Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 37. 14 september 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 299
Maria Holm från Stockholm. Den omkomna frö-
ken Holm var jämte en syster innehafvarinna utaf
kapp- och klädningsaffären uti n:r 24 Norrlands-
gatan. Hon var omkring 34 år gammal samt var
på väg hem från Paris, som hon besökt för sin
affärs räkning, då den hemska olyckshändelsen
inträffade.
*
Tysta skolan vid Norrtullsga’an i Stockholm
började i måndags det nya läsåret. En stor för-
ändring har vid denna skola försiggått, enär den
samma med detta läsårs början helt och hållet
ombytt lärarpersonal. Till föreståndarinna efter
fröken Amy Segerstedt, som i åtskilliga år inne-
haft denna plats, men nu afgått, är af styrelsen
utsedd den framstående taUärarinnan från Örebro
döfstumskola, fröken Anna Hartman, och till
lärarinnor fröken Anna Ahlberg, äfvenledes från
Örebro, samt fröken Lina Eriksson, efter förutva-
rande lärarinnorna fröknarna Lotten Lindblad och
Louise Larsson, af hvilka den förra antagit plats
vid döfstumskolan i Hernösand och den senare
vid Lunds döfstumskola.
*
»Kn duktig tös» är fosterdottern Hilda An-
dersson i V. Vingåker. Förutom att den 20 åriga
flickan ömt och troget vårdar sin åldrige foster
far och så godt som ensam sköter det lilla tor-
pet, af hvilket de båda ha sitt lefvebröd, har hon
genom själfstudium förskaffat sig en för hennes
ställning ovanlig bildning. Ifrig nykterhetskämpe
och medlem af Blåbandsföreningen, skrifver hon
till hvarje sammanträde en »tidning» med nam-
net »Framåt». Arbetet med lie, yxa och spade
sköter hon med samma kraft och färdighet som
en van dräng. Kreatursaffärer har hon i Here år
uppgjort på marknaderna och vid premieringsmö-
ton erhållit pris för vackra »kossor».
*
Friherrinnan som amiral. Ett marinmärke,
ett ankare med två streck i rödt, bar friherinnan
Trolle å högra armen här om dagen vid konungens
mottagande å Trollenäs. Smycket är en gåfva af
konung Oscar, skänkt till friherrinnan Trolle förra
sommaren vid Marstrand vid ett tillfälle, då fri-
herrinnan skickligt manövrerade chefsfartyget Drott.
*
En trädgårdsutställning öppnas i dag här-
städes i Industripalatset och pågår till den 17
dennes. De anordningar, som vidtagits af det
populära etablissementets alltid vakna och ener-
giska styrelse, synas vara de allra bästa och in-
bjudande för en talrik publik, som helt visst ej
skall utebli. Anmälningar till deltagande i utställ-
ningen hafva ingått till ett : ntal af omkring 40
från skilda trakter af landet, till och med så långt
bort ifrån som från Gellivara, så att utställningen
lofvar att blifva både rikhaltig och intressant.
Hvad som särskildt må påpekas och som är nå-
got nytt för dessa slags utställningar är, alt efter
utställningens slut blifver auktion ä utställda väx-
ter m. m. Detta blir ett utmärkt tillfälle för alla
blomsterälskande husmödrar att förse sina hem
med vackra prydnadsväxter.
Teater och musik.
Kungl. operan återupptog i fredags ett af förra
spelårets mest dragande program, nämligen »Or-
fevs» och »På Sicilien». Naturligtvis var det äf-
ven nu fru Lindens ypperliga utförande af titel-
partiet i dén förstnämnda operan, som mest fängs-
lade intresset och framkallade det lifligaste bifal-
let. För öfrigt hade i båda operorna rollbesätt-
ningen undergått en del förändringar. Sålunda
hade i Eurydikes parti i operan »Orfevs» fröken
Karlsohn ersatt fru Sterky, hvars framstående och
högt skattade talang operadirektionen ledsamt nog
nu anser sig kunna undvara. Ehuru denna roll
väl ej alldeles lämpar sig för fröken K:s naturell,
utför hon den dock med all den samvetsgrannhet,
man kan vänta af den begåfvade sångerskan, hvars
härliga och klangfulla stämma här som alltid gör
sig förträffligt gällande.
