Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. 10 augusti 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
I DU N
fortfara med husläkarens ordinationer. Dock
borde den enklaste eftertanke säga dem, att
husläkaren gör sig mycket mer möda med
deras sjukdom, emedan han bättre känner
patientens lefnadsförhållanden och konstitu-
tion och äfven har mera tid för undersöknin-
gen än en af publiken jäktad »specialist»,
som för den honom främmande patienten all-
tid blott har några få minuter. Om huslä-
karens konst ej längre skulle något förmå,
hänvisar han nog själf sin patient till en
specialist, men att i alla möjliga fall råd-
fråga en sådan är öfverflödigt, ehuru det ty-
värr hos våra kvinnor tycks bli en allt mer
öfverhandtagande modesak.
*
Våra läsarinnor torde finna åtskilligt af
intresse i ofvan sagda, äfvensom i de där
meddelade siffrorna. Dessa senare röra sig
emellertid närmast med utländska förhållan-
den; då nu emellertid frågan om
läkare och läkarearvoden
kommit på tal i vår tidning, torde en utred-
ning af svenska förhållanden på detta område
vara välkommen för de flesta. Vi inbjuda
därför våra läsare att nedskrifva sina erfa-
renheter och tankar i ämnet. Mången gång
uppstår nog i våra familjer och hos enskilda,
som behöfva anlita läkarne, åtskillig tvekan
i honorarfrågor m. m., som till kapitlet hörer.
De, som önska yttra sig i det utsatta ämnet:
»Läkare och läkarearvoden», bedjas därför in-
sända sina skrifter till Iduns redaktion inom
en manad fran detta nummers datum, och
skola vi belöna den uppsats, vi finna mest
tänkvärd, med ett pris af 25 kronor.
Att tvätta med luft.
Ätt tvätta med luft! Helt visst skall denna ru-
<Vr brik väcka en viss sensation bland våra hus-
mödrar, hvilkas omsorger för en rationel behand-
ling af det dyrbara geråd, som »tvätten» i ett hus-
hall representerar, förmå dem att med intresse
taga del af de uppfinningar, som på detta område
göras. Den nyhet, som under namn af pneuma-
tiska handtvättmaskinen Undine nu förts i mark-
naden, är visserligen ock ägnad att i ovanlig grad
väcka uppmärksamhet, då den i flere afseenden
betecknar en revolt inom den hittills brukliga
tvättmetoden.
Alla husfruar känna allt för väl till, att ylle
lider genom gnuggningen vid tvätten. Hvad öm-
tåligare bomulls- och linnesaker angår, bekräftar
ofta erfarenheten, att äfven den skonsammaste
behandling för hand icke alltid kan förebygga
skador och slitning, om dessa artiklar ej längre
äro vid sin första ungdomsstyrka. Det är själf- I
klart, att äfven kraftigare bomulls- och linneväf-
nader vid liknande förfarande taga skada, om
ock denna härvidlag icke lika fort kan spåras.
Som bekant kan man äfven vid bruk af den full-
komligaste tvättmaskin ändå icke undgå gnidnin-
gen af särskildt smutsigare ställen.
Den nya apparat, om hvilken vi här tala, be-
sparar emellertid denna gniduing och slitning af
tvätten och frestar ändock icke alls på det vis
på händerna och kroppskrafterna som det gamla
ansträngande förfaringssättet ulan tvättmaskin.
Den pneumasiska handtvättmaskinen består af en
trattformig kolf af zinkbleck med bekvämt skaft
och handtag, Kolfven är inuti ihålig och där
efter sina väggar försedd med sex mindre tratt-
formiga afsatser. Apparaten drifver genom luft-
trycket luten uppifrån och ned genom väfnaden
och suger den därpå åter nedifrån och upp, ver
kar alltså vertikalt, under det de äldre systemen
genom gnidning från sidan mot tyget söka af-
lägsna smutspartiklarne. Trycker man nu appa-
raten mot den förut insåpade och vattlagda tvät-
ten, så förminskas utrymmet inuti densamma, den
i apparaten inneslutna luften sammantryckes och
söker sig med all kraft en utväg. En sådan kan
den emellertid endast finna genom att tillsam-
mans med luten tränga emellan »tvättens» trådar,
hvarvid nödvändigtvis den ingrodda smutsen löses
och aflägsnas och reningsprocessen försiggår, utan
att tyget nötes eller skadas. Härpå drar man
ater apparaten långsamt uppåt, hvarvid en mot-
satt sugande strömning uppstår med liknande
verkan. Och så vexelvis allt vidare ned och upp,
°C^ UPp’ ^ ^ess Ivättningen är fullbordad.
