Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 22 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 61
sikte, ty hon omfamnade och kysste mig,
ehuru okunnig om mitt namn och ej längre
igenkännande den lilla »Lindbladska spelflic-
kan, ringdanserskan, knäckkokerskan», som
hon förr brukade skiftesvis kalla mig. När
min far presenterade sin dotter, kom hon dock
strax ihåg sin gamla bekanta, och jag fick
ånyo en omfamning.
Hvilken nimbus som alltsedan omgaf mig
i skolan, fattar nog läsarinnan. Man tog nu
idel språklektioner för hr May och m:lle De-
land, hvilka voro de bästa lärare i Stock-
holm då för tiden. Den franska lärarinnan
var äfven en af skolans idealer — en dotter
till den skicklige skådespelaren Fredrik De-
land, var hon född och uppfödd i Paris. Än
i dag beundrar jag i minnet hennes svall af
guldgula lockar —• Jenny Linds voro äfven
rika och vackra, men askblonda. Yi flickor
praktiserade alla möjliga konster för att stjäla
de möjligen nerfallna hårstrån, som skulle
varit en sådan utmärkelse att få gömma. Den
nätta, pikanta Joséphine hade emellertid inga
sådana oordentliga suvenirer att skänka oss.
Då föll det en klippsk flicka in att leta i
hennes hatt, och mycket riktigt, hon fann
tre, hvilka sedan i form af vänskapsknut
uppklistrades i ett album och nästan öfver-
gläuste min Jenny Lind-pensée. Att man
verkligen i ungdomen kan vara så barnslig.
Vi voro dock sexton- och sjuttonåringar redan.
Då sporrades jag af täflingslusten till en
kanske mindre nobel handling. Medan vår
Joséphine lutade sig ned för att rätta min
franska kria, afklippte jag behändigt, henne
ovetande, en liten, men förtjusande nacklock.
Flickorna sutto stumma och förstenade, men
vågade ej omtala eller härma handlingen. Den
bekändes åratal därefter för ägarinnan, då vi
gemensamt, ehuru med fuktade ögon, skrat-
tade åt dessa ungdomligt sprudlande känslo-
stämningar.
Så gingo måDga, många år — Jenny Lind
drog på triumftåg genom världen, hon blef
firad, beundrad, älskad alltjämt som få före
henne. Hon hamnade slutligen i ett eget hem
i England. Make, barn och vänner, musik
då hon önskade det och lugnt välstånd—så
lydde hvad man i Sverige visste om henne.
Vid besöken hemma hade vi aldrig åter
träffats; hon bodde då helt enkelt hos sin
gamle förmyndare, kammarrådet Munthe, eller
hos anspråkslösa vänner, alltid tillgänglig för
några få, men undvikande mängden. Ju all-
varligare hennes lifsåskådning blef, dess min-
dre uppfattades hon af flertalet. Man hörde
henne t. o. m. klandras, och hon drog sig
alltmera ifrån Sverige och stannade i sitt nya
hemland, där hon så varmt uppskattades.
Så fördes äfven min lefnads farkost till
England. Att uppsöka henne föll mig ej in,
man sade, att hon undvek svenskar, och tro-
ligen hade mången missbrukat landsmanska-
pet och tröttat ut henne. Långmodig var
hon just aldrig, och med åren kommo ock
krämpor till den, som man gärna ville min-
nas i ungdomens blomstring med upplyftadt
hufvud och ögon glänsande af inspiration.
Den som sett Jenny Lind sådan och hört
henne sjunga i en af sina bästa roller, Nor-
ma, ville ej se henne gammal, grå, hopkrum-
pen. Utan att vara vacker efter klassiskt
skönhetsmått, var hon förtjusande och oänd-
ligt själfull, hennes leende oefterhärmligt och
intagande, till växten medelstor, smidig och
fyllig; det var en frisk, hurtig nordens mö
— som tusendetals andra, man dagligen mö-
ter, och ändå därjämte med något så oänd-
ligt öfver mängdens begåfhing, något man ej
kan med pennan skildra, blott med hjärtat
känna och i själens djup förnimma. Sådan
beskrefs hon af vänner i England, och sådan
ville jag behålla henne i mitt minne, bredvid
det gulnade albumsblad, där hennes pensée
ännu finnes öfver namnet Jenny Lind.
