Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 41. 12 oktober 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 I D U N 331
Folkskolelärarinnoi’nas rättsliga ställ-
ning. Till ecklesiastikministern bar nu frän cen-
tralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärare-
förening öfverlämnats en skrifvelse, i bvilken re-
dogöres för kretsarnes yttranden om kyrkomötets
bekanta beslut angående uppsägning af gift folk-
skolelärarinna. Svar föreligga från ej mindre än
132 kretsföreningar, och de innehålla ett synner-
ligen krafiigt tillbakavisande af kyrkomötets omo-
tiverade attentat mot de gifta folkskolelärarinnorna.
*
Stockholms Kredit- och. Diskontoföre-
ning har flyttat sitt kontor till Regeringsgatan 1,
1 tr. upp, strax bredvid Gustaf Adolfs torg, där
en rymlig och treflig lokal inredts för den mycket
anlitade bankens behof. Vi hänvisa för1 öfrigt
till annonsen i ldun.
Teater och musik.
Kungl. operan uppförde i lördags sin första nyhet
försäsongen, nämligen Friedrich Smetanas komiska
3-akts-opera »Brudköpet», Kompositören, död år
1884, hade Here år sin verksamhet i Sverige, och
redan ur den synpunkten är det försvarligt, att
k. operadirektionen upptagit en hans opera, som
på en hel del af utlandets förnämsta operascener
visat sig äga god dragningskraft. Då härtill emel-
lertid också kommer, att denna opera är ett alster
af en originel och genialisk tonsättare samt i sig
själf har alla betingelser att slå an, blir uppsättan-
det af densamma sä mycket mera berättigadt. Här-
utinnan äro vi således fullt ense med k. opera-
direktionen. Däremot torde ej kunna förnekas,
att vid rollfördelningen fel begåtts, som göra, att
den vackra operans tillvaro å k. operascenen allt-
för snart riskerats. Och detta är sannerligen skada.
Smetanas opera »Brudköpet» innehåller så mycket
af ursprungliga och anslående melodier, originel
orkestrering, dråplig humor och pulserande lif,
att den torde kunna räknas till de bästa operor,
som på de senaste åren uppsatts härstädes. Li-
bretton är med sina teckningar af den böhmiska
folkkaraktären och det böhmiska folklifvet mycket
förtjänstfull, och musiken sluter sig förträffligt till
densamma.
Utförandet företer visserligen ej några slitningar,
utan går ganska jämnt, men lämnar dock rum för
befogade anmärkningar, beroende hufvudsakligen
på missgreppen i rollbesättningen. Detta senare
gäller förnämligast hr Bratbost, som ingalunda är
lämplig som den käcke och skämtsamme Hans.
Stämman är alltför hård och klanglös, hvadan
t. ex. den vackra duetten med Marie i första akten
ej alls når den verkan den skulle åstadkomma,
’om Hans hade en lämpligare representant. Både
hr Odmann och hr Lundmark hade här varit vida
mer på sin plats än hr Bratbost. Den kvinnliga
hufvudrollen, Marie, är tilldelad fröken Lindegren,
hvilken förtjänar odeladt erkännande för det sam-
vetsgranna arbete, hon nedlagt på densamma i
såväl vokalt som dramatiskt hänseende. Partiet
är i musikaliskt hänseende ett af de tacksammaste,
och att fröken L. ej helt går ut därmed har nog
sin hufvudsakliga grund däri, att stämman genom
felaktig sångundervisning blifvit ganska ojämn och
intonationen ej alltid ren. Höjdtonerna äro nu
som förr de bästa. Äfven i detta parti hade bättre
krafter funnits att tillgå. En riktig opera-buffa-figur
är Kezal, äktenskapsmäklaren. Hr Brag har här
åstadkommit en lycklig mask och är på det hela
taget ganska rolig. Ett ännu saftigare spel skulle
emellertid icke skada, här bör bredas på ordent-
ligt. Stämman räcker ledsamt nog ej till i det
lägre registret, och partiet är mycket omfångsrikt.
