Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 25 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 IDUN 1895
hennes unga fröken, gör Ninni föga heder ät
anrättningarna. Gösta däremot har nu som
alltid kadett-aptit — vare det nog sagdt —
och är för öfrigt outtröttlig i att hålla målron
vid makt och ej låta pappa och mamma bli
sentimentala. Hans förslag att följa med på
wedding-tripen som »borstis» förefaller be-
stämdt Ninni mycket antagligt; om hon hade
Gösta i sin närhet, det skulle visst förta
hvarje känsla af oro och dunkel fruktan, som
ibland vill smyga sig öfver henne — men
tyvärr går det ej an!
Om en stund är det tid att kläda sig —
brudbuketten anländer — alldeles som hon
önskat sig den ! Violer, rosor, fina ormbunkar
i kanten, det hela instucket i en hållare af
silfver — ej spår af tyll, spetsar eller siden-
band. Nu rapporterar Gösta, att Gerhard
är kommen och sitter nere i pappas rum,
och härefter är Göstas roll gifven såsom
budbärare mellan brud och brudgum.
Allt emellanåt får han en blick på syster
Ninni; hon är så näpen, där hon dansar om-
kring i sin hvita flanellskjol med hög, ljusblå
atlasbård, genombrutna silkesstrumpor och
hvita sidenskor, att mamma tycker, det är
synd, att Gösta ej skall få se henne, ty,
fastän Gösta bara är en pojke, förstår han
sig godt på att beundra kvinnligt behag.
Slutligen återstår endast brudkronan, och
med darrande händer fäster mamma den på
sin älsklings hufvud — syster Gertrud måste
hjälpa till — och nu börjar Ninni också
känna sig allvarsam; under påklädningen har
hon varit riktigt lifvad. Därefter tages en
sista öfverblick af våningen, gästerna äro
snart att vänta, och om en stund sitter Ninni
ensam i flickornas rum och läser i sin finaste
konfirmations-psalmbok. En ljuf och fridfull
liten syn: den späda, hvitklädda gestalten,
det barnsliga, drömmande ansiktet under slöjan,
med djupt allvar lutadt öfver boken . . . Ack,
om det vore en könfirmationsflicka och ej en
brud!
Gästerna samla sig; en och annan ung-
domsväninna får komma in och hälsa på
Ninni, med värme och rörelse omfamna de
henne — och nu, nu kommer pappa och
hämtar henne ... Med hvilken ömhet han
kysser sin flicka, och huru beskyddande han
tar hennes arm under sin! Hur skulle man
kunna vara rädd med ett så säkert skydd!
Som i en dröm trädde hon in i den rikt
upplysta salongen, och, fastän den nu är fylld
af bröllopsgäster, ser hon ej en enda af dem,
alla dessa blickar oroa ej den annars så blyga
Ninni, hon känner sig som skild från hela
den omgifvande mängden, hon ser blott Ger-
hard, som vid sin faders sida träder emot
henne från motsatta dörren, och nu mötas
de framför altaret. Ceremonien börjar —
fortgår —■ Gösta lägger kuddarne orätt för-
stås! — Med frimodig glädje ser hon på
Gerhard vid ringens mottagande, och glömska
af hela den öfriga världen kyssa de hvar-
andra vid ceremoniens slut med ungdomens
hela öfversvallande sällhet —
Den öfriga delen af aftonen förflyter i ett
overkligt, drömlikt tillstånd. Lyckönsknin-
garna, skålarne, telegrammen, allt är blott
ett svagt accompagnement till deras hjärtans
ljufva melodi.
Sä kommer afskedets timme. Insvept i
sitt hvita pälsverk, mottager hon de sinas sista
häftiga omfamningar — deras upprörda an-
sikten halft skrämma och förvåna henne. —
Darrande af rörelse kysser modren brud-
gummen och hviskar: »Akta henne!»
I denna stund — huru gärna skulle hon ej
vilja kalla sitt barn tillbaka för att sluta
henne i sin moderliga famn och länge, länge
behålla henne där.
”De rysliga telefonisterna”.
Några bittra erfarenheter af en
Kvinnlig telefonist.
S
e rysliga telefonisterna!» Min fru, min frö-
ken, känner ni någon telefonist? — Inte
det! Nå, så mycket bättre för er. — En
telefonist är en häxa, ett troll, ett spöke, ett odjur,
vidare en sölkorf, ett trögdjur och allt annat vac-
kert, ni kan hitta på. Om telefonistens pappa
och mamma vid barnets födelse haft någon, som
kunnat ställa dess horoskop — de skulle ej be-
höft bry sina hjärnor med att finna på en hel rad
namn åt sin lilla dotter, ett skulie varit mer än
tillräckligt.
