Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 43. 26 oktober 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 345
Och se min plikt däri.
Och skulle någon af dem då
Försöka på
Så smått att kokettera
Och vippa uppå stjärt,
Jag nog skall observera
Och plumsa efter tvärt.
Och kommer af det andra kön
Kanske en gås och gör sig grön,
Så gällt ocli barskt jag kacklar till:
»Hvad är del väl ni vill!»
Ja, än en gång jag säger,
Hvad jag förut har sagt,
Alt fru von Anka äger
Mitt djupaste förakt.»
Men tiden gick, som den plär gå,
En kull af egna döttrar små
Fick också vår fru Gås.
Men fast hon kacklal stort förut,
Så tog det nu ett snöpligt slut,
När saken skulle föras ut,
Som det plär gå, gunås.
Hvad hos de andra henne stött,
Hon hos de egna fann så sött,
Så barnsligt, skälmskt och läckt.
Och kom en ung herr Gås och klcf,
Fru mamma så trakterad blef
Och skröt inför sin släkt,
För resten uti smått som stort
Hon gjorde som —- fru Anka gjort.
När fruarna ta’ munnen full
Och häckla på hvarandras kull,
Del tycks mig nästan, att de brås
En smula på fm Gås.
Snorre.
Fröken eller jungfru?
8
en af »En jungfrufröken» i n:r 41
väckta frågan liar framkallat många
»insändare», af hvilka vi liär nedan införa
en del utdrag till den kraft och verkan,
de liafva kunna. De däri gjorda utta-
landena synas kanske väl ensidigt angri-
pande, och få stå för cte ärade brefskrif-
varnes egen räkning. Måhända drar här-
näst någon behjärtadt till försvar för de
nu så illa åtgångna bördsintressena. Re-
daktionen ber emellertid att helt och hål-
let få ställa sig utom partitagande i saken.
* *
*
Hetta är en fräga, som säkerligen kominer att
behandlas helt olika inom de frälse och ofrälse
stånden. De senare draga ganska naturligt genast
den slutsatsen, att syftet med en titelförändring
i första rummet afser att skilja de olika stånden,
ett tämligen malplaceradt apropos i våra dagars
jämlikhetssträfvanden. Namnet angifver ju i de
flesta fall, huruvida adelsskap finnes eller ej, är
detta ej tillräckligt? Det gemensamma ni, som
ändtligen kommit i bruk, afser väl jus.t ett när-
mande, och i så fall — hvarför ej det gemensamma
»fru» och »fröken»?
•lungfru är obestridligen ett mycket vackert
svenskt ord, men genom folkvisor och legender
kommer det att fortlefva, utan att behöfva på nytt
upptagas i dagligt bruk. Junker var fordom äfven
en vacker svensk titel på unga adliga män, ehuru
ingen af våra nutidsijdlingar fallit på den tanken
att kalla sig så. Därför kunna vi nog vara gan-
ska lugna för vår vackra jungfrutitel. Ordet har
för öfrigt en annan och egentligare betydelse. Det
kan ej bortdisputeras, att frågan om denna titel-
förändring i det nittonde århundradet smakar
betydligt gammalmodig!
Esd.
Det är ett ofta iakttaget faktum, att människor-
na envisas att tvista om små saker: de samla
sina tankar om en riktigt liten fråga, angående
ett riktigt ömkligt litet ting, så sätta de ett stort
frågetecken efter, och sedan knäppa de ihop hän-
derna och vänta med högtidligt ailvar på det hög-
viktiga svaret. Blir detta ett ja, så samlar sig
strax en liten skara af de spörjande som en man
och börjar att rätt eftertryckligt med skarpa va-
pe» bearbeta detta stackars ja, under det att en
annan liten skara lika manhaftigt försvarar det-
samma. Och blir svaret ett nej, sä — dito dito.
Under denna djupt allvarliga, stora strid om det
mikroskopiskt lilla spörsmålet försvinner detta
så småningom, och det slutliga »svaret» hör lika
utmärkt ihop med den först uppkastade frågan
som »goddag — yxskaft».
För att ej göra mig skyldig till medkämpande
i den strid, som måhända kommer att föras om
frågan: »Fröken eller jungfru ?>, ber jag att genast
få gifva ett svar, som ej alls passar till frågan,
utan tyvärr går alldeles på sidan om den.