I op. »På Sicilien» utfördes Santuzzas parti för
första gången af fröken Lindegrön. Den unga ny-
engagerade sångerskan ingaf både genom sin sång
och sitt spel goda förhoppningar för framtiden.
Hennes höjdtoner äro starka, fyiliga och af god
klang. Mellanregistret föreföll något svagt. Lolas
lilla parti borde hellre lämnas åt fru Heintz än
åt fröken Almati, som i stället kunde öfvertaga
Lucias parti. Hr Söderman var mycket bra som
Alfio, hvaremot hr Bratbost som Turiddu läm-
nade åtskilligt öfrigt alt önska, särskildt hvad sån-
gens renhet och välljud beträffar. — Salongen var
väl besatt.
Ida Aalbergslournéen är nu för hufvudstadens vid-
kommande afslutad med den föreställning af »Ca-
meliadamen» som i måndags gafs å Kungl. Ope-
ran inför i det närmaste utsåldt hus och under
en hyllning, så entusiastiskt stormande, att den
tillfylles gaf ett uttryck åt den tacksamhet vår
publik hyser för de oförgätliga teaterkvällar, den
utmärkta finska konstnärinnan beredt oss.
Förliden fredag gafs å Vasateatern det fjärde
programmet af tournéens repertoar. De två små-
pjäser, som inledde delsamma, voro af mindre
intresse, eburu fru Aalbergs Santuzza i Vergas
skådespel af samma namn — som bekant före-
bilden till Mascagnis opera Cavalleria ruslicana
— visserligen var en fängslande och blodful! pre-
station. Mtn i de två ak*er, den fjärde och femte,
af Scribes och Legoucös »Adrienne Découvreur», som
afslulade programmet, hade den snillrika gästen
det utsöktaste tillfälle att ådagalägga hela den
lidelsefulla kraften af sin konst, och särskildt för-
giftnings- och dödsscenen i sista akten utförder,
så gripande realistiskt, men ändock med en be-
härskning, som ej ett ögonblick lämnade det skö-
nas mått, att dessa scener måste betecknas som
den glänsande höjdpunkten af allt det konstnär-
ligt upphöjda, Ida Aalberg visat oss. Publiken
togs ock med storm, och sällan torde lager- och
blomsterhyllningen varit fullständigare förtjänad
och hellre gifven än denna afton.
Vasateaterns ordinarie sällskap under direktör
Varbergs ledning öppnade i lördags sin speltermin
med E. Audrans täcka och lifliga operett »Vore
jag karl!» Aftonens pris togs af fru Emma Berg
(allas vår f. d. fröken Ekström), som vid ypperlig
röstdisposition i Suzettes lustiga parti utvecklade
allt det sprittande behag, som gjort denna artist
så populär bland den vackra lilla operett-teaterns
trofasta publik. Ett specielt intresse gafs dess-
utom åt föreställningen genom de till sällskapet
nyförvärfvade krafter, som därvid mönstrade. I
hr Scenson har direktionen utan tvifvel gjort en
ackvisition: hans markis de Follebranche röjde
goda dramatiska ansatser och en vacker och gan-
ska stark baryton. Fröken Nilsson som markisin-
nan spelade ej heller oäfvet, som debutant be-
traktad, och rösten, ehuru ganska svag, sköttes
med rätt mycken smak. 1 hr Ringcall har säll-
skapet förvärfvat en ej obehöflig förstärkning för
sina komiska krafter; den hederlige kapten Cheu-
bec blef i hans händer en frisk och treflig garçon,
kanske en smula för bullersam. I sin helhet gick
operetten med fart och lust, och bifallet var syn-
nerligen lifligt.
Operasångaren C. F. Lundqvist, hvars betydande
förmåga vi nu tyvärr nödgas sakna vid operan,
afreser i midten af nästa månad till England för
att där biträda vid några framslående konserter.
Dessförinnan gifver hr L. en afskedskonsert här-
slädes, och äger denna rum i Musikaliska akade-
mien tisdagen den 9 oktober.
Lilla finskan.
Skiss för Idun af Gerda Meyerson.
