Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1894 - Stjärnöga, af Johan Nordling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXXXXXXXXXX
miiiimimmin Iimin ix- i m i :^i ri i it t hiïxz rimmi rig;
*ÉpN
xxrt
TTTxrrnrr
UMc*
,!!!!> <111;,,,/ <nii
iip5«Ä
«Xfisä*
yxxxxxxxxxxxyxxxy
xxxxxx
yf} e’n vältrgr’ decerhbpliattën - ’,
Från frostig saltsjöstrand
’ v Med tunga böljpr af mörker
In öfver hufvudstaden. X
Det suckar doft ifrån djüpen, /
Det knakar r isens b.ahdv-’ /
Och dagens brand / /
Nyss släckte sin,-Sista gnisfa
Vid slottsfasadbn. ’ / ,-
Kristina, kungamodern,
Nu sitter vid, piltens bädd,
För drömmar och framtidsfrågor
Ar mörkret som vore’ det gifvfet.
I. stigande skymnings skuggor
Ar modersaningen’ klädd,
Och darrande rädd
Går bönens suck: »Gud skydde
Det späda lifvet!»
Då brytes plötsligt en stråle
Mot isig rutas bly
In i den skumma kammar
Med skär och mystisk ljusning.
I kvalda modershjärtat
Den väcker en stämning ny,
Och hastigt fly
De tunga tankarne hän
För sällsam tjusning.
Förvisst var det julens stjärna,
Som steg vid fästets rand,
Ty den allena förmådde
Så mäktigt tygla natten!
Förvisst en ljuflig hälsning
Ifrån en fjärran strand,
Från himlens land
Ett heligt sändningabåd
Öfver mörka vatten!
Och se: som piltens öga
Hon möter i samma stund
Fullvaket mot sig glimma
I blåa stjärneglansen —-
Ej förr hon såg det sådant
(Illustratör: Jenny Nyström.)
Qeh rörd till hjärtats grund,
MfecLskälfvande mund
På ,knä hon trycker en kyss
Mot’ örngåttsfransen :
»Stjärnöga, hvilka skiften
Din framtid innebär,
Det känner blott Han, som råder
För spröda mänskoöden..
Men fuller tycks jag förnimma,
Att Herrans kraft är när,
Hans åtjärna skär
Månd lysa alltjämt din väg
I lifvet och döden!»
I kväll står Betlehemsljuset
På nytt vid fästets rand
I klarhet, ofördunklad
Af trenne sekelnätter.
Det lyser ett folk, förenadt
Till fest i nordanland
Af minnets band
Kring hjälten, som göt sitt hlod
På Lützens slätter.
Du svaga modershjärta!
Xj^stark var dock din bön
fftända i skyhög flamma
fXaVndligen förtryckta;
En häpnande värld omsveptes
Utaf dess vinges dön,
Och stjärnan skön
Gick pilten före alltjämt,
Hans fotters lykta —
Nog stark att ännu tona
Med fulla fröjdeljud
I gröna granarnas skugga
Kring svenska juleborden,
När vinterdrifvorna breda
Sin hvita högtidsskrud
Och änglarnes bud
Hugsvalar från Österland
Den bidande jorden.
Johan NordUng
rrrrn-infj rnimrrl rrrrrmrrrr/xï rrrrrrrroTï-rrï ilitXTl
XXxxxxxxxyxxkyyyxxxxxxxx:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