När jag nämligen med djupt begrundande läste
om den storslagna tanken att införa jungfrutiteln
för de förnäma frälse flickorna — en tanke, som
ju har sina anor ända bort i den upplysta me
deltiden — blef jag, på alla de oförnäma ofrälse
flickornas vägnar, fattad af en sakens vikt mot-
svarande djup och intensiv afundsjuka. Hvarför
skola nu dessa adelsflickor få ha sin särskilda
titel och vi, vi alla, som inte äro framtidsjung-
frur, ej ens nutidsjungfrur (hoc est pigor eller,
ännu modernare, fröknar i köksdepartementet)
inte bli försedda med vår egen lilla stilfulla titel?
Ja — därtill finns ingen rimlig orsak. Och bäst
är att genast gripa sig an med ett förslag, gäl-
lande den ofrälse sidan, innan kanske den vackra
titeln blir beslagtagen af en annan människoklass
— hvem vet,‘ kanske rent af af de alltid kitsliga
herrarne!
Alltså: hvad tycks, om vi ofrälse fröknar skulle
börja agitera för att få kallas mamsell? Det tyc-
ker jag skulle vara en riktigt bra benämning, som
ej har annat mot sig än möjligen dess franska
ursprung — men ack, äfven jungfru är starkt
misstänkt i all dess skenbart svenska ursprung-
lighet för att, liksom fröken, vara besläktadt med
den tyranniska tyskan.
Mamsell — det blifve vår framtida hederstitel,
mina kära, ofrälse medsystrar ! Unga mamsell
Pagander kan då i en upplyst framtid måhända
med tillbörlig ödmjukhet språka med jungfru
Stjärncroua och båda med tryggt jämnmod säga
åt fröken Annette och fröken Kristin att ordent-
ligt borsta deras skodon och laga deras mat.
Men det är ej värdt att nu i oändlighet disku-
tera den här saken, kära ofrälse systrar! Icke
behöfva vi fråga: »Mamsell eller fröken?» Saken
är ju klar: de däruppe på samhällets höjder,
adelsfröknarna, må byta med våra tjänande syst-
rar här nere i samhällets dalar och kalla sig jung-
frur — och dessa senare bli därvid riktigt aukto-
riserade fröknar. Och vi, som stå midt emellan,
vi skola ju också någonting kallas, och det blir
mamsell. Ett dröjsmål kunde ju ha den faran
med sig, att t. ex. någon illvillig mansperson kom
och sade: »Mina damer! Ni vilja vara herrar på
täppan — varen så goda och kallen er då äfven
för herrar! Oss vilja ni göra till riktiga mamseller
— då skola vi också kallas mamseller — —.»
Hvem vet?
En mamsellfröken.
Hösten är kommen med dess regn, rusk, stök
och omhvälfningar, och en storartad rörelse före-
står oss. Det är inte nog med att våra jungfrur
vilja flytta från ett kök till ett annat, nej, nu vilja
de ännu mera upp i världen, de vilja tränga sig
in i slottets salar och de ädelbornas gemak. —
Det är då fasligt, hvad allt följer med sin tid;
det är ej längre så lätt att skilja gräddan åt som
förr i verlden, man måste uppfinna en ny sepa-
rator, som kommer den att flyta ofvanpå; och
som De Laval’s »Kullan» ej duger, måste någon
annan adelsmans eller adelsdams »Jungfru» ta’s
till, och så skall det väl gå att få den tjocka
gräddan för sig, fjärran från den blå mjölken,
och se’n vill väl ej gräddan kännas vid, att den
en gång varit i samma bunke. Lycka till! Måtte
bara gräddan ej stå och surna på kuppen. — —
En t mamsell-fröken».
kan ej underlåta känna en viss medlidsam undran
öfver, att den för längesedan utagerade adels-
frågan ånyo upptages, och detta af — damerna.
Månne det höjer adelns aktier? Nej, tvärtom!
Det skulle endast visa högmod och trångbröstade
fördomar, hvilka, såsom bekant, anses vara nära
besläktade — med dumheten. Vore då ej äfven
skäl, att allt i den nya reformen ginge i stil och
»Välborna fröken» på ren svenska öfversattes med
»Välfödda jungfrun», samt att öfver monogram
den prunkande, sedvanliga kronan utbyttes mot en
den allra näpnaste lilla di-flaska, hvarmed antag-
ligen de små med blått blod försedda telningarna
blifvit »välfödda». Numera finnes blott ett slags
adel, som ovilkorligt tilltvingar sig aktning och
beundran —• själsadel. Den gör sig, alla regler
till trots, gällande hos såväl frälse som ofrälse,
rik eller fattig och torde knappast göra anspråk
på någon jungfrutitel.
