Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 5 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I DU N 319
som pågått tills detta år i juli, då lion åter-
vände till Sverige.
För Hilma Angered-Strandberg, som aldrig
liade varit längre utomlands än i Köpenhamn,
erhöll den nya världen ett dubbelt fängslande
intresse, och de skildringar hon gifvit därifrån,
dels i Handelstidningen, men framför allt i
sina spirituella, liftulla href till vänner i hem-
landet, äro ofta små kulturbilder af bestående
värde. Själfva datum på dessa bref har varit
betecknande. Månader liafva stundom legat
mellan början af ett bref och dess afslutande:
tider af arbetslöshet, af svår sjukdom hafva
vållat afbrottet. Och alltid har det varit mel-
lan slitet vid »spisel, diskbalja och tvättkar»,
som hon lämnat dessa skildringar, mellan hvil-
kas rader man läst, att hade icke diktarsinnet
och kärleken gifvit spänstighet oeh bärkraft,
skulle hon med all säkerhet dukat under. Af
naturen opraktisk, har hon de flesta tider måst
lefva en svensk arbetarhustrus, för en fint bil-
dad kvinna dubbelt tunga, lif, för att möjlig-
göra att mannens arbetsförtjänst skulle räcka.
Ty hon hade aldrig råd att betala den prakti-
ska hjälp, hvilken skulle satt henne i stånd att
omedelbart, bidraga till lifsuppehället, genom att
hon fått följa diktarhågen, hvilken ömsom
svällde med brusande styrka inom henne, under
det hon fylldes af alla de nya intrycken, ömsom
sinade genom ständiga farhågor, ständigt nya pla-
ner för lifsuppehället, ständigt ny öfveransträng-
ning. Ofta var det med svidande smärta, som
hon undrade, ifall hennes vittra bana verkligen
var stäckt, innan den knappt börjat. Hon hann
på månader ej se i en bok; jämbördigt um-
gänge hade hon ej råd till, och hade hon ej
ägt sin man, »som förstod allt,» skulle hon
på halfår ej kunnat utbyta en tanke med nå-
gon bildad människa.
Hon skickade sin första korrespondens till
Handelstidningen under förhållanden, som emel-
lertid visa, att hennes andliga spänstighet var
nästan outslitlig. Hon skildrade där en repu-
blikansk hundraårsfest, till hvilken hon icke
haft råd att köpa biljett, utan iakttog festlig-
heten genom att — stå nio timmar på en tunna
och sedan beskrifva dem skrifvande på golfvet
i ett glödhett vindsrum utan hord eller stolar!
Tvänne barn föddes. Det ena var dödt redan
före födelsen. Det andra, en liten flicka, som
för de kämpande makarne blef deras sol, deras
allt, dödades på ett par timmar af den oer-
hörda hettan i Philadelphia under sommaren
1892. Iduns läsare hafva säkert känt, huru
mycket personligt lif, som gömmes i den skild-
ring af En moder, hvilken nyligen här varit
offentliggjord. Då de dåliga tiderna började
göra sig kännbara i Philadelphia och mannen
därigenom miste det arbete — crayonporträt-
tering — med hvilket han hittills försöjt dem,
begåfvo sig makarna på våren 1893 till Chi-
cago. Där fick Hilma A.-S. arbete i svenska
utställningen och efterträdde sedan friherrinnan
Rappe som svenska dame-komiténs represen-
tant. Hon kallades äfven till medlem af för-
fattarkongressen och höll föredrag vid den lu-
therska kongressen: »Om Sverige och den
lutherska kvinnan» samt skref flitigt bref om
utställningen till Handelstidningen.
Den fleråriga, oerhörda andliga och kropps-
liga ansträngningen fick emellertid sin råga,
genom fjolårets feberaktiga arbete, och detta
sista år har varit en enda sjukdomstid för
Hilma Strandberg. När hon kände sig oför-
mögen att ännu en sommar uthärda klimatet i
Amerika, beslöt hon sig efter en svår strid att
följa sina vänners bön oeh resa hem, framför
allt emedan hon fann, att hon som sjuk endast
ytterligare ökade mannens svårighet att erhålla
ens tillfälligt arbete under den nu pågående
oerhörda krisen i Amerika, där hlod oeh hrand
höra till dagens ordning, och där västern är
ett kaos af nöd och förtviflan.
Hilma Angered medför hem utkastet till
en stor roman, Horisonter, i hvilken hon ämnar
skildra svenskarna mot bakgrunden af det ame-
rikanska lifvet, hvilket trots allt är fängslande
för naturer som Hilma A.-S., genom dess spän-
nande allvar pä lif och död. Jämte af saknaden
efter den trofast hängifne maken, dragés hon
åter till västern af samma känsla, som kommer
skärgårdsbon, hvilken hamnat i en insjövik,
att längta till hafsstormarna.
