Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 22 februari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IDUN 1895
sta rummet att i hvarje fall söka få reda på
orsaken och behandla densamma. I alla hän-
delser är viktigt, hvad orsaken än är, att und-
vika alla hetsiga saker, såsom öl, starka viner,
starkt och varmt te och kaffe, soppor (utom
mjölk- och fruktsoppor), stora och starka mål-
tider, starkt kryddad föda o. s. v. Viktigt är
därjämte, isynnerhet när det utom näsan gäl-
ler benägenhet för allmän rodnad, hetta och
blodvallning i ansiktet, att ej begagna snör-
lif eller eljes hårdt sittande kläder. Hvilka
yttre medel eljes kunna vara lämpliga, beror
naturligtvis på arten och beskaffenheton af
hvarje särskildt fall. Ofta nog blir det nöd-
vändigt att söka med skärningar (s. k. scarifi-
cationer) eller bränningar förstöra en mängd
blodkärl, för att därigenom minska blodfyllna-
den i huden.
Utom nu berörda hudåkommor ges det en
stor mängd andra, hvilka i de flesta fall hafva
vida större betydelse än de, som jag här om-
nämnt, och som mera så att säga beröra själf-
va utseendet, d. v. s. hafva en mera kosme-
tisk betydelse. Till dessa mångfaldiga andra
viktigare hudsjukdomar höra de mångfaldigt
växlande eczemerna, vidare s. k. reformar,
hvilka oftast bero på svampbildningar i huden,
och som ingalunda alltid äro af samma slag
och alltid kräfva samma behandling som allmän-
heten ofta tror; vidare skabb, som beror på
små djur i huden, »ondskorf», ros och många
andra, för hvilka vi ej hafva några svenska
namn, motsvarande de vetenskapliga. Om alla
dessa gäller, att de icke lämpa sig för en po-
pulär framställning som denna, enär för deras
riktiga uppfattning och behandling fordras för-
utsättningar, som endast fackkunskaper och en
van blick kunna gifva.
Från Iduns läsekrets.
Rent språk om »pjollerspråk».
Några ord till förf. af »Pjollerspråk».
Ni tror er förefalla mången moder näsvis och
småaktig genom er artikel i Idun n:r 6. Nej^ be-
vars, vi förlåta er så mycket hellre innehållet,
som det ju är både beak!ansvärdt och träffande.
Dessutom är det påpekadt i Idun ett par gånger
förut, om jag ej missminner mig. Men hvad vi
— vi svenskor — ej kunna förlåta er är formen,
språket i er artikel. Ni talar med ett visst öfver-
mod om vårt sätt att tilltala våra okritiska småt-
tingar, därtill föranledd af — som jag hoppas —
er fosterländska räddhåga att hela vårt sköna
svenska språk därigenom blefve bortpjollradt.
Men, kära Erny, hvad är det för språk ni själf
talar?! I edra stackars två Idunspalter använder
ni ej mindre än 30främmande ord (utom citaten),
och detta fast ni visst ej visat er ha svårt att
uttrycka er på svenska, ja t. o. m. bildar nya ord.
Nu får man hålla till godo med ackommodation,
emfas, korrektiv, tirad m. fl., som göra oss enkla
— icke akademiskt lärda — kvinnor ett fasligt
besvär att rätt tyda.
Att ni själf i er svenska språkfråga tillåtit er
ett dylikt språk, anser jag oförlåtligt.
»Men har ni, vid Jupiter, då ingen bildning,
min kära mamma!» hör jag er harmset utropa!
Åhjo tillräckligt för att tro, det verklig bildning
ej behöfver begagna sig af dylikt skenfagert glitter,
tillräckligt för att fordra, att man mot svenska
kvinnor ej använder lärdt — språkpjoller!
Ja, förlåt nu, bästa Erny, att jag så farit ut mot
er, men då jag funnit ert fel vara ett upprepande
af en annan svensk författarinnas, börjar jag
finna saken betänklig och vill i min mån inlägga
en gensaga mot en återgång till slutet af förra
århundradets förkonstlade osvenska skriftspråk.
