Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 17 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 ! D U N 1894
kar förbyltes i visshet. I bakgrunden af butiken
sutto Adèle och Marc inbegripna i ett lifligt sam-
tal. Hon började redan lida alla svartsjukans
kval, då Tuleu en dag återvände helt lungt, som
om ingenting händt. Cathérine var allt för lyck-
lig för att göra honom någru förebråelser. Dagen
därpå omtalade en af säljerskorna, som varit inne
hos fru Guinot, att Tuleu höll på att hjälpa A-
déle dekorera i fönstret. Cathérine, som noga
aktat sig för att låta mannen ana, hur svartsjuk
hon var, bief i en hast mycket kokett, prydde sig
med vackra mössor och präktiga smycken. Hon
lagade de rätter hon visste Marc tyckte om och
bjöd hem de vänner haji trifdes bäst tillsammans
med. Hade hon varit sträng förut, så ville
hon nu pröfva på helt andra medel. Men allt
förgäfves. Tiileu fortfor att besöka fru Guinols
butik. För att utforska honom sade Cathérine
en dag skämtande: »Du skall få se, att Adéles
fästman blir svartsjuk på dig, då han kommer
hem.»
Tuleu skrattade själfbelåtet. »Ja, det är myc-
ket möjligt.»
»Men då bör du väl sluta upp med att gå dit. »
»Hvarför det?»
»Du beundrar henne då mycket?»
«Visst inte. Men det är en kvinna med huf-
vud. Hon förstår en så bra — — — ser hvad
man duger till. Har du sett så hennes butikfön-
ster tar sig ut nu? Det är en riktig »still lebens»
tafla — — — det är jag som ordnat det där.»
Han såg på hustrun med ett själftörnöjdt leende.
Cathérine försjönk i tankar. Hon började inse,
att hon måste göra sig lilen för att bli förstådd
af Tuleu, »Hör du Marc, skulle du inte vilja
ordna varorna åt mig i morgoh, du kunde då visa
de andra hur ett väl ordnadt grönsaksstånd bör
se ut.»
Tuleu blef förtjust öfver utsikten att få utmär-
ka sig. Det hade alltid förargat honom, att hu-
strun ej haft tillit till hans smak, då han erbjöd
henne sin hjälp. Det var naturligtvis den Ribot-
ska högfärden, som ej tillät henne att lita på någon
annan än sig själf. I början hade han känt sig
smickrad af den ställning hustrun intog, men ef-
ter hand fann han, att han måste ta hänsyn till
hennes ställning vid allt hvad han företog sig ;
han var Cathérine Ribots man och ingenting an-
nat. Det var mera på trots än af elakhet han
ständigt förargade henne — det var hans sätt
alt visa sin själfständighet.
Catherines stånd var onekligen en praktfull syn,
då Tuleu slutat sina anordningar. Ofvanför det-
samma var virad en guirland af gröna blad och
mörkvioletta kvisvedsbär, i fondeii var uppstap-
lad en pyramid af savojkål, hvars metallglänsan-
de hufvuden lyste mellan nedhängande orange-
färgade pumpor; midten af ståndet visade hela
färgskalan i grönt, börjande med bönskidornas
mörkgröna färgton och slutande med silleriets
och purjons bleka färgnyanser; på sidorna stodo
kolossala knippen af korallröda morötter, blek-
gula ärtskocksbuketter och flammande pommes
d’amour; underst lågo högar af silfverglänsande
lök och gula palmettliknande gurkor, det hela
afslutades med en krans af syre och laktuk. Först
skrattade månglerskorna åt denna exposition, men
då de sågo de bästa kunderna stanna och beun-
dra Tuleus verk och att Cathérine sålde mer än
vanligt, skyndade de att efterhärma Tuleus deko-
ration.
Då Cathérine kom hem, frågade hon Marc, om
han ville hjälpa henne med uppköpen. Han skulle
beslämdt förstå sig mycket bra på att välja ut
de bästa varorna, det gällde bara att se upp med
bönderna. Tuleu häpnade öfver detta förslag.
