Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 12 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
sig däråt, ty han menade, att ett folk icke lefver
af bröd allenast, och därför uppmuntrade han allt-
jämt till nya försök att lösa problemet. Men. då
många af de store tänkarne blefvo vansinniga
genom sina funderingar och andra af förtviflan
hängde eller dränkte sig, blef konungen vred. Han
kallade magikern till sig, klandrade honom häftigt
och hotade att döda honom, om han icke genast
yppade för honom vasens innehåll.
Magikern bugade sig tyst, gick ensam med ko-
nungen in i salen och medtog två stegar. Båda
stego därpå upp för att kunna se ned i vasen.
Magikern öppnade locket genom att slå på det med
ett guldstycke och trädde därpå tillbaka; konun-
gen böjde sig ylterst nyfiken öfver kanten. Han
böjde hufvudet till höger, han böjde det till vän-
ster. Hans blickar sökte ofvan och nedan, de flögo
längs utefter väggarne, ned till foten och upp till
halsen. Plötsligt höjde han vredgad upp hufvudet,
hans ögon rullade vildt, och rasande skrek han
till magikern: »En eländig lögnare är du, en
gemen svindlare! Ingenting finnes där! Och detta
är de skatter, som skulle lända mitt folk och efter-
världen till välsignelse?»
Men magikern förblef lugn och visade leende
på skåpen i salen: »Där, min konung, äro skat-
terna. Utan vasens obekanta innehåll skulle dessa
odödliga skatter icke finnas till.» Den gamle kon-
ungen teg och mönstrade skåpen. Båda stego lång-
samt ned för stegen.
»Och dock,» sade konungen, »förargar det mig,
att jag, gamle man, så har låtit föra mig bakom
ljuset. Det är första gången i mitt lif, som jag
på detta vis blifvit lurad.»
»Första gången?» frågade magikern leende och
strök långsamt sitt långa skägg. »Stora, vise
konung, tänk på kvinnorna!»
Den gamle härskaren såg förvånad upp: »Hvad
har vasens hemlighetsfulla innehåll innehåll med
kvinnorna att göra?»
»Denna fråga, min furste, är icke svår att be-
svara. Liknar icke den där vasen till sin form
och sitt innehåll de flesta kvinnor. Om våra filo-
sofer, ^ konstnärer och diktare kände dess sanna
innehåll, skulle de då skrifva böcker däröfver och
skapa konstverk efter densamma. Det är således
en god sak, att tomheten är dem fördold; det är
î D U N
nyttigt, att de evigt söka efter det förmenta hem-
lighetsfulla innehållet.»
Den gamle konungen såg förvånad på magikern;
därpå blickade han en slund eftertänksamt fram-
för sig och mumlade, nickande med hufvudet: Kvin-
nor och innehållsrika, hemlighetsfulla vaser I Han
gaf magikern^ handen: »Förlåt mig, det var den
dummaste fråga, jag i min lefnad gjort. Fordra,
hvad du vill, jag behåller vasen.»
»Men först sluter jag igen den,» sade magikern.
Därpå stod han åter upp på stegen och slöt till
locket, så att det icke mera kunde öppnas. »Så,»
sade han högtidligt, då han åter var nere, »nu har
den åter sitt innehåll. Nu må de åter filosofera
och måla och sjunga.»
I samma ögonblick slog klockan. Auditoriet
hade med spänning åhört sagan till slutet och
brast nu ut i högljudt skratt. »Mina herrar,»
sade professorn med en viss triumferande glädje,
»historien är slut. Man kunde kanske tillägga
den märkliga omständigheten, att kvinnorna själfva
iro på vasens hemlighetsfulla innehåll. På detta
själfbedrägeri beror obestridligen hela den moderna
kvinnofrågan med alla dess galna åsikter och for-
dringar. Men den som bedrager s:g själf, är
oduglig som kritiker och duger ej alls till veten-
skapsidkare.»
Därpå log han sin hatt och lämnade hörsalen,
under det han af studentskornas sänkta blickar och
röda kinder öfvertygade sig om att hugget träffat.
