Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 12 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 ÏDUN 119
Teater och musik.
Kungl. operan. Påskdagen gifves synifonikonsert
å k. operan under anförande af förste hofkapell-
mästaren Nordqvist. Programmet upptager sym-
foni i g-dur (op. 56) af Haydn; »Mitt fosterland,»
symfonisk dikt af af Smetana; solo för violoncell
af M. Bruch (spelas af hr C. Bach); fcrspel till
»Mästersångarne» af Wagner; symfoni i b-dur n:r
4 (op. 36) af Beethoven.
Bland nyheter, som under den instundande
delen af säsongen väntas å k. operan, är »Hans
och Greta» af Humperdinck, hvilken på utlandets
alla större scener rönt den mest afgjorda fram-
gång.
K. Dramatiska teatern har för någon tid afbrutit
serien af Madame Sans Géne-föreställningar, hvilka
ännu gifva fyllda hus, för att bereda fru Hart-
mann en välbehöflig hvila efter fyrtiofem ansträn-
gande tjänstgöringskvällar. Fristen har begagnats
till framförande af ett svenskt original, då i lör-
dags »Unge grefven», komedi i tre akter af Knut
Michaelson, gick för första gången inför fulltalig,
distinguerad premièrepublik.
»Unge grefven» öppnar en ganska stilfull och
spirituel rococointeriör, men den tunna handlin-
gen — egentligen endast ett pojkstreck, många
gånger förr nyttjadt som fars- och operettmotiv —
kan ingalunda sägas tillräckligt utfylla ett hel-
aftonstycke. Sammandraget till en en- eller två-
aktare hade det helt visst gjort bättre verkan.
Unge grefven, en mycket brådmogen femton-
åring, vill hjälpa sin syster att undgå en fruktad
friare, som anländer under föräldrarnes frånvaro,
och för att riktigt skrämma honom åtager han sig
själf att spela systerns roll, under det hon får
spela hans, d. v. s. de byta helt enkelt kostym.
Sin roll spelar den unge grefven så drastiskt, att
friaren snart börjar ana rätta sammanhanget, så
mycket mer som systern är alldeles för blyg i sin.
Pojkstrecket uppdagas naturligtvis, men fröken
Sigrid, som ej funnit sin friare afskräckande alls,
har nu ej mer något att invända mot sin resoluta
moders val.
Spelet var i det hela förträffligt; särskildt ut-
vecklade fru Sandell i titelrollen en synnerlig käck-
het och abandon. Efter den andra akten, den
lifligaste och roligaste, inskördade hon äfven en
hyllning, som gränsade till ovationer. Det gamla
grefliga föräldraparet hade i hr Personne och frö-
ken Ahlander funnit karaktäristiska representanter;
hr Backström som den konfyse informatorn fann
för sin godmodiga komik vidt spelrum, fröken
Soanström gaf Sigrid med mjukt behag, och hr
Skånberg var en helt ståtlig giljare.
_ Publiken tycktes, som sagdt, mycket nöjd med
sin afton, och om äfven väsentliga invändningar
kunna göras mot hr Michaelsons nya stycke, hvil-
ket knappast mäter sig med de bästa af den flitige
teaterförfattarens många tidigare, kunde visserligen
den lilla intervallen i vår Sans Gênefeber ha sämre
användts.
Vasateatern bjuder nu ock på nytt program, som
säges vara af synnerligen muntrande beskaffenhet,
nämligen tvänne farser: »Otellos triumf» och »Lilla
herrn». Den förra är en gammal bekant från Nya
teaterns tiljor, den senare tillhör den engelska
lustspelsgenre, som här allt mer kommit på mo-
det. Af den samtidiga premièren på Dram, teatern
förhindrade att bevista första föreställningen, torde
vi i nästa nummer få närmare återkomma.
Aulinska kvartetten gaf i tisdags sin sista kam-
marmusiksoaré för innevarande säsong efter ett
som vanligt väl valdt program, denna gång upp-
tagande som nyhet för aftonen en stråkkvartett i
ess-dur af Eugène d’Albert, samt vidare en piano-
kvintett i a-dur af Franz Berwald och en stråk-
oktett i f-dur af N. W. Gade. I denna senare
biträdde hrr Sundqvist, Müller, Stanék och Borg-
stedt. Det lifliga och förtjänta bifall, som följde
på hvarje nummer, visar mer än väl, att den
fina och musikaliskt bildade publik, som utgör
åhörarekretsen^ vid dessa guterade soaréer, er-
känner sig stå i tacksamhetsskuld till hr Aulin
och hans kamrater för den betydande insats de
med sina kammarmusiksoaréer gjort i hufvudsta-
dens musiklif.
