Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 24 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 I DU N 1894
Kvinnoöden och kvinnobilder.
Anteckningar för Idun
af
Birger Schöldström.
II.
En svärmerska.
»
är Styrmansgatan å Stockholms Öster-
malm nu går fram, funnos i medlet af
1600 talet endast trädgårdar och kål-land,
ladugårdsbyggnader samt enstaka boningshus.
I en af egendomarne där — eller malm-
gårdarne, såsom de sedermera blefvo kallade
— bodde vid den tid vi här ofvan anfört en
af sin samtids märkligaste kvinnor. Hennes
namn var Anna Owena Hoyer. I något
svenskt arbete har jag aldrig sett hennes
verksamhet omtalas, ej ens hennes namn har
jag upptäckt. Det är i hittills uteslutande
utländska arbeten, utgifna i Danmark och
Tyskland, man kan skåda denna verksamhet
och finna några få biografiska uppgifter om
henne. Ja, det är egentligen endast i ett
arbete — Johannes Mollerus: Cimbria Lite-
rata (Havniæ MDCCXLIV) — dessa uppgifter
förekomma, och därifrån ha de öfvergått till
andra verk.
Och likväl vistades och verkade denna
märkliga kvinna i Sverige i 23 år, under
hvilken tid hennes litterära verksamhet i en
religiös riktning väckte en stor och ovanlig
uppmärksamhet inom vida kretsar i Danmark,
Tyskland och England.
Hon var född år 1584 i Koldenbültel, en
liten ort i landskapet Eiderstedt. Hon till-
hörde en gammal, rik och ansedd släkt.
Modern förlorade hon i tidiga år. Fadern,
Hans Owens, var en på sin tid mycket om-
talad och ansedd astronom. »Hans Owens
Tochter Anna» kallar hon sig själf i en af
sina andliga sånger. Familjenamnet fortplan-
tades i hennes andra dopnamn: Owena.
Måhända lade faderns sysslande med iakt-
tagelser öfver himlakropparnes gång grund
till den mystiska tron på stjärnornas infly-
tande på människornas öden, hvilken tro
sedan blef utmärkande för dotterns sinnes-
riktning och litterära verksamhet. En direkt
inverkan på astronomien visar särskildt hen-
nes dikt »Posaunenschall», hvari hon bl. a.
sammansätter sina barns lynnen med stjär-
norna:
Lass deinen sinn
Nicht, wie vorhinn,
Vom Scorpion regieren,
Werff Martis stern
Auch von dir fern,
Lern dein Affecten zwingen — o. s. v.
Tron på stjärnornas inflytande var ju för
öfrigt den tiden temligen allmänt utbredd och
hystes af flere framstående personer — erin-
rom oss, för att nämna blott ett exempel,
Wallenstein.
I Anna Owena Hoyers å Kongl. biblioteket
i Stockholm bevarade handskrift (hvarom när-
mare härnedan) finnas bl. a. under öfverskrif-
ten »Die 12 Zeichen im Zodiaco» anvisningar,
under hvilka aspekter vissa handlingar eller
förrättningar utfalla »godt», »medelmåttigt»,
»dåligt», när man t. ex. må spela eller låta
bli att röra vid kort eller brädspel, när man
skall klippa håret, bada, ta på sig nya kläder,
så åkrarne, ingå kärleks- eller vänskapsför-
bindelser o. s. v.
Femton år gammal ingick Anna Owena
Hoyer äktenskap med Herman Hoyer, ståt-
hållare i hertigdömet Holstein och holsteinskt
geheimeråd, och hon kom således in i en
högförnäm släkt, hvilken räknade frändskap
med själfva danska konungafamiljen — Her-
man Hoyers farmoder var en dotter till konung
Fredrik I af Danmark. I hemgift medförde
bruden den för den tiden storartade summan
af 100,000 lybska mark. Äktenskapet lär
emellertid ej blifvit synnerligen lyckligt; i
detsamma föddes dock tre söner och två
döttrar.
Herman Hoyer dog 1622, och änkan satt
nu härskarinna å det stora godset Hoyers-
worth. Nu började hon alltmer hängifva sig
åt den svärmiska verksamhet, hvartill hon
redan under mannens lifstid visat böjelse,
något som väl var orsaken till den anförda
disharmonien makarna emellan. Hon slöt sig
med brinnande trosifver till den inom prote-
stantiska kyrkan redan under reformationens
första tid uppkomna schwenkfeldianska
riktningen — så kallad efter sin upphofsman,
den schlesiske adelsmannen Caspar Schwenk-
feld — hvilken skiljde sig från lutheranerna
genom sina mystiska åsikter särskildt om
A’. Or H:
/■ * - ———t-liiinraLaa—aga
Ovii f Ao. i 6Y o ^ 27:1
’A’. Or H:
iWmé
mm.
-,
8SS»
nattvarden, hvari ätandet och drickandet, en-
ligt Schwenkfelds tanke, voro sinnebilder af
Kristi andliga naturs tillägnande af Kristi
mänskliga natur, som han ej betraktade såsom
ett skapadt ting, utan såsom en beståndsdel
af treenigheten.
