Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 IDIIN 1895
nästan var färdig- arbeta sig fram, mtdan jag
fann, att de ord han nyss hviskat påtrugade
mig en känsla af, att jag aldrig skulle åter-
vinna den lätta ton, hvarmed jag förut talat
till honom.
Ett outtaladt svärmeri, däri låg icke något
annat än ett slags lek, men då han syntes
ha anlag att ge leken en mera allvarlig prä-
gel, så måste den ha ett slut... se där
allt! . .. Och härvid öfverraskade jag mig att
finna mina händer öfversköljda af tårar.
Under de sistförflujma åren hade det kom-
mit något trögt oeh tungt öfver mig, som
hans närhet emellanåt hade skingrat. På det
angenämaste sätt förstod han konsten att
prata bort en stund, och det var icke utan
att både min tant oeh jag riktigt längtade
efter det ögonblick, då han skulle titta in till
oss, och tyckte det var tomt, om han någon
gång blef borta. Det föreföll oss nästan, som
om vi hade känt honom under hela vårt lif,
men i verkligheten daterade sig vår bekant-
skap icke långt tillbaka. Den inleddes i en
temligen kritisk stund, då jag utanför vår
port på ett oförsiktigt sätt hoppade ur en
spårvagn.
Det var verkligen ett svårt olyckstillbud,
hvarvid jag riskerade krossa hufvudskålen
eller näsan. Hvilket som helst kommer detta
ungefärligen på ett ut. Innan jag likväl på
ett ohjälpligt sätt berörde trottoaren, kände
jag mig uppryckt och, fastän jag är en gan-
ska eterisk varelse, måste det dock varit med
en ovanlig kraftansträngning, som mitt olycks-
öde blef förhindradt, ty min räddare vacklade
en sekund, innan han återvann jämnvikten.
Detta passerade inför min tants ögon. Hon
uppgaf ett skri, hvari en del passagerare sym-
patiskt instämde, och hon påstod, att hon var
mera död än lefvande, när hon släpade sig
ned för vagnssteget.
»Aldrig hoppa ur, förrän hästarna stanna,»
ropade hon, »har jag inte sagt det tusen gån-
ger, » och i samma andedrag öfverhopade hon
min räddare med tacksägelser.
»Jag förstår inte, att du, Gabriella, ej är
det minsta altererad,» fortfor hon. »Se hur
jag skälfver...» Och då vi kommo under-
fund med, att min räddare bodde i samma
hus som vi, fattade hon utan tvekan den arm
han erbjöd.
»Hvilken lyckträff för oss, att ni just tänkte
er hem;» återtog tant, som alltjämt upprörd
och därtill en smula andfådd stannade då och
då. »Vi bo således vägg i vägg. . . nära
grannar ...»
»Nära grannar ha vi endast varit ett par
dagar,» inföll han, »och jag tänker snart ge
mig bort igen samt väntar endast på bref
ifrån min bror ,.. han är bosatt i Chicago ...»
»Ni tänker er således öfver Atlanten,» sade
hon. »Jag förstår inte, hvarför en sådan
mängd ungdomar bege sig bort för att söka
en oviss utkomst?»
»Hoppet hägrar,» inföll han, och som jag
just i trappan vände mig om för att se efter
tant, som pustande hade stannat, sä märkte
jag, att han hade ett vackert leende.
»Hoppet ja, må så vara,» återtog tant. »En
och annan emigrant har visserligen fått en
god utkomst, men flertalet? . . . Min bäste
herre, man tiger med flertalet. . . jag menar
dem som duka under.»
»Men jag kommer inte att höra till flerta-
let och kanske också inte till de få utvalda.
Min utkomst är någorlunda tryggad. Genom
min bror har jag fått löfte att sköta en större
egendom .. . jag har gått igenom ett landt-
hruksinstitut och har dessutom praktisk er-
farenhet. Jag tror, att allt skall gå bra. Min
blifvande principal,» fortfor han lifligt, »är af
svensk börd och önskar en landsman i sin
närhet . . . någon till hvilken han kan ha för-
troende, ty själf kan han inte befatta sig med
egendomens tillsyn. Han lider nämligen af
svåra giktanfall, och jag håller för närvarande
på att lära mig massage för att kunna ge
honom nödig behandling.»
»Ni är praktisk,» anmärkte tant.
»Det får man lära sig,» svarade han på
ett gladt och hurtigt sätt, »då man som jag,
alltifrån barndomen, har måst vara sin egen
lyckas smed.»
»Och ni tycks vara rätt belåten med er
sfräfvan,» småskrattade tant. »Ni kommer
nog att passa därborta. Jag hoppas ni blir
oumbärlig för er nya principal, som kanske
till på köpet är barnlös.»
»Någon arfvinge blir jag inte. Efter hvad
jag sport, finnas trenne döttrar.»
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Mathilda Lönnberg; af Edvard Lidforss. (Med porträtt).
— Skogens rå; poem af Edv. Hammarsiedt — Balatmosfär,
af Herbert. — Den stora boknyheten; af Hellsn Lindgren. —
Om nyårshälsningar och nyårskort ; af Mathilda Langlei. —
En prisuppgift; en viktig fråga för alla husmödrar. — Stock-
holms internationela lärarinnehem — Ur notisboken. — Tea-
ter och musik. — Oupplösliga band; berättelse af »Sylvia».
Tidsfördrif.
SÖ
S3
SO
w
S"
S3
Tiäsförärtf.