En icke jungfru-fröken.
Den fräga, som under ofvanstående form fram-
ställdes till Iduns läsarinnor, har på det högsta
intresserat oss.
Med fullt skäl agiteras för en annan titel än
fröken åt ogifta adliga damer. Vi finna därför
detta sträfvande att återgå till en sed af äldre
tider mycket behjärtansvärdt, äfven om det; ej
blott »till en stor del» är dikteradt af »en aristo-
kratisk uppresning mot den nu gällande jämlik
hetstiteln».
Det är emellertid en faktor, som den ärade iu-
sänderskan ej synes hafva tagit med i betrak-
tande.
Jungfru-titeln förekommer ju för närvarande och
bäres som bekant af våra tjänarinnor. Dessa
benämnas ofta, märkvärdigt nog till deras stora
förtret, pigor.
Skulle nu adliga damer tituleras jungfrur, kom-
me antingen de nuvarande jungfrurna att benäm-
nas pigor, hvilket på många håll säkert skulle
uppväcka ondt blod, eller också blefve jungfru en
gemensam titel för 2:ne så vidt skilda stånd, hvil-
ket ju ej är önskvärdt.
För att nu ej på en gång få en revolution i
titelfrågan på två håll, då den tvifvelsutan skulle
möta än mer svårigheter, kunde man ju låta
tjänarinnorna behålla sin titel jungfru och titulera
ogifta damer af frälse stånd piga, ett ord, som i
förstone väl ej låter fint, men som i grunden är
mera svenskt än jungfru. Blir man en gång vand
vid den nya titeln, kommer den ej att göra några
svårigheter. Det vore ju egendomligt att fästa
sig vid en föregående, möjligen förvrängd betydelse
af ett fullgodt ord. Det danska och norska pige
låter ju ganska godt.
Borde ej med betraktande af ofvanstående,
frågan ändras till
Fröken, jungfru eller piga?
Intresserad fröken.
Förslaget om en särskild titel för adliga unga
ogifta damer, särskiljande dem från mängden, är
helt visst mycket heaktansvärdt, då ju alltid en
skillnad måste finnas, och hvarje annan sådan
innebär förutsättningar, som icke alltid ligga inom
räckhåll. Sålunda finnas toalett, ungdomsvanor,
talanger, intelligens, för att icke tala om detta ärft
liga vissa — jag vet icke hvad — i den majestätiska
minen och de aristokratiska dragen, som kan hålla
hvem som helst på afstånd från den blondin eller
brunett, som är dess gynnade innehafvarinna. Men
allt det där — möjligtvis med undantag för det ärft
liga, — kan nu hvilken fröken som helst verkligen
göra sig till mästarinna uti. Helt annat vore, om
en borggård kunde byggas omkring det vacklande
riddarhuset af detta vackra och nationela »jung
fru», inom hvars skrankor de unga telningarne
kunde växa upp, utan att irriteras af någon täflan
med plebejer. Visserligen är det importeradt från
Tyskland, detta jungfrau, men man kan ju se i
stort och sträcka på nationaliteten, ifall man ej
är nog fosterländsk att föredra stinta, dåka eller
grebba. För min enskilta del håller jag på anti-
ken och låter namnet tala för sig själft utan
bihang af titlar, i storartad anspråkslöshet. Bär
upp ett namn som Ebba Brahe, och det blir en
bisak, hvilka ornament som smycka piedestalen.
A. M.
Mig synes, att jungfrutiteln är något så vackert
och tillika så betecknande, att det vore synd, om
ej Sveriges alla unga jungfrur finge komma i åt-
njutande af sin rättmätiga titel. Men är det jung-
frufrökens tanke att adelns döttrar skulle få vara
ensamma om denna titel, då blir hon nog besvi-
ken, ty rundtorn i landsbygderna finnas så många
ofrälse jungfrur, som med all heder och största
nöje bära sin titel, att de ej torde vilja uppgifva
den till ett klassprerogativ.
En ofrälse jungfru.
ir
<J uvelerare
jk vnmci
Juvel-, guld- och silfverarbeten, passande till lysnings- och hederspresenter. Bardsilfver, eleganta mönster till lägsta pris
efter dagens kurs å silfver. Armband, Broscher, Nålar, Riugar, Kedjor etc. i stor och modernt urval till billigaste pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0349.html