Som den stammande tölpen Wenzel — väl en
enastående operafigur — gör hr Henrikson akt-
ningsvärda bemödanden. Rollen är såväl i vokalt
som dramatiskt hänseende ganska maktpåliggande,
men kan göras mycket dråpligt. Undras månne,
om ej hr Nilsson-Adami, hvilken ju nu lär vara
engagerad, här varit i Here afseenden lämpligare?
Hr Johanson är en god akrobatdirektör, hvaremot
fru Heintx ingalunda vare sig i ena eller andra
hänseendet är lämplig som lindanserskan Esme-
ralda. Som Maries och Hans-Wenzels föräldrar
fyllde fröknarna Alnxati och Peterson samt hrr
Nygren och Grafström godt sina platser, undan-
tagandes i kvintetten med Kezal-Brag i sista akten
— ett af operans vackraste nummer — där bristen
på vackra och klangfulla röster gjorde sig alltför
märkbar. Särskildt bör fröken Almati akta sig att
här låta sin gälla stämma ligga för mycket öfver
de andras, hvilket verkar absolut störande.
Kör och balett intaga i operan ett framstående
rum och äro i musikaliskt hänseenda förträffligt
tillgodosedda. Särskildt verkar första aktens in-
ledningskör synnerligt anslående. En dråplig scen,
full af den saftigaste humor, är duetten emellan
Hans och Kezal i andra akten. Operans glans-
nummer torde dock vara den briljanta uvertyren,
som med sin nationela musik och sin fugasats ut-
gör ett verkligt mästerstycke. Utförandet var från
orkeslerns sida under hr Hennerbergs ledning i
allo förträffligt. Regien förtjänar ock erkännande.
Ännu litet mera rörlighet i folklifsscenerna skulle
dock ej skada, särskildt vid danserna.
Smetanas opera »Brudköpet» är af det värde, att
k. operadirektionen vid dess uppsättande borde
hafva skickat fram sina bästa’ krafter. Så har
man gjort t. ex. på hofoperan i Berlin, där vi varit
i tillfälle höra densamma, men så blef också re-
sultatet där, hvad utförande och anslående verkan
beträffar, ett helt annat.
— Vi erinra ännu en gång om morgondagens
symfonikonsert å k. operan.
En intressant serie teaterföreställningar har pågått
denna vecka å Sveateatern, där det från Paris så
mycket omtalade sällkapet från Théâtre de l’Oeuvre
uppträdt och spelat, hufvudsakligen nordiska styc-
ken för en nordisk publik. Ett i sanning origi-
nelt experiment, som dock konstnärligt synes slå
mycket väl ut. Som bekant ha dessa skådespe-
lare gjort sig till målsmän för de nya symbolistiska
riktningarna inom dramatiken och med ungdomlig
entusiasm uppträdt till protest mot den förut så
länge förhärskande krasst realistiska skolan. När
detta skrifves, ha vi ännu blott hunnit bevista den
första föreställningen, vid hvilken i tisdags Ibsens
»Rosmersholm» fick en högst intressant tolkning.
Särskildt tcänne af sällskapets krafter utmärkte sig
för eminenta och själfulla egenskaper, dess ledare
hr Lugné Poe som Rosrner och madame Bady
som Rebecka. Bifallet från den till stor del
literära och konstnärliga publiken var stort. Vi
återkomma till ett närmare omnämnande af säll-
skapets prestationer, då vi tagit del af deras öf-
riga repertoar, som upptager Strindberg, Geijer-
stam och de symbolistiske dramatikernas unge
mästare, den geniale belgaren Maurice Maeterlinck,
hvilken förut aldrig varit gifven i vårt land.
