Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 25 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 31
3 + 3 = 6 samtal. Ändtligen har C. elt samtal
till B. och ett till A. samt B. ett till A., summa
3. Hvad blir nu resultatet? 12 + 6 + 3 = 21.
21 samtal, 21 nya möjligheter till hinder för ert
samtal, förut 5. Alltså 26 samtal, hvilka äro be-
ställda före eller samtidigt med ert. Försök nu
att helt modigt »se olyckan i ögonen» och tänka
er det värstaI — Hvarje samtal räcker 6 minu er,
och ni får vänta till sist. 26 x 6 minuter =
156 minuter, eller 2 timmar 36 minuter — en
lång väntan! Och ni, som är så otålig att få höra
»om hafren stigit.» Det är verkligen högst beklag-
ligt, men — hvad vill ni man skall göra åt sa-
ken? Och för öfrigt, kanske att en abonnent där
nere i A., en af de 26, som begärt samtal, och
som får vänta nästan lika länge som ni, kanske
väntar han hela tiden med sorg i hjärtat på
tillfälle att per telefon hemkalla en bror eller sys-
ter till en anhörigs sjuksäng. Det finnes större
intressen här i lifvet än edra »hafreintressen»,
men nu tänker ni naturligtvis bara på er själf
och edra affärer.
»Det är för eländigt, alt det ens skall kunna bli
tal om att vänta så där länge,» säger ni. Kan
väl så tyckas. Och i den tanken, att 3 minu-
ters-samtal väl hädanefter torde komma att
bli de vanligaste, ligger föga tröst, ty, hvad sam-
talen sålunda förlora i längd, det komma de att
vinna i mängd, och så bli linierna lika mycket
upptagna som förut. Nej, låtom oss i hoppet skå-
da kommande dagar, en gyllene tid, då hvarje
abonnent har sin egen ledning till Stockholm,
Upsala o. s. v., och då alla »strider» med »de
rysliga telefonisterna» höra till — en öfvervunnen
ståndpunkt Men till dess — må hvar och en
bemanna sig med tålamod! — —
o Min bäste hr W ! Vill ni litet höra, hur det
låter, när den lilla telefonisten arbetar och kno-
gar för er skull. Ty ett arbete är det, det är
visst och sant. —
(Forts.)
Ur notisboken.
Vid liofvet presenterade damer. Drott-
ningen gaf i lördags å nyo cour med pre-
sentation för därtill kallade damer, hvarvid fri-
herrinnan Lars Åkerhielmjjfpresenterade fröken E.
Akerhielm; grefvinnan Alice Gyldenstolpe presen-
terade friherrinnan Trolle, född Leijonhutvud; fru
Stråle, född Lindencrona, presenterade grefvinnan
Philip Klingspor, född Sjögréen, fröken Marianne
Klingspor, fröken Amelie Klingspor; grefvinnan
Fredrik Wachtmeister, född af Ugglas, presenterade
friherrinnan Carl Leuhusen, född Sörensen; fru
Ottilia Silfverstolpe, född Meurman, presenterade
fru Svedelius, fru Karin Silfverstolpe, född We-
strin; friherrinnan Charlotte Falkenberg, född Silf-
verstolpe, presenterade friherrinnan Fredrik Fal-
kenberg, född Svedelius, fröken Martha Beifrage;
öfverstinnan Bergenstråhle, född Lagerbielke, pre-
senterade fröken Hedda Bergenstråhle; grefvinnan
Lagercrantz, född Sparre, presenterade fröken Si-
grid Lagercrantz och fröken Hedvig Leijonhufvud;
friherrinnan Gripenstedt, född Ankarcrona, pre-
senterade friherrinnan Ette Coyet, född Ceder-
ström. Utländsk dam: madame la vicomtesse de
la Villestreux.
Drottningen och sjuksköterskorna. Drott-
ningen hade i söndags i sin våning å k. slottet
samlat samtliga i staden varande lediga sjukskö-
terskor och elever från Sofiahemmet, och erhöllo
de af dessa sistnämnda, som afslutat sin lärokurs,
af drottningen sina tjänstemärken. Efter en kort
religiös betraktelse af hofpredikanten Beskow ställ-
de konungen på drottningens vägnar till de för-
samlade sköterskorna några förmanande och upp-
muntrande ord. Därefter serverades förfrisknin-
gar, och fingo samtliga sköterskorna bese slotts-
våningarna.