Att Cathérine anförtrodde honom denna den vik-
tigaste delen af affären var det största bevis på
hennes förtroende till hans omdömesförmåga. Ef-
terhand började Cathérine fråga honom till råds
om allting af vikt. Han dolde sin förvåning och
afgaf sina svar med vanlig tvärsäkerhet, och hur
outförbara hans idéer än voro, lät Cathérine ho-
nom alltid förbli i den tron, att hon obétingadt
lydde honom. Tuleu hade hela sitt lif igenom
varit beroende af andra, hvilka tänkt och hand-
lat för honom; då hans själfständighetskänsla
någon gång vaknat, hade han saknat kraft att
göra sig fri. Han hade blifvit dagdrifvare, eme-
dan han fruktade det regelbundna arbetet i verk-
städerna och den tvungna lydnaden för en sträng
mästare. Nu däremot var han sin egen herre,
ägde makt och myndighet, prutade med bönderna
och bestämde priserna i hallarne. Han glömde
politiken, talade föraktligt om absintdrinkarne och
tillägnade sig krämarnes småsluga åsikter. Till
en början förorsakade han Cathérine stora för-
luster genom sin okunnighet, men hon förebrådde
honom aldrig hans missgrepp, hon endast visade
honom varans ofördelaktiga egenskaper.
Så småningom började Tuleu att själf tänka,
och medan han tänkte, vaknade i hans lilla hvar-
dagssjäl en aning om den stora, offervilliga kär-
lek Cathérine hyste för hans lilla obetydliga jag.
Hade hon icke afsagt sig sin post som fanbärer-
ska vid processionerna i Sant-Leu, endast eme-
dan han hånande sagt, att Riboterna naturligtvis
måste gå i spetsen öfverallt ; hon lät honom ef-
ter godtycke ställa till villervalla i sin affär, den-
na affär som var hennes ögonsten, och slutligen,
lät hon icke tyrannisera sig af honom, hon, den
stora, präktiga, förståndiga Cathérine. Kommen
till denna punkt, kände han en oemotståndlig
längtan efter att få omfamna Cathérine, be henne
om förlåtelse för alla dumheter han begått, . . .
utföra någonting riktigt hjältemodigt. Men då
han lugnat sig. beslöt han att för syns skull
fortfarande utöfva herraväldet öfver hustrun, men
att i själfva verket rätta sig efter hennes önsk-
ningar. Cathérine genomskådade snart det from
ma bedrägeriet, och den sista återstoden af hen-
nes fruktan för att Tuleu skulle utveckla sig till
en småsinnad hustyrann försvann.
Till månglerskornas stora förvåning blef Tuleu
inom kort en af af de skickligaste uppköparne i
hallarne. »Hur har ni kunnat få folk af den där
odågan?» frågade de Cathérine.
»Genom att icke anse honom för en odåga,»
svarade hon lugnt.
Innehållsförteckning.
Zelia Nuttall; af Johan Nordling. (Med porträtt). — Paz
de Boibôn y Borbon: Smärtans makt; öfvers. af Göran Björk-
man. — Våra flickors skoldräkt ; af Gurli Linder. (Med 3
ill.) — Barmhärtighet; skiss af Vilma Lindhé. — En svamp-
lektion, som ingen af vära läsarinnor bör sitta öfver. Af Mi-
kael Hultqvist. — Något om maten i England ; för Idun af
Ebba Ramsey. — Ur notisboken. — En odåga ; skiss af Ina
Stockenstrand. — Tidafbjdrif.
(79° • 3 P.. g • P
aiarorarr.
J e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
Att lösa mitt hela ett nöje ock var
Uti forntida da’r,
Kanhända att själfva mitt tredje också
Sig försökte därpå.
Dock huru som helst, våra förfäder haft
Många mitt första så fulla af kraft.
Från fäder de kommit, till söner de ju
Nog skola mitt andra i sekler ännu.
F. M. C.
OrdförvandI ingsgåta.
1) ben-nia-res: flod i Ryssland.
2) stela-bie: fruntimmersnamn.
3) smolck-hot: stad i Sverige.
4) ridi-os: mansnamn.
5) lip-ko-ino: stad i Grekland.
6) ja-kli-en : trädgårdsblomma.
7) bur-lat-neg : stad i Tyskland.
8) ark-nit-id-tass: stad i Sverige.
9) prat-en-ven: stad i Belgien.
10) lata-nia: fruntimmersnamn.
11) ark-dam saga: en ö.
12) ty-en-tår: järnvägsstation i Norr-
land.
13) car-en-om: stad i Italien.
14) arm ost-ok: stad i Ryssland.
