Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. 26 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894
343
IDUN
fort ett folk skaffat sig de nödvändiga exi-
stensmedlen, ledas de lediga krafterna in på
de materiella njutningarnas väg. Dessa se-
nare vinna ofta till den grad öfverhand att
hela folket går under. Så har den ena ci-
vilisationen efter den andra dukat under.
Det är de bildade klassernas exempel, som
för ett folk framåt eller bakåt, och vilja vi
icke nu kraftigt föregå med goda exempel, så
skall äfven vår civilisation dela de föregåen-
des öde. Därför må de bildade klasserna
ägna noggrann eftertanke åt samhällslifvet och
ej som nu låta arbetet på ekonomiskt väl-
stånd så uteslutande upptaga sin tid. Det
är ingen öfverdrift att påstå, att våra fram-
stående och dugliga män äro penningpro-
ducerande arbetsmyror, hvilka för att till-
fredsställa de ökade fordringarna på materiell
njutning ej ha tid att sysselsätta sig med sin
familj eller ädlare saker. Och dock skulle
de få god tid, om blott lefnadsanspråken ej
ställdes så högt. Men dessa trägna penninge-
producenter se i allmänhet ej andra än sina
egna gelikar och lägga ej märke till dem, som
under kampen för tillvaron förtrampas eller
såras till döds.
Som en följd häraf blir lefnadssättet i de
högre klasserna osundt. Nervretande medel,
tobak och sprit begagnas i mängd, barnen
vänja sig därvid och bli sedan slafvar under
vanan. Man kan ej komma tillsammans på
en bjudning, utan att äta och dricka till öf-
vermått, och de förädlande nöjen, ett sällskap
borde kunna skaffa sig, försvinna alldeles
under detta evinnerliga ätande och drickande.
Det gamla traditionella brännvinsbordet är
omgifvet af en viss nimbus genom de motstånds-
kraftiga hedersmän, som ej tagit någon synlig
skada af det. På samma sätt är det med konja-
ken, punschen, tobaken och spelet ; allt går så
fint och ordentligt till i ett bättre sällskap ; allt
njutes ju med måtta. Vidare ha vi dessa
middagar och supéer med alla sina olika
rätter och olika vinsorter, fortgående till långt
in på natten, då förståndigt folk borde i söm-
nen skaffa sig krafter att uppfylla dagens
plikter. Ingen finner något anstötligt i dylikt.
Och dock, här är det som bron bygges,
långsamt men säkert, för den unge mannen
öfver till guldkrogen, spelbordet sedeslösheten,
skulderna, karaktärsslappheten, konkurserna,
bedrägerierna, fängelset, själfmordet.
De bildade klasserna är det väl dock, som
ha skyldighet alt föregå de lägre klasserna
med goda exempel, emedan det just är det
dåliga exemplet från de högre ställda, som
mest depraverar. Därför böra de, som skola
ge exemplet, ej draga sig tillbaka i räddhåga
öfver »hvad världen skall säga», utan bryta
med ett i grund och botten skadligt umgän-
ges- och lefnadssätt.
Vi begära ett moraliskt exempel, begära det
i den kämpande ungdomens namn. Det är
icke möjligt annat än att allt det stora och j
ädla, som röres inom den bildade klassens
bröst, måste törsta efter att komma till någon
ingripande handling. Är det verkligen en så
stor uppoffring att lägga bort öfverflödig och
dyrbar mat, dito dryck, kläder, spel och natt-
vak med alla dess följder af ekonomiska be-
kymmer, sjukdomar, dåligt lynneochnervositet?
Och i stället få samvetsfrid, moralisk och
fysisk hälsa, godt lynne, god ekonomi och
således förmåga att med öppen hand och
gladl sinne kunna hjälpa behöfvande med-
människor. Det förefaller, som om det skulle
vara omöjligt att ej med glädje göra någon
af de ändringar, här framhållits såsom önsk-
värda.
Men om något skall göras, måste man ena
sig om något bestämdt, ty i annat fall kommer
det att efter några enstaka fruktlösa ansträng-
ningar förblifva vid det gamla. Och först
sedan man nedsatt de materiella njutningarna
till ett minimum, kan en högre, ädlare anda
träda in i umgängeslifvet.
Talaren föreslog till den ändan, att en
»familjefilial af förbundet Sveriges framtid»
skulle bildas efter bestämda regler, i hvilken
han hoppas att hufvudstadens tongifvande
familjer skola ingå. Dessa skola sedan gifva
ett moraliskt stöd åt andra öfver hela vårt
land. För att ej sätta gränserna för snäft,
utan lämna de mest olika kretsar tillfälle att
verka för detta mål, har man tänkt sig denna
familjefilial indelad i fyra olika grupper, i
hvilka hvarje familj kan inträda allt efter som
det passar henne bäst.
Stadgarna för dessa grupper funnos tryckta
och ha följande utseende:
Grupp A.
§ 1. Familjefilialens uppgift är att genom
exemplet af ett enkelt, sundt och bildadt umgän-
geslif söka motarbeta det moraliska, fysiska och
ekonomiska fördert, som ofta nog blir följden af
umgängeslifvet, sådant det för närvarande är.
