Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 5 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 1894
f D U N
slutande ur ekonomisk synpunkt. Han strök
ner sedlarna i sin plånbok. Men det gick
långsamt och likasom om han ej varit rätt
säker pä sin sak. Ett tag såg det ut, som
om han verkligen ämnat afstä dem. Han
lät till och med undfalla sig ett ödmjukt:
»nej, men alldeles för intet ska väl inte —»
men då hade frcken redan vändt sig om, och
han hörde dörren till det angränsande rum-
met häftigt slutas.
Därinne satt Olof. Anna ämnade tala om
för den lille brodern, huru hennes förhopp-
ningar gäckats, men nej, hon kunde det icke.
Där måste tänkas ut något medel att få pen-
ningar. Den lille skulle ingenting få veta
om alltsammans.
Och hon fann det.
Och hon öfverraskade sig själf med att
hålla en liten monolog.
Vänta bara, sade hon, herr skräddare och
riddare, visst hör det till, att skräddareräk-
ningar förbli obetalta, men den här gången
så.. . Jag skall skrifva en liten skiss för
Idun om Zulamiths examen, och hur det blef
jag, som blef kuggad, och det vore väl också
märkvärdigt, om inte skräddaren på det sättet
ändå skall få betala mig Fältskärns berät-
telser åt lille Olof. —
Och fröken Anna Olander skref. Och
Idun tog skissen, och på det sättet blef hon
till sist ändå inte »kuggad».
Fröken Anna.
Litteratur.
Svenska bilder af Carl Snoilsky, med teckningar
af Albert Edelfelt; Stockholm, Hugo Gebersförlag.
— Få äro väl de, som ej läst och om igen läst
dessa fosterländska bilder från en ärorik förfluten
tid, och få äro nog de, som ei känt sig värmda och
hänförda af dem. I en ädel form, full af malm
och klang såväl som af känsla och poesi, upp-
rullas här för oss, som bekant, taflor ur de be-
tydelsefullaste århundradena af Sveriges historia
från »gamle kung Göstas» dagar, då Sverige åter
byggdes upp efter sin befrielse från utländskt för-
tryck, till dess den mest lysande stjärnan på nor-
dens skaldehimmel gick upp och Tegnér under
»Skogsvandringen» gjorde uppränningen till »Svea».
Ej under således, att Carl Snoilskys »Svenska
bilder» äro på god väg att varda lika så populära
som Runebergs »Fänrik Ståls sägner». Båda dessa
diktcyklar erbjuda ock tacksamma motiv för en
illustratör. Den finske skaldens verk har i en
framstående svensk konstnär, prof. Malmström,
för länge sedan funnit sin tecknare och illustratör;
turen bar nu kommit till den svensko skaldens
verk att illustreras, och det egendomliga inträffar,
alt här är det en finne, den berömde målaren och
tecknaren Albert EdelJelt, som får sig det ärofulla
uppdraget anförtrodt.
Förläggaren har alldeles rätt, då han säger, att
det ej varit någon lätt uppgift att på ett sätt, som
fullt motsvarade det höga ämnet, illustrera dessa
bilder. Men i värdigare händer än Edelfelts torde
den ej heller kunnat läggas. I närmare ett hundra-
tal teckningar, större och mindre, helsidsbilder
och vignetter, upprullar konstnären taflor från
olika tidsskeden af vår kultur, våra bragder, våra
lidanden, vår medgång och motgång. Sveriges
minnen träda oss således till mötes med gripande
sanning och med en tids- och naturtrohet, som
måste aflocka artister och kännare odelad be-
undran. Vi hafva varit i tillfälle att taga den
celebre konstnärens originalillustrationer i betrak-
tande, och vi kunna försäkra, att många af dem
äro sanna konstverk, hvilka, satta inom ram,
skulle utgöra prydnader för hvilken salong som
helst. Hvad som för öfrigt särskildt utmärker
dessa illustrationer är, att de samtidigt bevara
den historiska stämningen och så nära som möj-
ligt sluta sig till de dikter, de äro afsedda att
illustrera. Lika genialiskt som skalden själf har
ock tecknaren lyckats få fram den rätta tidsfärgen.
