Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 12 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 I DU N I8a5
ämbete äter sen middag, kl. 4—6 e. m., bör
cirka 4 timmar efter första frukosten äta en
andra omkring kl. 1 e. ni.
Middagen bör bestå af 2 à 3 rätter, soppa,
fisk eller kött med potatis eller grönsaker och
möjligen, såsom efterrätt, frukt (kokt eller rå
allt efter årstiden), puddingar eller dylikt, ett
glas öl eller vin för den, som så hafva kan.
Kvällsmåltiden bör vid en sen middag vara
mycket lätt och endast bestå af ett glas mjölk
eller en kopp te med smörgås eller skorpor.
Att gifva några detaljerade dietföreskrifter
vid olika former af magsjukdomar är i en upp-
sats som denna omöjligt. Här spelar indivi-
den en allt för stor roll och dieten måste ord-
nas med fästadt afseende på just hans tillstånd,
efter en noggrann undersökning af för handen
varande egendomligheter, hvilket endast kan
göras af den behandlande läkaren. Äfven den
mest förfarne läkare står ofta tveksam inför
de svårlösta frågor, som uppställas för honom
vid bestämmandet af dieten vid magsjukdomar.
Häraf inses ock, huru oriktigt och mången gång
rent af skadligt det är att följa- alla möjliga
goda råd, som gifvas till höger och vänster af
vänner och bekanta, som tro sig ha haft sam-
ma eller liknande sjukdom. Lika olämpligt är
det att försöka likt och olikt, som utpuffas
såsom magstärkande, aptitretande, matsmält-
ningen eller afföringen befordrande. I de fle-
sta fall äro dessa medel usla, hålla ej det,
som de lofva,’ och framförallt står deras värde
ej i förhållande till priset. De dyra puffarne
utgöra ofta endast en bråkdel af den oskäliga
vinsten.
Till sist vill jag påpeka, att ordet diet hos
de gamla grekerna hade en långt vidsträcktare
betydelse, än man nu vanligen tillägger det.
Det betyder ursprungligen dagordning. Häri
bör alltså ingå utom en lämplig anordning af
måltiderna, vederbörlig omväxling mellan arbete
och hvila, vistelse i fria ruften, nödig motion
i form af promenad, gymnastik, ridt eller an-
nan lämplig sport för personer, som genom
sitt yrke måste föra ett stillasittande lif, och
alltså mer än andra äro utsatta för sjukdomar
inom matsmältningsorganen. För dem är, om
de därjämte bo i större städer, vistelse på
landet eller vid någon höjd- eller hafskurort
under någon del af året nästan nödvändig.
Hvilken fördelaktig verkan den friska och re-
na hafsluften utöfvar vid behandlingen af mag-
sjukdomar har jag om somrarne under min
verksamhet i Marstrand upprepade gånger fått
erfara.
Ädelstenarnes symbolik.
Sgfrf gammalt har den poetiska folkfantasien gif-
yfit vit en symbolisk betydelse åt mångfaldiga i
naturen förekommande företeelser, krafter
och ting. Och denna symbolik är ett poetiskt
bilderspråk, som ofta talar långt kraftigare än ord.
De mystiska, alkemistiska och medicinska egen-
skaper, som t. ex. ädelstenarne ansetts äga, spe-
lade till för ej längre tillbaka än 150 år sedan
en stor roll. Man anlände dem som »osvikliga»
läkemedel, man trodde på deras magiska kraft
öfver människans vilja och öde och på deras för-
måga att tillvinna en person en annans tillgifven-
het. De skulle till och med genom sin matta
eller klart strålande glans kunna bringa en glad
eller sorglig hälsning från bortavarande, af hvilka
man fått dem som minne.
Främst bland alla ädelstenar kommer diaman-
ten, den värdefullaste af alla, med sin lifliga glans,
sitt härliga färgspel och den oöfverträffliga hård-
het, som utmärker den framför alla andra stenar.
Ingenting förmår inverka på denna ädelstenarnes
furste, till och med af elden går den nästan obe-
rörd och ändå — emedan ingenting är fullkomligt
här i världen — lär det enligt Plinius vara slut
med diamantens oantastlighet, om man lägger den
— i bockblod. Men denna diamantens svaga sida
afhöll ej våra förfäder från att tillerkänna honom
kraften att stilla näsblod, om den lades under
tungan, att tillintetgöra gifters skadliga verkningar
och att kunna bota månadsrasande och sinnes-
sjuka. För öfrigt ansågs den äfven besitta makten
att pröfva trohet och kärlek. I symboliken är
diamanten en sinnebild af fasthet och sanning.
