Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 17 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJ VJ IN
ga att de äfven fortsätta och sluta den med
te, utan att pä minsta vis anse sig taga
skada däraf. Hög och låg dricka det och
det antal koppar, som vissa personer kunna
dricka per dag, är ofta häpnadsväckande. Det
kaffe man får i England, är däremot ofta sä
dåligt *) eller rättare sagdt sä illa kokadt, att
mången utländing, som bjudes därpå, betackar
sig därför och föredrager det utomordentligt
goda te frun i huset eller en af döttrarna
själf tillagar och serverar. Sittande vid bor-
dets ena kortäuda, mich emot herrn i huset
vid den andra, har hon framför sig en större
bricka, pä hvilken hela teattiraljen pä prak-
tiskt sätt är ordnad, och lagar med egna
händer till en kopp åt hvarje medlem af kret-
sen vid bordet. Som hon bör lägga i socker
och slå i mjölken — grädde förekommer i
regel alls icke — åt hvar och en, och som
mången i England dricker te än med, än
utan båda delarne, eller endera delen, hör
hon väl känna till eller artigt göra sig under-
rättad om hvars och ens smak, på det att
hon må kunna göra alla till lags. En vär-
dinnas plikter i England äro alls icke så lätta
att fullkomligt fylla. Så t. ex. bjuder man
sällan omkring rätterna, utan hon måste skära
och lägga för alla, både af kött och efter-
rätter. Är bordssällskapet stort, blir detta
ofta en ganska arbetsam sak. Sant är att
herrn i huset, då han är närvarande, öfver-
tager de stora stekarne, men de flesta engel-
ska damerna förvärfva sig redan vid helt
unga år stor skicklighet i förskärningskonsten.
Det är ganska intressant att se på, huru ledigt
och behändigt de sönderstycka en anka eller
böna enligt alla konstens regler, under det
de fortfara att flitigt konversera med sina
gäster.
Granska vi nu frukostbordet för att se,
hvaraf frukosten egentligen består, se vi först
och främst, att en eller flere varma rätter
fått sin plats framför husfadern, som nu läg-
ger för en och hvar af det han själf önskar
— biffstek, fårkotletter, små fina korfvar eller
förlorade ägg med bräckt skinka. Ganska
ofta bjudes äfven på hafregrynsgrynsgröt —
oatmeal porridge — skottarnes lifrätt. På
buffeten stå de kalla rätterna, bestående af
skinka, tunga eller stekar sedan föregående
dag.
Detta i förmögnare hus, men i alla hus
utan undantag serveras varm lagad mat till
frukost.
Det engelska brödet förekommer i stora
bullar, gräddade i bleckformar. Det är hvitt
och välsmakande, anses mycket närande och
ätes af fattiga såväl som rika, men förekom-
mer nog mången gång en utländing litet tungt
och enformigt, isynnerhet då det i många hus
icke varieras med flere brödsorter och man
af princip sällan äter det färskt. Skuret i
lagom tjocka skifvor samt rostadt är det dock.
särdeles välsmakande, isynnerhet som man i
allmänhet får mycket godt, ehuru osaltadt smör
därtill. Brunt bröd (brown bread), liknande
*) Detta är mindre underligt, då man i en god
kokbok finner följande beskrifning på sättet att koka
godt kaffe:
»Sedan kaffet blifvit finmalet eller, ännu bättre,
stött i en mortel samt hastigt genomvärmdt i ugnen,
lägges det i kaffepannan och kokande vatten slås
därpå, hvarpå det får stå och draga ett par minuter.
Det sättes så på elden och får låDgsamt koka upp.
Pannan lyftes sedan af och en kopp slås upp, hvil-
ken hålles högt öfver kaffekokaren och åter’hålles
uti. Detta upprepas tvänne gånger. Därefter slås
ett skedblad kallt vatten uti kaffet, som får stå på
spiseln i tre eller fyra minuter, hvarpå det silas
genom en musslinslapp direkte uti den uppvärmda
kannan, hvarur det skall serveras».
Grahamabrödet, bjudes dock ofta, äfvensom, i
fina hua, ett lättare och dyrare hvetebröd,
bakadt i mindre formar. Utom smöret finnes
oftast en skål pomerans (marmelad) eller
annan sylt på bordet, och bruket att äta
sylt och bröd eller t. o. m. sylt och smör på
samma gång är allmänt.
