Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 28 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 i D U N 1894
en rullande vagn och steg af järnbeslagna stöflar
utanför fönstren.
Mycket riktigt; det var en liten afdelning öster-
rikare, som kommit för att i täckvagn och under
stark bevakning borlföra den person, som skrifvil
ett visst, i den röfvade postsäcken uppsnappadt
bref. Detta röjde nämligen så stora militära in-
sikter, att österrikarne ansågo, det en framståen-
de officer måste dölja sig bakom kvinnonamnet.
En gråklädd österrikisk underofficer framförde
nu till Schröder fordran, att brefskrifvaren måtte
utlämnas; Schröders försäkran, att hans femtio-
åriga svärmor verkligen skrifvit brefvet, ville han
ej tro. Till slut förklarade han bestämdt, att då
måste hon i alla händelser såsom fånge följa ho-
nom till högkvarteret.
Härvid förblef det. Ofverstinnan Wagner måste
stiga upp, kläda sig och finna sig i omständighe-
terna. Med stort jämnmod gjorde hon också detta,
i sitt sinne djupt tacksam öfver att äfventyret
.gällde henne och icke hennes barn.
Inom kort satt hon i vagnen. Den gråklädde
underofficeren satte sig midt emot henne med
laddad pistol; en stark eskort af ryttare omgaf
vagnen, och åstad bar det i mörka natlen. Snart
var man i Foldingbro. Vagnen med den viktiga
fången stannade framför dörren till gästgifveriet.
Inne i stallet, hvars dörr stod öppen, låg ett tjockt
halmlager, hvarur det ena hufvudet dök upp efter
det andra för att se hvad som stod på; det var
österrikiska. soldater.
Den gråklädde med pistolen sprang ned från
sin plats och eskorterade fru Wagner till ett offi-
cersrum, som blef henne anvisadt. Här mötte
henne en annan officer med en fråga, som hon
under natten och nästa dags lopp ofta fick höra:
»Haben Sie schon gefiühstückt?» Fru Wagner sva-
rade torrt, att man i Danmark icke brukade äta
frukost kl. 2 på natten.
Men önskade hon ej något? Hon skulle genast
erhålla, hvad hon begärde.
Hon önskade då te. Detta bars in till henne
af en tjänarinna, som höll på att tappa brickan
vid anblicken af en äldre, fin dam under bevak-
ning. I
»Jessiken, frun är väl inte fången?» ivbrast
hon.
»Det kan ni väl se,» svarade fru Wagner leende
och drack sitt dåliga te.
Officeren, som gjorde ett obehagligt intryck,
kom nu åter in, satte sig på sängkanten för att
konversera och sade bl. a. uppmuntrande, att frun
för all del icke skulle vara rädd.
»Nej, det faller mig sannerligen . inte in. Men
jag anhåller, att det snart måtte bli ett slut på det
här; det tillhör ej mina vanor att ryckas ur sän-
gen midt i natten för att flacka omkring på vä-
garna.»
Hon fick emellertid till svar, att hon först och
främst skulle föras till Kolding.
Hon tog alltjämt saken lugnt. Och så fortsat-
tes resan : den gråklädde satt på baksätet och en
annan på kuskbocken ; 60 ryttare redo nu fram-
för vagnen, som följdes af en lång rad skram-
lande lastvagnar.
Så bar det af mot Kolding; officerarne spräng-
de fram och tillbaka för att genom vagnsfönstret
titta in till den fångna frun, som just icke sände
de blidaste blickar.
Till Kolding kommo de kl. 12 middagen, följda
af en stor skara nyfikna, som ville se den så väl
eskorterade fånge, hvilken af fienden fördes till
rådhuset. Hon blef införd i detta och mottagen
af en mycket höflig officer, som bad henne be-
svära sig bort till «Svenssons hotel», där hög-
kvarteret var. Den grå österrikaren med pistolen
var strax till reds och marscherade bredvid fru
Wagner, som nu började se saken från den komi-
ska sidan.
Men då officeren från rådhusfönstret upptäckte
»den grå», sprang han efter och befallde denne
att aflägsna sig, i det han frågade fru Wagner,
om han icke generade henne.
»Bevars,» svarade hon, »den där karlen gene-
rar mig inte det minstal»
Officeren ville emellertid själf föra henne till
det bestämda stället och inledde den följande ex-
amineringen med att fråga, om hon vore nöjd
med den behandling, hon rönt.