Hr Axel Rundbergs mâtiné påskdagen i "Berns’
salong hör till dessa musiktillställningar, som på
grund af programmets omväxling och’ de fram-
stående förmågor, som medverka, alltid draga
fullt hus. Och så blir nog fallet äfven nu.
Skapelsen, Haydns odödliga oratorium, gifves
som vanligt långfredagen i Östermalms kyrka.
Om fru Eva Hamrins mâtiné annandag påsk å
Dramatiska teatern erinra vi ännu en gång. Pro-
grammet är, som vi förut framhållit, synnerligen
värdefullt.
Oupplösliga band.
Novell för- Idun
af
Sylvia.
(Forts.)
»9|^ö|båt oss inte göra upp några planer,» in-
jag hastigt, då hon i detta ögon-
• blick nödgades draga andan. »Tants
omkastning i åsikter förundrar mig verkligen,»
och för att mildra tillrättavisningen tilläde jag
skämtande: »det är en växling, som påminner
om en aprildag.»
»Asikter äro naturligtvis beroende af om-
ständigheterna ...»
»Det är godt och väl,» afbröt jag, »men
från det ena till det andra ... låt oss öfver-
lägga om våra nödiga utgifter ... vi ha just
inte mycket disponibelt mynt eller hur?»
»Vi ha hela kvartalet på min lifränta, un-
dantagande utgiften för det där pärlgråa ty-
get.. . à propos detta, så kommer jag ihåg,
att jag har många hjärtliga hälsningar till dig
från John Wollert. . . Jag har så mycket an-
nat att tänka på, att jag alldeles glömt nämna
något om honom. I alla fall lofvade han titta
in, innan han reste, men antagligen fick han
inte tid ...»
»Innan han reste,» upprepade jag.
»Brefvet från brodern kom lite förr än han
hade väntat,» fortfor hon. »Han måste resa
tidigt i dag med snälltåget till Göteborg . . .
Redan i morgon går båten till New-York.»
Han var borta... borta för alltid!
Med ett visst nöje hade jag lyssnat till för-
säkringen om, hur han ville lefva för mig
och vara mitt skydd och stöd. Men jag hade
icke desto mindre utestängt honom ur mitt
hjärta.
Hvad var det som nu försiggick inom mig?
Hvad var det som fyllde mig med häpnad,
som kom mig att maktlös och tillintetgjord
digna ned på en stol och ångestfullt blicka
in i min tants menlösa ögon?
Hade jag så illa utestängt honom, att han
trots det sken af skämtfullhet, som jag gifvit
åt vår sammanvaro, dock i detta ögonblick
på renaste allvar gjort sitt intåg i mitt hjärta?
Ja, så var förhållandet, och jag kände mig
förbryllad öfver denna upptäckt.
» Och han har rest utan alt. .. utan att, »
stammade jag andtruten, »utan att jag fick
tala med honom.»
»Du kan ju förstå, petite,» inföll tant, »att
jag i ditt ställe talade om din kusins från-
fälle och den förändring hans bortgång skulle
medföra åt dig. Och . . . och som jag där-
till gifvit honom en liten vink om din bryt-
ning med Gösta . . . Nå, han märkte nog själf,
att detta var något, som ganska djupt gripit
dig . . . och därför hade jag också uppmanat
honom att muntra och förströ dig en smula,
hvilket han ju bjöd till. I sin välmening
uppvaktade han dig med blommor.. . inte
för att du satte värde därpå eller visade dig
särdeles vänligt stämd mot John . . . jag näm-
ner det endast därför, att hur mycket miss-
humör du än visat, så kunde ingen hjärtligare
än han delta’ i det som skett. Jag gladde
honom också med att din sorg angående Gö-
sta nu var slut samt att ni väl endera dagen
skulle förlofva er. . . ja, jag talade om allt,
som jag visste kunde glädja och intressera
honom. Han var bara ledsen, att han inte
fick tillfälle att vara med om att se din lycka,
ty han nämnde just då om brefvet från bro-
dern ...»
