Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 51. Julnummer. 1894 - Ett hem under Gustavianska tiden, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 IDUN 1894
Ett hem under Gustavianska
tiden.
Några drug, upptecknade af Georg Nordensvan.
Æi,’ !w& i
ÉÉIp1&:
Assessor Gjörwell.
e\
N
är man studerar urkunder frän förra
århundradet — upplysningens, dygde-
sökandets och de lätta sedernas århundrade
— så är det med en känsla af verklig lätt-
nad, man vid sidan af de nöjeslystna ka-
valjererna och de galanta damerna från
»den stora och granna världen», med dess
tusen skvallerhistorier och dess otaliga kär-
leksintriger, träffar på enkla, sunda, okonst-
lade människor, som äro hvarken spiritu-
ella eller frivola. De göra intet väsen af
sig, dessa stilla i landena, de lefva sitt
dagliga lif, sprida glädje och trefnad hvar
i sin krets, fylla sina plikter och sin plats
i lifvet, och vi skulle ej veta någonting
om dem, om ej en skrifhågad anhörig be-
rättat ett eller annat om en och annan af
dem i anteckningar, som blifvit bevarade
åt eftervärlden, eller om ej en kärleksfull
hand samlat några af deras bref, där de
okonstladt gifvit uttryck åt sina känslor
och tankar.
I den gustavianska tidens historia — så-
väl i den politiska historien som i hofkrö-
nikan och i l’histoire scandaleuse — lysa
inånga klingande namn med mer och min-
dre ren glans. Bland dem, som gifvit åt
eftervärlden detta skedes intima historia,
som genom anteckningar och bref bidragit
till att belysa dess karaktär och dess mera
framskjutna personligheter, intages en akt-
ningsvärd plats af kunglige bibliotekarien,
assessor Gjörwell, sin tids flitigaste samlare
och mest outtröttlige brefskrifvare, också
han en typ för en 1700-talsmänniska och
en hedersman, men minst af allt för en
hoffjäril och ett kvickhufvud.
Han är den oförvitlige medborgaren och
den lojale undersåten, som förblir sin »oför-
liknelige» konung orubbligt trogen, fast
denne ej skänker hans nitiska arbete någon
egentlig uppmuntran, utan tvärtom tyckes
hysa en viss misstro till honom, fruktan
för hans allt för stora sanningskärlek i de
uppgifter ur samtidens historia han lämnar
åt eftervärlden. Han är den anspråkslöse
och tålmodige arbetsträlen, och han är den
gode och belåtne familjefadren, som i sitt
hemlif har en aldrig sviktande motvikt mot
alla motigheter och nedslående intryck från
den yttre världen.
I sina bref till gamla vänner skildrar
han — vid sidan af allt annat — rätt ofta
Sitt hem och sin familj, målar hvardags-
lifvets och landtlifvets sällhet för en dyg-
dens och naturens dyrkare och uttrycker
iin belåtenhet öfver att i studier och om
ifven af de sina få lefva i lä af tidens
stormilar och fjärran från dess blindskär.
Det är ingen historia, jag har att berätta
om denna familj, endast ett par smådrag,
jag vill lägga fram. De belysa, också de,
en fas — en tämligen obeaktad — af stock-
holmslifvet under kung Gustafs dagar.
I många år bodde Gjörwell utanför Stock-
holm, på Kaptensuddjen invid Djnrgårds-
bron. Där hade assessorn sitt stora biblio-
tek, sin trädgård, Djurgården som sin pro-
menadplats och de härligaste utsikter från
fönstren och från terrassen såväl åt sta-
den till som inåt Djurgårdsbrunnsviken.
»Stockholms hela härlighet och ett det skö-
naste landskap mötas här för att sätta mitt
öga på en gång i förundran och förtjus-
ning,» yttrar han i ett bref. Han kan ej
nog prisa sitt »torp», och den titel, han
helst ger sig själf, är den af »torparen på
Kaptensudden».
Han hade gift sig vid 34 års ålder. Intill
dess hade bokmalen tyckt, att han hellre
kunde vara utan en hustru än en bok, och
han hade undrat, om hustrun skulle vara
»så beskedlig som böckerna». Men år 1765
ingår han ett kristligt äkta förbund med
Brita Nora Müllern och erkänner för en
af sina vänner, att »det kostar på en 30
års gammal karl att lära sig något så all-
deles nytt.»