Låt vara att »de rysliga telefonisterna» på en
ort ha långt älskvärdare abonnenter än »de rys-
liga» på en annan ort, såsom ett faktum kvarstår
dock alltid, att telefonen och telefonisterna mera
än en gång få tjäna som afledare för abonnen-
ternas dåliga lynne. Och hvarför skulle det ej så
vara? Hvarför skulle ej telefonisterna, »abonnen-
ternas tjänarinnor», vara mera lämpliga »subjekt»
än hustru och barn eller med dem likställda? —
När björnarne brumma, när kursen faller, när
vännen eller hjärtevännen sviker — »usch, de rys-
liga telefonisterna!» När »gikten sätter till som
värst», när »skon klämmer», när man tappar huf-
vudboken på den allra värsta liktornen — »usch,
de rysliga telefonisterna!» — alltid tillfinnandes
och i alla lifvets vedervärdigheter goda att ha
att tillgå.
Fruarna, de få också dra’s med telefonister-
na — stackars små fruar! Fru L. har »pigbe-
kymmer», fru E—s minsta har »ondt för tänder»,
fru D. är olyckligt kär — i en hatt — »ack, de
rysliga telefonisterna!» »Telefonfröken har varit
så näsvis mot mig, så. Kan du tänka dig, hon
sade åt mig — åt mig (med stegradt eftertryck)
att tala högre i telefon, och hon var så ond, så.
Ah, den rysliga människan!» — Hädanefter dar-
raro lilla frun hvar gång hon måste gå i telefon.
Ah, lilla fru, jag tror bestämdt, ni tog miste,
när ni påstod att telefonisten var »så ond». Men
—- ni bor kanske i landsorten. Då kan jag finna
en förklaringsgrund för ert påstående. Ser ni,
telefonisten på en landsortsstation talar kanske
ena minuten med Stockholm eller Göteborg och
får »sätta till» alla röstresurser, och i nästa mi-
nut svarar hon en abonnent, t. ex. er själf. Då
är det icke lätt att i en hast anta den lågmälda
ton, som passar för att svara »inom nätet». När
man nyttjar »mikrotelefon», som nu för tiden an-
vändes »lite hvar stans» på stationerna, bör man
egentligen tala i moll. Höjes rösten något, så blir
där ett skärande ljud i den lyssnandes hörtelefon,
sådant som alltid uppstår, då någon talar för
högt i telefon. — Och det där kan låta; som
om man storgrälade. — —
Tror ni mig, lilla fru? Det vore väl, det, ty
till er tänker jag nu vända mig med en bön.
Ni läser naturligtvis Idun, »damernas egen tid-
ning». Ni är en af dessa små, lyckliga fruar,
hvilka regera sin man, icke med toffelvälde, utan
med kärlekens makt allena. Då skall ni också ej
ha svårt att förmå er man att läsa en liten bit i
Idun, äfven om han tycker att en fruntimmers-
tidning ej anstår honom. Vill ni försöka hvad ni
förmår?
Jag skulle här vilja påpeka, huru lätt små miss-
förstånd kunna uppkomma i telefonen. Kanske
skola möjligen dessa små anvisningar hjälpa till
att försona alla älskvärda abonnenter med — »de
rysliga telefonisterna.»
Först måste jag dock tillåta mig en anmärk-
ning: abonnenterna tro, att de ha alla rättigheter
på sin sida och telefonisterna endast skyldigheter.
Detta är ett misstag, men jag fraktar att om en
särskild förordning utgåfves för abonnenternas
räkning, skulle de icke göra sig besvär att läsa
den — alltför många gånger inträffa saker, hvilka
gifva vid handen, att abonnenterna icke ens gjort
sig besvär med att genomläsa de få anvisningar,
hvilka för deras räkning finnas i katalogerna.
Det är ju tydligt, att om »telefonen» skall kun-
na arbeta väl och säkert — vi tänka oss nu hela
telefonmaskineriet — så måste samarbete råda
mellan abonnenter och telefonister. Ju bättre »ti-
derna» passas, desto flere samtal medhinnas. Allt-
för ofta blir en hel rad af rikssamtal försenad,
emedan en person icke infunnit sig för samtal på
en tid, som han själf begärt. Också är det icke
annat än rättvisa, då en person, som kommer’för
sent, blir nekad samtal ■— ty hvarför skola män-
niskor, hvilka ordentligt passa sin tid, vänta på
eller kanske rent af träda tillbaka för den opå-
passliges skull.