Blott en, som hade sin plats långt fram, en brunett
med enkelt kammadt, svart hår och stora bruna
ögon, såg stadigt på honom och nickadeeftertänksamt
till honom, då han gick förbi. »Så oförskämdt,»
framstötte han mellan tänderna, då han kommit
ut i korridoren, »att börja kokettera här. Jag
skall snart skaffa mig hela sällskapet från halsen!»
Därmed sprang han emot sin kollega, professorn
i matematik.
»Hallå! Spring då inte omkull mig!» ropade
denne förvånad. »Ni tyckes vara i föga vänlig
stämning.»
»Ja, här ha vi nu hela patrasket,» sade Knorre,
»titta dit in bara. Hela salen är full af fruntim-
mer och jag förefaller mig själf, som vore jag
husfader i ett jungfrustift. Men jag förutsåg det
där, jag. Då jag förra gången i konsistorium oppo-
1894
nerade mig mot, att kvinnor hade tillträde till våra
föreläsningar, stod mig ingen bi, icke ni heller,
ärade kollega. Jag mår, som om jag en hel timme
slukat vispad grädde. Bekommenderar mig.»
Knorre lämnade universitetshuset och gick ut i
promenaden. Där stannade han, stötte käppen
häftigt i marken och frammumlade ett par ho-
telser. Den där lilla brunetten hade förargat
honom. Nu på gamla dagar, då han närmade sig
sextiotalet, skulle han stå och »läspa» för frun-
timmer, som han uttryckt sig i konsistorium, leta
ut sötsaker och se förbindlig ut. Det kunde icke
tusan stå ut med. Den som ville ha fulla hörsalar,
kunde ju, i stället för fruntimmer, lika gärna sälta
dit dockor från modemagasinerna. Tre sönder-
huggna ölfat till studenter voro honom kärare än
trettio bleksigtiga, glasögonbeväpnade, hysteriska
fruntimmer. Det fattades bara, att hvarje univer-
sitetsprofessor inrättade en pension för flickor och
dessutom uppträdde som äktenskapsmäklare. Ty
på giftermål ginge ändock det hela ut. Allt annat
hos dem vore blott hyckleri, dumhet eller fåfänga.
Under det han gick hemåt, dök hela konsistorie-
sammanträdet åter upp för honom. Hans åsikter
hade mött det häftigaste motstånd, men så mycket
hade han klart för sig, att detta motstånd blott
utgått från de herrar professor, som stodo under
toffeln och i det äkla ståndet visserligen funnit
sin trefnad, men också fått betala den med sin
fria vilja. På detta sätt hade det olyckliga beslu-
tet fattats och fruar fått tillåtelse att åhöua före-
läsningarna.
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Helga Hoving; af Daniel Fallström. (Med porträtt) —
Till Nore; poem af —li—, — »Pärlan bland dagar»; at Ellen
Bergström. — Adliga jungfrur ; af En jungfrufröken. — »Eroi-
can» ; skiss af Vilma Lindhé. — Från Iduns läsekrets: En bild
ur den tjänande systerns lif; af Harald T—d—. — Hvarför?
af Inga Schenfelt. — Huru man förlofvar sig ; några betrak-
telser för Idun af Helena Nyblom. (Forts, och slut). — Ur
notisboken. — Teater och musik. — Studentskan ; öfvers. för
Idun af Julius K. — Tidsfördrif.
TiäifSrSrif.
« e
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad.
En kvinna, som mitt första icke kan,
Sig reder säkert ganska slätt i världen.
Hon skattar nog ändå åt lyxen, Här-
den — —
Men stackars hennes barn och hennes
man!
Den som mitt andra har, väl känner
bäst
Den ömma punkt, på hvilken värst
det klämmer;
Dock den som ana kan hans kval och
jämmer
Bör söka skaffa honom större — läst.
1—3 = Benämning på en, som ofta
dummar 6ig.
1—2 = Motsats till många.
S. L.
Proköp.
1— 5 = Oartig titel.
2— 5 = Mansnamn.