Jag utstod icke längre att marteras af hen-
nes välmenade meddelanden. Huru hade hon
icke genom sina upplysningar höljt mörker
öfver min lefnadsstig.
»Tant,» sade jag kort. »Jag tänker aldrig
förena mig med baron von Herbert. . . hans
egennyttiga beräkningar reste en oöfverstiglig
mur emellan oss . . . vissa »oupplösliga band»
har han själf slitit...»
»Men mitt söta barn, du . . .»
»Låt detta ämne vara sluttaladt mellan
oss! ... Åh tant, tant, hvem har jagat bort
John . . . hvem har gjort slut på allt, hvad
jag nu kallar lycka?...»
»Käraste Ella ,.. John? ... jag förstår inte,»
stammade hon och såg verkligen otillräkne-
lig ut.
»Om inte med afsikt, så var det lika illa. ..
Förstår då inte tant, att jag älskar John?»
Tant såg förintad ut, och liksom saknande
all spänstighet stödde hon hufvudet mot soff-
karmen, men på ryckningen öfver hennes läp-
par märkte jag, att hon icke var missbelåten
öfver, att min utvalde hals öfver hufvud be-
gifvit sig bort.
»Då jag inte ägde något, som jag kunde
kalla mitt,» fortfor jag, »då fattigdomens för-
sakelse klappade på vår dörr, hvars bittra
pröfningar vi med knapp nöd kunde utestänga,
då . . . då ville han arbeta för mig . . . ville
göra mitt lif lugnt och sorgfritt. Det finns
ingen egennytta hos honom . . . han älskade
mig, utan att en atom af beräkning eller för-
utseende klokhet blandade sig däri och .. .
och detta har öppnat mitt hjärta för honom !»
Allt under det jag talade, för hvarje ande-
drag och för hvart ord kände jag, att min
kärlek var i tilltagande, en vådeld hvars flam-
mor stego upp mot skyn.
»Gabriella, besinna hvad du säger,» ropade
tant utom sig.
»Jag har besinnat, jag vet, hvad jag har
förlorat. . . det enda, som återstår, är en dröm
om sällhet,» ropade jag tillbaka. »Men kan-
ske . . . kanske kan den kli verklighet ändå .. .
kanske är inte allt för sent,» tilläde jag, hän-
förd af ett hopp, som blixtlikt träffat mig.
»I afton går ju snälltåg ... vi. . . tant och
jag följa efter honom . . . före båtens afgång
inträffa vi och ...»
»Aldrig, Ella, aldrig!»
»Milde Gud, hör min bön och låt mig rädda
min sällhet!»
Tant hade plötsligt rest sig upp samt när-
made sig hastigt. »Ella,» sade hon och fat-
tade mina händer, i det hon med ömhet blic-
kade in i mina ögon. »Jag har alltid ansett
dig som en dotter,» fortfor hon. »Jag har
hållit dig kär öfver allt annat. Alltid har jag
ställt dig främst. . . alltid sökt medverka till
din välgång ... Du har blifvit förtörnad på
Gösta .. . det är under denna inverkan du
nyss talat. . . vänta... i morgon när du
lugnat dig, skall du ångra dina ord . . . Be-
tänk hvad det vill säga att försaka en fram-
stående, rent af lysande ställning ...»
»Kära tant, jag står fast vid det jag sagt...»
»Det är således din mening att binda dig
vid en man utan namn och utan rang? . . .
Du kommer att bittert begråta ett dylikt för-
hastande . . . sanna mina ord . . . Och dess-
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Nydalil & C.o
Stockholm, 2 Stnreplan 2
Riks- och Allm. telefon.
01
fl-s
2 75
21
* a
ÖJ?
Clf £
Ml
«8
a>
-4—>
<©
cS
o
"c
CD
CO
CD
CO
ca
s_
75
■s ®
I«G
SS?
> J=
_
Cö
C o s-
_ CO ©
= o -n
i E
— E
O o CC
J= O
c .2
00 —
r « 2
CD
<0
«
d8
t-»
c3
Ö
o
• P*H
c/3
Ö
(D
C/3
<D
bß
cd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
