Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 24 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 273
Kongl. Biblioteket i Stockholm, finnes ett antal
af hennes dikter; å innerpärmen af denna
handskrift finnes ett af hennes son Fredrik
Herman Hoyer graveradt porträtt af henne;
det är häraf vi bredvid meddela en kopia.
Under hennes senaste år omfattade hon
äfven de pythagoreiska åsikterna om själa-
vandringen och började föra ett vegetarianskl
lefnadssätt; den enda föda hon ur djurvärlden
ville förtära, var köttet af fisk, men delta
skulle då vara i ruttnande tillstånd. Ja,
hennes teorier öfvergingo i praktiken till rent
af vanvett och af ett slag, som näppeligen
för en bildad läsekrets kan på svenska be-
rättas.*
På Sittwick afled hon den 27 november
1655, 71 år.
noisa.
För Idun af Snorre.
&£:§
Ämfädrets gudom, bister vorden,
Rynkar sina ögonbryn,
Grå är himlen, våt är jorden,
Regnet öser ned ur shyn.
Några sommardagar Ijufva
Sparsamt fallit på vår lott.
Yåta fötter, giht och snufva
Ar hvad sommarn mest bestått.
* Det heter i Cimbria Literata bl. a.:––– —
nullum animal auderet occidere, nec pisces alios,
quam mortuos, foetidos et rancidos, comederet,
canesqve complures hoc solum fine aleret, qvo
pediculi ac pulices e cute humana, sospites ac
illæsi, in istorum tergora possent transportari.
Fuktig, smutsbebrämad kjolen.
Golfven svärta i en fart.
Ett förtviflaät : » Gif oss solen !»
Ropar jag med Osvald snart.
Något om maten i England,
För Iduu af Ebba Ramsey.
Men hon låter knappt förmå sig
Lysa en och annan gång.
Och så drar hon åter på sig
Molnens gråa kapuschong.
Fåren genomvåta bräka,
Ängsliga att höra på,
Rännor skvala, taken läka,
Bäckar ringla i hvar vrå-
Hvilket väder för poeter!
Jag uti mitt stilla sinn’
Tror, att när som himlen väter,
Torkar poesien in.
Men — trots allt — till edert löje
Säger jag, som jag är van:
»Hellre våt på sommarnöje,
An att sitta tom i sta’na
Icluns skönlitterära pristäfling,
Inlämningstiden till denna pristäfling
utgår den i inst. september, hvarom
härmed erinras.
(Forts, och slut.)
Vid bordet iakttages bordskicket på det
allra noggrannaste — det engelska nämligen.
Den, som ej redan i barndomen fått detta så
inplantadt hos sig, att han i något stycke
tager fel, syndar så ohjälpligt mot engelska
sällskapslifvets grundreglor, att han eller hon
förverkar rättigheten till att kallas »gentle-
man» eller »lady», Damn som i England
faktiskt äro oumbärliga för hvar och en som
vill umgås i bildade kretsar. På sin höjd
ursäktar man en utländing, om han ej är all-
deles inne i saken, men bäst är att denne
skyndsamt lär sig att åtminstone i detta stycke
taga seden, där han kommer.
Exempelvis nämnas något af det, som bör
iakttagas. Äter man kött, bör man aldrig
först skära köttet, lägga bort knifven och äta
med gaffeln, utan man begagnar sig hela
tiden af både knif och gaffel, utan att där-
för någonsin sticka den förra i munnen.
Äter man däremot fisk, måste man noga akta
sig för att ens taga knifven i handen, utan
i stället begagna endast gaffel, ja, det dukas
endast med gaffel, såvida ej eleganta så kal-
lade fiskknifvar af särskildt slag finnas. I
så fall är det tillåtet att begagna dessa. Af
brödet får man aldrig bila, utan skall det
alltid brytas i lagom små munsbitar. Smör-
gås äter man med knif, det vill säga man
lägger den på sin tallrik och skär af den
små bitar undan för undan. Efterrätt ätes
med gaffel och dessertsked, socker till kaffe
och te bör man aldrig taga uti med fiugrar-
ne, utan med tång. Sparris ätes med knif
En svamplektion.
Som Ingen af v.åra läsarinnor bör sitta öfver.
(Forts. o. slut.)
Stufvade svampar.
Smör eller flottyr fräses som till vanlig steksås
med mjöl. Mjölk eller grädde tillsättes och får
koka, så att man får en lagom tjock sås, hvaruti
de förvällda och förut stekta svamparna iläggas och
på sakta eld koka en god stund, omkring 20 à 30
minuter. Då tillsättes något socker, icke så alt
sockret blir öfvervägaude, utan så att smaken blir
fin. Detta gäller för blandade svampar i all-
mänhet.
Samma stufning kan försiggå endast med mjölk,
salt och peppar, icke förgätandes alt svampsaften
bör vara med, ty den innehåller den finaste be-
ståndsdelen af svampen.
Griljerad svamp.
De kalla, förvällda svamparna doppas uti ägg-
visp eller grädde. Beströs med salt och peppar
och vältas uti rifvebröd, sönderstötta skorpor
eller i brist däraf uti groft rågmjöl. Stekas sedan
som när man griljerar kött. Ätas med skarpsås,
om man så hafva kan; annars som de äro.