Iduns läkarartiklar.
i.
Huden och dess vård.
Af D:r Arvid Afzelius.
(Forts. o. slut.)
De nu berörda hudåkommorna bero på sjuk-
liga förändringar i talgkörtlarna. En besvärlig
åkomma är också abnormt ökad afsöndring
från svettkörtlarna, i synnerhet då det gäller
händerna, fotterna eller axelhålorna. Förr i
tiden och ofta ännu i vår tid fruktade man att
söka hämma denna svettafsöndring, emedan man
trodde att därigenom inre sjukdomar skulle
uppstå. Detta är grundfalskt; kan man bota
detta obehag, bör man göra det, ty det ger
lätt upphof till andra hudsjukdomar (eczemer),
men detta är ingalunda någon lätt sak. Vik-
tigast är härvid ytterlig renlighet med tvål-
tvättningar minst två gånger om dagen och helst
därjämte ingnidningar af spritlösningar (t. ex.
2 % naphtolsprit) ett par, tre gånger om dagen.
Dessutom bör man helst förena dessa tvättnin-
gar och spritgnidningar med något torkande,
antiseptiskt puder, t. ex. lika delar talk och
potatismjöl med tillsats af 3 ,% salicylsyra;
pudringarna göras omedelbart efter tvättningarna
och spritingnidningarna. Gäller det fotsvett,
bör pudret dessutom strös in rikligt i strum-
porna, som för öfrigt böra växlas ett par gånger
om dagen.
I öfverhudens djupaste, närmast läderhuden
liggande lager afsätter sig ofta, isynnerhet i
ansiktet och på händerna, färgämnet (pigment)
i abnorm mängd och bildar fräknar och lefver-
fläckar (cloasma). För att aflägsna dessa ofta
ganska vanställande pigmentsbildningar fordras
mycket skarpa medel, som framkalla en hastig
afstötning af öfverhuden, emedan, som nämndt,
färgämnet sitter i de djupaste lagren af denna.
Det bästa medlet är sublimat, som dock ej
fås utan läkares recept, och som för öfrigt
måste användas i så stark lösning, att verkan
bör öfvervakas af läkaren, något som också är
fallet med skarpa fjällande salvor, som äfven
med fördel användas. Vill man på egen hand
söka behandla fräknar och lefverfläckar, kan
man försöka använda vanlig grönsåpa, hvilken
i så fall strykes på på kvällen och får sitta
på till morgonen, då den aftvättas. Detta upp-
repas 2—3 nätter efter hvarandra. Huden
blir härigenom inflammerad och fjällande; ge-
nom ingnidning af litet vaselin går retningen
dock snart öfver. Behandlingen behöfver upp-
repas en eller flere gånger. Liknande verkan
och användning hafva starka svafvelsalvor (30
—40 proc.). Som ett mildare, om ock min-
dre verksamt medel kan man använda ingnid-
ningar 2—3 gånger dagligen med boraxlösning
(10—15 proc.). Borax ingår också i de flesta
fräknemedel, som säljas i handeln. Att märka
är, att lefverfläckar i ansiktet alls icke bero
på något lefverlidande, men i många fall där-
emot på något underlifslidande, som i sådant
fall naturligtvis samtidigt måste behandlas. De
uppträda också ofta vid grossess, men pläga
då efter dennas slut af sig själfva försvinna.
Både fräknar och lefverfläckar förvärras af sol-
ljuset, och bör man därför söka skydda huden
genom lämpliga hattar, parasoll o. d.