Filharmoniska sällskapet ämnar att under det nu
ingångna musikåret gifva tre abonnementskonser-
ter. På programmet till en af dessa har, för att
tillmötesgå en under de senare åren från många
håll uttalad önskan, upptagits Joh. Seb. Bachs gri-
pande »Matteus-passion», som sällskapet för fyra
år sedan med så stor framgång introducerade. A
de andra konserterna skola utföras Saint-Sains’
härstädes okända ode »Lyran och harpan», som
är mycket gouteradt i Paris, Rob. Schumanns ro-
mantiska kantat »Der Rose Pilgerfahrt», hvilken
kan sägas utgöra en nyhet för den nuvarande
generationen, »Die Seligkeiten» (Bergspredikan) af
F. Liszt samt ett antal körer a capella, dels af
L. Norman och Aug. Söderman (sjungna vid säll-
skapets första uppträdanden för tio år sedan), dels
af den äldre musikens två störste mästare Orlan-
do di Lasso och Palestrina, för att bringa en en-
kel gärd åt åminnelsen af dessa märkesmän, hvil-
kas död timade för jämnt 300 år sedan.
Operasångaren C. F. Lundqvist gaf i tisdag sin s.
k. afskedskonsert i Musikaliska akademien inför
en talrik publik. Och att denna ej gärna ville
veta af något afsked, åtminstone för någon längre
tid, därom vittnade nogsamt de entusiastiska ap-
plåder, som beledsagade hvarje af den aktade och
framstående konsertgifvaren utfördt nummer. För
träffligt biträde lämnades af fru Edling, fröken Sid-
ner och hr Aulin, hvarjämte en ung pianist hr
Roth, som vi tro för första gången, lät höra sig
offentligt.
Fru Margarete Stern gifver i afton (fredag) sin
första konsert efter ett förträffligt program. Frö-
ken Ester Sidner, vår unga från Paris nu hem-
komna sångerska, biträder.
Studentskan.
(»Bilder aus dem’ Universitätsleben» von einem
Grenzboten.) Ofversättning för Idun
nf
Julius K.
ell sen alltså, mina herrar», sade professor
Knorre häftigt, i det han lutade sig tillbaka
i sin stol och hastigt kastade en vredgad
sidoblick på studentskornas bänk, »åsikterna om
det vidt berömda »evigt-kvinnliga» skilja sig hos
olika folkslag vida från hvarandra. Att fullfölja
detta ämne är en mycket lockande och tacksam
uppgift för en litteraturhistoriker; vi finna i alla
litteraturer bredvid de Sinnligt öfverrelade, försmäk-
tande lyrikerna, som äro outtömliga i de löjligaste
lofprisningar öfver kvinnan, äfven förnuftigt tän-
kande andar, som icke låtit bedraga sig angående
det sanna värdet och det i grunden sorgliga inne
hållet hos det täcka könet. Jag framlade i min
förra föreläsning ett rikt urval af tankar hos så-
dana diktare och filosofer ur den grekiska, romer-
ska, italienska, franska och engelska litteraturen.
Jag vill nu till sist i fri ofversättning meddela en
till vårt ämne hörande österländsk berättelse.»
Man kunde tydligt se, med hvilket välbehag den
gamle ungkarlen och kvinnohataren för denna för-
samling utbredde sin lärdoms skatter. Han jäm-
kade pä sin krage, for med vänstra handen lång
samt öfver det kortklippta, gråa helskägget, knep
en smula ihop det högra ögat, ty till höger sutto
de förhatade åhörarinnorna, och började berälta :
»En magiker kom en gång till en gammal konung
och gaf honom en ofantligt stor och präktig mar-
morvas, ett mästerverk af bildande konst.
Konungen lät uppställa den i en sal i sitt slott,
och alla hofmän, lärde, konstnärer och diktare
strömmade till och med från rikets aflägsnaste
delar dit för att få se det prisade konstverket.
Det var i själfva verket en oförliknelig skapelse.
