Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 26 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 IDUN 1895
Man bygger icke upp någon lycka genom att svika sina gamla plikter.
A. Ch. Edgren.
Årets utställning är just enda beviset
på ståndpunkten för konsten i allmänhet.
En konstnär kan vara svagare ett år än
ett föregående, utan att det hela därför är
underlägset.
* *
Så väl Svmska koslnärernas förening som
Konstnärsförbundets nu pågående utställnin-
gar äga åtskilliga kvinnliga deltagare. Nå-
gra bland dem ha redan förut föreställts för
Iduns publik. Andra skola icke glömmas
vid ett kommande tillfälle. För dagen ha
vi nöjet att framställa fröken Clara Löf-
gren samt fruarna Fanny Brate och Gerda
Roosval-Kallstenius.
Clara Löfgren har gjort sig mest känd
som porträttmålarinna. Hon är stockholm-
ska och undervisades i konsten först genom
enskild handledning af professor Wilhelm
Wallander samt antogs sedan som elev vid
Konstakademien 1870, där hon studerade
till 1876. Bedan under dessa studieår ut-
ställde hon (1873) i Konstföreningen och vi-
sade då en liten genretafla, benämnd »Ka-
tekesläxan», hvilken köptes af grosshand-
laren F. Tjulander. Året därpå inköpte
Konstföreningen ett annat genrestycke, kal-
ladt »I tvättstugan».
Samma år målade fröken Löfgren ett
porträtt af prinsessan Eugenie, som vardt
änkedrottning Josefinas tillhörighet, men
icke bör förväxlas med ett annat af samma
prinsessa, hvilket målades 1879 och tillhör
konungen. Konstnärinnan har ofta anlitats
för att måla furstliga personer och att fram-
ställa officiela porträtt. Så utförde hon
1880 en reproduktion af den sist nämnda
bilden af prinsessan Eugenie, hvilken be-
ställdes af Gotlands nation vid Upsala uni-
versitet och pryder stora läroverkssalen i
Visby. Samma läroverk äger också ett af
fröken Löfgren 1887 måladt porträtt af
prins Bernadotte, hvilket af prinsen skänkts
till läroverket.
Af kronprinsen har hon målat mer än
ett porträtt, åtminstone två i original —
det är ej så lätt att hålla reda på Clara
Löfgrens många furstliga bilder — af hvil-
ka ett utfördes 1886 för kronprinsens hu-
sarregemente och ett annat 1890 för ett
tyskt regemente.
Alla dessa äro originalporträtt, liksom
generallöjtnant J. H. Rosensvärds bild, som
1885 målades för Värmlands regemente och
det 1892 utförda för samma regemente af
dess då afgående chef, öfverste C. H. Falk.
Dessutom har fröken Löfgren målat efter
fotografi ett porträtt af aflidne generalmajor
T. Wijkander samt utfört kopior efter ori-
ginalporträtt af förut aflidne chefen förVärm-
lands regemente, bland hvilka Gustaf Mau-
ritz Armfelt, som målats efter ett på Arm-
feltska egendomen i Finland befintligt ori-
ginal.
Bland öfriga porträtt har fröken Löfgren
1888 målat ett af rektor M. Barkén, ett
1889 af handlanden N. F. Broander, liksom
1872 ett af -tandläkaren G. Larsson och
samma år af bryggaren A. Bjurholm. Konst-
närinnan har således med sin pensel fram-
ställt personer ur olika samhällsklasser och
äfven alltid lyckats karaktärisera de olika
individerna. Förnämligast har hon målat
manliga porträtt, hvilket visar, att äfven
en kvinnlig hand förmår gifva behörigt ut-
tryck åt bilder af det motsatta könet, ty
hennes porträtt ha vunnit bifall hvar de
gjort sig kända. Hennes eget kön har dock,
om också i ringare antal, gjorts till före-
mål för hennes konst. Bland de mera be-
kanta fruntimmersporträtten är, förutom
prinsessan Eugenies här ofvan omnämnda,
Olga, Björkegrens (nu fru Fàhræus), hvilket
väckte uppseende 1882, då det framställdes
i Odettes roll, hvaruti den talangfulla skå-
despelerskan gjorde så stor lycka. På
Svenska konstnärernas förenings utställning
i år är fröken Löfgren representerad af ett
porträtt af ett ungt fruntimmer, hvilken bild
har många goda egenskaper, men som ej
kan göra sig rätt gällande i anseende till
ofördelaktig plats, samt ett annat af en
ung flicka, hvilket fått en fördelaktigare
placering.
På porträttområdet gör Clara Löfgrens
konst sig i synnerhet gällande, men mån-
gen liten nätt genre har hon äfven målat
under årens lopp, t. ex. hennes i Filadelfia
1876 utställda »Sorg» och den af Konstför-
eningen 1879 inköpta »Lägg ut dina nät
försiktigt» samt af samma förening 1882
förvärfvade »Madelaine» och 1888 »Från
ängen», hvilken senare numera är tillhörig
hofapotekaren W. Sebardt.
