Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 48. 30 november 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 i
IDUN 1894
som endast tillkommer ättlingar af utmärkte och
om fosterlandet förtjänte förfäder, det sker af pie-
tet mot dem och det namn, de gifvit oss i arf.
Det har i sammanhang med denna fråga yttrats
många vackra ord om jämnlikhet. Vi äro inga fi-
ender till förnuftig jämnlikhet, men vi tillåta oss
ställa den frågan till våra ofrälse fröknar, om de
verkligen kunna anse nuvarande förhållandet, då
»fröken eller jungfru» uteslutande bestämmes af
den dräkt, som föremålet för tilltalet bär, vara
mera öfverensstämmande med deras omskrifna
jämnlikhet, än att ett fåtal på grund af sina histo-
riska namn bär en egen, endast det tillkommande
titel, medan alla öfriga ha en annan gemensam.
Af dessa entusiastiskajämnlikhetsifrare hade man
rättighetattvänta,attdei »frihetens,jämnlikhetens»
och — systerskapets missbrukade namn skulle
titulera tjänstehjon och andra personer af vårt
kön, som kanske ej äro i det lyckliga förhållandet
att kunna förskaffa sig tillräckligt fin toalett, med
fröken — men att detta ej någonsin sker, det
vittnar erfarenheten om. Och dock borde de be-
sinna, att den usurperade frökentiteln hafva tjä-
narinnorna fullkomligt lika stor — eller kanske
rättare — lika liten rätt till som de. Jag afslutar
dessa mina ord i frågan med uttalande af min
tacksamhet till författarinnan af »Fröken eller
Jungfru», för att frågan bragts på tal, och under
uttryckande af mina litligaste förhoppningar, att
det intresse, som däraf uppväckts, måtte blifva
tillräckligt starkt för att genomföra en — icke
minst af rättvisan fordrad reform.
Gefle den 15 nov, Prenumerant.
*
Det bar ordats så mycket om jungfru, fröken
och mamsell, att det börjar bli malplaceradt, och
troligen gifva dessa rader endast nytt stoff till
nya orimligheter. Men en fråga: Hvarför kalla
sig icke de adliga damer, som äro inskrifna i
»Vadstena adliga jungfrustift», för »stiftsjungfrur»?
Det är en titel, som naturligtvis ingen får bära,
som ej är det. 1 detta jämnlikhetens tidehvarf
kan verkligen intet särskildt stånd pretendera på
särskilda titlar. Adeln har själf afsagt sig sina
rättigheter, som de ännu hade kvar, på riksdagen
1865 och därmed följa ju äfven alla aristokratiska
anspråk. Nej, frökentiteln bör endast den bära,
som äger verklig bildning. Jungfru är nog en
mycket vacker benämning, men den passade bättre
i medeltiden med dess slott och ridderligbet, nu
klingar ej »väborna jungfru», t. ex. om man sit-
ter i — en vindskupa.
V—ö den 18 nov. En stiftsjungfru.
Det i Idun framkomna förslaget att antaga det
gamla svenska ordet jungfru för unga damer af
frälse stånd, tyckes hafva framkallat en harm hos
litet hvar, som gifvit sig luft i mer och mindre
lyckade gensagor, dock alla något ensidiga och —
ampra.
Medgifvas måste ock, att den fornnordiska titeln
»jungfru» föga passar för den moderna typen af
nutidskvinnan.
Länge dröjde det, innan ordet fröken blef i Sve-
rige — liksom i Tyskland: Fräulein och i Dan-
mark: fröken — antaget såsom tilltalsord till ogifta
damer; men i detta fall, som i månget annat —
när svensken tager ett nytt steg, tager han det
gärna för långt ut! Hur som helst; denna titel
har med en vådlig hastighet trängt ända ner till
samhällets djupaste lager.
Så har det åtminstone blifvit fallet i vår, i mån-
ga fall, öfverciviliserade provins, Skåne. Min stä-
derska och kökspiga finna det alldeles i sin ord-
ning att på sina brefkuvert kallas fröken, äfven
om detta ord skulle vara det enda rätt stafvade,
och frökentiteln, har man sagt mig, användes på
dansnöjen, där träskon slår takten mot lergolfvet.
Lika motvilligt, som vi skulle gå in på att af-
stå frökentiteln för våra döttrar, lika gärna skulle
vi vara med om att begränsa dess användning
något, Följom våra grannars i väster och söder
exempel äfven häri, som för sina tjänarinnor an-
vända orden jomfrue och mådehen, och låtom oss
för dem bibehålla ordet jungfru,
Skulle de frälse damerna ej finna sig belåtna
med denna inskränkning, hafva de ju redan länge
i skrift uppdragit en fin gräns mellan stånden,
genom användandet af orden »välborna fröken»,
äfven om von’et eller afet varit aldrig så färskt.
