Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 19 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189ft I DU N 125
rymligt, luftigt, glänsande rent, strålande från hvarje
vrå af de elektriska lampornas Hoden-
Tank er en vidsträckt sal, den ni i första ögon-
blicket knappast öfverskådar, med skinande väggar
af snöhvit kakel, där ej det minsta damkorn obe-
märkt kan häfta vid. Längs hela det väldiga rum-
mets sträckning tronar, fristående midt på golfvet,
en Bolinderspis af dimensioner, motsvarande tre
eller fyra ordinära Stockholmskot
Från denna jättehärd stiga oaflåtligt tonerna som
af en symfoni för full orkester; det sjunger, sjuder,
fräser, puttrar och flöjtar från alla dessa hundratals
instrument, som i bisarrt virrvarr trängas öfver
dess flammande innandömen. Röd brinner kopparn,
silfverhvit nickel glänser, de väldiga malmgrytorna
buka sig majestätiskt, ett rassel af grytringar, ett
klappande af ugnsluckor, en blixtlik flamma, som
då och då slår upp i höjden, när ett kärl flyttas
och lyftes, och rundt om ett stim i oaflåtlig ifver
af en här »köksandar» med blossande ansikten
och i prydliga hvita dräkter, långa förkläden och
runda platta kockmössor.
Det första intrycket är förvirrande, och vi be-
höfva ovillkorligen några ögonblick för att hämta
oss. Men därefter upptäcka vi snart, att i detta
skenbara kaos den största, militäriska ordning och
precision härska.
Själfvc öfverbefälbafvarcn, köksmästaren Griffé,
stiger oss nu artigt till mötes från det inre kontor,
från hvilket han leder operationerna. Med berättigad
stolthet visar han ut öfver den lifliga taflan och
lotsar oss skickligt omkring i detta surrande
virrvarr. Fyra hvituniformerade manliga kockar
bilda hans generalstab, åtta kokerskor och lika
många köksor komma närmast under, men där-
efter afstå vi också genast från att räkna de
djupa lederna.
I stället följa vi med intresse hans förklaringar
öfver detaljerna- Den långa spiskomplexen är in-
delad i olika distrikt mod sin strängt afskilda an-
vändning: här ha vi afdelningen för soppor, här
för fiskrätter, där för stekar, där för efterrätterna.
Tvänne väldiga grillar ti-ona på hvardera långsidan
om spisen. Och längs efter sträcker sig ofvau
härden det gallerverk, på hvilket silfverkarotterna
hållas vai-ma för att gripas just i samma ögonblick,
de behöfvas för uppläggning.
I kökets ena kortända befinna sig tre ångpanne-
lika jättegrytor för ångkokning af buljong, potatis,
hummer, kräftor och dylikt. Det är minsann inga
leksakskastruller, och de vore minst sagdt svår-
handterliga, om de ej automatiskt vände sig på siua
järnaxlar. Den största af dem rymmer 180 liter.
Utefter liela den ena långsidan af salen sträcka
sig varmbord med skifvor af metall, underifrån
upphettade af ånga, på livilka rätterna uppställas
för att afbämtas af kyparue. Likaledes finnas här
öfvertäckta varmskåp för do hela stekarne, så att
ej den minsta värmeenhet i otid må förflyktigas
från din portion på vägen mellan den lifgif-
vande spiselflamman oeb din plats där uppe i
matsalen.
Denna sistnämnda är förbunden med den viktiga
underjordiska afdelningen genom tvänne breda järn-
trappor, genom livilka strömmen af servitörer oaf-
1ätligt böljar — den ena för de nedgående, den
andra för uppgående, till undvikande af alla våd-
liga sammanstötningar. På ömse sidor om trapp-
nedgången, som utmynnar mot de nyssomtalade
långa varmborden, finnas dessutom för de förbru-
kade diskarne elektriska hissar, hvilka äro i oaf-
bruten användning.
Sedan vi nu något så när orienterat oss i köket,
i hvilket just de ifrigaste middagsförberedelserna
pågå — åtta hela rostbiffar, ett dussin bxfileter,
fyra hela får, två hela kalfvar, fem, sex salta ox-
bringor, sextio kilo fisk, se där några siffror på
måfå för dagen I — fortsätta vi vår vandring ge-
nom de olika kvarteren af den underjordiska staden.