En annan abnorm bildning i öfverhuden äro
vårtor och liktornar, som bestå af en höggra-
dig förtjockning (hypertrofi) och hornbildning
af öfverhuden, hvarjämte vid vårtbildningen
äfven läderhudens papiller bli hypertrofiska.
Orsaken till vårtorna är omtvistad ; livad åter
liktornarna beträffar, så har man sig själf att
skylla för deras uppkomst, ty de bero alltid
på för trånga eller till formen olämpliga skodon.
Baskast och säkrast blir man kvitt vårtor och
liktornar genom operativt aflägsnande af dem.
Vill man själf söka behandla sina vårtor, så
kan man försöka använda rykande salpetersyra,
som med en glasstaf eller trästicka appliceras
på vårtan, sedan man försiktigt bortskurit det
öfversta känslolösa lagret; huden omkring vår-
tan bör noga skyddas för salpetersyran. Efter
en eller par dagar bortskär man den bildade,
hårda skorpan och applicerar salpetersyra på
nytt och fortfar så, tills vårtan är fullständigt
borta. Det enklaste medlet för liktornar är
salicylsyrecollodium (10 proc.), som penslas på
hvarje afton ungefär en veckas tid. Man kan
då lätt aflägsna en god del af liktornen, men
måste då upprepa penslingarna på samma sätt
ånyo en eller flere gånger, tills liktornen är
fullständigt borta. Varma, långa fotbad un-
derstödja kuren.
Ett sjukligt tillstånd, som jag här torde böra
i korthet omnämna, så mycket mer som det
nu när som helst kan göra sig påmint, är kyl-
skada eller s. k. frost, i lindrigare fall vanli-
gen ömkyla kallad. För att skydda sig därför
bör man hafva händer och fötter så varmt
klädda som möjligt, och hvad ansiktet beträf-
far, söka skydda det på bästa sätt. Gnidnin-
gar med sprit (t. ex. eau de Cologne) flere
gånger dagligen, stärka och härda huden; in-
gnidning af litet fett, innan man går ut, skyd-
dar i någon mån mot luftens inverkan. Har
man fått huden på något ställe »hvitkyld», så
måste man akta sig för att hastigt uppvärma
den, t. ex. framför en brasa. Man bör i stäl-
let frottera eller massera kraftigt; det gamla
medlet att gnida med snö, tills huden åter
fått lif, kan äfven rekommenderas. Hvad se-
dan efterbehandlingen af ett dylikt »hvitkyldt»
parti beträffar, så sammanfaller den med be-
handlingen af s. k. ömkyla. Otaliga, huskurer
och otaliga andra medel äro rekommenderade,
och detta bevisar blott, att de alla äro mer
eller mindre overksamma. Viktigast är här
vid lag att iakttaga hvad jag ofvan nämnt
på tal om att förebygga kylskador och att al-
drig begagna kallt vatten till tvättningar. Där-
jämte bör man använda något af de medel,
som åtminstone i någon mån äro verksamma,
såsom kamfersprit, vismutpuder, blysalvor i
förening med karbol, kamfer, ichtyol, terpentin
eller jod, collodium med eller utan jod, o. s. v.
Behandlingen måste fortsättas månader, ja t.
o. m. år igenom och krönes dock ej alltid af
framgång, isynnerhet om patienten har en sys-
selsättning, som tvingar till vistelse i rum, där
temperaturen är under 15° C. Massage och
elektricitet användas också, men utan större
nytta än andra hudretande medel.
Jag vill slutligen också med några ord be-
röra en obehaglig åkomma, som kallas »röd
näsa». Denna kan bero på ömkyla, men står
oftare i samband med olämplig diet (särskildt
öl- och spritmissbruk) och rubbningar i mage
och tarmar, underlifslidanden och menstruations-
rubbningar o. s. v. Det gäller således i för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