15) eon roa-le: fruntimmersnamn.
16) natt-mila-ego: flod i Italien.
17) sila-apa-rov: stad i Sydamerika.
18) erna-dig: träd.
19) rinne-i-vas: departement i Frank-
rike.
20) don-ur-sen : järnvägsstation i Göta-
land.
21) rante-i-bal: fruntimmersnamn.
Begynnelsebokstäfverna bilda ett ord-
språk.
Hildegard.
Palindrom.
Mitt hela är en mänsklig figur,
florn hakfram blir en yngling bland
djur.
Valborg.
Aritmogryf.
1 5 12 2 12 7 4 9
3 6 9 4 8 10 7 8
H 11 4 3 6 12 13 10
16 12 11 14 17 4 9 2
10 11 7 12 9 9 12 11
5 4 11 10 2 14 5 10
1 8 18 4 9 2 12 9
3 14 11 10 1 4 6 5
14 3 19 15 17 4 5 20
11 4 1 5 20 14 lo tO
4 9 2 12 9 4 19 11
13 10 6 5 10 9 9 12
7 10 3 13 2 11 12 9
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en svensk skriftställare och slut-
bokstäfverna namnet på en af honom
utgifven tidning. Orden äro, fast i
annan ordning: 1) En som har öfver-
inseende vid vissa arbeten, 2) berg i
i Frankrike, 3) en svensk skald, 4) en
ungersk hjälte, 5) en världsberömd
skald, 6) en stad i Schweitz, 7) indi-
vid af en konungaätt, 8) stad på Sici-
lien, 9) en ful egenskap, 10) fästning,
bekant genom Archimedes, 11) ställe
för inlärande af en af de sköna kon-
sterna, 12) fästning på Donaulinien,
13) tysk universitetsstad.
Ifyllningsgäta.
1 d m
0 i
g u
a n
n d
s i
Första vågräta och första lodräta
raderna äro lika. Orden, men annor-
lunda ordnade, äro: Ett namn, ett ri
ke, ett mans- och ett flicknamn, en
dag i veckan, en lärd.
(*-»)■
Sifferlogogryf.
6 4 8 91 Tvänne flickor, båda
41 8 6 7/ snälla,
3 9 4 5 2: som i denna staden bo,
haft så brådtom, ska’
ni tro:
4 1 7 2 6 : sådant af dem de be-
ställa
där i sta’n, och allt
gått bra.
85 7 6: Men när denne här
om dagen
dem försökte skilja åt,
3 5 4 : vardt på stället sådan
låt,
och den ena »läste
lagen»,
honom nämnde hon
bland annat
4 5 2 81 så. »Ack skall jag
5 3/ pinas se’n
8 4 9 3 : såsom sådan bärallen?!
7 1 4 6 21 Först när dessa floder
1 T 2) stannat
i sitt lopp, skall detta
hända!
3 1 7 26: Först när dennes fo-
sterland
styrs af Sveriges ko
nungs hand,
skall jag syster från
mig sända!»
Frågan tycktes svår att
lösa.
123456 7 89: Så kom detta strängt
och bröt
systerns motstånds-
kraft: hon slöt
fred och sade: »Ta’
då tösa!»
Kalla K.
Lösningar.
Logogryfen: Båtfärd; bär, lär, räf, tär, träd,
båt, tärd, å, tå, bård, ärfd, färd, tråd, fä, bråd.
Diamantgåtan :
S
I, I K
LAGOM
S I G F E I D
K O B A N
M I N
D
Charadema: 11 Stuteri, 2) Toffelvälde.
Bokstafsgålan: Hefaistos, Agamemnon, sin-
nesslö, Samarkand, Excelsior, Larghetto,
bergstopp, eskimåhop, Kansakare, Guillotin.
Versgåtan :
I mörka stunder, när din ande bojs,
Mot minnets stjärnor dina blickar höjs —
En af dem klarast skall i natten stå,
Det är ditt barndomshem, som vinkar då.
(Gr »Ett hem!» af Daniel Fallström.)
«
MÅTTONS SALOXTGS-OLJA!
Extra raffinerad amerikansk Fotogen.— Ensartad! Vattenklarl Rökfri I
Carl R. Matton, Stockholm.
Inkommer i lådor, innehållande
2:ne hermetiskt slutna cisterner,
rymmande tillsammans 37 liter. Talrika Ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