Här närmast köket ha vi skur- oeb diskrummen,
i hvilka ett helt regemente diskerskor ifrigt sysslar
med sitt mindre angenäma oeb ansträngande göra.
Allt är dock iakttaget för att så mycket som möj-
ligt underlätta det viktiga arbetet. Öfverallt ofvan
diskbänkarna löpa rör och kranar, hvilkas olika
färger utmärka ånga, gas, kallt och varmt käll-
vatten, kallt och varmt flodvatten — ty till den
gröfre sköljningen får ej slösas med det dyrbara
vattenledningsvattnet — och i rymliga sköljkar
puttrar luten för pannor och grytor. Här, som i
samtliga lokaler, råder den mest strålande renlighet,
och den hvita kakeln, de ljusa färgerna från tak
och väggar stråla i kapp med det glänsande porsli-
net, där det lämnar tvagningsprocessen.
På andra sidan af köket komma vi närmast in i
den rymliga »kallskänken», där en härligt sval-
kande temperatur råder, rundt om omgifven som
den är med långa rader af höga isskåp och direkt
ventilerad af den kalla luften från gatan. Här för-
varas, uppskäres och upplägges all den kalla maten
för smörgåsbord och »sexor», och aptitretande bro-
kigt breda sig på luftiga fack och hyllor för våra
blickar de hundratals växlande delikatesser, som
gifva vårt nationela kära smörgåsbord en sådan
retelse,. omväxling och färg. Med nästan öm an-
dakt lyfter herr Griffe från ett isblock cn väldig
bleckburk med den friskaste, grofkorniga silfvergrå
kaviar.
»Den bar just nyss kommit med Express,» säger
han, »ocli är first classe. Men så kostar den också
27 kronor kilon.»
Och han lägger för oss till smakprof på en kokett
liten kaviarskål af kristall och silfver, som han häm-
tat från den långa raden på hyllan där bredvid.
Men vi fortsätta vår vandring och komma här-
näst in i »grönsaksrummet». En frisk doft af
kryddor och grönska slår oss till mötes, och
skulle vi döma af den vackra trädgårdsutställning,
som här presteras, kunde vi lätt tro oss grundligt
»lurade april» med afseende på årstiden. Färsk
sparris i kompakta buntar, dito blomkål, spenat,
gurkor, rosenröd potatis — det riktigt vattnas i
munnen vid alla dessa primeurer!
Yi tåga så genom det ena rymliga vistrummet
efter det andra, alla lika glänsande hemtreffiga i
sitt elektriska ljusflöde, inredda hvart och ett efter
sin olika uppgift och med en temperatur, som
oupphörligt växlar, på det omsorgsfullaste reglerad
efter ändamålet. Och öfverallt en oafbruten verk-
samhet och id af talrik kvinnlig och manlig be-
tjäning.
Se här är fåglarnes rike. Midt på golfvet en
stab fågelplockerskor i en böljande sky af dun.
Rundt kring väggarna ligga, uppstaplade fack öfver
fack, hjärpar, orrar, tjäder, ripor och kycklingar,
medan de kalla luftströmmarnc från iskaren där-
under sila in mellan de yfviga fjädrarne. Förnöjd
smeker hr Griffé en fet, nyplockad kapun öfver
det hvita skinnet, som sitter så spändt och mjällt
som någonsin den smidiga gant de Suède-en på fru
Toras lilla hand.
Och här ha vi fiskarnes sal, ett sannskyldigt
akvarium! Rymliga bassänger med friskt cirkule-
rande vatten uppbevara hafvets invånare, ännu
vid lif och sprattlande nytra i lycklig okunnighet
om det autodaféens öde, som så nära hotar dem.
På ett annat håll hvilar den redan slaktade fisken
på sina isbäddar, väldiga metallglänsande laxar,
gösar och gräddhvita sjötungor. Höga berg af ännu
obrutna ostron vänta sin tur i en afdelning, där
tvänne ostronbryterskor med skicklig hand utöfva
sin konst. I »glaccrummct» snurra glacemaskinerna
rundt under ett par drängars kraftiga näfvar.
»Köttboden» ensam ger interiören af en hel, stor-
stadsmässig slaktarbutik. Här stå vågarne, på hvilka
allt köttet väges, omedelbart som det levereras, för
att sedan hängas upp längs väggarna, där blod-
röda kreaturshalfvor och små hlekfeta spädgrisar de-
korera rundt om. Tvänne väldiga huggkubbar af ek
med mordiskt glänsande bilor ocli en marmordisk
midt på golfvet. På en sida en stapel korgar med
olika korfsorter, på en annan ett led kött-tinor af
hittills oanade dimensioner. Och där i hörnet en
väldig, nära manshög marmormortel, i hvilken fär-
serna förarbetas.
