Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 1 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
1895
att inleda diskussionen och i korthet omnäm-
na föredragets innehåll, i händelse några med-
lemmar, som ej åhört det, skulle infinna sig.
Följande torsdagsafton kl. 7, vanliga tiden,
samlades ett stort antal, närmare ett sjuttio-
tal, af klubbens medlemmar, och man såg
tydligt, att intresset var mycket stort. Smärre
grupper sutto här och hvar och samtalade
ifrigt och lifligt, så förkunnades att kaffet
var serveradt för dem, som ville inmundiga
sådant, och sedan denna mera materiela del
var undanstökad, vidtog diskussionen.
Sedan inledarinnan fullgjordt sitt uppdrag,
vidtog en ytterst liflig diskussion, som varade
ett par timmar, och hvari omkring ett trettio-
tal talarinnor deltog. Alla enades om, att
man borde följa engelsmännens exempel och
söka få till stånd någonting liknande Tayn-
byhall äfven hos oss. Meningarna voro vis-
serligen delade om, huru detta skulle kunna
realiseras, men att det skulle ske på ett eller
annat sätt, det hoppades alla. Slutresultatet
blef, att man enades om att nu under vinterns
lopp arbeta för saken, hvarefter man längre
fram skulle anordna ett möte för äfven utom
klubben slående.
Därefter afslutades den lifliga diskussionen,
stolarna röjdes undan och bordet dukades.
Under tiden fortsattes samtalen inne i små-
rummen, vid tiotiden serverades supén, som
alltid består af te och smörgås, hvarefter
man skildes åt efter en ytterst angenäm af-
ton.
På samma sätt tillgår det vid alla diskus-
sionsaftnar, medlemsantalet kan visserligen
växla, men stämningen är alltid lika ange-
näm.
Anledningen härtill tror jag är, att man är
på neutral mark, hvar och en rår sig själf,
men man njuter ändå af det mest behagliga
hemlif — och däri ligger säkerligen Kvinno-
klubbens största dragningskraft.
Kata Dalström.
”De rysliga telefonisterna”.
Några bittra erfarenheter af en
Kvinnlig telefonist.
(Forts. fr. föreg. n:r.)
Nu ringer hon på till A. Genast är C. framme
med sitt »upptaget». — »Säg åt mig, när det blir
klart!» säger hon i bönfallande ton. C-telefoni-
sten lofvar det. Men i C. är folket mycket prat-
samt, och deras telefonfröken, som har fullt upp
med arbete, glömmer bort löftet till grannstätionen.
Efter några minuter ringer er fröken på A. Åter
säger C. sitt »upptaget». — »Nå, då får jag väl
vänta igen.» Men nu litar hon icke på att C.
skall säga »öppet» — en signal med telegrafskrift
— utan ringer snart på igen. Nu kommer B: »upp-
taget» — retsamma ord, som de stackars telefo-
nisterna så ofta måste höra — »upptaget, men
jag har samtal till er,» och så beställes ett sam-
tal. Linien bör ej stå obegagnad, då korrespon-
densen är så liflig — kanske är det för öfrigt en
af »de 21» som vill fram, alltså är det bäst att
lyda order. När detta samtal slutar, är A. ännu
upptaget. Efter en minut förnyas signalerandet
till A. Nu kommer C- återigen med det där för-
hatliga ordet, ni vet. »Ack, då får jag vät vänta
igen,» säger er fröken undergifvet. — Hvad hon
blir förtjust, när hon till slut får svar från A.
Och så beställer hon sitt samtal. Hon lofvade
ju att ringa upp er, hr YV., och ni lofvade att
stanna inne. Hon sträfvade sig fram till A., be-
ställde samtalet, »hr Y. i A.» är nu uppringd.
Sedan ringer hon på er och ni — ja, min herre,
i stället för er »ljufva stämma» får telefonisten
höra en helt annan röst, som underrättar att:
»hr W. är utgången — han hade inte tid att
vänta.» Hon drar en suck, underrättar A. om er
opåpasslighet och får ett något snäft »usch då»
IDUN
till svar af telefonisten i A, som i sin tur får det
nöjet att underrätta hr Y. Det är alls icke roligt
att själf bli narrad och mot sin vilja narra andra.
Är nu hr Y en simpel eller hetsig karl, så drar
han till och med en en liten nätt svordom, slän
ger upp hörtelefonen och ringer af i örat på
telefonisten, innan hon talat till punkt.
