Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 16 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 IDUN 371
Malte Putbus, är född år 1833, generallöjtnant,
arfmarskalk på Rügen, ärftlig medlem af preussi-
ska herrehuset, deputerad i landtdagen för kretsen
Rügen samt bland annat kommendör med stora
korset af Vasaorden. En gärna hörd parlamenta-
risk talare, har han bland annat uppträdt mot
Sassnitz såsom förbindelseort med Sverige och
för Arkona. \
Hans gamla mor, hvilken blef 8572 år gammal,
bodde på sista tiden mestadels i Berlin. Hon
sörjes, förutom af sonen, af en dotter, änka efter
grefve de Pourtalés.
Teater och musik.
Kungl. operan återupptog i söndags Webers alltid
lika populära opera »Friskytten». Fru Östberg
firade i Agathas roll en sannskyldig triumf. Äfven
fröken Karlsohn fick som Anna mottaga sin väl-
förtjänta del af bifallet. Hrr Lundmark och Sel-
lergren förtjäna erkännande för sitt utförande af
Max’ och Kaspers partier, dem de förut innehaft.
Ytterligare en Marteau-konsert hade k. operan,
klokt begagnande sig af den rådande Marteau-
febern, anordnat till i tisdags. Att det skulle
blifva öfverfullt hus, hade man kunnat förutsäga
på förhand. Liksom i fredags å sin egen konsert
i Musikaliska akademien, där den unge konstnä-
ren likaledes möttes af en fullsatt och entusias-
merad salong, bekräftade han äfven denna afton
vårt förut afgifna omdöme om honom, att han
trots sina unga år i tekniskt afseende är den
mogne mästaren, samt att han vid utförandet af
de till karaktären vidt skilda kompositioner, han
framför, nästan alltid lyckas träffa den rätta inne-
börden, den rätta uppfattningen. Han förstår i
sitt föredrag att inlägga såväl ljuf poesi som eldig
kraft. Med ett behagligt yttre och ett anspråks-
löst uppträdande är det sålunda ej underligt, att
han här firat triumfer, som under de sista tio åren
väl endast öfverträffats af violinälfvan Tua vid
hennes första besök härstädes.
Vid samma konsert fick man tillfälle höra ett
par finska gäster, nämligen sångerskan Ida Mor-
dach och pianisten Karl Ekman. Den förra vi-
sade sig äga en klangfull och väl skolad mezzo-
sopran samt ett intelligent och lifligt föredrag;
särskildt förtjänar hon loford för sitt mesea voce-
föredrag. Hr E. är en i tekniskt hänseende långt
hunnen pianist med ett säkert och mycket vår-
dadt spel. Båda gästerna hälsades med lifliga
applåder.
K. Dramatiska teatern gaf i måndags som förpjäs
till det roliga stycket »Le Cardunois’ hjältedater»
ett litet proverb, »Farligt umgänge», af den som
framstående novellist kända svenska författarinna,
hvilken döljer sig under signaturen Rust Roest.
Det lilla 1 aktsstycket var synnerligen ledigt skrif-
vet, visserligen utan alla tillspetsade repliker, men
dock enkelt och naturligt hållet samt ej utan dra-
matiskt innehåll. De båda i stycket förekomman-
de rollerna erhöllo ett förtjänstfullt utförande af
fruarna Fahlman och Seelig-Lundberg.
Helfrid Kinmanssons med så stort intresse mot-
sedda gästspel på Dram, teatern tog i onsdags sin
början, hvarvid hon utförde moster Sally i »Evas
systrar». Vi återkomma i nästa n:r.
Vasateatern har nu senast återupptagit en gam-
mal bekant från Mindre teaterns glansdagar:
Charles Lecocqs »Lilla frun». Den roliga operet-
ten med dess spirituella och vackra musik tycks
ännu slå lifligt an. Vokalt är också utförandet
värdt allt erkännande, då däremot de genomgåen-
de unga krafter, som nu pröfvas på de förnämsta
rolluppgifterna, i aktionen icke fullt räcka till. Så
är fröken Blumcnthals Graziella för örat en myc-
ket sympatisk företeelse; för ögat göra sig hennes
åthäfvor allt en smula »sällskapsspektakel». Det-
samma kan fullt tillämpas på hrr Sjöholm (San-
Carlo) och Scenson (Montefiasco). Omvändt är
förhållandet med hr Ringvalls Podestan. Där är
spelet utan tvifvel förtjänstfullare än sången. Hr
Kellberg som Casteldemoli och fröken Nilsson-
Theobaldo lösa ej heller oäfvet sina uppgifter.
Bifallet på premièren var lifligt och »vår lilla
frus skål» torde åtskilliga kvällar å rad under
»begejstring» få tömmas å den vackra lilla teatern.