Den i mjuka linier uppstigande, rikt utarbetade
foten, den symmetriska resningen, den förtjusande
rundningen, de rika ornamenten, den konstnärligt
mejslade, af en guldring omslutna halsen samt
slutligen, såsom en särskild egendomlighet, det
slipade, med reliefer törsedda locket af agat, som
blott magikern var i stånd alt öppna, allt skär-
skådades ifrigt af de närvarande. Men ett all-
mänt erhännande, en beundran utan vidare fanns
icke. Här och där förmärktes till och med ett
slags opposition: man stack sina hufvuden till-
sammans, hviskade hvarandra i öronen, ryckte på
axlarna och sade: Ja, det är visserligen mycket
vackert, men ...
Den gamle konungen lade märke till dessa halfva
erkännanden, och förargad gjorde han magikern
uppmärksam härpå. Magikern trädde då med en
vis mans lugn fram bland äskådarne och sade:
»Ärade konstvänner! Den plastiska skönheten,
den ädla formen, den rika utsirningen, med ett
ord det yttre hos denna vas är icke hufvudsaken.
Vasen är blott det enkla omhöljet för det öfver
alla mänskliga begrepp värdefulla innehållet. Icke
kärlet, utan hvad som gömmes därinom, är det
beundransvärda. Däri ligger den skatt, som skall
hänföra vårt folk och eftervärlden och lända dem
till välsignelse. Jag ser här bland er store andar,
lärde, konstnärer och diktare. Den skall vasen
med sitt innehåll tillhöra, som gissar hvad som
finnes doldt i den.»
En ny ström af konstifver, vetgirighet och hän-
förelse genomträngde de församlade och alla träng-
de sig in i salen för att försjunka i funderingar
öfver vasens hemlighet. Snart sutto de store tän-
karne timtals framför den på mjuka länstolar med
hufvudet stödt mot vänstra handen och med en
anteckningsbok ocb en blyertspenna i den högra
för att filosofiskt utgrunda kärlets innehåll. Där
skredo konstnärer med långa hårmanar på axlar
na, med bredbrättade hattar i händerna och långa,
flygande halsdukar majestätiskt fram och tillbaka
eller smögo sig på tåspetsarne omkring vasen, som
skulle de af ornamenten och reliefbilderna kunna
gissa sig till innehållet. Rika, välfödda konstäl-
skare stannade dagen i ända i salen, torkade med
sina sidennäsdukar svetten från pannan och plå-
gade till det yttersta sin hjärna för att lösa gåtan.
I bakgrunden af salen stodo skalderna med kors-
lagda armar stödda mot pelarna och riktade
den beslöjade blicken liksom kärleksdrucken mot
vasen.
Det dröjde ej länge, förrän den första dikten ut-
kom. Detta gaf signalen till en verklig störtsjö
af förklaringsförsök. Filosoferna skrefvo den ena
lärda afhandlingen efter den andra. De veten-
skapliga åsikterna kommo i strid med hvarandra,
mellan de enskilda partierna uppblossade de häf-
tigaste fejder. Af artiklar blefvo broschyrer, af
broschyrerna böcker, af böckerna hela bibliotek.
Bildhuggarne togo vasen till modell och efterbil-
dade den i marmor, brons och trä. Målarne bru-
kade den i alla ställningar och till alla ändamål,
i stilleben och i genre, i landskapsmålningar och
historiska taflor. Tonsättarne eldades af det gåt-
lika innehållet till härliga tonskapelser, och de ly-
riska, episka och dramatiska diktares verk, hvilka
sökte utgrunda och framställa den hemlighetsfulla
vasens väsende, växte nästan i oroväckande grad.
Den gamle kungen lät samla alla böcker från
den simpla broschyren till boken i guldsnitt. I
salen uppställdes stora, skåp och snart voro de
fyllda från ofvan till nedan. Konungen gladde
K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stureplan 2
Kika- och Allm. telefon.
Extra fin Marsala
(Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid un-
dersökning af handelskemisten befunnen, enl. intyg, fullgod.
Garanteras utmärkt. Pris kr. 1: 25 pr but. Finnes endast hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0335.html