3— 5 = Hvad »husan» för krig emot.
S. L.
Sifferlogogryf.
2 3 5 7 6 Under tvsthetslöfte.
8 7 5 » vattnet.
6 3 2 » taket.
0 7 15 » skenan.
2 3 8 » glaset.
5 7 6 8 » korset.
15 7 4 » underteckn.
1 2 3 4 5 6 7 8 Under sommaren.
Kalla K.
Aritmogryf.
Mitt tredje är ett litet märkligt ting:
Det dyrbart är, kan ock ha värde ringa,
Kan lycka ge, men kan ock ofärd
bringa;
Du själf det har — när allting kommer
kring.
Mitt hela är en kostbar »släkt-klenod»’.
En kedja, fogad hop af länkar många ;
Gick en af dem förlorad, tider långa
Af sorg de andra säkert förestod.
Aeolus.
Apokôp.
1—6 = Hvad modets slafvar kunna
kallas.
1—5 = Hvad du ej kan göra med en
solstråle.
1—4 = En börda.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en, under Gustaf Vasas tid, namn-
kunnig person.
1 1 8 11 9 2 12
2 9 2 2 10 3 10
3 2 8 7 6 8 11
4 13 4 5 14 8 11
5 10 2 14 18 15 17
6 16 1 14 16 11 8
7 5 4 11 4 1 16
8 14 16 12 11 16 18
9 8 2 10
1
T
—
<
4 2
1) Prydnadsväxt, 2) fult streck, 3)
del af människokroppen, 4) omtyckt
vara, 5) utan hvilket maten ej sma-
kar, 6) någonting fängslande, 7) frun-
timmersnamn, 8) hvad hvarje skolbarn
äger, 9) lysande föremål.
S. L.
Ifyllningsgåta.
Begynnelsebokstäfverna bilda namnet
på en svensk romanförfattarinna, slut-
bokstäfverna namnet på ett af hennes
arbeten.
E
D lT
1 8 1 1 1
M R| 1
G
K P
S K
B,
—
E Kl
D U
—
S 1 B
A
1) Stad i Tyskland, 2) svensk stånds-
representation, 3) landskap i Turkiet, 4)
del af ett kräftdjur, 5) uttryck för nå-
got olagligt, 6) forngrekisk filosof, 7)
yrkesnamn, 8) fru, som ägnar sig åt
handel, 9) spelkort, 10) storhertigdöme
i Tyskland, 11) invånare på ostkusten,
12) stad i Spanien.
Erik.
Länkgåta.
Utan att omkasta bokstäfverna får
man ur ett substantiv:
1) Något som ofta lämnar spår efter
sig.
2) Fvrfota djur.
3) Del af en byggnad.
4) Hvad man kan bilda med tvänne
linier.
5) Mansnamn.
6) Något som smeden haft i sin hand.
7) Har sitt fäste i jorden.
S. L.
Lösningar.
Logogryfen : Gärdesgård; gärd, dåre, gås,
grå, år, gärde, rädd, säd, snår, gräs, ärg, ärr,
dräng, sägen, rese, resenär, säng, ägg, nåd,
grädde.
Ordförvandlingsgåtan: Ranunculus acris ; 1)
Itoskilde, 2) Arkipelagen, 3) nejonöga, 4)
Uggleviken, 5) Nebukadnezar, 6) Canterbury,
7) ulster, 8) leopard, 9) urmakare, 10) sillsa-
lat, 11) Angelstad, 12) Christine, 13) Ram-
lösa, 14) ingefära, 15) Bidensvans.
Diamantgäian :
D
B I E
BRAMA
DIAMANT
E M A U S
ANS
T
Fyrkantsgåtan :
SKOLKA
KAPELL
OPERAN
LERIGA
KLAGAR
A L N A R P
MÅTTONS SALQNGS-OLJA! Carl R. Måtton, Stockholm.
Extra raffinerad amerikansk Fotogén.— Ensartad! Vattenklar! RökfriI rymmande tillsammans 37 uter. Talrika ombud i landsorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
