Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 19 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 i DU N 1895
dast . »linnerummets» drottning, som räknar ut sin
dagliga tvätt.
Kära läsarinna, du livilkens välförsedda linne-
skåp hittills utgjort din högsta stolthet, må du in-
till din sista stund förskonas från smäleken att,
som nu lilla fru Tora, ställas ansikte mot ansikte
med en modern storsladsrestaurants duktygsförråd.
Sedan vi lyckligt kryssat oss fram mellan de stap-
lar af neddragna serveter oeh dukar, som förbru-
kats under det sista dygnet — 1,500 serveter, för
att nu bara nämna en artikel, »dragas ned» pr dag
— oeh hvilka just väntade karlarne från tvättin-
rättningen, började en generalmönstring i linneskå-
pen, från hvilken jag endast erinrar mig läbelak-
tiga siffertal, som surrade kring mina öron, i för-
bindelse med allehanda textila termer, såsom: silf-
verskynken, kökshanddukar, glashanddukar, hand-
serveter, bredserveter, köksförkläden, kyparförklä-
den o. s. v. i oändlighet.
Hufvudyr, tillintetgjord, tumlar jag tillbaka öf-
ver tröskeln, och fru Tora följer mig, stum som
en fisk.
* *
■*
Ah!
Så stå vi då ändtligen åter häruppe — på
»Guds gröna jord», höll jag på att säga — men
egentligen var det i den mattbelagda, eleganta Vesti-
bülen utanför Operakällarens matsal.
Vi draga djupt efter andan, våra blickar mötas!
och vi förnimma en lätt skälfning i knävecken.
»Vet ni, hvad vi nu först af allt behöfva?» frå-
gar jag till sist, när jag hämtat mig tillräckligt
för att finna ord.
»Nej,» säger fru Tora matt.
»Följ mig.»
Jag lägger hennes arm under min. Vid ett af
de väldiga spegelglasfönstren inne i den slottslika
matsalen finna vi genast plats; klockan är ännu
endast tu —■ just lagom tid för en liten lunch.
Där utanför breder sig den sköna Mälardrott-
ningens skönaste panorama, strömmen sjuder och
skummar, solstänket dansar och gnistrar, måsarne
— alltjämt lika omättliga — kretsa ännu öfver
sitt dagslångt dukade bord.
Hur skulle man kunna undgå att komma i stäm-
ning! Och skulle den ytterligare kunna krönas af
något i världen, så må det väl vara af den filet à la
terrasse, som inom kort doftar på vårt silfverfat och
med sin smältande kronärtskocksbotten och fint
syrliga sauce béarnaise till och med aflockar fru
Toras läckergom en liten belåten smackning.
En half Ayala från vår vän lagermästaren »i
djupa källarhvalfvet» låter i rätta ögonblicket sin
kork festligt smälla. Och, gripna af samma tan-
ke, höja vi på en gång våra glas, och med en
spröd ton klinga de tillsammans:
»Operakällarens skål!»
»Underjordens skål !»
Det glaset tömma vi i botten.
Zigenare.
f/fär höstkväll skymmer, i skogens snår
en hemlös skara sitt läger slår,
och eld, som blänker,
reflexer stänker
i svart och knollrigt zigenarhår.
Ur vagnens bylten mot lågans sken
sig dristigt sträcka små späda ben:
det bruna skinnet
i blotta linnet
sig tumlar snart öfver mossklädd sten.
Och mörka flickor med sorglös min,
och fula häxor med listigt grin
i brokig klunga
kring elden sjunga
en sång om sol och tokayervin.
När Janko, född på bulgarisk slätt,
med stråken smeker fiolen lätt,
de andra tystna
och endast lyssna
med hand kring staf eller amulett.
Den mörka skogens melankoli,
den vind, som tumlar på heden fri,
och blodets susning
ge färg och tjusning
åt Jankos yrande melodi.
Ett eko svarar: i vindens spår
dess trollska tonfall till lägret når.
Och ögon brinna
hos man och kvinna,
ty längtans fågel på spaning går.
Fast Janko stråken ej längre rör,
ej melodien i fjärran dör:
där klippor stupa
i dålder djupa,
hon klingar ut lik en mäktig kör.
Och hemlös skara i sliten dräkt
förnimmer sången, som brusar käckt
och hälsning sänder
från sagoländer,
dil foten sträfvat, men aldrig räckt.
Så har det sjungit i tusen år ... .
Zigenar’n lyssnat• och går och går
med trolldomstecken
i mantelvecken,
men fjärran målet han aldrig når.
Ernst Högman.
Ur notisboken.
Hygieniska råd för skolflickor. Läkarne
vid några af hufvudstadens högre flickskolor, näm-
ligen vid Normalskolan för flickor E. Sederholm,
vid Atheneum M. Sondén och vid Södermalms
högre läroanstalt för flickor F. W. Warfvinge, ha
för vinnande af möjligast bästa resultat i afseende
å barnens andliga och lekamliga uppfostran före-
nat sig om ett gemensamt principuttalande rö-
rande de grundläggande hufvudpunkterna för det
inbördes samarbetet mellan skolan och hemmet.
Enligt hrr läkares mening bör noga tillses, att
barnen gå tidigt till sängs —- kl. 8, senast kl. 10,
allt efter deras ålder —; att de ej försumma mor-
gonmålet — omväxlande gröt, välling, mjöJk eller
chokolad (kokt med mjölk) — äfvensom att de
till den andra frukosten och middagen fä lämplig
och närande föda i tillräcklig mängd; att de badas
eller tvättas (med tvål) öfver hela kroppen en
gång i hvarje vecka; att de vistas ute en stund
efter middagsmålet och först därefter börja läx-
läsningen, hvilken må slutas något före sängdags;
att de vid läsning, skrifning och räkning sitta så
raka som möjligt och ha tillgång till god och till-
räcklig belysning, samt att de ej hålla ögonen för
nära boken eller papperet; att de under fritiderna
sysselsätta sig med lekar och lämpliga idrotts-
öfningar samt icke för mycket med nöjesläsning,
och att de få använda rymliga och tillräckligt
varma kläder, som ingenstädes öfva tryck.
Det vore önskligt, att dessa regler vunne det
beaktande, som de så vät förtjäna. Huru enkla
och själfklara de i sig själfva än tyckas vara, är
det dock en dagligen upprepad erfarenhet att de
ytterst ofta icke eller ock blott ofullständigt följas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
