Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 52. 28 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1894 441
I DU N
förlopp årstiderna åter inträffade vid samma da-
tum af det borgerliga egyptiska året. Sotis-perio-
den omfattade 1,46(3 år.
Man antager att pyramiderna byggts under de
stjärnkunniges ledning, och att många af de min-
dre tempelbyggnaderna riktats mot någon viss
stjärna. Men det är mer än sannolikt, hvilket äf-
ven senare dagars forskningar gifva vid handen,
att solen, eller Ra, såsom den nämndes af de
gamle egyptierna, under den period, då deras ci-
vilisation stod som högst, varit den förnämsta
gudomen och dess kretslopp den ende tidmätaren.
I likhet med konungaätten Inka, som vid tiden
för Amerikas upptäckande regerade i Peru, gjorde
Pharaonerna anspråk på att härstamma från so-
len; på gamla inskriftstenar och i papyrusrullar
synes öfverst solen stående i en cirkel och där-
under en gås, det symboliska tecknet för afkomma
eller son. Såsom ättlingar af Ra ansågos också
de tolf egyptiske konungarne Ramses, de mest an-
sedde af Egyptens eröfrare och af synnerlig för-
tjänst om dess byggnader, och hvars ofantliga bild-
stoder än i dag hålla vakt på Nilens stränder.
Från egyptiernas Ra hafva vi lärt att indela ti-
den, att med fester högtidlighålla det nya årets
ingång, men för det, som är af mera praktisk be-
tydelse, att uppdela den i månader och dagar,
äro vi tack skyldige de oförtrutne stjärnkunnige,
som en gång lefde på stränderna kring Nilen.
4*
Hvarje moder
torde komma att med särskildt intresse
taga del af det profnummer af Barngarde-
roben, som medföljer detta nummer af Idun.
Huru ofta liar ej i hemmen, där ju barn-
kläderna i de flesta fall alltid sys, bristen
på lämpliga och trefliga mönster till barn-
dräkter gjort sig kännbar! Barngarderoben
vill i detta fall bli en god radgifvare. Men
den vill också hjälpa mödrarna pä ett an-
nat viktigt område, nämligen att i hemmen
skaffa sysselsättning för barnen.
Tidningen utkommer med ett 8 sidigt
nummer i månaden, innehållande omkring
hundra illustrationer och åtföljdt af en stor
dubbelsidig mönsterbilaga med talrika till-
klippningsmönster. Arspriset är endast 3
kr., postbefordringsafgiften inberäknad.
Vi taga för gifvet, att de flesta mödrar
skola skynda att skaffa sig denna råd-
gifvare.
Till grönsakernas historia.
Anteckningar af Axel En.
a
vilken betydande roll »grönsaker» inta-
ga i våra dagars kokkonst, vet ju en
och hvar. Allt mer och mer har man börjat
inse den stora och betydelsefulla nytta, som
växtriket kan göra oss i hushållsväg, och de
hem torde nu vara få, där ej någon af våra
vanliga s. k. grönsaker ingår i den dagliga
kosten.
Grönsakerna ha en mycket gammal historia,
lika gammal som den mänskliga kulturens,
med hvilken den naturligt nog har många
föreningspunkter. Och liksom man vanligen
kallar Ostindien för »kulturens vagga», så
kan man äfven, som här nedan skäll visas,
kalla Indien för de flesta grönsakers rätta
hemland. Men det har gått om många hun-
dra år, innan åtskilliga af dessa växtproduk-
ter banat sig väg till alla de vidt skilda kök,
där de nu i våra dagar blifvit så godt som
omistliga. I detta liksom i så många andra
fall ha fördomar och dåliga kommunikationer
utgjort de förnämsta hindren.
Den tidigare asiatiska kokkonsten berättar
åtskilligt om torkade bönor, detta redan 2000
år före Kr. Men de egyptiske prästerna gjorde
hvad de kunde för att utrota bönätandet, före-
gifvande detta vara både farligt och -— ogudak-
tigt. Till och med Pythagoras, som hufvud-
sakligast fått sin bildning från Egypten, var-
nade för bönätande, helt säkert endast på den
grund att i de egyptiska religionsbegreppen
voro bönor s. k. »dödsfrukter», d. v. s. ute-
slutande näringsmedel åt de aflidnes andar.
Under Karl den Stores tid (1500-talet)
blefvo bönfrukter vidt utbredda ända upp mot
det nordliga Tyskland till följd af direkta
påbud af denne mäktige och framsynte regent.
Från Tysklnnd banade de sig sedan väg till
Nederländerna, men först i början af sexton-
hundratalet kan man spåra deras tillvaro i
engelska kök. Ungefär i medlet af femton-
hundratalet finner man dem först här i Sverige,
ehuru rätt sparsamt.
Ärtorna härstamma från mellersta Asien.
Greken och romaren kände redan till deras
bruk, och under de romerska eröfringstågen
fördes de redan vida omkring bland europeiska
folk. Bruket af s. k. gröna ärtor torde dock
i Europa ej vara äldre än högst två hundra
år. Före denna tid användes detta ärtslag
hufvusakligast till kreatursfoder, synnerligast
åt hästar. År 1696 skrifver madame de
Maintenon: »De gröna ärtorna utgöra fort-
farande ett ämne till många samtal. Förar-
gelsen öfver att ännu icke hafva ätit gröna
ärtor och glädjen öfver att redan ha fått sma-
ka dylika och att åter kunna få äta sådana
äro de tre vinkelhörn, krmg hviika våra sam-
tal sedan några dagar rört sig. Här finnas
damer, som ehuru de redan vid den kungliga
tafieln fått smaka denna rätt, dock, innan de
gå till sängs, nödvändigt måste hafva ännu
ett par skedar ärtor, ehuru man berättat mig,
att kroppens välbefinnande lider däraf. Men
rätten har nu blifvit en modesak och hela
världen är tokig däri.»
