Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 42. 19 oktober 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 IDUN 1894
fullständigt recept på en sats kryddor för en
viss kvantitet sill. Härigenom kom han i be-
sittning af den så afundade hemligheten, som
han sedan sålde till den ofvannämnde förlags-
gifvaren och fabrikanten å en annan ort.
Anjovisinläggningen bief nu en till feberak-
tig ifver drifven spekulation, och om än många
därpå skördade god bärgning och mera därtill,
så gjorde lika många förluster på experimen-
ten. En af de första firmor, som dref affären
i större utsträckning, fastän ingalunda som nå-
gon hufvudaffär, var det aktade huset Benj.
G. Mollén i Lysekil, hvars export särskildt på
Byssland en tid lär ha varit mycket stor. Se-
dan följde efter hand de nu mer eller mindre
kända märkena G. J. Sundberg, Fr. Carlsson,
Aug. Lysell och många andra, alla från Lyse-
kil, som blef och fortfarande är metropolen för
denna industri.
* *
*
Det var här jag på sensommaren detta år
oförmodadt kom i tillfälle att få en inblick i
denna industri, som numera i den bohuslänska
skärgården ger så många munnar bröd och un-
der årens lopp förskaffat många välstånd, ja
rikedom. Emellertid kommo mina iakttagelser
icke att röra sig så mycket kring den storin-
dustri, hvilken bedrifves i samband med de
betydande salteriaffärer, som existera i den
stora köpingen. Vid sidan af denna stora in-
dustri har nämligen småningom uppblomstrat
en mindre sådan, hvilken uteslutande håller sig
till anjovisfabrikationen och därigenom är i
stånd att åt denna ägna odelad uppmärksamhet
och stor omsorg. Denna anjovistillverkning i
mindre skala handhafves mestadels af fruntim-
mer, och i densamma spela de ofvannämnda
familjerecepten en stor roll.
Här i Stockholm hade jag under förra vin-
terns lopp vid något tillfälle kommit att smaka
på den numera här sä efterfrågade och spridda
M. Lindbloms anjovis i ostronsås. Det var en
konserv, som gjorde allt skäl för etikettens namn
«Delikatess-anjovis», och som i smak vida öf-
verträffade de inläggningar jag dittills pröfvat.
I Lysekil hade jag blifvit bekant med firmans
innehafvarinna fru Maryanne Lindblom, och en
vacker dag i slutet af september — så länge
hade jag fördröjt mig där nere bland skären i
den milda eftersummarluften -— blef jag in-
bjuden att åse, buru man i fru L:s fabrik
skulle lägga in en hel båtlast af denna deli-
kata i silfver glänsande hafvets skatt, hvilken
man efter oerhörda svårigheter och till ett myc-
ket högt pris lyckats komma öfver samma morgon.
Förhållandet är nämligen det, att skarpsillen
(Clupea sprattus) på senare åren visat en be-
tänkligt tilltagande obenägenhet att »gå till»,
och fabrikanterna få ofta betala råvaran med
så oskäligt höga priser, att rörelsen t. o. m.
somliga år gått med förlust. Konkurrensen
där nere i fjordarne och mellan skären är också
vid denna tid på året rent af förbittrad. Fabri-
kanternas uppköpare föra ett fullkomligt gue-
rillakrig sins emellan, hvari ofta de under som-
maren så prydliga »badgästbåtarne» spela »flot-
tans» roll. Allsköns list och affärsknep an-
vändas härvid för att komma öfver fiskarenas
fångst för natten, och ofta hinna dessa aldrig
in till hamnen med sina båtlaster, utan upp-
snappas under resan dit.
Men återvändom till fru Lindbloms fabrik i
den gamla köpingen!
Dit uppforslas efter hand båtlasten, som na-
turligtvis i fråga om storlek och kvalitet är
ganska ojämn. I allmänhet fordras hos upp-
köparen en mycket öfvad blick för att genast
kuDna bedöma värdet af en sådan båtlast, och
särskildt är det nödvändigt för denna fabrik,
Juvelerare
K. ANDERSON
1 Jahobstorg 1
som till sin hufvuduppgift gjort att endast föra
i marknaden en utvald kvalitet, att tillse det
råvaran är af sådan beskaffenhet, att kvantite-
ten utskottssill ej öfverstiger den till inlägg-
ning lämpliga.