Det går ju an att försöka använda detta »välborna
fröken» äfven i tal. I Sverige rör man sig ju
gärna med långa titlar.
I Tyskland begagnas mycket tilltalen »Gnädiges
Fräulein» såväl som »Gnädige Frau». Här dock
endast af herrar för att beteckna en hög grad af
aktning och artighet för hvarje bildad dam.
Må fröken således vara tilltalsordet till bildade
ogifta damer och jungfru för bara tjänarinnor
och likställda, och må så den frälse kvinnan an-
vända hvad titel henne bäst synes. — Jag är öf-
vertygad, att denna min åsikt delas af många.
En ofraise fru i Skåne.
■ &
Till mitt barn!
Mitt barn, min älskade gosse lilla,
Du slumrat in i min famn så stilla.
Du lagt ditt hufvud, det dunigt mjuka
Emot mitt hjärta, det trötta sjuka.
Dess slag af ångest få ieke väcka. —
Din dag af sorger får än ej bräcka.
Men när du vuxit och blifvit. stor —
För stor för vaggsång och sömn hos mor —
Qå ut i lifvet med själens värma!
Att kvalen lindra ditt hjärta närma!
— Som nu ditt hufvud, det dunigt mjuka —
Till allt det trötta i lif och sjuka !
Till dess min älskade gosse lilla
Invid mitt hjärta sof sött, sof stilla!
Nonny Lundberg.
Up notisboken.
Furstinnan Bismarck f, Furstinnan Jo-
hanna von Bismarck, dotter till den brandenburg-
ske godsägaren Heinrich von Puttkammer, afled i
tisdags morse å Varzin. Hon var född den 11
april 1824 och gifte sig den 28 juli 1847 med
godsegaren Otto von Bismarck, hvilken då endast
gjort sig känd som en excentrisk junker, men se-
dermera blef preussisk ministerpresident, tvsk riks-
kansler och furste. I sitt äktenskap med furst
Bismarck efterlämnar den nu aflidna två söner,
Herbert och Wilhelm, samt dottern Marie, som är
gift med tyske sändebudet i Haag, grefve von Rant-
zau. Idun meddelade redan för tre à fyra år se-
dan den bortgångnas porträtt och biografi.
*
En minncscjäfva frän kronprinsessan
har kapten Gösta Florman i dagarne erhållit. Som
bekant hade hr Florman ordnat kronprinsessans
vackra monter i den fotografiska utställningen å
Industripalatset. Till minne däraf har kronprins-
sessan låtit till honom öfverlämna en dryckes-
kanna af silfver med inskription.
Kvinnors inväljande i fattigvårdsstyrel-
se utgjorde diskussionsämnet â ett af Fredrika
Bremer-förbundet här om dagen anordnadt möte.
Diskussionen inleddes af byråchefen grefve Hamil-
ton, hvilken i ett väl genomtänkt anförande gen
dref de invändningar som gjorts mot kvinnans
inväljande i fattigvårdsstyrelse. Han framhöll,
huru som kvinnorna voro särdeles lämpliga att
öfvertaga själfva vården af de fattige, att tillse
det rätt understöd komme rätt person till del och
ej yrkestiggare. Kvinnorna kunde bättre än män-
nen, som hindrades af sina mångahanda andra
bestyr^ egna sig åt det uppoffrande arbete, som
fattigvården kräfde, ty de medförde en rik, genom
föregående arbete i den ensailda fattigvården för-
värfvad erfarenhet och hade mera tid. Talet om
att de ej skulle passa för de många penningfrå-
gornas skull hölle ej streck, ty dels hade de visat
sig kunna förvalta penningar lika bra som män-
nen, dels vore det ej meningen att fattigvårdssty-
relserna skulle komma att bestå uteslutande af
kvinnor. Genom att bekämpa de rådande fördo-
marne och skapa en stark opinion i frågan skulle
den nog också bli löst i önskad riktning. Toge
blott någon initiativet, skulle snart den tröghet,
som hindrade denna liksom alla andra reformer,
vara öfvervunnen.