§ 2. Till fyllandet af denna uppgift anser sig
familjefilialen föranlåten, under den sociala ut-
vecklingsperiod hvari vi för närvarande lefva, att
vid sina bjudningar inom hemmen iakttaga föl-
jande regler:
Mom. 1. Vid festliga middagar ej bjuda på
mera än högst fyra rätter mat samt två sorter
vin. Alla olika sorter mellanrätter inberäknas i
de fyra rätterna;
Mom. 2. Vid större supéer ej ha mera än högst
2 rätter mat och en sort vin;
Mom. 3. Att man alltid söker bjuda sina gäster
på någon högre njutning, t. ex musik, sång, de-
klamation, föredrag, diskussion eller åtminstone
en stunds högläsning. Ingen får nämligen lämna
ett samkväm och med sanning kunna säga: »där
bara åts och dracks och speltes, jag medför där
ifrån ej ens en impuls till något af värde,» utan
bör i så fall det vara personens eget fel, men ej
den inbjudande familjens.
Grupp B. = A, men tillägges mom. 4.
Mom. 4. Till bosättningen, såsom till möbler,
servis, linne m. m. får ej användas mera än högst
2,000 kr., och under de första äktenskapsåren till
bostad ej mera än 3 rum och kök.
Grupp C. = A, men tilläggas mom. 5, 6, 7.
Mom. 5. Aldrig bjuda på andra sprithaltiga
drycker än: dricka, öl, porter och vin;
Mom. 0. Aldrig bjuda på kort eller annat spel
om pengar;
Mom. 7. Vid i mom, i och 2 omnämnda till-
fällen ej begagna smörgåsbord.
Grupp D. — A, men tilläggas mom. 5, 6, 7, 8, 9.
Mom. 8. Aldrig bjuda på tobak;
Mom. 9. Att aldrig föreslå du-skap med glas i
handen.
Föredraget hälsades med lifligt bifall, och
är varmt att hoppas, att det ger uppslaget
till en väckelse öfver hela landet. Många
antecknade sig genast på platsen som med-
lemmar i »familjefilialen».
Kvinnoklubben,
den i hufvudstaden så framgångsrikt verksam-
ma föreningen, som tagit till sin uppgift att till
angenämt och bildande samlifförena kvinnor ur
skilda verksamhetskretsar samt bjuda ett trif-
samt hemvist åt många, för hvilka eljes intet
hemlif gifves, invigde häromdagen sin nya,
ljusa och trelliga lokal i Norrlandsgatan n:r
17. Ett för tillfället af en klubbmedlem
författadt dramatiskt skämt, hvars innehåll
på ett muntert sätt hänsyftade på förhållan-
den inom klubben, slog lifligt an. En pro
log, äfven författad af en medlem, framhöll
på ett vackert och stämningsfullt sätt före-
ningens ideela syften. Från Nyköping an-
lände under aftonen ett hälsningstelegram från
klubbens nyss afgångna ordförande fru Sofi
Boström. Vid sammanträdet leddes förhand-
lingarna af vice ordföranden, fröken Sofia Gu-
mcelius, genom hvars vänliga förmedling Idun
nu ock är i tillfälle att meddela ett utdrag
ur den nämnda prologen:
Vi kvinnor ofta lefva skilda vidi,
till rummet ej, men väl af andra hinder,
en ständigt stökar inom hemmet sitt,
och hushållet olösligt henne binder.
En annan sitter fast pä sitt kontor
Och söker någon gång upp en väninna,
som allra helst vid nästa gathörn bor,
ty längre bort — det kan man aldrig hirma.
I skola, banker eller i butik
månghundra kvinnor nu sin utkomst äga,
men alltjämt deras smak förblir sig lik.
Förlåt, att dessa ord jag måste säga.
De sitta liksom livar på sin planet
och blicka litet snedt emot hvarandra.
De följa hvar sin bana, som man vet.
Om någon går ur den, strax hörs man klandra.
Och ganska sällan ställer man sin färd,
så att den ena skär den andras bana.
Nej, hvar och en har nog utaf sin värld,
sin egen ställning endast bör man dana.
Så var i forna tider, menar ni.
Ack, ännu tadlets gaser giftigt låga.
Och om en kvinna felar, hörs ett skri,
mest skarpt från hvilka f Jag vill endast fråga.
Det måste ändras, annars vi ej nä
det mål, som än på afstånd för oss hägrar;
att bredvid mannen som hans like stå
på hvarje plats, oss lagen hittills vägrar.
Men föra vi ihärdigt upp en bro,
som leder öfver jordens. länder alla,
cn bro af kärlek och orubblig tro,
då skall ej kvinnans sak i stoftet falla.
C. B.
$&■
En parisiska och hennes verk.
För Idun
af
Jane Gernandt-Claine.
fM utkanten af det folkrika Belleville, där
Hä världsstadens elände bryter sig och skum-
mar som de fräsande böljorna af en hög sjö,
ligger en låg trevåningsbyggnad, öfver hvars
ingång man kan läsa »Barnhem. Grundläg-
garinna Louise Koppe.» Det är ett verk af
en modig kvinna, hvilken, nästan utan hjälp-
källor och endast med stöd af några få en-
skildas barmhärtighet, haft den djärfheteu att
i ord och handling uppträda mot den moderne
Molok, som kallas »Fattigvården», och som
befriar medellösa föräldrar från den alltför
tunga bördan att försörja sina små genom att
för alltid skilja dessa senare från de förra.
Ty att lämna sitt barn åt fattigvården, det
vill i Frankrike säga detsamma som att för-
binda sig att aldrig återse det, att helt och
hållet stryka det ur sitt lif. Ett par ämbets_
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