Dixi et salvavi animam meam — det är ut-
tydt: jag hafver utgjutit mig och läskat min själ!
En svensk moder.
Oordentliga äkta män.
En hjärtesuck.
Till alla äldre och yngre husmödrar vill jag
ställa en viktig fråga, sedan jag själf i åratal vän-
tat med tålamod på en nöjaktig lösning: Hur
skall jag låra min man ordning? Ordentlig är
han ju på sätt och vis, nämligen med sina böcker
och papper, ty han kan bli »rasande» då han upp-
täcker att dammet försvunnit från skrifbordet och
i följd däraf en bok, en ask eller ett nystan tråd
står till vänster i stället för till höger. Vi ha nu
varit gifta i 9 år, och ehuru jag känner min gode
Pauls vanor »utantill», får jag vara ganska för-
siktig med mina lärdomar, och jag blir oftast af-
spisad med ett »har inte tid» eller »du har ju
god tid, har rakt intet att göra!» Hur skall jag
göra klart för honom, att en god del af min tid
går åt till att »städa» efter honom, då han ej mil
begripa. Se här några exempel:
l:o) att vika ihop sin serviett efter måltiden;
2:o) att skjuta stolen på sin plats;
3:o) att hänga upp sin nattrock, då den utbytes
mot den andra rocken;
4:o) att, då han tvättat sig, hänga upp hand-
duken;
5:o) att, då han ömsar krage, manschetter etc.,
icke lägga de begagnade plaggen tillbaka i lådan,
hvilket faller sig »bekvämare» för honom, men ej
för mig.
Jag skulle kunna uppräkna otaliga exempel på
hans slarf, men detta får vara nog. Då jag på-
minner honom därom, gör han det nog med en
onödig omsorg, som endast förargar mig, ty da-
gen därpå har han glömt det. Att se »sur» ut,
hjälper inte heller, han låtsar om ingenting eller
frågar han deltagande om pigan ställt till något
»spektakel», om pojkarne slagit sönder något, eller
om hunden ätit upp steken. Jag har en mycket
lugn karaktär, men det pinar mig bokstafligen att
ej kunna få så enkla begrepp inplantade. Därför
vänder jag mig till alla dem, som äro i ungefär
samma belägenhet och som ej betrakta ofvan upp-
räknade fel som »rena bagateller».
En hårdt pröfoad.
Damernas älsklingsdryck.
Något om kaffet, dess tillagning,
surrogater m. m.
af En gammal kaffemoster.
$
ill en början kan man gärna konstatera,
att kaffet ej blott är damernas älsklings-
dryck. Äfven skapelsens herrar äro mycket
svaga för »extraktet af coffea arabicas fruk-
ter», och om vi damer en och annan gäng
sticka emellan med en liten »elfvatår», sä är
det bara bevis på vår finare smak, då vi före-
draga en liten stimulering af koffein hellre
än herrarnes alkohol.
En kopp godt kaffe är en gudadryck, och
den njutes med samma beundran öfver hela
världen, af fattig och rik. Men det är icke
alltid så lätt att erhålla en kopp godt kaffe.
Dels är kaffet själf ofta förstördt af förfalsk-
ningar, dels är konsten att väl tillaga kaffet
icke så lätt som mången tror.
Det finns en ofantlig mängd olika kaffe-
sorter. Allt ifrån det att holländarne i bör-
jan af 1700-talet förde kaffeplantan från
Mocka till Java, har den allt vidare spridt
sig öfver Indien och Syd-Amerika, och Bra-
silien är numera det land som producerar
det mesta kaffet i världen.