Kan Hilma A.-S. skrifva Horisonter färdig,
då får vår litteratur en bok, utan motstycke
inom densamma: skildringen af en svensk-euro-
peisk kulturmänniskas yttre och inre erfarenhe-
ter, då det amerikanska lifvets livirfvel griper
henne, omdanar eller förintar hennes lefnads-
vanor, lifsåskådningar, ideal och förhoppningar
— en bok, som Hilma A.-S. har de bästa för-
utsättningar att skänka oss, ifall hennes hittills
oförhränneliga andliga energi kan hålla henne
uppe, och ifall det redan framskridna bröstli-
dande, af hvilket hon tyvärr är angripen, kan
komma att botas.
EUen Key.
Sfe.
^ejptembervår.
Gfpill tärnorna!
September binder sina sista kransar
Omkring den sång, vi sjunga er i
dag:
Re’n famnar vintern sommarens behag,
Från grenen bladets gyllne flinga dan-
sar,
Och frostens lie slår sitt silfverslag...
Men årets skiften stifta icke lagar
För mänskohjärtan som för markens
strå;
Må vårens lof vi höja här ändå
Och blicka hoppfullt emot sommar-
dagar
Med nya blommor under himmel blå.
Här står ju redo midt uti vår skara
Den unga flock, som framtidslöftet är,
Slå upp ditt öga fullt, du tärna där,
Att vi må fråga, och att det md svara,
Hvad sommardagen i sitt sköte bär!
Att vi må fråga, om i blida stunder
I viljen dela lifvets glam och lek.
Där finns ett drömslott till för ras och
smek,
För stora barn ett nytt barnkammar-
under,
Af diktens trollväf bygdi och sagans ek.
Att I mån svara: Ja, vi vilja sjunga,
Vi vilja le och dansa liksom I.
Som förr vi gärna skola stå er bi,
Vi äro alla lyckliga och unga,
Och sagans drömslott älska äfven vi.
•
Att vi må fråga, om i tunga tider
I viljen dela ar-bete och strid.
Bak’ drömmens slott en öde stig tar vid,
Igenom törne ofta nog den skrider,
Och foten sargas lätt d stenig lid.
Att i mån svara: Ja, vi vilja bära
Tillsammans äfven lifvets arbetsdag,
Som förr att läka stridens skarpa slag,
Som förr att älska och att offer lära —
Vi vilja dela, dela öfver lag!
Slå upp ditt öga fullt, du unga tärna,
Slå tipp det stolt: du är en ädel vår!
Om sådan redan späda brodden står,
Vi en gång vilja skåda skörden gärna,
JVär den till sist i gyllne mognad går.
Vi manner äro lifvets frågetecken,
I kvinnor ären likavisst dess svar.
Vi syfta blindvis. Hvar är målet, hvar?
Vi famla framåt — och i händren räc-
ken,
Och, vägen ligger banad där och klar.
September binder sina sista kransar
Omkring den sång, vi sjunga er i dag;
Men vårens löfte är oss till behag,
Vi tydt det bakom edra ögonfransar,
Vi sport det genom edra hjärtans slag...
Johan Nord/ing.
&
Arbetarhem.
Under denna rubrik fann redaktionen i vå-
ras i en norsk tidning en uppsats, som syntes
oss innehålla mycket tänkvärdt. Den rörde
sig emellertid uteslutande om norska förhål-
landen, hvarför vi vände oss till en sve?isk
(och specielt stockholmsk) auktoritet i hithöran-
de ämnen, lärarinnan vid Klara folkskola fru
Sofi Nilsson, känd för sina grundliga insikter
om och sin verksamhet för hufvudstadens skol-
kök samt sitt utgifna arbete: »Hushållslärans
första grunder». Fru Nilsson åtog sig god-
hetsfullt att bearbeta den nämnda uppsatsen för
svenska förhållanden och har nu sändl oss
följande färträffliga artikel, entillalla väsentligare
delar fullt själfständig studie öfver ett svenskt
{stads) arbetarhems ekonomi, hvilken, som
vi hoppas, bör vara af både intresse och gagn
för våra läsarinnor. Om ock ju dessa till
största delen återfinnas inom samhällslager,
där icke ett så strängt ekonomiserande tarfvas,
kunna de dock ge välsignelserika inflytelser ge-
nom de tjänarinnor, som engång lämna deras
hem för att bilda egna.
* #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
