Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 25 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1895
28
Iduns nästa julnummer.
Ja, nu förbluffas ni, kära läsarinna!
Vi ha iu nätt och jämnt hunnit repa oss
efter den nyss gångna helgens alla omsor-
ger, mödor och nöjen, nätt och jämnt kom-
mit litet i hvardags-tagen igen och in i det
nya årets jämna arbetslunk, och så kom-
mer redaktionen och talar om — sitt jul-
nummer, åt hvilket vi tids nog kanske
kunna börja ägna en liten tanke i andra
ändan på året, långt, långt bortom oade
vår och midsommar och höstbestyr!
Vi förstå till fullo er öfverraskning, älsk-
värda läsarinna. Ni kan ju icke vara för-
trogen med alla de tekniska detaljerna vid
en tidskrifts tillkomst och skötsel, men vi
hoppas, att ni dock tror oss, när vi för-
säkra, att knappast hade det nya. årets
första dag grytt, förrän Iduns redaktion pa
allvar måste begynna förarbetena till
julnumret 1895.
Och vid närmare eftertanke skall ni
lätt fatta, att naturligtvis alla omsorgerna
för ett dylikt praktuummer kräfva en
betydlig tid. Först måste redaktionen
sätta sig i förbindelse med samtliga de
olika författare, som skola medverka; så
behöfva dessa sin tid att finna idéer och
att utföra dem. Många påminnelser och
många uppskof äro oundvikliga innan det
literära materialet är ens tillnärmelsevis sam-
ladt. Först härefter kunna artisterna börja
sitt arbete med illustrerandet, som äfven
det naturligtvis fordrar både tid och om-
sorg, och sedan detta ändtligen är afslutadt,
skola klichéerna tillverkas, hvilket till större
delen sker utomlands, då reproduktions-
konsten där står högre än här hemma, men
hvilket också medför större tidsutdräkt.
Och när man då till sist kommit sa långt,
att de literära och artistiska insatserna till
årets julnummer ligga till hands och noga
lämpats och passats efter hvarandra, drar
det typografiska utförandet af den stora
upplagan i flere färger och det synnerligen
arbetsamma färgtrycksomslaget en tid af
flere månader.
Det välvilliga erkännande vårt senaste
julnummer rönte är oss en eggelse att göra
allt för att härnäst kunna bjuda vår läse-
krets något fullt jämförligt, om möjligt
något ännu bättre. Vi vilja allt mer ut-
veckla Iduns julnummer i de svenska kvin-
nornas gunst, så att det i ständigt högre
grad må bli en efterlängtad och kärkommen
gäst i hvarje hem, där Idun läses, en vär-
dig afslutning på årgången och de bemö-
danden, redaktionen under densamma ned-
lagt i olika riktningar.
Vi umgås därför i år med åtskilliga nya
planer, ägnade att gifva julnumret ökadt
värde och omväxling. Så ha illustratio-
nerna, som våra läsarinnor veta, hittills
endast spelat en sekundär roll och uteslu-
tande anknutit sig till texten. Nu. äro vi
betänkta på att möjligen äfven i illustra-
tionsväg lämna något större, själfständigt
utfördt bidrag af intresse, i likhet, med
andra stora in- och utländska jultidningar.
Emellertid komma vi nu till den egent-
liga afsikten med dessa rader. För att
uppnå ett möjligast godt resultat kunde
intet vara oss värdefullare än
ett samarbete med vår
läsekrets
En kvinnlig vetenskapsresande
på katedern.
Astrid Naess
lifer:
hvilkens intagande bild Idun här bringar sina
läsarinnor, knyter i dessa dagar ett lifligt in-
tresse omkring sig i vår hufvudstad.
Den unga norskan är född i Bergen 1869.
Vid 15 års ålder sändes hon utomlands, först
till en skola i Tyskland, sedan till ett prästhus
i Genève, och slutligen till Paris och till Ita-
lien, där hon vistades en längre tid i Neapel.
Sålunda genom flerårig vistelse i olika län-
der och genom omfattande spräkkännedom
väl förberedd för att taga sig fram hvar som
helst, reste fröken Naess hösten 1892 till
och intet oss kärare än att känna den-
sammas önskningar och, så vidt möjligt,
söka lägga dessa till grund vid de anord-
ningar, som träffas för numret i fråga.
Vi ha därför i dagens nummer i annons-
bilagan infört ett frågeformulär rörande de
önskningar och förslag, som vara läsarinnor
kunna vilja framställa om årets julnum-
mer, och utbedja oss som en synnerlig
tjänst, för hvilken vi stanna i den varmaste
tacksamhet, att hvar och en snarast beha-
gade ifylla detsamma, urklippa det och in-
sända det till redaktionen. Vi våga hoppas,
att de allra flesta vilja villfara denna vörd-
samma bön, som ytterst afser våra läsarin-
nors egen fördel. Den lilla uppoffringen
af ett brefporto och ett raskt beslut äro
allt hvad som kräfves! Om någon icke
anser sig kunna ifylla alla punkterna,
kunna några eller till och med en enda
besvaras och de andra öfverhoppas. Vi
äro lika tacksamma för hvarje insändare.
Tänk nu vänligt på vår anhållan! Språka
med er familj, edra vänner om saken, och
så — snabbt till verket att meddela re-
sultatet! Ju förr, dess bättre, hellre i dag
än i morgon, fy för redaktionen är hvarje
dag af största betydelse.
Vårt uppriktiga tack till alla, som hör-
samma oss!
Stockholm i januari 1895.
Redaktionen af Idun.
Amerika, tillbragte vintern i New York hos
amerikanska vänner och besökte sedan Chi-
cago-utställningen. Efter återkomsten till
Europa dröjde hon någon tid i London, och
här planlades en resa kring jorden, som hon
nyligen fullbordat, och under hvilken Japan
särskildt varit föremål för hennes intresse och
studier. Vägen dit togs genom Suez-kanalen,
och vid framkomsten till Tokio omhuldades
hon af engelska vänner och blef i tillfälle
att dels genom resor i det inre landet för-
värfva grundlig kännedom om japanska för-
hållanden, dels vinna tillträde till de för-
nämsta kretsarne ocli få en inblick i japane-
sernas hemlif och åskådningssätt, hvilken ej
kommer vanliga turister till del. Hon åter-
vände till Norge i somras öfver Stora Ocea-
nen, Vancouver och Canada, men ärnar snart
återvända till Japan, som hon anser vara ej
blott en högst intressant vrå af världen, utan
ock ett framtidsland i alldeles särskild me-
ning. .
Helt naturligt har fröken Naess ej velat
låta sin noggranna kännedom om Japan blifva
ett dödt kapital, en samling af bara minnen
och samtalsämnen, utan hon har låtit den
utmynna dels i ett rätt stort antal skildringar
i norska och franska tidningar* och i engelska
tidskrifter, dels nu senast i offentliga föredrag:
sådana ha hållits i Kristiania geografiska säll-
skap och i universitetet därstädes samt för-
liden fredag i Stockholms antropologisk-geo-
grafiska sällskap.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