Tidigt skördad. Den 17 d:s afled i Gamle-
by fröken Ebba Liedbeck i en ålder af endast 19
år. Den aflidna var dotter till veterinärläkaren
Liedbeck i Uddevalla. Faderlös vid 14 år, begaf
hon sig ut i världen att bryta sig en bana. Efter
med heder genomgången lärokurs vid Palmgren-
ska skolan och fröken Brunsons väfskola i Stock-
holm och försedd med de vackraste betyg om sin
sällsporda skicklighet sökte och erhöll hon våren
1894 plats som väflärarinna vid Östergötlands
kvinnliga högskola. Och den glänsande utställ-
ning af elevarbeten, som denna skola vid sin se- !
naste afslutning kunde uppvisa —- kanske den
vackraste man där skådat — vittnade ojäfaktigt
om den unga lärarinnans skönhetssinne, arbets-
förmåga och undervisningsskicklighet. Under hö-
sten har hon varit anställd vid fröknarna Holm-
bergs pension å Bergsäng. I Gamleby, dit hon
reste att fira julen hos släktingar, angreps hon af
lunginflammation med recidiv, hvilket efter 23
dygns kamp mellan lif och död bröt hennes ringa
motståndskraft. Hon sörjes närmast af en fattig
moder och två syskon. Och talrika äro de vän-
ner och elever, hvilka i kärlek och innerlig tack-
samhet skola gömma minnet af den bjärtevarma,
trofasta unga kvinnan. Hon var den vackraste
föresyn för sina medsystrar.
Teater och musik.
Kung!, operan. Den andra i ordningen af musik-
årets allt för sällsynta symfonikonserter gick i lör-
dags af stapeln inför en så godt som fullsatt sa-
long. Till åminnelse af den för ej länge sedan
aflidne tonsättaren A. Rubinstein upptog program-
met ett par af dennes kompositioner, nämligen
uvertyren till op. »Dimitri Donskoj», ett af hans
ungdomsarbeten, samt en violinkonsert (op. 46)
af ganska stort intresse med en verkligt anslående
mellansats. Violinkonserten utfördes för orkester
af hr Aulin. Ett par tonbilder för orkester
af hr Andréas Hallén, kallade »Älfdans i månske-
net» och »I skymningen vid brasan», båda under
den gemensamma titeln »Om hösten», gäfvo yt-
terligare vittnesbörd om den framstående kompo-
sitörens fortgående utveckling.
Konsertens första afdelning afslöts med en ny
komposition af hr W. Stenhammar för baryton
och orkester till skalden Levertins dikt »Florez
och Blanzeflor». Ett klangfullt och rikt orkester-
ackompanjemang beledsagade den melodiösa sång-
stämman, som vackert tolkades af hr 0. Lejdström.
Programmeis hufvudnummer utgjordes af Beetho-
vens tredje symfoni, den härliga Eroican, som
man ej nog ofta kan få höra. Den erhöll liksom
öfriga nummer ett alldeles förträffligt utförande
under förste hofkapellmästaren Nordqoists säkra
och lugna ledning.
I morgon, lördag, bjuder k. operan på en märk-
lig nyhet, nämligen Mascagnis opera »Vännen
Frilz», hvilken redan med framgång uppförts på
de förnämsta operascener. Hufvudrolierna innehaf-
vas ,af fröken Holmstrand och fru Linden samt
hrr Ödmann och Johanson.
K. Dramatiska teatern har beredt hufvudstadens
teatervänner ett synnerligt nöje genom reprisen
af Sardous underhållande komedi »Dora» med
fru Helfrid Kinmansson som gäst i den exotiska
markisinnan de Rio-Zarés roll. Den orig nella, i
de finaste detaljer utmejslade figur, som den ut-
märkta konstnärinnan engång skapade af Doras
äfventyrliga fru mamma, lefde i friskt minne hos
vår publik och befanns i intet ha förlorat något
af sin omedelbarhet och drastiska verkan. Hvad
som nu ytterligare förlänar stycket intresse är fru
Hartmanns briljanta framställning af Dora, hvilken
vunnit mycket i värme och naturlighet sedan 1896
års försök i samma väg. Hr Fredriksons Favrolle
tillhör hans allra bästa skapelser, och fru Fahl-
man —- grefvinnan Zicka —• fru Hoving — prin-
sessan Bariatine — hr Palme —- de Maurillac —
samt hr Thegerslröm — van der Kraft — förtjäna
samtliga loford för sina insatser till det gynsamma
totalintrycket.
Dramatiska teatern skulle på torsdagen i denna
vecka för första gången uppföra Anna Wahlen-
bergs 1-aktskomedi »Stackars flicka» med fruarna
Hartmann och Hamrin.