Hvilket onödigt arbete er telefonfröken haft,
och under tiden hon arbetade sig nervös för »den
opåpassliges» skull, hade hon mängder af vanliga
samtal att koppla. Om en half timme eller något
mera kommer ni igen, ber naturligtvis icke om
ursäkt för hvad som varit, utan säger åter till
om : »hr Y. i A.» Och så blir det samma arbete
på nytt, signaleringar, böner att få komma fram
o. s. v., kanske också med samma resultat som
förra gången — är det icke uppmuntrande?
Det är med tanken på att sådana här historier
upprepas snart sagdt hvarje dag, som jag ber er:
stanna inne, då ni begärt samtal, eller vidtag så-
dana mått och steg att telefonisten icke behöf-
ver — sträfva förgäfves!
En annan sak, som jag ville bedja herrar abon-
nenter, är denna: när I ha’n begärt ett samtal,
återkommen icke hvar fjärde minut, eller oftare,
för att höra efter, om det är klart! Där är nu hr
X. — X. är en obekant storhet. — Han är abon-
nent och en riktig »kinkblåsa». Dess bättre hör
han till undantagen. Låt oss likväl tänka oss att
en station har fem stycken sådana herrar X, d.
v. s. fem kinkblåsor att göra med. För att min-
ska enformigheten kunna vi kalla fyra af dem
för A., B., C. och D. Vi tänka oss nu, att herrar
A,, B., C., D. och X. under loppet af fem minu-
ter å centralstationen begärt ett samtal. Under
loppet af nästa kvart — det är den längsta möj-
liga tid vi härvidlag kunna ta’ till — återkomma
alla dessa herrar hvar och en två gånger för att
med snäsig röst fråga: »är det inte klart än?» —
»kan man inte få komma fram i dag?» o. s. v.
Och telefonfröken får 10 gånger säga »centralen»,
10 gånger höra på kinkiga förfrågningar, 10 gån-
ger upprepa sitt: »inte än — jag skall ringa på,»
Och allt detta till ingen nytta. Kanske hindra
henne t. o, m. de värda herrarne med sitt kält
att. anteckna andra begärda samtal. — Men tele-
fonfröken får aldrig vara glömsk, och alltid skall
henties röst vara vänlig, huru mycket herrar X
och konsorter än plåga henne med sina snäsiga
förfrågningar, allt under det att ständigt fallande
klaffar påminna henne om, att hon har tjogtals
abonnenter att passa — hr X vet icke reda på
mer än en.
Åb, mitt herrskap, ni kan icke tänka er allt
hvad oreda »den rysliga telefonfröken» ställer till.
Men jag har hört talas om det, jag. Ibland sprin-
ger hon bort och flyttar åskproppen i en telefon,
och när sedan någon ringer på till abonnenten,
som har den där telefonapparaten, så kommer
han ingen väg, ty den andres telefon är »stängd
till jorden», och på stationen sitter telefonisten
och skrattar i mjugg. Ibland är hon ute och stäl-
ler till kontakter för att hennes älskvärda abon-
nenter skola få något att förarga sig öfver.
Men skämt åsido! Visst är att telefonisten rår
för alla fel, hvilka uppstå, vare sig å telefonappa-
rater eller linier, vare sig de uppkomma genom
storm och åska eller förorsakas af abonnenternas
egen tankspriddhet eller obekantskap med tele-
fonen.
Det händer t. ex. att hr X — vi hålla oss
alltid till den obekante storheten — helt enkelt
står med hörtelefonen i hand och ringer på till
stationen. Som ban heller icke kommer ihåg att
trycka ned klykan, gå hans ringningar naturligt-
vis icke fram. Hr X är affärsman, vill nu tala
med en annan affärsman om affärer och har just
hållit på att kalkylera. Siffrorna dansa lätt och
ledigt fram genom hans beräknande hufvud, allt
under det ban ringer — och ringer förgäfves.
Ringning mr 1, ett ögonblicks väntan — intet
svar. Stora ögon. Ringning n:r 2. — Fortfaran-
de lika tystlåtet. »Är människan galen?» En
tredje, fjärde, femte ringning — allt förgäfves.
Nu är det bra för telefonisten, att hon icke kan se
och höra sin ärade abonnent, ty nu är han —
alldeles rasande. Men ringer, det gör han, ringer
gång på gång — fram skall han. Ögonen rulla,
och ådrorna i hans panna svälla. Slutligen måste
han hämta andan och torka svetten ur pannan.
Uttröttad stöder han armbågen — mot telefon-
klykan (hörtelefonen håller ban alltjämt i banden).