Men äro originalillustrationerna förträffliga, så
äro reproduktionerna af dem det ej mindre. Inga
kostnader hafva nämligen sparats för att låta ar-
betet framträda i ett skick, som anstår dess höga
poetiska och konstnärliga värde. För reprodu-
ceringen af teckningarna hafva alla nutidens för-
nämsta reproduktionsmetoder tagits i anspråk.
Sålunda äro de i arbetet förekommande etsnin-
garna utförda såväl å utlandets förnämsta repro-
duktionsanstalter som här hemma hos J. Ceder-
quist och å VV. Silfversparres grafiska anstalt,
hvilken senare särskildt utfört flere charmanta
ljustryck. Åtskilliga träsnitt hafva därjämte ut-
förts af vår skicklige xylograf Gunnar Forssell.
För öfrigt förekomma i arbetet flere heliogravyrer
och i färger utförda planscher. Med ett ord: in-
genting har sparats för att åstadkomma ett verk-
ligt praktverk af monumentalt värde.
Hvad som särskildt torde intressera våra lä-
sarinnor är, att arbetet tryckes å Iduns tryckeri,
från hvilket för öfrigt de senaste årens förnämsta
illustrerade arbeten utgått.
Praktupplagan af »Svenska bilder», hvars första
häfte i dagarne utkommit och väckt berättigadt
uppseende, utgifves i 6 häften stor 4:o om 3 à 4
ark till ett pris af 2 kr. 50 öre pr häfte, hvilket
torde få anses som särdeles billigt. Hela arbetet
blir fullständigt färdigt till julen.
Huru man förlofvar sig.
Några betraktelser för Idun
af
Helena Nyblom.
(Forts.)
Ju mera bevakad den unga damen är, dess
flere konster skall hon också hitta på för att
på ett eller annat sätt kunna meddela sig med
det älskade föremålet. Rosinas biljett i Bar-
beraren är nog fortfarande typisk för en syd-
ländsk ung dam, som själf tar sin kärleks-
handel om band.
När då den unge mannen icke längre kan
uthärda det (hvilken tidpunkt inträffar rätt
snart), tar han en eller flere till sina för-
trogna, och efter att ha beskrifvit dem sina
kval, förhör han sig om flickans namn, hen-
nes familjeförhållanden, och underlåter icke
heller att göra sig underrättad om hennes
möjliga hemgift.
Motsvarar allt detta någorlunda hans önsk-
ningar, låter han sin passion få fritt lopp,
skaffar sig tillträde till familjen, och eftersom
de unga på förhand äro öfverens, går det lätt
alt få flickans ja-ord till den nyanmälde fri-
aren.
I förnäma familjer mötas de unga, liksom
hos oss, ofta i sällskapslifvet, på baler, tea-
trar eller vid badorter, och få sålunda mera
tid att samtala och förälska sig grundligt.
Föräldrarnes samtycke är dock också i Ita-
lien af mycket större betydelse än hos oss,
och i familjer af hög rang och stora förmö-
genhetsvilkor äro de världsliga hänsynen till
en passande likställighet hos båda parter un-
gefär desamma som i Frankrike.
I forna dar ingingos förlofningar i Italien
(liksom förr hos oss) genom uppgörelse af de
ungas föräldrar, hvarvid man blott tog hän-
syn till yttre fördelar för de respektive famil-
jerna, ofta utan att de blifvande makarne ens
sett hvarandra.
Howells skildrar, huru man i Venedig firade
en förnäm förlofning på dogernas tid.
När förlofningen hade blifvit afgjord mellan
båda parternas föräldrar, begaf sig brudgum-
men till dogepalatset, där man på gården
uppläste kungörelsen om förlofningen för all-
mänheten, och där brudgummen mottog sina
manliga vänners lyckönskningar.
Den dag, då förlofningskontraktet skulle un-
derskrifvas, var den tillkommande brudgum-
men med alla sina vänner och stadens hög-
sta ämbetsmän inbjudna till fest i brudens
föräldrapalats. Vid palatsets dörr mottogos
gästerna af brudens far och fördes upp i fest-
salen, där inga damer fingo vara närvarande.