På Södra teatern tyckes en dämonisk yra ha
gripit direktionen, och knappt har lilla »Fru Hin»
dansat ut från tiljan, förrän »Hin Onde i hvar-
dagslag» gör sin entré i svafvelångor och bengalisk
belysning. Det är en ganska verksam och lustig,
om ock ej just så originell idé, hvilken ligger till
grund för detta nya »svenska original». På pre-
mièren hade författaren blygsamt anlagt anonymi-
tetens mask, men efter den ganska bullrande fram-
gången — synnerligen från raderna — lät han
den falla och trädde fram som en gammal bekant:
hr G. af Geijerstam. Han senaste produkt tyckes
alltså ej sakna en del betingelser att bli ett om-
tyckt folklustspel — och det är vackert så.
Rollerna äro också skickligt afpassade efter
teaterns krafter. Herr G. Bergström en äkta man
»på viften», fru Fornell hans kavata äkta hälft,
fröken Lindzen en som allra sötaste lilla fästmö,
hr Lambert en vederbörligen idiotisk ung friare,
ett par fin-de-siècle snobbar i gestalt af hrr Hirsch
och Ander och så till allt detta »den lede» själf
som »påbröd» i hr Ekelunds röda frack — hvad kan
man väl ytterligare begära! Om inte möjligen
litet mera esprit hos författaren. Men tyst . . .
vi skola tala sakta därom.
Henri Marteau gaf i tisdags åter en konsert här-
städes, äfven nu inför fylld salong i Musikaliska
akademien. Han spelade på denna konsert som
hufvudnummer Sindings sonat (c-dur) för piano
och violin och rönte såväl efter den charmanta
andantesatsen som efter den präktiga finalen det
lifligaste bifall. E’ör öfrigt utfördes åtskilliga här
förut ofta hörda nummer såsom Schuberts sere-
nad, Wieniavskis mazurka och air russes samt
Vieutemps polonäs m. m. Ackompagnemangefc
sköttes förtjänstfullt af en ung fröken Andersen.
Ett par franska sånger tolkades högst förträffligt,
af fru Sterky.
Ytterligare en konsert gifves i afton, fredag.
Sr
Oupplösliga band.
Novell för Idun
af
Sylvia.
(Forts.)
»fl^en här patieneen lade en af boffrök-
ff’ narna h°s Sophia Albertina oeh prin-
sessan var ibland road att se på,»
sade tant, där hon på divansbordet bredde
ut en kortlek.
Den ädla prinsessans exempel inverkade
ieke det ringaste på mig, och med en tem-
ligen intresselös blick höjde jag mitt hufvud,
där jag satt lutad öfver en blå atlassolfjäder,
på hvilken jag målade ett herdestycke.
»Hvilken af tiorna bör jag flytta bort?»
frågade hon oeh jämkade sina halfhandskar,
som hon i hvardagslag gärna bar och hvilka
troligtvis voro ett godt skydd för hennes händer.
De voro smala och vackra, och hon rörde
dem med det sirliga behag, som anstod dot-
terdottern till en af den gamla regimens hof-
damer.
»Tag den närmaste,» svarade jag och lu-
tade mig åter öfver målningen.
»Du förstör ögonen, Gabriella,» sade hon
otåligt. »Det skymmer ju redan.»
»Arbetet brådskar och min handkassa är
tom. »
»Men tänk om någon skulle komma under-
fund med, att det är du som ...»
»Inte är utan artistiska anlag,» föreslog jag.
»Jag säger endast,» hon såg med en viss
skygghet bort till de väggdekorationer, som
prydde vårt förmak, förtjusande fantasigrup-
per, hvilka, tack vare gamla traditioner och
tants barndomshågkomster, hade något af för-
gångna århundradens smak. »Tänk om nå-
gon skulle få veta, att det är du som...»
»An sedan? Arbetaren är sin lön värd.»
»Jag förstår inte nyare tidens åsikter,» sade
hon snäft. »Ingenting generar ... ingenting
anses opassande.»
»Inte när det gäller en dylik fråga som
denna. Man behöfver arbeta och man gör
det. Ingenting är enklare. Jag har emeller-
tid tänkt på de ord tant i går kväll sade till
mig och .. . jag är verkligen så romanesk,
att jag inte utan kärlek ämnar gifta mig.
Öfverste Adlers frieri i all ära, om ett sådant
är påtänkt, skall jag nog förstå undvika det.
Hvad Gösta von Herbert angår så,» oaktadt
all själfbehärskning, kunde jag vid uttalan-
det af hans namn knappast tillbakahålla mina
tårar, »om han anser det fördelaktigast för
sig att dra sig tillbaka, så skall jag inte söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