Kaffets produktionsort är af stor betydelse
för dess smak. »Ack, det smakar som äkta
mocka!» säger man ofta. Är det någon af
Iduns läsarinnor, som druckit en kopp äkta
mockakaffe? Jag tviflar därpå, så vidt det
icke skett i själfva Orienten. Det kaffe, som
i den europeiska handeln går under i;amn
af Mocka, är vanligtvis småbönigt Java. I
själfva Turkiet, Grekland och flere omgif-
vande länder är det kaffe, som serveras i
kaffehusen, sällan eller aldrig mocka, utan
kolonialkaffe. Väster om Konstantinopel är
det en verklig sällsynthet att få äkta mocka-
kaffe. Detta kommer sig af att araberna
själfva äro starka konsumenter af sin vara,
och att det, som exporteras, hufvudsakligen
går till Persien och Egypten.
Vi få vara glada, om vi i stället för äkta
Mocka-kaffe få äkta Java, som i kvalitet
ställes näst efter Mocka. Det bästa Java-
kaffet kommer från den holländska ön Cele-
bes, och kallas efter skeppningsorten Menado
eller när det går öfver Java, Menado-Java.
Det är ett storbönigt, likformigt, gult eller
mattbrunt kaffe och mycket rensmakande.
Syd-Amerika har emellertid på de senaste
50 åren upptagit en väldig konkurrens med
Java- och Ceylon-kaffet och Venezuela, Costa
Rica och Guatemala producera och exportera
betydliga kvantiteter kaffe. Dessa land öfver-
träffas dock af Brasilien, som f. n. produce-
rar mer än hälften af det kaffe, som före-
kommer i handeln.
Det är sålunda mycket sannolikt, att det
mesta af det kaffe vi dricka, hvarken är
Mocka eller Java, utan sydamerikanskt och
brasilianskt. Men äfven dessa kaffesorter
finnas i utmärkta kvaliteter. De brasilianska
kaffesorterna kallas efter de olika skeppnings-
orterna: Rio, Maranhan, Santos Para, Bahia
och Campinas.
Santos och Campinas gälla som de bästa
sorterna, Bahia som den sämsta. —
Men om allt detta vet husmodern föga,
och det skulle fordras ett stort studium för
att kunna hålla reda på alla de olika kaffe-
sorterna och deras valörer. Och innan kaffet
kommer så långt som till närmaste kryddbod,
har det att genomgå en oändlig mäDgd mel-
lanhänder, som ju lätt kunnat, om de velat,
blanda kaffet, färga det, förfalska det på
åtskilliga sätt. Den största platsen i Europa
för kaffehandeln är London och därnäst Li-
verpool. Vidare Amsterdam, Hamburg, Bre-
men och Triest. Från dessa platser skickas
kaffet vidare i mindre partier. Här i Sverige
torde vi få vårt mesta kaffe öfver Hamburg.
Kaffet är redan i sin form af bönor utsatt
för en mängd förfalskningar. Detta gäller
först och främst bönornas färg. I olika land
härskar en olika smak beträffande bönans
färg, och därför färgas bönan allt efter sma-
ken i den ort, dit hon skall exporteras. I
Tyskland finnas stora fabriker endast för
detta ändamål.
Men man har gått mycket längre än till den
jämförelsevis oskyldiga färgningen, då man
till och med tillverkat konstgjorda kaffebönor
af — lera. Smakligt! Brända bönor till-
verkas ofta af cikoriemassa, men en slik för-
förfalskning är ytterst lätt att upptäcka.
Öfver hufvud taget bör man alltid köpa
sitt kaffe obrändt och omalet, man är då
minst utsatt för förfalskningar, och här i Sve-
rige kan man i regeln vara säker om att
alltid erhålla äkta och oförfalskad vara, då
man köper kaffet obrändt och omalet.
Köpes det däremot brändt och malet, kan
man aldrig vara säker, då tillfälle till för-
falskningar här är så stort och lätt. Och i alla
händelser är det kafle, som säljes brändt och
malet, alltid från början af sämre kvalitet.
Från handelsorterna kommer nämligen kaffet
sorteradt i flere kvalitéer. Det sämsta kallas
»Triage» och det är just detta, som säljes
till detaljisterna för att tillhandahållas som
brändt och malet.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