Hufvudrätten bland grönsaker, ty till dessa
får man väl ändå lof att räkna den, är dock
potatisen, som nu är så godt som eD stående
rätt på såväl de rikes som de fattiges bord.
Historiskt sedt är potatisen yngst bland våra
grönsaker och har trots sin stora betydelse
haft cirka två hundra års sträfsamt arbete för
att ernå sin nuvarande ställning. Men i Syd-
Amerika, särskildt i Peru, var potatisen redan
en kulturplanta för många hundra år sedan
bland inkas-folket och dess konungar. Till
Europa kom potatisen 1565 genom en irländsk
slafhandlare vid namn Hawkins, men blef först
i medlet af 1700-talet vidare allmän i Eng-
land. Att Sverige har Jonas Alströmer att
tacka för denna nyttiga rotbildning är all-
mänt bekant. I sammanhang härmed torde
kunna anföras, att den tyska benämningen på
potatisen först var Tartiiffel af det italienska
tartufo (=tryffel), hvaraf man sedan genom
förvrängning fått ordet Kartoffel. I Sverige
kallades potatisen föist och än. u delvis i
landsorten för jordpäron. Fransmännen säga
jordäpplen (pommes de terre) och engelsmännen
potatoes, hvaraf vi fått potäter och slutligen
potatis.
I Tyskland kom potatisen i fart under det
30-åriga krigets nöd och elände. Det kan
synas egendomligt, att de massor svenska kri-
gare, som då trampade Tysklands jord, icke
alls kommo till insikt om nyttan af potatis-
plantan eller hemförde den bland andra seger-
byten till fosterjordens fattiga tegar. Kanske
anågs hon då ännu för tropisk för att kunna
odlas i vårt kallare klimat?
Ourkan har gamla anor. Man antager, att
denna grönsak härstammar från Indien cch
leder sitt namu från det hindostanska Cahira.
Araberna fingo däraf namnet chijar och gre-
kerna augurion. Att redan egyptierna kände
till denna frukt, bevisa bl. a. åtskilliga af-
bildningar af densamma, hviika man funnit
å deras monumentala figurinristningar. Från
Nilens stränder kom gurkan till Grekland och
Italien under femte århundratet före Krist,
föd. Romarne föredrogo i synnerhet en stor
gurkart, som åts såväl rå som kokt och stekt.
Kejsar Tiberius var en så passionerad gurkä-
tare, att han lät uppföra särskilda drifhus för
gurkor, på det att han äfven under vintern
skulle få färska sådana. De hos oss brukliga
gurksorterna härstamma närmast från Byzanz,
hvarifrån de kommo till norra Europa först
under 17:de århundradet.
Sparrisen härstammar också från Asien.
Redan de gamle romarne betraktade sparris
som en utsökt delikatess. De kände äfven
till den vilda sparrisen (Asparagus officina-
lis), som äfven af romarne påträffades i såväl
hemlandet Italien som i England och Syd-
frankrike. Äfven i Tyskland och i åtskilliga
delar af Sverige kan man finna vild sparris,
fastän sparsamt och mindre god sådan. An-
tikens läkare brukade sparris till läkemedel
mot gikt, vattusot och hjärtlidande. Man
antager, att den förädlade sparrisen blifvit
förd öfver Alperna af munkar från sydligare
klosterträdgårdar vid tiden för reformationens
början. I Sverige odlades sparris veterligt i
klosterträdgårdarna.
Kål af åtskilliga slag kan räknas till en
bland de äldsta grönsaker man känner. Af
gamla grekiska författare erfar man, att kål
och kålsoppor ingingo bland antikens maträt-
ter. Såväl Cato som Cicero anbefalla kål så-
som en blodrenande föda. Särskildt omtyckt
synes blomkål ha varit sedan gamla tider.
Denna kålart medfördes af romarne från Afri-
ka. Till oss kom blomkålen först i mediet
af 17:de århundradet.
Surkålen’ hör sedan gammalt till de grön-
saker, som människan brukat till föda. Hora-
tius anbefaller surkål som hälsosam näring
dagen efter större gästabud. Då såsom nu
utgjorde sålunda surkålen ett bekant rekrea-
tionsmedel för gastronomiska liebhabrar.
Rofvorna tillhöra äfven de gamla tidernas
maträtter, först i vildt tillstånd, sedermera för-
ädlade i köksträdgårdarna. De gamle iudar-
ne, såväl som greker och romare, kände till
rofvornas bruk. Till oss ha rofvorna kommit
öfver Finland från Ryssland.
Till grönsakerna hör äfven sallat, som veter-
ligen först kom i bruk hos romarne under kej-
sardömenas tid. Särdeles omtyckt, var där en
sallad rätt af riskor, som finskuros, begötos
med olivolja, ättika och något honing. Meren-
dels saltades salladen starkt, hvaraf namnet
(lat. sal—salt). Äfven användes ofta af klas-
siske skriftställare laktuka-sallat liksom selle-
risallat. Under medeltiden råkade sallatsbe-
redningen nära nog i glömska. Däremot kom
lökberedningen då på modet. Vid denna tid
kan man säga, att såväl vildlöken som den
portugisiska löken först användes till maträt-
ter, synnerligast i Sydfrankrike och Italien.
Ätliga svampar synas hafva varit kända se-
dan många århundraden till och med bland
vildarne eller kanske rättare först kommit i
1 ^ (Qaalité _Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891 Vidun- JT NVClalll & ClO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