Finare svampar kunna ock på samma sätt an-
rättas; men därom längre fram särskildt.
Stufvad svamp tillsammans med po-
tatis eller så kallad »pytt i panna».
2 delar kokt kall potatis skäres fin samt sam-
manblandas med 1 del finskuren förvälld svamp
och stekes i smör eller flottyr, salt och kryddor
efter behag. Litet persilja höjer smaken.
Bullar af svamp.
3 delar kokt rifven potatis och en del förvälld
svamp. Svampen hackas icke allt för fin, sam-
manblandas tillika med sin saft. Af denna massa
göras bullar, salt och kryddor icke förgätandes.
För sammanhållning bör ägghvita tillsättas. Ste
kas som vanliga bullar i smör eller flottyr. Om
man så vill, kan man göra en lämplig sås till
bullarna. Märkas bör, att det skall vara svamp-
saft i såsen.
Kroketter af svamp.
Tillblandningen som föregående ! Den enda
skilnaden är att kroketterna skola kokas i flottyr
(icke stekas) och läggas på sugpapper att afrinna.
Serveras med skarpsås, om man sä vill.
Pickles af svamp.
Härtill lämpa sig särdeles väl svafvelgula tickan,
vårmusseroner samt åtskilliga andra svampar, som
äro fasta i köttet.
Den till pickles afsedda svampen saltas under
24 timmar i saltbad, hvarefter den upptages och
hastigt afsköljes i kallt vatten; sedan kokas den
omkring en timme uti svampgryta utan tillsats
af vatten. När den kallnat, påhälles kokande god
ättika, blandad med socker, nästan så mycket som
ättikan kan upplösa, samt kryddor, helst hela
nejlikor, hel kryddpeppar samt muskotblomma.
Litet kajennpeppar är ock lämpligt. Förvaras i
glasburkar med inslipadt lock.
Soja af allehanda svampar.
Rensade svampar läggas uti ett lämpligt kärl,
salt på botten samt sedan undan för undan varf-
tals med svamp och salt (mycket salt). Därofvan
lägges ett lock eller en tallrik, som går in uti
kärlet, med tyngd på; får stå sålunda på svalt
ställe omkring 14 dagar. Man kan under tiden,
om man så vill, ditlägga mera svamp och salt;
det bör ock under tiden en och annan gång om-
röras, och man ser till, att den snart bildade
laken slår väl öfver svamparna.
Nu till den egentliga tillagningen af sojan.
Svamparna med laken upplages och lägges uti en
handduk; såmedels skiljes laken från svamparna
genom vridning, som när man skiljer bärsaft från
de sönderstötta bären. Har man laken väl skild
från svampen, kokas och skummas saltlaken, hal-
les sedan uti något passande kärl för att kallna
och afsätta bottensats af salt, som tillvaratages,
ty den ger god smak åt såsen. När så saltlaken
är skild från nämnda bottensats, ilägges så mycket
socker, som den salta laken förmår att upplösa.
Däribland bör ock brynt socker användas, men
icke förr än möjligen oupplöst socker är frånskildt.
Nu tillsättas kryddor, såsom kryddnejlikor, kanel,
lakrisrot (köpes på apotek) samt något kajenne-
peppar (bör inknytas i en lapp). Nu bör den åter
kokas upp, får sedan kallna. Om något skum
skulle förekomma, borttages detta, samt om någon
bottensats skulle förefinnas, bör den varsamt und-
vikas. Tappas sedan på buteljer och korkas väl.
Saltning af svampar.
Jag har försökt åtskilliga sätt att salta svamp.
Att salta den som vanligt är, har jag icke funnit
motsvara det åsyftade ändamålet. Ty skall svam-
pen släppa till sin egen saft, blir den på längden
för mycket urmustad, därför har jag anordnat ett
så kalladt saltbad, som tillagas sålunda: Uti vat-
ten lägges groft koksalt, att det blir en mättad
saltlake och en god del oupplöst salt äfven finns
i kärlet, så att laken ej försvagis genom den sälta
svamparne taga till sig. För min del har jag fun-
nit bäst att låta svampen ligga kvar i saltbadet, ty
emedan svampen icke behöft att vara beroende af
sig egen saft, blir denna liksom tillbakahållen af
det omgifvande saltbadet. När sålunda saltad
svamp skall användas, upptages så mycket som
för gången åtgår, hvarefter locket, som nedtrycker
svampen, åter pålägges, på det att inga svampbi-
tar må komma i beröring med luften.
De till anrättning upptagna svamparna läggas i
kallt vatten. Tiden härvid kan icke bestämmas,
utan bäst är att efter en half timme smaka på
svampen för att undersöka salthalten och så fort-
fara, tills man finner dtn vara lagom salt. All
sälta bör icke urdragas.
Denna sålunda urvattnade svamp behöfver icke
fore tillagningen förvällas, utom i det fall alt den
skall användas till omeletter och dylikt, ty då bör
den förvällas eller fräsas i smör. Denna urvatt-
nade svamp kan nu användas på samma sätt som
färsk, sålunda till stufning, stekning o. s. v. Vid
stekning af svamp bör den först rullas i rifvebröd
eller mjöl. Alla de olika sätt, hvarpå svampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
