Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 9 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 361
Så undertecknad. Aldrig kan jag glömma
de efterlängtade stunder på dagen, då hennes
hoppfulla, vänliga ansikte uppenbarade sig i
dörren till sjukrummet på hennes f. d. klinik,
där hon vidtagit alla möjliga åtgärder för att
komma en att glömma, hvad mau genomgått
eller skulle genomgå af det nödvändiga onda,
som kallas operation.
Den ömmaste vård af bildade, finkänsliga
biträden, kvinnor som ägnat sitt lif och sina
krafter åt sjuksköterskans svåra kall ; den
noggrannaste tillsyn af allt inom denna lidan-
dets afskilda värld, från den svala, bekväma
bädden, till dämpandet af hvarje störande
ljud; öfversköterskans alltid glada och upp-
friskande tilltal — allt vittnade om doktor
Widerströms varma intresse för så väl sitt
kall som för sina patienter. För så vidt på
henne berodde, var hela den på försök upp-
rättade lilla anstalten vid Klarabergsgatan en
mönsterklinik.
Men — huset kunde hon icke bygga om,
och den enda för hennes ändamål möjli-
ga våningen däri hade sina olägenheter. Hon
måste således lämna den och skaffa sig en
annan, mera bekväm och tidsenlig.
Allt hvad hon i den vägen sökte har hon
funnit vid en stilla och dock ej allt för af-
lägsen plats: Uplandsgatän 22.
Man blir sannerligen glad, när man kom-
mer dit upp. Sol, luft, tystnad och en ut-
sikt, hvars make man får leta efter. Först
öfver Tegnérlunden och vidare långt utöfver
Stockholms södra parti med dess i fjärrblått
förtonande kyrkspiror och pittoreska enskilda
bygnader — ett väldigt, stämningsfullt pano-
rama.
I breda vågor strömmar solljuset in genom
våningens höga fönster, i rum så rymliga och
inbjudande, att man skulle tro dem vara af-
sedda för familj, om man icke genom den
oundvikliga bädden och dito chaislongen i
hvart och ett påmindes, om att dét är en sjuk-
anstalt.
Men hvilken tröstefull sådan! Allt mörkt
och sorgligt aflägsnadt; allt ljust och vänligt
framdraget. När man skall lida, kan man
knappast tänka sig en bättre hviloplats och
en hoppfullare omgifning.
Man nästan förlorar den annars helt natur-
liga skyggheten för en klinik; ja, man blir
så »tapper», att man till och med vågar en
titt in i operationssalen, med dess otaliga glän-
sande apparater och det där vaxduksklädda,
ödesdigra bordet i dess midt, en annan »suc-
karnes bro».
Och dock: för kvinnor att behandlas af
en kvinna och af en deltagande sådan med
klar blick och varmt hjärta, det är en väl-
signelse. Patienternas tillit växer också, när
man vet, att doktor Widerström sedan okto-
ber månad förra året utfört mellan 70 och 80
operationer, alla med lycklig utgång.
Hennes nya, vackra klinik har just i da-
garne öppnats. Den har i sina dels mycket
fina, dels enklare rum plats för 8 patienter,
och priserna variera mellan 7 kronor och
2: 50 per dag.
För de många lidande, som säkert efter
hand komma att göra bekantskap med denna
nya klinik, är det godt att veta, att de alltid
där mötas af tvänne ovärderliga ting: en rik
erfarenhet och ett äkta, kvinnligt deltagande.
Doktor Karolina Widerström förenar i sin
person båda. Lea.
Fröken eller jungfru?
S
ärmed ytterligare en liten axplockning
bland de talrika skrifvelser, som ingå
i denna fråga, hvilken — hur än den be-
dömes — dock lifligt tyckes intressera. Mån-
ga upprepa endast, hvad andra redan förut
sagt, hvarför vi måste företaga en gallring
för att ej allt för mycket i onödan inkräkta
på tidningens utrymme.
■t’
Juliana, glöm aldrig din adliga ätt,
lägg bort dina ofrälse minerI
Jag måste medgifva, att när jag för en tid se-
dan uti Iduns nr 41 läste artikeln »Fröken eller
jungfru», så gned jag mina bänder af förtjusning,
under det att en osalig glädje uppfyllde min
elaka själ vid tanken på allt det skrik, eller rät-
tare sagdt på allt det kackel, som denna till ut-
seende så enkla och oskyldiga fråga skulle kom-
ma att förorsaka.
Och si! min aning vardt besannad.
Gudbevars! sådan en uppståndelse och sådana
små nätta, pikanta, roliga och isynnerhet alls inte
afundsamma och partiska svar, som de små snäl-
la själsadliga fröknarna läto i dygdig harm regna
ned öfver de lika snälla små bördsadliga frök-
narna.
Men hvad förlåter man så gärna, om ej elak-
heten, när den blott är kvick.
Och medgifven nu opartiskt, små vänner, frök-
nar och mamseller, pigor och jungfrur, att många
kvickheter fingo vi till godo — ej minst det där om
välfödda istället för välborna och med den lilla
näpna diflaskan sväfvande i skynl Lika snillrikt
som poetiskt var det.
O, snilleblixtar äro härliga att skåda!
Älskade små vänner ur och från alla stånd,
denna riksviktiga sak kommer ej att ordnas så
lätt — tyvärr.
Men vi lefva ju uti ett kompromissernas tide-
hvarf — ergo, låtom oss kompromissa.
Alltså:
Alla ogifta kvinnor af ofrälse stånd, utan un-
dantag., tilltalas med ordet fröken;
Alla »verkliga» fröknar benämnas nådig fröken,
de må vara nådiga eller ej, och alla de bland
de adliga fröknarna, som hafva en ärftlig titel,
benämnas vid denna, såsom bruket är i Here af
våra närmaste och närmare grannländer. Jag för
min del och säkert många med mig finna, att
tilltalsordet fröken är ytterst lämpligt uti denna
språkrensande, jämlikhetssträfvande tid, men då
måste detta tilltalsord användas lika till alla och
ej såsom mycket ofta är fallet med en viss själf-
värderande klassifikation.
Låtom oss taga Frankrike, höflighetens land, så-
som exempel, där samma tilltalsord användes från
och med presidentens dotter ned till den träsko-
klädda gåsvakterskan.
En fröken friherrinna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