Näst efter ädelstenarnes furste kommer safiren,
en ädelsten af härlig glans, djupblå som en klar
himmel och därför en sinnebild af ostörd hvila
och djupaste själsfrid. Enligt profeten Ezechiel I,
26 har den i himlen tronande Jehovah utvalt en
safir till sitt säte. Äfven budorden voro af Gud
inristade på en safir. Förutom denna safirens
högre betydelse har den tillskrifvits många magi-
ska egenskaper : den förmådde öppna stängda dör-
rar och skänkte förmågan att kunna skåda in i
framtiden. Vidare intar safiren rollen af tukto-
mästare och domare, i det den smärtsamt hårdt
omsluter det finger, hvarpå den sitter, så snart
egaren vill begå ett brott mot trohetens bud.
En i forntiden högt skattad och äfven nu myc-
ket begärlig ädelsten är smaragden. Dess genom-
skinliga gröna färg gläder ögat, utan att trötta det,
af hvilken orsak smaragden anses som en symbol
af älskvärdheten, som ej har något tröttande, och
af behaget, som ailtid är tilldragande. Dessutom
är denna ädelsten en sinnebild af kyskheten, eme-
dan den är af en kall natur och gör hvar och en
som bär den kysk. Män tillskref äfven smaragden
kraften att bota fallandesot och att skydda för
blixten.
Besläktad med smaragden, om än mindre dyr-
bar, är ädelberyllen. Dess gröngula färg, i hvilken
dock det gröna är förhärskande, har en ovanligt
liflig glans. Beryllen är trons och hoppets sym-
bol. Den, som bär densamma på sig, har en ta-
lisman mot alla elaka människors förföljelser.
Den genomskinliga, starkt glänsande hyacinten
liknar genom sin färg morgonrodnaden och den
klart flammande elden och ger sålunda en bild af
den äkta, sanna kärleken. Med anledning af denna
symboliska betydelse förmår den försona fiender
och vinna människors hjärtan.
En beskyddare af gods och guld mot röfvare
och tjufvar är topasen. Genomskinlig och af vin-
gul, understundom guldgul och blott hos sällsynta
exemplar af rosenröd färg, stod den isynnerhet
under medeltiden i högt värde. Genom topasen
symboliseras ädelmodet och storsintheten.
Som sinnnebild af beständigheten ansågs redan
i forntiden opalen, en vattenklar, mjölkhvit eller i
vin- och svafvelgult, stundom äfven i blått, rödt
och grönt skimrande sten af lifligt skiftande färg-
spel. Den skall besitta förmågan att göra sin
bärare osynlig, om den tages i munnen. Därjämte
anses opalefi emelleriid olycksbringande och oro-
stiftande, isynnerhet då det gäller kärlek.
Turkosen åtnjuter ryktbarhet såsom en trogen
skyddsande genom lifvet. Barnet i vaggan, som
af vänliga faddrar begåfvats med ett turkos-
kors eller turkosörringar, erhåller en osynlig be-
skyddare, som bevarar det för alla missöden och
med de tilltagande åren skyddar det för fall och
stötar, för slag och stridslystna kamrater. Denna
beskyddareroll fortsättes äfven inom äktenskapet,
där den särskildt vid äktenskapliga tvister med
förkärlek förmedlar och stiftar fred. Med rätta är
därför äfven turkosen, som ogenomskinlig och föga
glänsande bär himlens sköna färg, en symbol af
oegennyttan.
En beskyddare på det spiritistiska området är
chrysoliten. Denna skyddar mot onda andar, för-
drifver elaka drömmar och botar alla själslidan-
den, hufvudvärk och feber. Den förstår äfven att
stilla vrede och sinnesrörelser. Den karaktäriserar
själfbehärskningens sköna dygd. Den gröna, sär-
skildt den pistacie- och olivgröna färgen är egen
för chrysoliten. Klar och genomskinlig, äger den
■ en glasartad glans.
Den omtyckta och kända ädelstenen ametisten,
af glänsande färg och skimrande i violett, är en
vacker sinnebild af längtan. Bäres den af fruar,
infattad i ring, innebor hos densamma gåfvan att
behålla männens kärlek. Vidare förmår den bota
sjukdom och skydda dryckesbröder från rus.
En intressant sten är carneolen, i sin vackraste
art kallad sardonyx, som på nära håll betraktad
tyckes blandad af tre olika färger. Nedtill synes
den svart, på midten hvit och upptill röd, hvilket
tillsammans gifver ett förtjusande färgspel. För
öfrigt skall carneolen förut ha varit hvit och först
genom martyren Stephanus’ blod blifvit färgad
röd, hvarför den äfven fått namn af Stephansste-
nen. Med anledning däraf anses carneolen som
en symbol af den offervilliga kärleken.