En ytterst noggrann utgallring företages där-
för att börja med, och man tillser, att den för
inläggning afsedda sillen är af samma storlek.
Den sålunda afskilda råvaran underkastas nu
en sköljning, hvarefter den öfverlämnas till de
kvinnor, som äro sysselsatta med inläggningen.
Dessa få iakttaga den största renlighet och stå,
liksom hela proceduren, under ständig uppsikt
af fru L. själf.
Från magasinet har emellertid framskaffats
hundratals blanka, skinande bleckburkar. Af
dessa utdelas åt hvar och en af inläggerskorna
ett visst antal. I dessa kärl nedlägges nu för
hand sill efter sill, och hvarje lager beströs
med kryddor, till dess burken är full, hvarefter
fru L. själf öfver3t slår den nödiga kvantiteten
af den sås, hvilkens sammansättning naturligt-
vis är hennes hemlighet, som hon icke lär bort
ens åt de mest pålitliga af sina medhjälpare.
Efter hand som burkarne sålunda blifva fyllda,
öfverlämnas de åt de personer, hvilka ha full
sysselsättning med att förmedels en sinnrik
maskin, hvilken gör öfverflödig all hoplödning,
förse dem med hermetiskt tillslutande lock.
De sålunda färdiga burkarne magasineras där-
efter i oändligt långa rader, ej på hvarandra,
sä att de tidt och ofta kunna vändas för att
dymedels påskynda anjovisens mognande.
Det säger sig själft, att detta inläggningssätt
för hand af själfva råvaran i hvarje kärl skall
åt fabrikatet förläna en renare och friskare
smak än den metod, som användes inom stor-
industrien. Det konserveringssätt, som inom
denna användes, är och måste med nödvändig-
het blifva betydligt mera summariskt. De stora
fabrikanterna måste lägga in väldiga kvantite-
ter på en gång i ofantliga tunnor eller såar,
där anjovisen sedan får ligga, till dess den an-
ses mogen för inläggning i de för marknaden
afsedda bleckkärlen. Påtagligt är ju då, att
den i så stora massor packade sillen ej ens
tillnärmelsevis skall kunna så grundligt genom-
trängas af kryddornas arom och undergå en
så jämn kemisk process, som fallet är med den
råvara, hvilken med ens inlägges i burkarne
och genast hermetiskt utestänges från luftens
inverkan. Också torde väl till ej ringa grad
den friska ostronsmak, som utmärker fru Lind-
bloms anjovis, få skrifvas på räkningen af denna
omsorgsfulla inläggningsmetod, ehuru ordet ostron
ingalunda blott är en etikettskylt, ty i ingre-
dienserna förekomma verkligen ostron.
Men på samma gång kan man lätt föreställa
sig, hvilket påkostande arbete och hvilka an-
strängningar som skola vara förenade med detta
inläggningssätt. För att råvaran icke skall
hinna att blifva ankommen, måste man näm-
ligen ofta arbeta natt och dag, utan att unna
sig en timmes hvila. När man nu härtill lägger
de för alla gemensamma bekymmer, som äro
förenade med anskaffande af råvara, fabrikatets
rätta behandling, dess utskickande i markna-
den m. m., så skall man måhända finna det
pris, till hvilket vi nu kunna skaffa oss denna
smörgåsbordets delikatess, snarare lågt än högt.
Huruvida denna industri har sådan framtid
för sig, att detta pris fortfarande kan hållas
lika lågt, det är en fråga som man i dessa
tider med bekymmer gör sig i den bohuslänska
skärgården. Åtskilliga tecken tyda på, att till
gången på skarpsillen är i aftagande, och kan-
ske är ej den tid aflägsen, då anjovisfabrikatio-
nen har upphört att vara en storindustri.
Ur notisboken.
På nytt mot södern! Kronprinsessan Vic-
toria, hvilken, som bekant, jämte sina två äldre
söner vistas hos sina föräldrar i Karlsruhe,
där äfven kronprinsen nu befinner sig, lär, ehuru
hennes hälsotillstånd ej för närvarande är oroande,
på läkares inrådan komma att tillbringa äfven
stundande vinter i Italien och möjligen, mot vin-
terns slut, i Egypten.