»Ja, hvad tycker ni väl själf — att på detta
sätt tvinga en gammal kvinna att midt i natten
flacka land och rike rundtl Men nu önskar jag
återvända hem. Arresteringen måste bero af ett
misstag.»
»Nej, tvärtom! Ni har ju en son, som tjänst-
gör vid hären?»
»Ja,» svarade fru Wagner och såg forskande
på hoDom. Han nämnde emellertid sonens namn
och adress, såsom hon skrifvit den på det förut
omtalade brefvet.
»Nu inser ni naturligtvis, hvarför ni är här?»
»Jaså — hänger det så ihop!»
Då de anlände till hotellet, var befälhafvaren ej
tillstädes. Under väntetiden började fru Wagner
att undersöka ställningen.
»Eftersom ni sagt mig, att brefvet till min son
är orsak till, att jag nu befinner mig här, kan jag
kanske också få veta, head af brefvets innehåll,
som vållat mitt tillfångatagande?»
Ofticeren svarade undvikande, att det skulle
hon nog sn»rt få veta, men ledde därpå samta-
let in på politiken och förklarade, att kriget snart
skulle upphöra.
»Jaså?»
»Jo — preussarne arbetade ihärdigt nere vid
Dybböl, som senast inom 8 dagar måste falla.»
En axelryckning blef svaret.
Nu inträdde ännu en officer och hälsade, men
fru Wagner utbrast:
»Det förvånar mig att se mig omgifven af idel
österrikare; det är just icke glädjande.»
»Hvarför det?» frågade officeren.
»Om preussarne veta vi, att de äro våra arffi-
endtr,» svarade fru Wagner, »men österrikarne
trodde vi vara våra vänner. Ni skola i alla hän-
delser icke inbilla er, att ni vinner något genom
den allians, ni nu ingått.»
Officerarne medgåfvo detta, och efter ännu en
stunds samtal infann sig befälhafvaren med ännu
en officer.
Den förre uppmanade nu fru Wagner att med-
dela, hvar henoes son för ögonblicket befunne
sig.
Hon såg honom rakt i ansiktet:
»Och ni framställer på fullt allvar en sådan
fråga? Huru skulle jag kunna vara underrättad
om Hegermann Lindencrones rörelser? Tror ni,
att krigets gång medför, att jag skulle vara bättre
underrättad än alla de tidningar, som ligga här
spridda på ert bord ?»
Officerarne sågo något flata på hvarandra, men
mumlade något om, att på grund af innehållet i
hennes bref måste hon vara invigd i åtskilligt —
en dam med den intelligens, ett sådant bref ut-
visar, o. s. v.
Fru Wagner svarade, att enligt hennes åsikt
vore Hegermann-Lindencrone på Mors. Men detta
ville ingen tro ; de österrikiske officerarne påsto-
do, att den danska kåren för längesedan borde
hafva lämnat denna punkt.
Då de förgäfves sökt få veta något af den
gamla damen, blef frågan: »Haben sie schon ge-
frühstückt?» dem en välkommen reträtt.
Därpå serverades en splendid frukost, och un-
der denna sade en af officerarne, att, ehuru dan-
skarne voro så dåligt utrustade, måste fienden
dock i högsta grad erkänna det unga manskapets
tapperhet och uthållighet. »Orsaken härtill för-
står man bäst,» tilläde han artigt, »då man haft
äran att göra bekantskap med en af de spartan-
ska mödrarna.»
»Ni misstager er grundligt,» sade fru Wagner,
»om ni tror, att mina söner äro uppfostrade ef-
ter något slags system; de äro tvärtom uppfostra-
de i största möjliga frihet.»
»Jag ber om ursäkt» — den österrikiske office-
ren höjde sitt glas — »men tillåt mig att för er son
här få uttala de ord, som jag icke skulle kunna
säga åt honom själf, om jag möter honom : lefve
han ! »
Fru Wagner erhöll omsider tillstånd att åter-
vända hem. Men i detsamma kom hon att tänka
på den äfvenledes fångne »sognefogden» Bay.
»Han måtte väl kunna få följa hem med mig?»
frågade hon.
»Detta kan tyvärr icke tillåtas; han är en farlig
agitator.»
»Agitator! Huru skulle han kunna vara det?
Han är en utmärkt dansksinnad man och bland
Slesvigs danska befolkning finnes det ioga andra
agitatorer än tyska slesvig-holsteinare,» var den
modiga damens käcka svar.
Omsider gaf officeren med sig.