På denna frukost, intagen »en famille»
under det att familjefadren i lugn och ro
njuter af sin morgontidning på samma gång
som af sitt te och frun och döttrarna läsa
och diskutera sina nyss anlända bref eller
uPPgöra planer för dagen, bör man kunna
reda sig till klockan ett eller half två på mid-
dagen. Detta är vanliga tiden för den andra
frukosten, den så kallade lunchen, såvida
man icke helt enkelt då äter sin middag, så-
som det merendels är fallet inom en del af
medelklassen och i de flesta hus, där inga
herrar finnas. Äter man däremot middag
först klockan sju på aftonen eller ännu sed-
nare, behöfver man nu en temligen stadig
måltid. Herrarne intaga den vanligen på
någon restauration i närheten af sina affärs-
lokaler, husets damer och barn däremot
hemma. De ännu icke fullvuxna barnen,
hvilka icke få vara med om familjens sena
middag, göra nu lunchen till sin middag
och infinna sig till densamma, åtföljda af sin
lärarinna vid den kinesiska gonggongens dofva
men melodiska kallelse. Då vid denna mål-
tid kötträtter med grönsaker till efterrätt och
dessert af något slag serveras, felas blott
soppan för att den skulle utgöra en fullstän-
dig middag. Det kan därför med sanning
sägas, att det i många engelska familjer ser-
veras tvänne middagar dagligen. Lunchen är
ett särdeles angenämt mål, till hvilket man helt
ogeneradt kan sätta sig ned som man går och
står, till och med med ytterkläderna på, om
man kommer utifrån, och hvilket man ofta
intager hos sina vänner, antingen med eller
utan ordentlig inbjudning. Stämningen vid
lunchen är ofta liflig och otvungen, stränga
regler iakttagas icke, utan man sätter sig till
bords eller lämnar det, så som det passar
hvar och en. Den som icke varit ute på
förmiddagen, har nu hela eftermiddagen på
sig därtill, och familjekretsen.samlas först åter,
då den sena middagstimmen är inne.
Ännu ett mål intages dock mellan lun-
chen och middagen, ett mål som väl sällan
eller aldrig försummas eller öfverhoppas af
någon engelska, hon må vara ung eller gam-
mal— ett mål, hvilket från England tillika
med engelsk sport, engelska kläder och en-
gelska språket spridt sig till de förnäma
kretsarne uti mer än ett af Europas länder,
nämligen det så kallade »five o’clock tea».
Klockan fem bäres ett särskildt litet tebord
med komplett teservis samt tallrikar med
tunna påbredda smörgåsar och bitar af genuin
engelsk russinkaka (plumcake) in i husets»
förmak. Värdinnan tager plats därvid och
serverar den uppfriskande drycken åt så många
som infinna sig. Då nu den senare delen af
eftermiddagen just är visittimmen, händer det
nästan alltid att hon får gäster, som emottaga
den erbjudna vederkvickelsen. Dessutom stäl-
ler man allt som oftast till ett särskildt »five
o clock tea», till hvilket gäster i mängd in-
bjudas, och vid hvilket läckerheter af flere
slag i kak- och bakelseväg serveras. Dessa
tebjudningar motsvara väl närmast de sven-
ska kafferepen, och om de engelska damerna
någonsin sänka sig till skvaller om hvaran-
dras angelägenheter, är det väl egentligen
vid dylika tillfällen detta sker. Intager man
ej sitt eftermiddagste hemma hos sig, tittar
1894
man in hos någon bekant familj för att där
få sig en kopp och på samma gång ett litet
samspråk vid det trefliga skenet från ka-
minen.
En half timme före den bestämda mid-
dagstimmen ljuder åter gong-gongen och alla
i huset draga sig tillbaka till sina rum för att
som sig bör bereda sig till intagandet af da-
gens hufvudmåltid — den sena middagen. Da-
merna uppträda nu, som bekant, uti afton-
toalett, herrarne uti frack. Man samlas i sa-
longen och går högtidligt parvis nedför trap-
pan till den på nedre botten belägna matsa-
len. Ett engelskt middagsbord är alltid pryd-
ligt och vackert dukadt. Snöhvitt damast,
väl underhållet bordsilfver, fint glas och pors-
lin finnes i alla hus, ehuru mer eller mindre
dyrbart. Har man råd, komma nu härtill
vackra bordsprydnader, dyrbara lampor och
framför allt lefvande blommor, ofta särdeles
originelt och väl ordnade på särskilda med
modet växlande sätt och vis. Nu serveras
fullständig middag — soppa, fisk, kött, efter-
rätt samt dessert, äfven den smakfullt upp-
lagd och ordnad. Att en engelsk familje-
fader fäster stor vikt vid sin middag, är min-
dre att undra på, då han merendels hela da-
gan oafbrutet skött sina affärer och ej hunnit
hvila och knappast äta, sedan han drack sitt
morgonte. Nu först återser han de sina och
får språka med dem om dagens händelser.
Efter middagen samlas alla i den vackert
upplysta salongen, där brasan flammar, och
där damerna musicera och arbeta. Innan
man skiljes åt för aftonen, intages dock ännu
en sista kopp te eller kaffe, merendels kring-
bjuden på bricka och utan allt småbröd. Den
anses bidraga till att smälta den bastanta
måltiden, men man skall vara född och upp-
född i England för att så sent kunna för-
draga dessa drycker.
(Forts.)
Up notisboken.
Iduns skollofskoloni återvände efter
sin i allo hälsosamma och uppfriskande som-
marvistelse vid Trästa, den 13 dennes till
hufvudstaden. De kära ungdomarnes glada
och friska uppsyn bar nogsamt vittne om de
gångna sommardagarnes stärkande inflytelse.
Koloniens läkare torde, enligt sed, återkomma
med en närmare redogörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