Som ett litet prof på Anna Owena Hoyers
skriftställeri må här väljas en dikt till Schwenk
felds ära:
C.
&
C. S. E. S. C.
s.
C.
Cas parus Schwenckfeldius Est Sanctus
Christianus.
Caspar Schwenckfeld Eia Seeliger Christ,
Und Zeug der reinen Wahrheit ist:
Sein Gedächtniss bleibt zu jeder Frist,
Wird nicht gedämpft durchs Teuffels List.
Der frommen Lob breitet aus mit Reden und
Schreiben :
Der Gerechten Gedächtniss wird im Segen bleiben.
Kein Teuffel, oder böser Mensch, wird sie vertreiben.
Hoyersworth blef nu samlingsplatsen för
denna af lutheranerna som irrlärig betraktade
religiösa riktnings anhängare i Holstein. Snart
började Anna Owena äfven sluta sig till veder-
döparnes åsikter, och hon gaf särskildt å sitt
gods tillflykt åt en af denna läras förnämste
»profeter», Nicolaus Teling. Denne, hvilken
ursprungligen var läkare, hade först kallats
till Hoyersworth under de Hoyerska barnens
sjukdom. Då han lyckats rädda dessas lif,
var grunden lagd till det förtroende modern
fick, äfven i andliga ting, för Teting. Till-
sammans höllo de nu enskilda gudstjänster i
Hoyersworth, dit skaror af proselyter drogo,
samt profeterade, att 1625 skulle världen för-
gås och Kristi rikes begynnande inträffa. Sina
lekamliga egodelar lät hon därför gå ifrån
sig åt fattiga och nödlidande . . . och väl äfven
åt egennyttiga bedragare . . . och efter några
år stod den vid mannens död rika kvinnan,
en af de-rikaste i hela landet, på bar backe.
Under tiden hade, naturligtvis, myndighe-
ternas missnöje och det statskyrkliga präster-
skapets ovilja riktats mot henne, och denna
ovilja öfvergick till förföljande fiendskap, då
hon af trycket utgaf »De Denische Dörp-Pape»,
en längre versificerad straffdikt.. . eller, om
man så vill, smädedikt. .. mot det danska
lutherska prästerskapet.
I förbigående sagdt har denna dikt, hvilken
gäller som ett af den platt-tyska diktningens
på en gång äldsta och mera betydande litte-
rära monument, flere gånger ånyo upplagts,
senast så långt fram i tiden som 1885.
Så länge hennes rikedom och därmed föl-
jande sociala ställning varade, vågade man
dock ej vända sig mot henne, men då denna
skyddsmur af henne själf nedrifvits, bröt för-
följelsen ut på fullaste allvar, och hon blef
landsförvist från sitt fädernesland. En väl-
kommen anledning härtill gaf hon oek själf
— hon fick nämligen, bland alla sina andra
griller, för sig, att det vore synd att betala
skatt till de världsliga myndigheterna, och
kom således i rättegång med både den hertig-
liga regeringen och magistraten i Husum,
där hon ägde ett hus.
I änkehertiginnan Augusta af Holstein hade
Anna Owena emellertid förvärfvat en beskyd-
darinna, och då hon, alldeles utfattig, med
sina fem barn måste begifva sig ut i vida
världen, fick hon af denna beskyddarinna ett
anbefallningsbref till drottning Maria Eleonora
af Sverige. Denna mottog oek den lands-
flyktiga, då hon 1632 anlände till vårt land,
med mycken nåd och huldhet. Sedan Anna
Owena någon kortare tid vistats i Vestervik,
köpte drottningen åt henne en å Ladugårds-
landet belägen egendom, som af Moller kallas
Sittwick —• namnet har för länge, länge
sedan försvunnit ur de stockholmska anna-
lerna.
Här lefde hon nu i nära ett fjärdedels
sekel, utvecklande en stor litterär verksamhet,
i svärmisk religiös riktning. Bland de på sin
tid mest omtalade voro: »Christi güldne Krön,
treuer Kämper Lohn»; — »Posaunenschall
vom Abendmahl, ins Königs Saal, nach Ba-
bels Fall»; —- samt »Ein Schreiben übers
Meer gesant, an die Gemein in Engelland,
auss einer alten Frauen Hand, die ungenandt
Gott ist bekandt», den sistnämnda dikten rik-
tad mot de puritanska »hundhufvudena» i
England, hvilka låtit halshugga konung Carl I.
Till drottningarna Maria Eleonora och Kri-
stina skref hon af tacksamhet och tillgifvenhet
inspirerade dikter.
En samling af hennes litterära alster utgafs
— hos Elzevier i Amsterdam 1650 — af en
hennes schwenkfeldianske trosförvandt, sven-
ske gesandten i London Le Blond.
I en handskrift, tillfälligtvis funnen en gång
på 1850-talet i Kalmar och nu befintlig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