Med samma apparat verkställes då en kort efter-
sköljning i rent vatten.
Vi ha personligen närvarit vid anställda tvätt-
prof med den nya apparaten, och syntes oss de
resultat, som därvid uppnåddes, verkligen öfver-
raskande. På en förundransvärdt kort tid ren-
gjordes betydligt smutsig tvätt af blandade ar-
tiklar, kökshanddukar, stärksaker m. m. Omkring
tio minuters bearbetning förslog, där annars en
timmes gnuggning och borstning varit af nöden,
rör ylletvätt, gardiner, spetsar och virkningar bli
resultaten ännu snabbare. För familjer, där små
barn finnas^ och upptvättningar ofta förekomma,
maste likaså den nya, bekväma inrättningen bli
icke minst välkommen, då den på det skonsam-
maste behandlar materialet, samtidigt som den
lämnar ett oklanderligt resultat på ofantligt kort tid.
Till dessa fördelar kommer den ej minst vä-
sentliga, att apparaten säljes till så lågt pris, att
hvarje husmoder med liten uppoffring kan skaffa
sig densamma. Densamma erhålles nämligen till
ett pris af 6 kr. pr styck hos den välkända fir-
man Joseph Leja i Stockholm.
Blomsterfunderingar på höst-
sidan.
En vacker hemindustri.
Jilla äro vi väl mer eller mindre förtjusta i de
_T,v friska, mångskiftande blommorna, och en
. r vacker, smakfullt ordnad bukett tillhör verk-
ligen rummets angenämaste prydnader. Men bu-
ketten vissnar, och så är den glädjen slut — man
kan ju skaffa sig en till, men den undergår snart
samnm öde — mer än vid mycket annat, tycker
man, låder vid blombuketten denna förgänglighet,
som inger ett visst vemod — »i dag röd, i mor-
gon död!»
Skulle man icke kunna konservera en hel del
växter och tillika åstadkomma något originell, ar-
tistiskt, pikant ? tänkte förmodligen den store
österrikiske målaren Hans Makart, och så kommo
de välbekanta buketterna med hans namn till,
hvilka som en modeartikel i den grad eröfrat den
civiliserade världen, att vi godt skulle kunna säga
oss sedan åratal ha lefvat i Makartbuketternas
tidehvarf.
Men hvad i all världen, torde nog mer än en
inför dessa egendomliga bukettkompositioner ha
utropat, de ha ju inga färger, det är ju bara hö
alltihop!
Alldeles sa, där ha vi det originella, artistiska
och pikanta. Det är ingen sammansättning af
skrikande färger, det är en förnämt matt, jämn-
färgad ton,_ som ligger utbredd öfver hela buket-
ten. Men ändock — det finns verkligen ett lif-
vande, uppeggande element i den öfriga enformig-
heten, jag menar påfågelsfjädern, som är instuc-
ken i den torra »höknippan». Jag skulle tro att
den bryter något effektfullt mot det hela! Den
liknar ett enda gnistrande smycke på en i öfrigt
aristokratiskt enkel dräkt.
De makartsbuketter, som hållas i handeln, äro
till ojämförligt större delen från utlandet. Det är
hvittorkade palmblad, exotiska gräs och andra
sydländska växter. Dylika buketter ställa sig helt
naturligt synnerligen dyra, hvadan mången väninna
af denna dekorationsbransch ser sig nödgad afstå
från hvarje tanke på makartsbuketter.
Men det borde hon emellertid ej göra — utan
hon borde erinra sig, att det finns ett land, fullt
af bjommar och växter, som heter — Sverige.
Låt oss äfven i detta hänseende vara en smula
fosterländska och hålla oss till våra egna hjälp-
medel! De äro rikliga nog, för att vi af inhem-
ska växter kunna sammansätta nästan lika vackra
buketter, hvilkas värde ej förringas därigenom, att
de fås gratis.
Lämpliga tiden till skörd för dylika buketter är
nu inne, alldenstund en mängd växter och bland
dem synnerligast vissa gräs, som mycket ägna
1894
sig till makartbuketter, nu på höstsidan nått sin
präktigaste utveckling.
Till ledning i förarbetet vid bukettanordningen
tillrådes som allra mest lämpligt och praktiskt
att icke på måfa knippa ihop en mängd friska
växter och sedan låta dem stå i någon vas att
torka, utan att först preparera hvarje enskild växt
för sig; då kan man lättare gifva den vacker form
och hållning genom att här och hvar medels an-
bringande af ståltrådar rätta till ett blad och i
allmänhet efter egen smak bestämma hela dess
»apparition» för torkningsprocessen. Efter denna
kan man också göra ett mera korrekt färgurval,
allt efter som man vill ha buketten någorlunda
jämnfärgad eller brokigare. I liggande ställning
och utsatt för måttlig, ej för stark, solvärme får
den sedan torka, och användes ej, förrän man
kan vara riktigt säker på den, d. v. s. då den är
ordentligt »kruttorr» och fått den vederbörliga ur-
blekningen i färg.