»Om ni vill ansvara för, att »sognefogden» för-
håller sig lugn, så skall han bli fri.»
»Huru kan ni väl begära något sådant af en
gammal kvinna! Men var ni själf lugn — han
skall icke göra något orätt.»
»Lofvar ni då att allvarligt förmana honom?»
»Ja, det gör jag — han skall få sig en ordent-
lig förmaning!»
Vagnen kördes åter fram, fru Wagner steg i och
återvände till Rödding, i triumf medförande den
befriade »sognefogden».
Jämnt trettio år ha förflutit sedan Danmarks
stora olycka; folket har åter rest sig upp ur den
djupa sorg, hvarj det lg64 blef nedsänkt.
Detta är ett verk ej blott af praktiska och fo-
sterlandsälskande män ; det bör i icke ringa mån
tillskrifvas det faktum, att Danmark är rikt på
själsstora, varmt fosterlandsälskande kvinnor så-
dana som öfverstinnan Wagner.
Ännu lefver hon älskad och vördad hos sina
barn i Askov och kan för barnbarnsbarn förtälja
sitt märkliga äfventyr från krigsåret 1864.
Cecilia Bååth-Hotmberg.
På förekommen anledning
påpekas, att man — för att erhålla gratis-
pärmar till romanbiblioteket — själf förut
måste vara prenumerant till årets slut samt
anskaffa och insända kvitto för en ny prenu-
merant å sista kvartalet. Detta framgår ju
ock tydligt af våra tillkännagifvanden i sa-
ken. Till denna förmån berättigar således
ej, som några tyckas tro, att endast för egen
räkning förnya pienumerationen.
Ett lärarinnehem.
J
I ågra tänkande och människovänliga per-
I soner i vår hufvudstad ha sedan flere
y år umgåtts med den planen att här-
städes grundlägga ett lärarinnehem. De tysta
föresatserna hafva mognat, de stilla förbere-
delserna hafva vuxit utåt, och en liten grund-
plåt har insamlats, — vi påminna om den
under m:me Millets beäkydd hållna soaréen i
våras.
På ett möte i maj detta år bildades en
förening med namn » Stockholms internatio-
nella lärarinnehem», och till styrelse för denna
förening valdes: fruarna A. Wicander, född
Mesterton, ordf., K. Bohman, född Rüffel,
vice ordf., D. Schwartz, född Lundblad, skatt-
mästare, och M. Frestadius, född Höglund,
lektor J. Humble, m:me René Millet, pastor R.
Ostermann, fruarna A. Schultess, född Alströ-
mer, och W. Uppström, född Gerbing, samt
till suppleanter fru G. Linder, född Peterson,
fröken Theresa Geijer och fröken Anna Ul-
rich, sekreterare. Till föreståndarinna för hem-
met har sedan utsetts mille Louise Andrié.
Nu har i dagarne den glädjande underrät-
telsen ingått, att den första lokalen för hem-
met blifvit hyrd och i höst lär en basar för
ändamålet gå af stapeln.
I n:r 13 för i år ägnade Idun den vackra
saken ett omnämnande, men vi vilja nu nå-
got utförligare redogöra för idéen, hvilken,
grundad på utländska erfarenheter af gläd-
jande art, här fått själfständig utveckling.
Meningen är, att detta hem, ställdt under
god och erfaren ledning, skall erbjuda inack-
ordering till billigt pris, för längre eller
kortare tid, åt bildade kvinnor af svensk eller
utländsk nationalitet, hvilka ägna sig åt un-
dervisning eller uppfostran, och särskildt vill
det utgöra en tillflyktsort för sådana lärarin-
nor, som för tillfället sakna anställning eller
af hälsoskäl behöfva någon tids hvila och ro.
Äfven tänker man där mottaga bildade kvin-
nor, som för studier eller för utbildning i nå-
gon förvärfsgren uppehålla sig i hufvudstaden.
Vi behöfva knappt påpeka, huru svårt det
brukar vara för en för sitt uppehälle arbe-
tande bildad kvinna att inom sina tillgångar
finna ett godt inackorderingshem i Stockholm,
då hon af någon orsak behöfver vistas en tid
därstädes.
Flossa-apparaten i Iduns pristäfling. Bästa konstruktion. Prisbilligast- Liedberg & Bäckgrens maskinaffär
Ltedbergs patent. Pris : 4 kr. Förevisas dagl. vid var utställning i Industripalatset 3 A Klara V, XyrkOP^-to*,. Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