Rent af underbara äro de krafter, som jaspisen
besitter. Det är en hård, fast sten, som förekom-
mer i de mest olika chatteringar från rödt och
brunt, grått och grönt. I Gralsagan omtalas det
heliga fatet af jaspis, den ädelsten genom hvars
kraft Fenix föryngrad utgår ur askan och hvars
anblick skänker hälsa och tvåhundraårig ungdom.
Utom dessa underbara egenskaper, som för öfrigt
endast tillskrifvas de vises sten, förmår jaspisen
äfven fördrifva onda andar och vilda djur och
stilla näsblod och blödning ur sår. Bland de tolf
ädelstenarne i öfversteprästens sköld var jaspisen
den första. På grund af sin hårdhet och styrka
utkorades jaspisen till modets och trons symbol.
Och härmed vilja vi sluta vår lilla revy af de
dyrbaraste ädelstenarne. Då vi sålunda påvisat,
hvilka magiska krafter den naiva folktron under
gångna århundraden tillskrifvit ädelstenarne, har
vår afsikt varit att i vänlig erinran återkalla något
af den poesi, hvarmed de i forna tider omgåfvos,
och genom framställningen af ädelstenarnes bild-
språk bidraga till att det intresse, våra läsarinnor
hysa för dem, icke måtte inskränka sig blott till
deras yttre värde och skönhet.
P. Z.
Ur notisboken.
Föreningen StocJcholms internationella
lärarinnehem hade i lördags eftermiddag sitt
första årsmöte under ordförandeskap af vice ordf.
fru K. Bohman f. Rüffel. Af årsberättelsen fram-
gick, att hemmets gästfrihet, sedan det d. 1 januari
öppnades, lifligt tagits i anspråk; antalet af dess
pensionärer hafva varit 17, däraf 5 af utländsk
nationalitet; af dessa hafva 5 emottagits för hela
innevarande vårtermin och 12 hafva tillbragt från
8 dagar till längre tid därstädes. Ansökningar
om emottagande så väl för närmaste tiden som
för sommar och höstmånaderna, t. o. m. så långt
fram som för nästa år, hafva inkommit. Ur re-
visionsberättelsen, hvilken redogör för förvaltnin-
gen af hemmets räkenskaper under okt.—dec. 1894,
inhämtas, att inkomsterna under denna tid utgjort
kr. 9,582: 56, utgifter: omkostnader, hyra hushåll
m. m. 1,093: 52, inventarier 2,880: 45, behållning
5,608: 59. Full och tacksam décharge beviljades
styrelsen.
Vid härefter företagna val utsågos till styrelse-
medlemmar fru A. Thiel f. Sachs och fröken A. Ulrich
i stället för fruarna R. Millet och M. Frestadius,
som under året utträdt ur styrelsen. Fru A.
Schulthess och pastor R. Ostermann, hvilka genom
lottning blefvo i tur att afgå, återvaldes. Till
suppleanter omvaldes fru G. Linder och fröken
T. Geijer samt nyvaldes fröken C. Wahrolin i stäl-
let för fröken A. Ulrich, hvarjämte revisorerna,
rektor S. Löfvén och fröken A. Lindhagen, samt
revisorssuppleanten fröken H. Palmqvist omvaldes.
Tysta Mari, om hvars kvarlefvande säker-
ligen endast mycket få personer haft kännedom,
har nyligen, den 28 mars, gått hädan.
Härmed menas den ursprungliga »Tysta Mari»,
hedersgumman Maria Lindström, som för 61 år
sedan öppnade den lilla kaffeutskänkningen i då-
varande Jakobs gränd och för sitt saktmod och
sin tystlåtenhet fick det binamn, som sedan öfver-
gick på själfva kaféet, hvilket ännu i dag bär
samma prägel af hygglig stillhet, som Maria Lind-
ström satte därpå och som fortsattes under fru
Granbergs aktningsvärda 22-åriga regering (1857—
79) samt fröknarna Dammbergs i 24:an Regerings-
gatan nu redan i 16 år utöfvade värdskap.
Den ursprungliga »Tysta Mari» lefde sina senare
år i stilla tillbakadragenhet, lugnt och fridfullt.
Vid ett besök för några år sedan, då hon redan
då var några och 80 år, fann man henne mer se
ut som en 50-åring; hon var kry och älskvärd
samt med samma fina behagliga väsen som i
unga år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