Men äfven sådana samtal, för hvilka icke nå-
gon bestämd tid begärts, fordra en viss påpasslig-
het å abonnentens sida. I landsorten finnes en
och annan telefonlinie, som är jämförelsevis litet
upptagen, så att man kan ha hopp att genast er-
hålla ett önskadt samtal. Den som begär ett sam-
tal, bör stå kvar vid telefonen, d. v. s. med hör-
seltelefonen för örat, tills han eller hon af veder-
börande telefonist upplyses om, huruvida linien
är ledig eller icke — om också linien vid abon-
nentens centralstation är klar för samtal, händer
det att nästa station, hvilken man olyckligtvis
måste transitera, säger sitt »upptaget». — »Upp-
taget på linien — jag ringer på,» svarar telefo-
nisten och antecknar det begärda samtalet — där
telefongöromålen det medgifva, brakar telefonisten
gärna teckna sig till minnes alla »begärda sam-
tal». Jag tar nu för gifvet, det abonnenten bar
reda på, att hörtelefonen måste hängas upp, för
att ringningar skola höras i hans telefon. Så
långt är således allt godt och väl. Men nu, älsk-
värde herr abonnent, jag ber så hjärtligt: stanna
inne, till dess att ni får ert samtal, eller gif i
uppdrag åt någon annan att tala i ert ställe, om
angelägna affärer tilläfventyrs aflägsna er från
kontoret! Eller oCkså, säg till telefonisten, när
ni icke har tid att vänta längre, och tro icke, att
det är brist på tillmötesgående, som förorsakar
dröjsmålet! Tänk i stället att det möjligen kan
finnas andra orsaker. Exempelvis: ena linien till
A. är i dag i olag, den hela linien upptages en
stund af undersökning och är för öfrigt mycket
upptagen af samtal.
Låt oss anta att t. ex. 5 samtal voro begärda
före ert ! »Den som först kommer till kvarns,
får först malet.» Efter gamla regimen, enligt hvil-
ken ett samtal skulle brytas efter 5 minuter, så-
vida annat samtal före eller under samtalets gång
begärts, hade ni således i värsta fall nu fått vänta
i 25 minuter. Men hvarför »tala om den snö,
som föll i fjol?» Numera ha vi perioder, 3 och
3 minuter i hvarje och en viss afgift för hvar pe-
riod. Om ni talar en half minut öfver de 3 för-
sta, fördubblar ni genast afgiften, och om ni talar
en enda smula öfver 6, så blir hon 3-dubbel, och
så vidare. Ja, är ni rädd om edra slantar, så ge
bara telefonisten en liten påstötning, och hon är
lika villig som skyldig att varsko er några sekun-
der, innan de 3 eller 6 minuterna tilländalupit —
allt efter som ni själf förordnat —. »Tiden är
slut» — ödesdigra ord!
Ber ni icke telefonisten att ingripa, så brytes
samtalet först efter 6 minuter, dock endast om
andra »talare» vänta. Det är nog troligt att en
hel del personer hädanefter komma att noga akta
sig för att tala mer än 3 minuter eller åtmin-
stone icke stå och »prata i onödan». På kortare
linier blir ju emellertid afgiften för två perioder
icke särdeles stor.
Här vilja vi nu beräkna den längsta möjliga
tid, som ni, min herre, kan få vänta på ert sam-
tal. Vi tänka oss därför att hvart och ett af de
5 samtal, hvilka skola gå före ert, räcker i 6 mi-
nuter. 5 x 6 = 30, säger multiplikationstabel-
len. 30 minuter, eller en halftimme, ja det ginge
väl för sig, om ni aldrig behöfde vänta längre än
så. Ser ni, olyckan är den att på ömse sidor
om er centralstation finnas andra centralstationer,
hvilka äro berättigade att med sina samtal tran-
sitera »er station». Låt oss för större klarhets
skull kalla dessa stationer: A., B, C., — E. och
F. Er station, belägen mellan C, och E., heter
förstås D. Nu vill ni tala med hr. Y. i A. Alltså,
telefonisten Lar två mellanstationer att passera
för att komma fram till A.
Ponera nu att A. har samtal till alla de öfriga
stationerna — för att ej allt för mycket skrämma
er, skola vi säga: endast ett samtal till hvar sta-
tion — och alla äro begärda ungefär samtidigt
med ert. Liknande är förhållandet med B. och
dito med C. Från F. och E. kunna vi också frukta
samtal, men dessa blifva er till hinders endast i
det fall att de transitera er central. Vi vilja nu
räkna efter. För att »gå i ordning med frågorna»,
börja vi med A. och gå först i ena riktningen.
Vi få då 5 -f- 4 + 3 = 12 samtal, som rivalise-
ra med ert. Vidare tänka vi oss att i motsatta
riktningen F. och E. hvardera har ett samtal till
hvar och en af stationerna C., B. och A., således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