Fröken Löfgren utöfvar sin flitiga talang
i konstnärshuset vid Näokströmsgatan, det
af bildhuggaren Molin uppförda, där så
många målare och bildhuggare förvärfvat
ett aktadt namn och där konstnärinnan se-
dan många år har sin atelier, men då och
då flyger hon ut i världen för att skaffa
sig nya intryck. Hon har också idkat all-
varliga studier i Paris, där hon uppehållit
sig flere gånger under åren 1871, 81, 85
och 91, liksom hon rest i Holland, Belgien
och Italien. Redan 1882 deltog hon i pa-
rissalongen, då hon utställde »Sommarstu-
dier i Dalarne», sedan köpt af Konstföre-
ningen, och 1885 uppträdde hon där med
»Österåkerskulla» ’samt vardt fördelaktigt
bedömd.
# *
Om vi skulle följa med fru Brate på hen-
nes »Segeltur»? Så heter den förtjänstfulla
tafla, med hvilken hon i år deltager i Sven-
ska konstnärernas kappsegling, och det går
i allmänhet friskt undan för denna konst-
närinna, men så sköter hon också skoten
på konstförfaret sätt, utan räddhåga, men
ej heller med något öfverdåd.
Fanny Brate, född Ekholm, är också ett
stockholmsbarn, nu nätt och jämnt 34 år.
När hon var nitton, antogs hon till elev
vid konstakademien, där hon sedan stude-
rade med flit och framgång i sex år, vann
flere utmärkelser och belönades redan vid
24 års ålder med högsta priset, kungliga
medaljen, för en mycket lofvande tafla,
»Konstvännen», hvilken väckte de verkliga
konstnärernas uppmärksamhet och enhälliga
loford. Samtidigt visade Fanny Ekholm
sin moders porträtt, som genom sin akt-
ningsvärda ärlighet i uppfattning och en-
kelt tilltalande framställningskonst gjorde
ett mycket fördelaktigt intryck.
I den unga konstnärinnans målningssätt
visade sig ren och oförfalskad natur, åter-
gifven med konstens bästa medel och upp-
fattad med ett allvar, som gjorde den
aktad och omtyckt af hvarje sann konst-
älskare. För hvarje ny tafla af denna då
ej fullt utvecklade, men med omisskänlig
talang begåfvade målarinna kände man sig
allt mera tillfredsställd. Ungefär samtidigt
eller åtminstone under samma år som hon
vann kungliga medaljen målade hon genre-
stycket »På väg från skolan» och året där-
på, 1886, »En julidag», framställande små
flickor som plocka smultron, enkelt och
hjärtligt återgifvet, kan man säga, men
utan någon sentimentalitet. Det året erhöll
hon ett stipendium, som satte henne i till-
fälle att tillfredsställa den lifliga åstun-
dan att företaga en resa till Paris. Där
vistades hon också förra hälften af 1887
och arbetade flitigt på Colarossis atelier
samt hemförde därifrån vidgad synkrets och
uppöfvad teknik.
Men så gifte konstnärinnan sig. Konst-
vännerna sågo betänksamma ut och befa-
rade, att det vore slut med Fanny Ekholms
målning. Icke kan en gift kvinna, en ma-
ka och husmoder, hvilken har så mycket
att sköta och vaka öfver, få tid, ej ens
lust att vidare tänka på konsten, åtmin-
stone icke att däråt ägna all den kärleks-
fulla omvårdnad, som den kräfver, det nit
och det intresse, hvarpå den gör anspråk.
Konsten är en fordringsfull härskare och
en något pockande älskare, hvilken icke
lider någon medtäflare.
Fanny Ekholm eller, såsom hon efter sitt
giftermål med lektorn Erik Brate heter,
Fanny Brate har dock visat, att om äfven
konsten får för någon tid lämna försteget
åt den husliga lyckan, den dock icke be-
höfver rymma fältet. Äfven såsom fru
Brate har Fanny Ekholm målat förträffliga
taflor och har ådagalagt, att påståendet om
gifta konstnärinnors omöjlighet för konsten
ingalunda är tillförlitligt. Detta kan ju
mycket bero . på olika individers olika för-
måga, men såsom regel har påståendet in-
gen giltighet. Fru Brate har icke, enligt
hvad de som närmare känna hennes för-
hållanden enstämmigt intyga, försummat
någon af sina husmoderliga plikter och lik-
väl icke åsidosatt konsten. Det kan vara
skäl att taga vara på hvad detta exempel
visar, för att vederlägga hvad man så ofta
får höra, att är konstnärinnan maka och
moder, så få man och barn på ett ganska
ofördelaktigt sätt erfara följderna däraf
eller också är det konsten som blir lidande,
ett föregifvande, som ej sällan begagnas
för att skrämma kvinnorna från all tanke
på konstnärlig verksamhet.
Fru Brate fortfor att måla och målade
med allt mera stadgad konstnärlig säker-
het. Bland hennas taflor glömmer konst-
älskaren icke »Burgviks hamn» från 1887,
»På verandan» 1890, »Midsommar» 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
