kanerna segrade i P. — nu ska du få se,
vi äro färdiga för presidentvalet. Kom in ska
jag läsa det här...»
Men Hannas tankegång hade lupit i så olika
riktning därute vid diskfatet, att det stack
henne, att han kunde så helt vara med i lif-
vets intressen. Åh, han hade inte hennes fina
instinkter. Hennes tårar fröso till is, tyckte
hon. Själf var hon på sin vakt mot de små
angenäma vanor och bekvämligheter, som ville
insmyga sig i deras tillvaro. Drogo de henne
icke mer och mer bort från det lilla bruna
hufvudet därnere i jorden? — De sade ju så
tydligt: för det här har du att tacka, att
hon gick.
Ty i grunden var Hanna mycket njutnings-
lysten, — men Nils’ ärliga själ tänkte aldrig
på att gå kritiskt till väga.
Månaderna gingo i sorgbunden enformighet,
som urartade till riktig slöhet. Det var så
onaturligt för Hanna att fastna i en stämning
på detta sätt, att när omslaget kom, blef det
våldsamt.
»Nils» — ropade hon en afton — hon hade
suttit och läst igenom några bref hemifrån
och for upp — »Nils, jag får ha böcker, hör
du — åh skrif genast — i kväll -—- till danska
boklådan i Newyork — det kommer en sådan
förtviflad lust på mig -— tänk hvad de lefva
för ett härligt lif hemma —- just nu — ändå!»
Blodet svallade genom hennes kropp och
for i skyar öfver ansiktet. Nu gick hon bara
i en enda feberstämning, tills hon flek böc-
kerna och slukade dem på några dagar. Nils
var van vid hennes lynne, men han var glad,
att hon kunde rycka sig lös från sig själf,
och föreslog, att de skulle fara in till staden
och höra några omtalade frisinnade präster
på söndagen, hvartill Hanna genast svarade ja.
Men när hon hade läst böckerna, och när
veckan med sitt evigt enahanda började som
förut, då var det som om glädjen inte kunde
fasthållas. Det var något tomt invändigt —
det var egentligen något bakom böckerna och
de tändande föredragen, som hon velat nå —
hvad var det? Hon liksom väntade på något
— och hvad kunde väl komma? Aldrig fanns
ett lif så utstakadt och fattigt på hopp som
deras.
»Jag tror, vi börja bli gamla, Nils,» sade
hon stilla vemodigt.
»Del har jag varit länge,» svarade han
tankfullt.
Men hur det var, retade dettæ henne. Hon
började banna och lugga honom för sådana
dumma ord. Hon hade verkligen inte menat
det . ..
»Nej, men det gör jag,» sade Nils, som
icke alltid var lätt att få öfver i en annan
stämning. »Det är skillnad på dig och mig.»
»Asch,» knyckte Hanna förargad på nacken.
Men hon tog nu itu med att läsa hvad hon
kunde komma öfver — omedvetet trefvade
hon efter en rikare tillvaro.
III.
Våren föddes på tre dagar i en enda jätte-
process — en vår, som blott östra Förenta
staterna kunna bjuda på. Lätta, skära, fina
lufttoner hvila öfver landskapet många mil
bortåt, icke en enda hård kontur stör, solen
sitter oändligt högt uppe på ett blåaktigt hvalf
— för synkretsen finnes knappast en gräns.
Ett ljus, en grönska, ett öfverflöd, som verkar
på mänskligheten likt elektriska slag. Cy-
press, ek, akacia och valnöt skjuta mot skyn,
deras rötter streta uppför vägen från byn,
deras kronor hvälfva sig öfver och bilda en
allé med trolsk dager. Allt är starkt, stort,
ymnigt, arbetande. Majsfält i brodd täcka
marken från utkanten och försvinna på höjden
vid kyrkogårdsmuren, där vildkastanjen vakar
öfvér en liten graf. Den ser så upprätt och
oberoende ut bland igenvuxna kullar och små
mosslupna kors längre ned. En gammal kvä-
karkyrka — ett grått, enkelt stenhus — med
lutande pelare och två platta grafstenar som
skiltvakter, står i midten. En kringvandrande
kolportör håller väckelsemöten här ibland.
Annars hörs bara susningen från alla träd,
kring hvilka giftiga växter slingra sig.
Men det bästa är utsikten, som har hafvets
vidd. Under den låga stenmuren ligga fält
och vägar och skyhöga träd och gårdar och
byar. När Hanna Knudsen hade tid, satt
hon uppklängd där och hvilade sig efter graf-
vens ansande. Hon hade suttit där många
milda vinterdagar, men denna vårens plötsliga
födelse bragte en egendomlig kraft till hennes
tankar.
Det vaknade en stark längtan, — så stark,
att den slog under sig all enskild, all till-
fällig längtan, — bubblade högt öfver hjärtats
tårfyllda trängtan •— svepte otåligt bort pi-
nande sorg och själfanklagelse, tog icke fatt
om något särskildt, men steg och steg, tills
det vardt till en brusande lifslust genom
kropp och själ. Tankar störtade på som vår-
fåglar i hetsig jakt.
Fram kom det, som grott under vintern, —
det, som födts af läsning och betraktelser och
ensamhet -— och mognat i skuggan af en
äkta sorg — en äkta lifsverklighet.
Hon grep om någonting — hon hade intet
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid un-
dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fullgod. K A. Nydahl & C:o
KÉACklinlm. 2 KtnrAitln.il 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free