- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1894 /
361

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. 9 november 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1894 IDUN 361
Så undertecknad. Aldrig kan jag glömma
de efterlängtade stunder på dagen, då hennes
hoppfulla, vänliga ansikte uppenbarade sig i
dörren till sjukrummet på hennes f. d. klinik,
där hon vidtagit alla möjliga åtgärder för att
komma en att glömma, hvad mau genomgått
eller skulle genomgå af det nödvändiga onda,
som kallas operation.
Den ömmaste vård af bildade, finkänsliga
biträden, kvinnor som ägnat sitt lif och sina
krafter åt sjuksköterskans svåra kall ; den
noggrannaste tillsyn af allt inom denna lidan-
dets afskilda värld, från den svala, bekväma
bädden, till dämpandet af hvarje störande
ljud; öfversköterskans alltid glada och upp-
friskande tilltal — allt vittnade om doktor
Widerströms varma intresse för så väl sitt
kall som för sina patienter. För så vidt på
henne berodde, var hela den på försök upp-
rättade lilla anstalten vid Klarabergsgatan en
mönsterklinik.
Men — huset kunde hon icke bygga om,
och den enda för hennes ändamål möjli-
ga våningen däri hade sina olägenheter. Hon
måste således lämna den och skaffa sig en
annan, mera bekväm och tidsenlig.
Allt hvad hon i den vägen sökte har hon
funnit vid en stilla och dock ej allt för af-
lägsen plats: Uplandsgatän 22.
Man blir sannerligen glad, när man kom-
mer dit upp. Sol, luft, tystnad och en ut-
sikt, hvars make man får leta efter. Först
öfver Tegnérlunden och vidare långt utöfver
Stockholms södra parti med dess i fjärrblått
förtonande kyrkspiror och pittoreska enskilda
bygnader — ett väldigt, stämningsfullt pano-
rama.
I breda vågor strömmar solljuset in genom
våningens höga fönster, i rum så rymliga och
inbjudande, att man skulle tro dem vara af-
sedda för familj, om man icke genom den
oundvikliga bädden och dito chaislongen i
hvart och ett påmindes, om att dét är en sjuk-
anstalt.
Men hvilken tröstefull sådan! Allt mörkt
och sorgligt aflägsnadt; allt ljust och vänligt
framdraget. När man skall lida, kan man
knappast tänka sig en bättre hviloplats och
en hoppfullare omgifning.
Man nästan förlorar den annars helt natur-
liga skyggheten för en klinik; ja, man blir
så »tapper», att man till och med vågar en
titt in i operationssalen, med dess otaliga glän-
sande apparater och det där vaxduksklädda,
ödesdigra bordet i dess midt, en annan »suc-
karnes bro».
Och dock: för kvinnor att behandlas af
en kvinna och af en deltagande sådan med
klar blick och varmt hjärta, det är en väl-
signelse. Patienternas tillit växer också, när
man vet, att doktor Widerström sedan okto-
ber månad förra året utfört mellan 70 och 80
operationer, alla med lycklig utgång.
Hennes nya, vackra klinik har just i da-
garne öppnats. Den har i sina dels mycket
fina, dels enklare rum plats för 8 patienter,
och priserna variera mellan 7 kronor och
2: 50 per dag.
För de många lidande, som säkert efter
hand komma att göra bekantskap med denna
nya klinik, är det godt att veta, att de alltid
där mötas af tvänne ovärderliga ting: en rik
erfarenhet och ett äkta, kvinnligt deltagande.
Doktor Karolina Widerström förenar i sin
person båda. Lea.
Fröken eller jungfru?
S
ärmed ytterligare en liten axplockning
bland de talrika skrifvelser, som ingå
i denna fråga, hvilken — hur än den be-
dömes — dock lifligt tyckes intressera. Mån-
ga upprepa endast, hvad andra redan förut
sagt, hvarför vi måste företaga en gallring
för att ej allt för mycket i onödan inkräkta
på tidningens utrymme.
■t’
Juliana, glöm aldrig din adliga ätt,
lägg bort dina ofrälse minerI
Jag måste medgifva, att när jag för en tid se-
dan uti Iduns nr 41 läste artikeln »Fröken eller
jungfru», så gned jag mina bänder af förtjusning,
under det att en osalig glädje uppfyllde min
elaka själ vid tanken på allt det skrik, eller rät-
tare sagdt på allt det kackel, som denna till ut-
seende så enkla och oskyldiga fråga skulle kom-
ma att förorsaka.
Och si! min aning vardt besannad.
Gudbevars! sådan en uppståndelse och sådana
små nätta, pikanta, roliga och isynnerhet alls inte
afundsamma och partiska svar, som de små snäl-
la själsadliga fröknarna läto i dygdig harm regna
ned öfver de lika snälla små bördsadliga frök-
narna.
Men hvad förlåter man så gärna, om ej elak-
heten, när den blott är kvick.
Och medgifven nu opartiskt, små vänner, frök-
nar och mamseller, pigor och jungfrur, att många
kvickheter fingo vi till godo — ej minst det där om
välfödda istället för välborna och med den lilla
näpna diflaskan sväfvande i skynl Lika snillrikt
som poetiskt var det.
O, snilleblixtar äro härliga att skåda!
Älskade små vänner ur och från alla stånd,
denna riksviktiga sak kommer ej att ordnas så
lätt — tyvärr.
Men vi lefva ju uti ett kompromissernas tide-
hvarf — ergo, låtom oss kompromissa.
Alltså:
Alla ogifta kvinnor af ofrälse stånd, utan un-
dantag., tilltalas med ordet fröken;
Alla »verkliga» fröknar benämnas nådig fröken,
de må vara nådiga eller ej, och alla de bland
de adliga fröknarna, som hafva en ärftlig titel,
benämnas vid denna, såsom bruket är i Here af
våra närmaste och närmare grannländer. Jag för
min del och säkert många med mig finna, att
tilltalsordet fröken är ytterst lämpligt uti denna
språkrensande, jämlikhetssträfvande tid, men då
måste detta tilltalsord användas lika till alla och
ej såsom mycket ofta är fallet med en viss själf-
värderande klassifikation.
Låtom oss taga Frankrike, höflighetens land, så-
som exempel, där samma tilltalsord användes från
och med presidentens dotter ned till den träsko-
klädda gåsvakterskan.
En fröken friherrinna.
* *