Södra teatern gaf i tisdags en repris af Mosers
roliga lustspel »Den nye bibliotekarien». Den tal-
rika publikens starka bifall tyckes utlofva bästa
framgång, och i synnerhet väckte hr Bergström
som skräddaren Gibson och hr Lambert som den
nye bibliotekarien mycken munterhet.
Filharmoniska sällskapet gifver sin första abonne-
mentskonsert instundande tisdag i Musikaliska
akademien med biträde af flere solister och k.
hofkapellet. Vid denna konsert komma Saint-
Saëns’ ode »Lyran och harpan» samt Schumanns
kantat »Rosens pilgrimsfärd» till utförande.
Henri Marteau gifver, uppmuntrad af sin fram-
gång härstädes, ännu en musiktillställning, näm-
ligen en mâtiné om söndag i Musikaliska akade-
mien med biträde af signora Labia och hr Hjal-
mar Meissner.
Herr Richard Henneberg, vår framstående kapell-
mästare vid k, operan, förbereder till lördagen den
24 dennes för egen räkning en större konsert i
Musikaliska akademiens stora sal. Biträdande’
blifva flere bland våra förnämsta solister äfven-
som k. hofkapellet. Den framstående del, hr H.
tagit i hufvudstadens musiklif, berättigar honom
till en erkänsla och en uppmärksamhet, som vid
detta tillfälle vi hoppas måtte taga sig uttryck i
en fullsatt salong.
Musikföreningen gifver likaledes inom den när-
maste tiden sin första konsert för säsongen, hvar-
vid Berlioz’ »Fausts fördömelse» kommer att ut-
föras under ledning af prof. Neruda.
■#
Kärleksbref från början af
1700-talet.
Ett stycke kulturhistoria, Idun del-
gifven af E. B—m.
Ijpfterföljande »ovulna skrifvelser», ett fynd
’ i bland gamla hofrättshandlingar, synas oss
värda en stunds uppmärksamhet, ej blott af
dem, hvilka veta att äfven i uttryckets bild-
ning och ton ligger något för tiden karaktär-
istiskt, utan äfven af våra läsarinnor i all-
mänhet, efter som här föreligger, fastän en-
dast antydd, en förlofningshistoria, med sin
första blyga början, sin stigande förtjusning
och — sin uppslagning. Han är en ung
man vid namn Nyman; hon är en fröken
Birgitta Elisabet Gripenklou; för öfrigt veta
vi icke något vidare om de två unga perso-
ner, som stiga upp ur dessa bref för att
gifva oss en rätt liflig liten interiör bländ
grafvarna från vår glansrikaste period. Efter
brefven varit bifogade rättegångshandlingar,
är det icke omöjligt att ej det stannat vid
en uppslagning, utan gått till en rättegång
mellan de de f. d. förälskade. Huru som
helst, må brefven tala för sig själfva. De
återgifvas ordagrannt, ehuru, för att mera
obehindradt kunna läsas, med nutida stafning.
1.
Mademoiselle.
Tusen tack för igår och alla dagar, min endaste
vän på jorden, och för all den godhet mig ringa
person är bevist af det förnäma huset, och ön-
skar jag städse allt sådant ödmjukast aftjäna’.
Efter Iofven vill jag dig, min lilla vän, svara på
din begäran; angående linet, så har hon några
® kvar, men det är inte godt, utan om min vän
ville patientera litet, till dess hon får hem några
norran efter, som lärer ske innan kort, så vill
jag vara för obligerad min Iofven att fullborda och,
så mycket min lilla vän behöfver, att skaffa.
I natt drömde jag om dig, min ängel, och tyck-
te lika så som jag satt uti din ljufva famn, hvil-
ket jag af hjärtat önskar att det vore sant, att
du vore min och jag finge sitta och luta mitt
hufvud till dina rosenfärgade kinder. Nytt vill
jag påminna att folket säger att du är min Angis,
hvaröfver jag mig fägnar att för en så dygdig och
vacker flicka blifva agerad, som jag skall referera
för dig min vän i afton. Till slut redeligt sinne,
troget hjärta hyser ock din ädla själ. Gud gifve
dig en god dag! Adjö.
Din trognaste gosse till döden
N:
Hernösand den 24 ... 170 . ..
P. S. Ursäkta hastigheten; jag har en arbets-
karl, som skall skrifva af inventarium åt mig. Vale.
2.
Min endaste vän på jorden. Gud gifve dig allt
godt af hjärtat önskadt.