Skulle några blad, hvilka man vill ha släta och
prydliga, röja benägenhet att skrynkla sig, gifves
ett enkelt medel att förekomma detta. Man håller
de ostyriga bladen i lagom bård press mellan ett
par glasskifvor; dessas genomskinlighet tillstädjer
solen att bleka bladen, hvilket resultat icke vin-
nes vid vanlig pressning mellan gråpapper med
utestängdt solljus.
Såsom prof på vanliga svenska växter, som äro
synnerligen passande att torka och sammansätta
till makartsbuketter, må nämnas några stycken.
Kanske mest presentabelt bland dem alla är
kafveldunet (Thypha), ett ståtligt vattengräs med
väldiga bruna ax, som på grund af sitt utseende
fatt det förträffligt betecknande namnet »cigarrer».
Gräset förekommer vid de flesta insjöars stränder
och är mycket lätt åtkomligt. 1 buketten böra
dessa gräs i enlighet med sitt imposanta yttre
helst sättas öfverst, så att de utöfva en domine-
rande verkan — ungefär som regenter öfver sina
undersåter.
Vidare ha vi den mycket klädsamma vassen
(Phragmites) med sina yfviga axvippor, likaså
sä/ven (Scirpus) och den hvitduniga ängsullen
(Eriophorum), som formligen öfversvämmar hvarje
kärr och gör det till ett litet »Hvita hafvet». De
vanliga sädesslagen äro mycket användbara, syn-
nerligast kornet med sina långa axborst. Majs
duger äfven, blott man ej använder exemplar med
alltför klumpigt stora ax. Bland vilda gräs ut-
göra därjämte darrgräset (Briza), mannagräset
(Glyceria) och för resten alla resliga gräs med yf-
viga, fint fördelade vippor vackra beståndsdelar
i buketten; och leta efter dem behöfver man ej;
från hvilken äng eller backe som helst kan man
komma hem med fånget fullt.
Vill man gifva gräsen en mera illusorisk prakt,
kan man till en enda sammansätta flere vippori
icke alla i en knippa, utan så att den ena vippan
säjtes under den andra på samma stjälk, hest
två och två eller flere bredvid hvarandra. Man
börjar från toppen och går hvarfvis nedåt. Om
gräsen ännu äro färska, sker anordningen med
tillhjälp af mycket fin ståltråd (exempelvis sådan
som köpes på rulle). Äro de redan torkade, kan
äfven ståltråd begagnas, men kanske ännu bättre
fiskhm (Syndetikon) till fästmaterial. Särskildt af
vassen kan man på detta sätt forma till de präk-
tigaste sammansatta vippor. Det säger sig själft,
att hela proceduren måste ske med finess och
uppmärksamhet, för att kompositionen skall »göra
sig» väl.
Tisteln, synnerligen den ståtliga kärrtisteln, är
genom sin afbrytande rödbruna färg, hvilken al-
drig riktigt försvinner, äfven en lämplig ingredi-
ens, likaså kardborrcn och de olika slags syrorna
(Rumex) i kärren. Ljung och berberis med de
röda bären och rostfläckade bladen taga sig äf-
venledes mycket bra ut. Några eterneller af olika
färger kunna med fördel införlifvas i samlingen,
likdså de mörkbruna blomhufvudena af en liten
klöfverart Trifolium spadicewn, samt de gråskära,
ulliga af Trifolium arvense; de äro likasom tor-
kade förut.
Ett verkligt praktelement finner man i de till ut-
seende och storlek sa vexlande ormbunkarne. I
fråga om dessa och för öfrigt åtskilliga af de
förut nämnda växterna med större, mera delade
eller mustfullare blad rekommenderas den först
omtalade ståltråds-»kuren» såsom tämligen nöd-
vändig.
Några af våra vanliga löfträd erbjuda äfven ett
godt material för makartsbuketter. Så t. ex. lön-
nen, hvars blad på hösten skifta i svagare eller
starkare nyanseringar mellan gult och rödt. Lik-
nande är förhållandet med asken och oken. Dy-
lika blad göra, hopfogade i lämpliga partier, bril-
jant verkan; men bär gäller det — för öfrigt all-
deles som med berberisbladen och alla andrai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0262.html