Han hyser likväl de bästa förhoppningar
om framtiden. Hans äktenskap är bygdt
på ordning och helighet till bevarande af
godt samvete och en ärlig sammanlefnad,
»saker som nu så föga aktas». »Vår för-
bindelse» — yttrar han längre fram — »har
varit å ömse sidor så enfaldig, så oskyl-
dig, utan all annan afsikt än att äga hvar-
andras hjärtan och under dagligt bemö-
dande på inbördes förbättring.»
Mer än tjugu år senare (1789) omtalar
han sin hustru, »fru Brita Nora» — ibland
för korthetens skull »Bribri» kallad — på föl-
jande sätt: »Hon har ett sundt och skäligen
uppodladt människovett, värderar tänkesätt,
egenskaper och dygder hos människor mer
än stånd, namn och fullmakt. Hon känner
sig icke förnedrad genom vördnad och lyd-
nad för konungen, hvilken hon tror på sin
bondska vara satt af Gud till vår öfverhet,
men vi andra icke berättigade att kasta
oss upp till hans herrar.» (Detta en snärt
åt de efter 1789 års riksdag oppositionella
adelsdamerna.) »Hennes naturliga skick är
att vara glad och god.» Hon är »en re-
spektabel fru, icke modern». Hon trifs godt
i unga människors krets, har en stor för-
måga att lifva upp ett trumpet sällskap,
deltager gärna i utflykter i det gröna om
sommaren och har alls ingenting emot att
en och annan gång om vintern slå sig lös
och gå på operan — där man satt »insvept
i päls» — eller att skämta med maskerna
på en redoutte. Hon var också med om
den olyckliga maskeraden den 16 mars
1792, då Gustaf den tredje träffades af det
mördande skottet, och hon fick där bland
de efter ogärningen demaskerade återse kap-
ten Anckarström, som förr varit en trägen
gäst i Gjörwells hus, och som där lärt känna
den fröken von Löwen, som blifvit hans
hustru. — —-
»Inom detta mitt hus hyser jag en kär
och vacker familj samt ett bibliotek af mer
än ett tusen band,» har Gjörwell belåtet
berättat.
Den »vackra» familjen bestod förutom
af fru Bribri af en son, som i brefven of-
tast får heta don Carlos — han blef med
tiden arkitekt och professor — och af »två
däjeliga döttrar», Brita-Lovisa och Gustava.
Flickorna voro enligt den lycklige faderns
utsago vackra och glada som en vårdag,
»pryddes dock bäst af sina år, medan det
nöjda hjärtat lyste ur ögonen». De hade
vackra manér och god smak, bråddes äfven
i detta afseende på »sin söta och glada
mor». »De äro dygdiga och nöjda, såle-
des lyckliga.»
Lycklig är ock deras fader, fastän hans
liksom andras lefnad ej var utan sina mo-
tigheter. Samlifvet med familjen och med
dess lilla »cercle» af goda och vittra vänner
är hans vederkvickelse efter arbetet. När
han sitter vid skrifbordet, hör han väfsto-
lens buller från rummet utanför. Det är
flickorna, som väfva nya kjortlar åt sig,
»hvilket lilla pastorala slammer låter allt
för godt i mina patriarkaliska öron». Efter
slutadt arbete händer det, att den ena »till
belöning» kopierar »en suite basreliefer från
herr Masreliez, den andra öfvar sig på cittran.»
Om sommaren promenerar man gärna ut
åt Djurgården. Man går på förmiddagen
ut till surbrunnen (Djurgårdsbrunn) för att
se på brunnssällskapet eller beger man sig
till Manilla, till »den kinesiska malmgår-
den». I förbifarten slår man sig ner hos
Lindberg och består sig en landtlig frukost
af färskt smör, ägg och nybakadt bröd, det
hela kostar 8 skillingar specie. Eller går
man om söndagarne ut för att se på de
lustvandrande eller ror man ut på viken,
hvärvid »herden Alexis» spelar på sin pipa.
Midsommardagen 1789 skildras på föl-
jande sätt: Fru Brita Nora och rektor Björk-
gren, en af familjens intima vänner, hade
byggt en löfsal nere vid stranden på det
allra sötaste ställe, hvarifrån man kunde
åse de lustvandrandes glädje på land och
vatten. Under detta låga, men gröna tak åt
man frukost »en famille» — tjänstfolket hade
»sin billiga frihet» att roa sig hela dagen, vi
serverade oss själfva och slöto gårdsporten
till stora vägen. Middagen njöts måttlig
och sund, en skål föreslogs för fru Brita
Nora, och till henne öfverräcktes en bukett
med en krans Vergiss mein nicht . . .
Gustava V®»
Gjörwell.
I, k’ ,V>
1ÉÊS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