Efter Iofven vill jag min lilla vän med några
rader påhälsa, emedan min lilla väns redlighet är
mig väl bekant och så inrotat sig uti mitt hjärta,
att den aldrig bortglömmes, medan lifvet uti mig
bor, icke heller skall annat af mig befinnas än
redlighet och uppriktighet usq ad cineres. Inom
två dagars förlopp, sedan jag skildes med dig, min
ängel, uti Nåås, kom jag hem, men dock något
opassliger allt intill denna dagen. Gudi ära jag
har kommit mig nu braf från och är hel frisker,
Gud låte dig nu uti Anundsjö väl öfver denna
högtiden trifvas och snart med hälsan därifrån
hemkomma, det önskas alltid och af ett upprik-
tigt hjärta. Jag lofte fuller dig, min ängel, att
jag skulle resa till Anundsjö i helgen, men det
slår mig felt af orsak jag får icke resa bort för
min far, utan måste blifva hemma hos honom
efter jag varit så länge borta; ursäkta mig, min
lilla vän, du vet det, att man måste mera lyda
Gudi än människor, som ordspråket lyder. Låt
nu se, min vän, att du icke blifver för länge
borta. Mig tyckes lika såsom ingen människa
vore i staden, när min endaste tröst är borta, utan
jag famlar här i mörkret så länge till dess ljuset
kommer hem. Jag sitter uti stor ledsamhet uti
min kammare och har icke någon att gå till, när
min vän är borta. Många bekanta har jag, men
ingen blifver af mig estimerad. Nytt har jag icke
särdeles att skrifva, utan det förnämsta är det
Gud den allra högste han gifve dig en fröjdefull
julehögtid och till ett kommande godt nytt år
hälsa och sundhet med allsköns lycka och väl-
signelse, förblifvandes
Min lille väns trognaste dräng till döden
N:
Hernösand d. 27 Decem. 1704.
P. S. Glöm ingalunda hälsa k. mor med min
hörsamma tjänst. Gud vare med eder. Adjö.
P. S. Jag beder dig, min vän, undra icke på
min hastiga skrifvelse och sedan visa ingalunda
mitt bref åt någon. Vale.
Bränn upp brefvet och
visa det icke.
3.
God morgon, min redeliga flicka och dygdiga
själ. Jag tackar dig storligen, min ängel, för din
mycket angenäma och hjärtröriga skrifvelse, hvil-
ken mig af allt hjärta fägnar, att en sådan tro
gen, redelig och uppriktig vän är mig af Gud
den högste tillskickad. Jag kan icke tillfyllest din
redlighet afmåla, som jag eljest borde, utan jag
säger af uppriktigt hjärta, att du min till B:ta
bör billigt kallas och heta, all Nymfers ljus och
prydnad ; lika såsom solen på himlen lyser öfver
hela världen, så lyser du med din redlighets
strålar öfver alla de fruntimmer, som både när
och fjärran finnas kan. Linet och ullen skall
riktigt blifva beställdt. Jag kommer till dig i af-
ton klock. 3 eller förr, så vill vi följas till jungf:
Anna Norman en liten stund. Slutligen så äst
du mitt hjärtebarn det lilla och ingen skall oss i
denna världen åtskilja, som versen lyder. Jag
skulle väl något mera min vän tillskrifva, men
bedjandes ödmjukast om ursäkt, tiden tillåter icke.
Vale.
Din trognaste och redligaste vän
N:
P. S. Ursäkta hastigheten, jag håller på regera
i gamla dokumenter åt min far och sitter så som
jag sutte på heta stenar, ty jag längtar till dig.
Gud vare med dig. Adjö.
4.
Jag är din vän, var så igen,
därtill säger jag amen.
Min lilla väns bref och angenäma skrifvelse är
mig i går af posten inhändigade, hvaröfver jag
mig af hjärtat fägnar, att min lilla vän ihågkom-
mer sin trogna tjänare med dess förnäma skrif-
velse, hvilket jag med all som största vördnad
göra vill, men i förstone tackar jag Gud för de
hugneliga tidender, alt min lilla vän är med häl-
san begåfvad, han låte så länge å båda sidor
kontinuera. Jag skref min lilla vän till förleden
post. Gud vet, om det .träffat min redliga flicka,
eller hafva de falska profeter varit framme och
afskurit passet för mitt bref, att det icke är fram-
kommet, och med mons. Spet skickades 3 st. bref,
som var ankomna ifrån Upsala och sedan många
10,000 hälsningar. Jag sitter här så bedröfvad
t-
(Q_
> -H
d
H
Cl
*0 ui
d >r-l
ra &
o b
Eu -rt
to
ro
. M
ö
’S u
o ro
ra M
b
<4
to «2
fl "3
■fl
fl
Q
O
ti
M
(Q
M
01
ti
H
ti
Ol
ti
«
u>
m
’S
fl
fl
n:
o
11}
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