Och så vidare . . . och så vidare . . . Finns då
ingen ände på denna labyrint, där vi nu förts fram
och åter i tvänne timmar och ändock icke ana nå-
got slut? Tore blott benen lika villiga som vårt
intresse. Lilla fru Tora stöder hårdt på min arm.
Men med ens rycker hon till, liennes ögon få
en lifligare glans, och hennes näsa insuper begär-
ligt en fin aromatisk ånga. Ack, hennes kvinnliga
instinkt bedrar henne ej : på långt håll vädrade hon
det sanktuarium, där vi strax efter befinna oss —
kaffeköket.
Här råder, som ju rättvist är, en kvinnlig här-
skarinna, och matt sjunker jag nod på en stol, me-
dan den lilla frun med nyvaknadt intresse låter
föra sig omkring och invigas i allt, från det minsta
till det största. Det var »det mest storartade af
hela inrättningen», som jag här gick förlustig, för-
säkrade hon mig sedan: de båda väldigafiltrerkok-
apparaterna från Wien, kaffekokningens stad par
préférence, af glänsande koppar, som signalera med
ånghvisslor som riktiga lokomotiv, när den ljufva
mokkan är färdig, och som här omsätta 12 kilo
kaffe om dagen i de bruna nervstärkande drop-
parna; de behändiga varmskåpen, som hålla te- och
chokoladkopparne vid den rätta, betydelsefulla tem-
peraturen; de inventiösa elektriska hissarne, isskå-
pen för den kallskurna te-maten, kaffekvarnarne,
den förtjusande servisen — allt, allt hade funnit
fru Toras utomordentliga gillande!
Till gengäld firade mina manliga intressen en
oförgätligt njutningsrik stund, då vi något senare
förirrade oss in i vinkällarens labyrinter. Hade icke
lagermästaren, herr Andersson, likt en modern The-
seus skyndat till vår hjälp, hade vi nog ännu van-
kat omkring i dessa vindlande gångar, där dock
oöfverskådliga rader af de förnämaste »märken»
erbjuda ett sällskap, väl ägnadt att förljufva fån-
genskapen. Trefaldt säll, du afundsvärde lager-
mästare, som uppvaktad af dina två adjutanter, la-
gerdrängarne, härskar öfver detta stolta rike, och
som på fem minuter — allt efter ditt sinnes stäm-
ning och behof — kan tillryggalägga vägen från
den arktiska svalkan kring dina champagnekolon-
ner till de mildt tempererade zoner, där Lafite och
Margaux höja sina vördnadsvärda slottstinnar !
Vi kasta i förbifarten en indiskret blick in i be-
tjäningens rymliga och trefiiga matsal, där de till
öfver ett halft hundratal uppgående vaktmästarne i
olika lag intaga sina mål, och bakom hvilken be-
kväma toalettrum för desammas räkning finnas in-
redda. Vi beundra en amerikansk knifskurnings-
maskin, som hos hvarje husmoder måste insnurra
den lifligaste öfvertygelse om transatlantiskt upp-
finnargeni; vi afprofva en hiss för matvaror, som
på en gång kan kila upp med 700 kilo, alltså ett
ganska ordentligt »skrofmål»; och så öfverantvar-
das vi åt en snäll fröken, som för spiran i den
s. k. »konservkammaren».
Här hreda »kolonierna» ut sina skatter, här dof-
tar frukten, här blinka konservdosorna, här trona
sylter, gurkor och pickles, här stapla sig ägg, bröd,
ljus, tändstickor upp till takhöga monument öfver
sin egen förträfflighet och oundgänglighet.
Och förbi maskinrum, snickarbodar och tombu-
teljkällare föras vi, nu nästan viljelösa, genom nya
gångar och trappor för att pröfva våra domnande
nerver gent emot en sista, öfverväldigande sen-
sation.
Hvilken hittills odrömd värdighet besitter väl den
kvinna, som nu välkomnar oss midt i en omgif-
ning af skyhöga drifvor? Drifvorl Det är ju en
Möblering1 och Dekorering
af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons
Möfolerings-Affär,
Drottninggatan 45, 1 ock 2 tr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