*
En hundraåring. Hundra år fyllde den 12
dennes änkefru Johanna Charlotta Lindberg här-
städes. Den gamla damen, som ömt och kärleks-
fullt vårdas hos en af sina mågar, grosshandlare
C. A. Molander, trotsar ännu åreus tyngd, tack
vare en ovanligt god hälsa, ej minst i fråga om
själskrafterna. Minnet är visserligen, såsom fallet
alltid är med högt ålderstigna, starkast då det
gäller händelser från seklet och hennes lifs gry-
ning. Dock känner hon mycket väl igen sin om-
gifning, sina närmaste och deras umgängeskrets.
Syn och hörsel äro normala, och den gamla har
en förvånansvärdt god aptit, hvartill väl ej i ringa
grad bidrager, att hon har sina tänder i behåll, ja,
kan äta hårdt bröd lättare än mången ungdom.
Hon har ännu två af sina döttrar i lifvet, af
hvilka den ena är gift med konsthandlare Theodor
Blanch.
På hedersdagen uppvaktades den gamla af bland
andra konungaparet med en korg utsökta rosor.
*
» Umgängeslifvet inom våra bildade
klasser» blir det intressanta ämnet för ett före-
drag, som major R. Schenström håller härstädes
den 22 dennes å Vetenskapsakademiens hörsal.
Inkomsten tillfaller det af föredragshållaren stif-
tade förbundet »Sveriges framtid». Ett antal fram-
stående män, bland hvilka märkas professor Vik-
tor Rydberg, generaldirektör Wieselgren, lands-
höfding Treffenberg m. fl., har understödt major
Schenströms inbjudning med en uppmaning att
närvara, ställd till alla »familjer och personer,
som intressera sig för en reform af sällskapslifvet
i vårt land i syfte att däri införa enklare vanor
samt en ädlare och sundare anda».
*
»Tysta Marie». I tisdags fyllde fröken Wil-
helmina Damberg, ena innehafvarinnan af det
gamla välkända Stockholmskaféet »Tysta Marie»
vid Regeringsgatan, 50 år. Med anledning däraf
gafs på aftonen af affärens aktade innehafvarinnor
fest för ett större antal inbjudna.
*
Hvar skall man ställa villan, om man
vinner lienne? Den frågan har nog mången
gjort sig, då han gått förbi den lilla trefliga villa,
som utgör högsta vinsten i Akerbrukskolonilotte-
riet; ty där hon nu står på Strandvägen, är hon
endast provisoriskt uppställd, så att hon efter
sista dragningen genast måste borttagas af vin-
naren.
Vi kunna nu meddela allmänheten ett glädjande
svar å denna fråga. Styrelsen för bolaget Stock-
holm—Saltsjön har nämligen i dessa dagar som
gåfva till lotteriet öfverlämnat en vacker och cen-
tralt belägen tomt ute vid det härliga Saltsjöbaden,
hvilken tomt sålunda jämte villan tillfaller den
lycklige vinnaren. Och ej nog härmed. Villan
kommer att redan i höst uppsättas å den skänkta
tomten, d. v. s. göras fullt färdig på murad grund
med källare, kakelugnar, skorstensrör o. s. v., så
att den, som vinner densamma, genast må kunna
flytta in och tända elden på den husliga härden,
hvilken här representeras af den allra som näp
naste lilla Bolinderspisel. Detta arrangement kom-
mer sålunda att öka villans värde med några
tusen kronor, hvilket ju bör vara särdeles väl-
kommet för vinnaren, antingen han sjelf behåller
villan eller säljer henne.
*
Till förmån för det Internationella lä-
rarinnehemmet i Stockholm, om hvilket Idun
nyligen utförligt talat, anordnar ett antal damer
den 1 nästkommande november ett lotteri i n:r 2
Kungsträdgårdsgatan, 2 tr. upp, för hvars fram-
gång de utbedja sig välvillig medverkan af
alla, som det vackra syftet intresserar. Såväl
penningbidrag som gåfvor till »Lärarinnehemmets
lotteri» mottagas tacksamt och kunna bäst öfver-
sändas till Styrelsen för Stockholms internationela
lärarinnehem, 26 Kungsgatan, Stockholm.
Juvel-, gnid- och silfverarbeten, passande till lysnings- och hederspresenter. llordsilfver, eleganta mönster till lägsta pris
efter dagens kurs å silfver. Armband, Brosclier, Nålar, llingar, Kedjor etc i stor och modernt urval till billigaste pris.
Diamantringar med 1, 3 och 5 diamanter frän 20, 60 och 125 kr.
wr Reela varor. Billiga priser. — B ef besvaras omgående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0342.html