Under diskussionen framhöllo snart sagdt alla
kvinnornas lämplighet såsom ledamöter i fattig-
vårdsstyrelserna samt önskvärdheten af deras in-
val i de samma,
Vid kyrkostämmorna i hufvudstaden i tisdags
invaldes kvinnliga ledamöter i sex församlingars
skolråd. I Klara församling nyvaldes fröken Anna
Höijer, i Östermalm omvaldes fröken Lilly Eng-
ström, i Adolf Fredrik fröken Min« Forsell, i
Storkyrkan fröken Evelina Fahnehjehn, i Jakob
fröken Emelie Zander och i Maria fru Hélène Berg,
född Bligh. Hufvudstaden bar ännu en kvinnlig
skolrådsledamot, fru Augusta Ekman, född Kock,
hvilken i fjor invaldes i Adolf Fredriks försam-
lings skolråd.
Häraf liksom af den omständigheten, att äfven
på andra håll i landet man börjat invälja kvin-
nor i skolråd samt äfven i fattigvårdsstyrelser,
framgår, att denna reform ingalunda blifvit en
reform på papperet.
*
Belfrages välkända pensionat och hotell
har i dagarne flyttats från sin gamla lokal till en
ny tidsenlig dylik vid Vasagatan 8, midt emot
Järnvägsparken.
Teater och musik.
Kungf. operan. Som hr Ödmaun ledsamt nog en
längre tid till följd af sjukdom varit hindrad tjänst-
göra, har det varit ett godt fynd för k. operan att
under tiden få hit en presentabel utländsk tenor.
Visserligen är det just ej särdeles anslående att
i en och samma opera höra ända till tre olika
språk användas, men — nöden har ju ingen lag.
Ej heller kan hr Nikolaus Rothmiihl, den främ-
mande tenoren — <Jet må så godt först som sist
erkännas — ersätta hr Ödmann. Och dock måste
man medgifva, att hans stämma särskildt i de
starkare numren är af god effekt, hvarjämte han
i de tvänne partier, i hvilka han under den gångna
veckan uppträdt, nämligen som Raoul i »Huge-
notterna» och Radamés i »Aida», dokumenterat
sig som en god dramatisk sångare* Hans röst
låter något pressad i de högre tonerna, men får
äfven där stundom en ganska vacker klang. I
mezsa voce förefaller stämman dock något matt
och klanglös. Som tenor tyckes hr Rothmiihl
vara något midt mellan hr Ödmann och hr Bratbost.
Ett aktningsvärdt erkännande, men ej något syn-
nerligen lifligt bifall har den främmande gästen
väckt härstädes. Hr R. lär också komma att upp-
träda som Lohengrin.
Hvad uppförandet af de båda ofvannämnda un-
der den gångna veckan gifna operorna i öfrigt be-
träffar, så tages priset alldeles odisputabelt i
»Hugenotterna» af fru Östberg, hvilken i drott-
ningens parti nära nog öfverträflär sig själf. I
»Aida» täflade fru Linden (Amneris) och fröken
Labia (Aida) om aftonens pris.
K. Dramatiska teatern skulle på onsdagen i denna
vecka återupptaga Ibsens mästerliga skådespel
»Samhällets pelare», som ej gifvits härstädes sedan
år 1881. Vi återkomma i nästa nummer till ett
närmare omnämnande häraf.
Vasateatern har med stor framgång upptagit en
af Hervés äldre operetter »La mère des Compag-
nons», dock aldrig förr gifven i Sverige. »Lilla
mamma», som den i den svenska bearbetningen
nu kallats, tillhör emellertid onekligen de bättre
alstren inom sin genre, såväl hvad den melodiösa
och lekande eleganta musiken beträffar som genom
den underhållande libretton, hvilken saknar alla
spår af tvätydighet. I titelrotlen utvecklar fru Emma
Berg så mycken liflighet och behag både i sång
och spel, att den måste räknas som en af hen
nes allra bäst lösta uppgifter. Fru Lindström
som den kavata, men genompräktiga fru Plantu-
reux hade också fått ett parti riktigt i hennes
stil och skämde sannerligen ej bort det. En makt-
påliggande och utan tvifvel högst ansträngande
roll: Saint Clair, aktören, styckets intrigmakare,
finner genom hr Ringvall äfvenledes en ganska
god tolkning. Hrr Svenson och Klinger represen-
tera primo-amoroso-facket, hvarvid den förre af-
gjordt tar priset i vokalt hänseende. Hr Kullberg
och fru Bergström göra ett par lustiga bifigurer
som det högförnäma grefliga paret. Det hela går
med verve och godt lynne, och ingen operettvän
borde försumma att göra »Lilla mammas» ange-
näma bekantskap.
Södra teatern gifver i morgon lördag för första
gången »Ett litet troll», lustspel i 3 akter af Ernst
Lundquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:48 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1894/0390.html