»Vänta bara, den där människan skall få se på
annat! Vänta bara!» — Nu ännu ett försök, det
sista. Och i det han behåller samma hvilande
ställning, som han nyss intagit, vrider han om
vefven ett par hvarf. — »Centralen.» »u bryter
det löst. Och nog får telefonfröken — sina fiskar
varma. Medan hr X »håller tal», hinner emeller-
tid telefonfröken att koppla en hel rad samtal —
icke kan hr X. begära, att hon skall ägna sin
uppmärksamhet endast åt honom. — Emellanåt
»kommer hon in» för att höra efter, om hr. X.
slutat, och då han talat sig trött, frågar hon i
all ödmjukhet om »hr. X. icke möjligen stått med
telefonluren i hand,» och äfven glömt att trycka
ned klykan. Det minnes abonnenten nog icke,
men minnes han det, så är han i de flesta fall
för stolt att erkänna det, och riktigt ett »under-
verk» är det, om någon är så storsint att han
sedan kommer och ber om ursäkt, för att han
varit häftig och orättvis.
En annan gång ringer hr X. på till en god vän,
t. ex. hr Z. Men denne, som nyss ville taga sig
en lur, utan att bli störd af telefonklockans »kling
klang», har »satt i åskproppen». Och hur mycket
hr X än ringer, får han icke något svar. Telefo-
nisten borde väl ha märkt, sedan hon kopplat
samtalet, att ingen påringning hördes från hrX.,
men detta faktum undgick henne, eftersom hon
just »i den vefvan» hade en hel rad abonnenter att
svara. Samtal inom nätet få stå kopplade huru
länge som helst. Om hr X. hela dagen igenom
vill tala med samma person — förutsatt att nå-
gon låter tala vid sig så länge — kan telefoni-
sten ej neka honom det nöjet. Alltså — han
står där han står och kommer ingen hvart —
hans ringningar »gå till jorden». Telefonisten
tror att abonnenten talar med det begärda num-
ret. Till sist tycker hon dock, att herrarne tala
ovanligt länge, hör efter — »de måtte ha slu-
tat.» Nu kopplar hon af samtalet. Tro nu icke
hr X. kan tänka sig annat än att telefonfröken
varit ute och promenerat eller något dylikt eller
också icke brytt sig om att svara. Det är nedrigt
att vara så misstänksam, men hr X. är en miss-
tänksamt anlagd natur, stackars karl! När han,
efter afkopplingen, nästa gång får svar från sta-
tionen, antingen storgrälar han, eller också säger
han i besk eller sötsur ton: »det var då snällt
alt man nå’n gång får svar från stationen.» Tele-
fonisten »drar öronen åt sig» och börjar ana, att
en »åskpropp» nu åter varit framme och skaffat
henne förargelse. Försöker någon sedermera att
förklara hela affären för hr X.: »sådana där fall
ha inträffat förr, hr Z. har redan »erkänt» att
han hade satt i åskproppen, och då blef naturligen
följden den, att hr X:s ringningar gingo till jorden
och ej hördes, hvarken hos hr Z. eller på statio-
nen» — hvem kan öfvertyga honom? Antingen
är hr X. för inskränkt för att kunna begripa hela
saken eller för envis och misstänksam för att
vilja förstå den.–––-
Gode »hr obekant» — fast »god» bör man då
ej kalla någon människa — när ni ringer på till
stationen, så kom ihåg, att telefonisten behöfver
om också blott en försvinnande liten del af detta
som kallas tid för att svara er. Ni tror kanske^,
att hon bara behöfver se, hvem som ringer på
och ropa sitt: »centralen», — men ni misstar er.
Hon måste också räcka ut handen samt fatta och
koppla in i bordet en propp af något slag. Först
därefter kan hon svara er. Låt vara att alltsam-
mans är »ett ögonblicks verk», som man säger
— någon tid ta’r det dock alltid. Men ni, otålig
som ni är, ringer två ringningar omedelbart efter
hvarandra. Fröken hinner icke svara på er för-
sta signal, och den andra får den stackars flickan
rakt i örat. Tänk er nu att flere abonnenter ringa
samtidigt, huru svårt skall det icke vara att hin-
na med att expediera alla! Men det är sant —
den saken skola vi icke tala om. Vi ha ju redan
kommit öfverens om, att för er existerar endast
en abonnent.
(Slut i nästa n:r.)
/ dag
vill Ni ju uppfylla redaktionens vörd-
samma bön och — oui Ni ej redan gjort
det — genast ifylla samt insända det
frågeformulär angående Iduns julnum-
mer, som förekom i förra veckans* an-
nonsbilaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