(Forts )
småsyskonen, de ha både fransyska och
guvernant, de. Och nu ha vi så fina
hästar och ekipager och så mycket främmande,
pappa har blifvit en framstående kommunal-
man, och det kommer folk långväga ifrån för
att söka honom i affärer. I somras byggdes
huset till, så att vi fingo flere rum, nu skall
hela nedre våningen möbleras om. Nästa
gång pappa far till hufvudstaden, skall han
styra om det, han har så god smak, till och
med fruntimmerskläder förstår han sig på,
jag frågar honom alltid till råds, när jag
skall ha något nytt.
»Lilla finskan» var mycket väl klädd och
hon ägnade — hvad kamraterna i allmänhet
hade hvarkeu tid eller lust med — mycken
omsorg åt sin toalett.
Jag minns henne särskildt en afton, då vi
allesammans voro bjudna hem till professorn
och hon hade en ljusgrön klädning på sig.
Hon såg så lätt och fin och genomskinlig ut
som en liten sjöjungfru, men naturligtvis fick
hon höra af många, att hon klädt sig alldeles
för elegant.
»Visst inte,» protesterade hon. »Pappa
vill, att jag skall vara fin. Han säger, att
när han ger mig pengar att köpa kläder för,
skall jag också använda dem till det. Den
här klädniugen har han själf köpt mig i
Helsingfors, och jag tycker det är så roligt
att begagna den.»
Hela vintern hade Sigrid talat om, att hen-
nes far lofvat att komma och hälsa på henne.
En dag på våren fick hon ett bref från ho-
nom, skrifvet. i Helsingfors, och då viss’e
hon, att hon när som helst kunde vänta ho
nom. Han skref visserligen ingenting om att
komma, men hon trodde, att han ville öfver-
raska henne, och gick från morgon till kväll
i en väntansfull spänning, som gjorde henne
riktigt nervös. Läsningen gick dåligt, och
under gymnastiken blef hon ofta tankspridd.
En morgon kom hon blekare än vanligt
och med tårar i ögonen och hämtade mig.
»Jag tror bestämdt, att pappa är sjuk,»
klagade hon, »annars hade han varit här för
länge sedan. Hans sista bref ha inte varit
så glada som de förra, och jag förstår inte,
hvad han kan ha att göra i hufvudstaden så
länge. En gång förut har han blifvit sjuk
där, han förkylde sig och fick reumatisk fe-
ber. Det var en förskräcklig tid. Mamma
reste ner och skötte om honom, jag skulle
vara hemma för att se efter huset och små-
barnen. Det hjälpte inte, att jag grät och
bad att få följa med till pappa, nu skulle
ingenting ha afhållit mig från att resa utan
mammas tillåtelse, men då tordes jag inte.
Jag kan aldrig glömma, hur ängslig jag var
där hemma, mamma förstod det inte »ch lät
mig så sällan få underrättelser. Hon sade,
att jag var lika öfverdrifven som pappa. Men
jag kan inte hjälpa, att jag inte är en sådan
filbunke som hon. Och får jag inte bref
från pappa i morgon, så telegraferar jag »
Hon behöfde inte telegrafera. Följande
dag var en söndag. Vi hade kommit öfver-
ens att läsa tillsammans på förmiddagen, och
jag gick till henne tidigt, beredd att få väcka
henne, ty hon sof vanligen som en liten gris
om söndagsmorgnarna. Nu fann jag henne
till min förvåning alldeles färdigklädd i en
elegant dräkt, profvande ett par nya hand-
skar och ett nytt flor.
»Han kommer,» jublade hon och svängde
ett papper emot mig. »Jag hade telegram i
går kväll, han kommer nu på förmiddagen
med finska båten.»
Hon snurrade rundt, dansade och var all-
deles vild af glädje.
»Du går väl med och tar emot honom,
det skall bli så roligt att göra er bekanta
med hvarandra. Och inte kunna ni betrakta
hvarandra som främlingar ändå ; han känner
dig så bra genom mina bref, och du, har hört
så mycket om honom. Kom bara!»
Det hjälpte inte att protestera, jag måste
följa med henne och det genast. Strunt i
läsningen, tyckte Sigrid. Båten kund komma
tidigt, och det vore just trefligt, om hon inte
vore nere.
Två hela timmar fingo vi gå vid hamnen
J O Wrt-Mnnlr» (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid un-
H, T^Sl Tl fl IVI S3 I S| dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fullgod.
K. Ä. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stnrenlan 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0303.html