Därpå blef bruden förd från sina rum och
framställdes för brudgummen och hans vän-
ner. Hon bar en krona af pärlor och dia-
manter på hufvudet, och hennes hår var ut-
slaget öfver hennes skuldror, blandadt med
långa, fina guldtrådar. Hon hade örhängen
af tre stora, hängande pärlor, och på sin bara
hals ett halsband af spetsar och juveler, hvar-
ifrån en lång, fin juvelkedja föll ned på hen-
nes bröst.
Öfver klädningen bar hon en väst af guld-
tyg, hvarifrån långa ärmar hängde ned, öppna
från armbågen till handen.
När därefter förlofningsceremonien var förbi,
gick bruden långsamt rundt omkring salen
vid ljudet af flöjter och trumpeter och gjorde
en lätt böjning på hufvudet för hvar gäst,
hvarefter hon vände tillbaka till sina rum.
Men om en gäst kom senare än de andra,
kom hon ut igen för att åter gå rundt och
hälsa.
Till sist följdes hon ned på gården, där
hon mottogs af ett följe adelsdamer, som lyfte
henne på en tron, betäckt med dyrbara tyger,
ned i en öppen gondol, och ledsagad af
en hel flotta af gondoler med uppvakt-
ning, begaf hon sig bort för att aflägga be-
sök i alla de kloster, där någon af hennes
släktingar var nunna.
All denna officiella prakt, hvarmed förlof-
ningen firades, ansåg man nyttig för att trygga
giftermålet. Italiens historia kan uppvisa flere
blodiga skådespel och långvariga fejder till
följd af brutna förlofningar, och om ett parti
var önskvärdt, skyndade man sig att göra för-
lofningen så bekant och erkänd som möjligt.
Ännu långt fram i medeltiden var det bruk
i Venedig, att familjefäderna förde sina dött-
rar till ett slags marknad, där de unga män-
nen kunde taga dem i skärskådande och välja
sin brud.
Denna marknad hölls i St. Pietro di Ga-
stello Olivolo, och de unga damerna, som
med sina föräldrar begåfvo sig dit, voro re-
dan på förhand klädda i ett slags bruddräkt,
hvit, och med utslaget hår, och bärande sin
hemgift i en liten väska om halsen. De unge
männen, som från alla sidor af lagunerna
kommo till marknadsplatsen, kunde då i fred
mönstra de olika skönheterna och lyfta på
deras hemgift-väskor. Det hände nog också
då, att ett och annat par förut voro öfverens,
och att därför förlofningen snart blef sluten.
När de unga damerna hade fått afsättning,
höll biskopen en predikan och gaf dem sin
välsignelse. De unga männen togo sina ut-
valda och deras hemgift med sig, och man
begaf sig bort för att gifta sig.
Detta sätt att arrangera giftermål förefaller en
ju tämligen affärsmessigt, men det har sin
stora motsvarighet i många förlofningar, som
ingås ännu i dag, och där det icke en gång
är frågan om, att den unge mannen skall bli
intagen af sin bruds yttre personlighet.
En nutidstparisare i goda omständigheter
förblef länge ungkarl. En af hans väninnor,
som själf var lyckligt gift, ville på alla möj-
liga sätt öfvertala honom att ingå i det he-
liga äkta ståndet.
Mannen i fråga hade alldeles ingen lust
därtill. Han förde ett angenämt och obero-
ende lif i sin närvarande ställning och var
rädd, att hans förmögenhet, som var tillräck-
lig för en att lefva fritt och gladt, sk,ulle bli
otillräcklig för två eller flere.
Men den unga frun lät sig icke afskräckas.
Hon försäkrade, att hon kände en ung dam,
—Fotosénltökct “PRIJIIS“
är hittills oöfvertråffadt
100,000 st. ru tillverkade och sålda.
Säljes i alla Jérn- & Bosättningsaffärer.
Varnas för värdelösa efterapningar. k
B. A. Hjortli & Co.
5 Klara N. Kyrkogata. Stockholm.
“FRIMFS MATTAN“
Pris 75 öre st.
förekommer absolut all öfverkokning
& vidhrä.rmlnfi’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