J a
Redigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Charad-gâta.
Mitt första kan göras på flerfaldigt, sätt,
Men lyckas däri är ej alltid så lätt;
Därtill fordras pengar — men dock
framför allt
Att tanken är verksam och hjärtat ej
kallt.
Så grannlagenhe’en och klokheteD båda
I hvarje insians lika mycket få råda.
Att något mitt andra få höra och se,
Därför vore många vis-t färdiga ge
Lif, hälsa och rykte •— ja, allt hvad
de ba’.
Mitt andra att fa, är ju roligt och bra,
Men undfadt, är det icke längre mitt
andra.
Det är en naturlag; den får man ej
klandra.
Mitt tredje — hvad är det, hvad liknar
det? — säg! —
Jo, milstolpar, resta långs »Solgudens»
väg.
För hvar och en af dem vi färdas
förbi,
Oss möter förändring, — men månne
vi bli
(Hvad Skaparens mening från början
nog varit)
Allt mer och mer visa, ju längre vi
farit ? !
Mitt hela är ej något själfständigt ord:
Af trenne det bildats — och vidt
kring vår jord
Det årligen löper, i »ar och i skur»,
En gång blott — (vi hörde det nyss
— eller hur?)
Och då för att hälsning och välönskan
bringa; —
Ibland ock att liknöjdt i rymden för-
klinga.
Mitt hela! Mitt helal — älskvärda
publik.
Vi tillropa er: må enhvar blifva rik
På fyllda förhoppningar, hälsa och
fröjd ;
Och tröst skänkas den, som af lidandet
böjd
Mot kommande dagar blott skådar med
bäfvan!
Må framgång belöna hvar ihärdig sträf-
van!
Hvar like, för resten, jag önskar i dag
Så lycka som glädje af tusende slag —
Och goda »partier» i — whist och —
»manetye»,
Samt att hvar förtret må få hastig
passage! —
Ja, allt hvad jag här i min gifmildhets
ifver
Af hjärtat båd’ tänker oeh hoppas och
skrifver.
Aeolus.
Vokalförändringsgåta.
Med a du i skogen nog såg mig,
Med u är för frihet jag vådlig,
Med y är jag fint genomskådlig.
Sibylla.
Länk-charad.
Mitt första var hatten som flickan tog
på,
När hon med sin mamma till festen
fick gå,
Men då hon ej väl sig uppförde, mitt
andra
Till varning hon fick, och det hör man
ej kla dra.
Mitt tredje är namn på en flod, jag
ej sett,
Som speglar en sol, hvilken skiner rätt
hett.
Mitt fjärde en samling — af hvad —
af pokaler?
Ack nej, blott helt simpelt en rad af
vokaler.
En skog i mitt femte är ljuflig att se,
Kan narra en misslynt att klarna och le.
Blott icke mitt sjätte där ligger på lur,
Ty dylik en fuling är säkrast i bur.
Mitt sjunde, man sagt mig, på vågen
för fram
Mörkhyade mänmr af slavisk stam.
Den åttonde länken i kedjan, så vän,
Är namn på en socken i Malmöhus
län.
Hur djärf jag har varit, som plockat
isär
Eu sommarens skönhet, för människan
kär.
Men hoppas och ber att, en annan
Linné,
Du vårdar dess fägring med öm pieté.
S. L.
Tabula magica.
1 1 2 2 2
3 3 4 4 4
5 5 6 6 6
6 7 7 8 8
9 10 11 12 13
Omflytta talen i de 25 ru’orna, så
att sifferraderna — antiDgen man hop-
lägger dem lodrätt, vågrätt eller dia-
gonals — gifva summan 29.
S. L.
Gåtor.
1) Än är jag kort, än är jag
än glad, än tråkig mången gång.
2) Jag är kort, men längre, när
jag är kortare. Hvad är det?
3) Utan mitt första ej mitt andra
kan blifva mitt hela.
Calle C.
Sifferlogogryf.
1 2 11 4 5 = öfverhetsperson.
2 11 45789 = afstraffningsinstru«
ment.
2 3 4 = del af en växt.
2 7 8 9 = trohetssymbol.
13 11 12 8 = förmörkande.
17 8 = pronomen.
9 3 14 = adjektiv.
12 3 = djur.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 =
slott i Sverige.
Esther S—n.
Lösningar.
Charaden: Molntapp.
Triangelgåtan: 1) Husar, 2) Ural, 3) sal, 4)
al, 5) r
Ifyllningsgåtan : 1) Ananas, 2) Panama,
3) Akabah, 4) Malaga, 5) Ararat, 6) Sahara.
Aritmogryfen•’ Fettisdagshulle ; 1) f, 2) e, e,
3) tät, 4) tact, 5) isfri, 6) snömos, 7) duk-
bård, 8) askmörja, 9) gödselhög, 10) siden-
svans, 11) bläräf, sjubb, 12) utskottsfuru, 13)
literkastrull, 14) löningspanomål, 15) embets-
äliggande, 16) lokomotivstall, 17) liktornsme-
del, 18) ungmor, hustru, 19) blonderbarb, 201
spegelsrlas, 21) g-älaktig, 22) andtäppa, 23)
dunbädd, 24) solros, 25) ironi, 26) tält, 27)
tät, 28) e, e, 29) f.
Anagram: Kurs—rusk, skur—krus.
Gåtan: Sångare.
HVLïlÂNS Cacao & Chocolad
rekommenderas som den basta och vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