*


Jungfrur, fröknar, mör, mamseller,
Jag till er en fråga ställer:
Är det värdt så mycken möda,
Värdt så mycken tid att öda
På en lumpen titelträta
—■ »Jungfru» eller »fröken» heta —
Nu då alla kvinnor sträfva,
Alla ädla kvinnor lefva
För att världens aktning vinna
Just åt namnet utaf »kvinna»?
Här en ungmö fattar låga,
Då man sätta kan i fråga,
Att en riktig adelsfröken
Skulle låna ifrån köken
Pigans nya jungfrutitel.
Fy, den osar ju af kittel!
Där mamsellerna än mera
Häftigt saken diskutera
Och mot titeln agitera:
Fy, att så dem chikanera!
»Ska’ nu oi allena bära
Frökentitel!» Denna ära,
Som de eftersträfvat så,
Nu, bevars, de den försmå.
Så enhvar i hetsig ifver
Oss sin visa mening gifver,
Klandrar hvad de andra sagt.
Ack, men tagen er i akt!
Kanske, kanske kan det vara
Någon skälm till herre bara,
Som har jungfrufrågan väckt
För att njuta se’n helt fräckt
Af att se, hur kvinnor svaga
Saken strax på allvar taga
Och med ord, som öfversvalla,
Kacklande likt hönors flock
För en sådan småsak dock!
Troligt detta är dessvärre
Och så likt en kitslig herre.
Äh! hur han nu skratta torde
Åt det spratt, som han er gjorde.
Jungfrur, fröknar, mör, mamseller,
Nu när kvinnans sak det gäller,
Hon må heta piga bara,
Fröken eller jungfru vara,
Låt oss ej om namnet träta,
Ej för nonsens oss uppreta!
Nej istället för att klandra
Räckom handen åt hvarandra,
Och vårt valspråk framgent blifve:
»Enighet oss styrka gifvel»
En Eeas dotter.
* *
*


I eder ärade tidning förekomma åtskilliga ar-
tiklar med anledning af vissa adliga jungfrurs
obenägenhet att blifva tilltalade med samma be-
nämning som de ofrälse. Nåja! — det är väl
egentligen mera till mogen ålder komna adliga
flickor, hvilka fordom varit vana vid att tilltalas
med annan benämning än de ofrälse, som tycka
att frökentiteln usurperats ifrån dem, och — det
kan ju så vara! Men det finns ett annat tillta!.-.-
ord, som begagnas af en del adliga fruar, oaktadt
många af dem icke hafva en droppe adligt blod
i sina ådror, och det är Hennes nåd — en be-
nämning som är lika olämplig som anspråksfull.
Det kan ju så vara, om »Hennes nåds» man är
en högt uppsatt ämbetsman, att hon då af tjä-
nare och underordnade tillerkännes denna titel;
men det är mången ung fru, hvars man har en myc-
het underordnad ställning och som endast med
årliga bidrag af en rik svärfar kan existera, som
låter kalla sig »Hennes nåd». Ordet nåd har en
allt för stor betydelse att tillämpas på svaga död-
liga, de må för resten ha huru blått blod som
helst i sina ådror.
Prenumerant.
En illusion.
Skiss för Idun af
Jane Gernandt-Claine.
l^®on var dotter till gamla föräldrar, ett
(jPjl? ömtåligt rikemansbarn med en hy af
vax och genomskinligt tunna ögonlock,
och hennes väsen var brådmoget stillsamt,
som om fadrens och modrens ålder tyngt på
hennes barndom.
Hon tycktes vara född till krämpor och
svaghet, men hon hade hunnit sitt åttonde
år, då hon för första gången träffades af en
allvarsam sjukdom. Det var under somma-
ren; man bodde på landet, en mil från när-
maste lilla stad, och drängen, som farit efter
doktor, återvände med oförrättadt ärende:
den läkare han sökt, hade ej kunnat komma.
Då kastade fadren sig upp på kuskbocken
och for i kväll och skymning den långa mi-
len in till staden. Han ringde på hos den
förste doktor han fann i sin väg, hos den
andre och fick det svaret, att ingendera var
att träffa — den tredje fann han på stads-
källaren midt i ett glammande sällskap. Det
var den unge doktor Törne; om honom gick
det ryktet, att han skötte punschflaskan bättre
*7 tav elerare
a KnPRsnv
Juvel-, guld- och siåfverarbeten, passande till lysnings- och hederspresenter. R ordsi Ifver, eleganta mönster till lägsta pris
efter dagens kurs å silfver. Armbaud, Brosciier, Nålar, Ringar, Kedjor etc. i stor och modernt urval till billigaste pris.
Diamantrinsar med 1. 3 och 5 diamanter frän 20. fiO neh 12ö fer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free