Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 17. 26 april 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 131
IDUN
o. s. v. Det var endast djupa familjesor-
ger, hennes fars och ett af hennes tre små
barns död, som för någon tid hämmade
hennes verksamhet, under år 1894, men
hon är nu åter i full verksamhet.
På de anonymas första utställning till-
drog sig en tämligen stor duk, figurer och
landskap, kallad »En ledig stund», mycken
uppmärksamhet. ’Det var ett godt arbete.
Dess upphof befanns vara fru Brate, men
innan man fick veta det, hade konstälskar-
ne redan tillräckligt yttrat sitt erkännande.
Under eget namn hade hon 1892 på Sven-
ska konstnärernas förenings första utställ-
ning visat en förträfflig interiör med figu-
rer, »Midsommar», solig och barnaglad, men
där glädjen bands inomhus. Det var en
både i uttryck och färgharmoni älsklig mål-
ning. På samma utställning fanns ett högst
tilltalande porträtt, en bild af hennes man,
hvilket ådagalade, att hon ingalunda glömt
porträtteringskonsten, sedan hon målade sin
mors bild, utan däruti erhållit ännu större
styrka, hvilket äfven bekräftades af ett dam-
porträtt 1893.
Fru Brate befinner sig ännu otvifvelaktigt
i utveckling, och likväl visar hvad hon re-
dan målat, att hon fullt behärskar sin konst
samt däruti lägger en personlighet, som kän-
netecknar allt hvad hon frambringar.
* *
*
Yngst af de tre konstnärinnor Idun i dag
framställer är fru Gerda Roosval-Kallstenius,
men hon har sannolikt en vacker framtid
inom konsten. Det är därför icke mång-
falden af hvad hon hittills uträttat, som
manar att lämna hennes bild och säga
ett par ord om hennes målningar, men i
den på hvad man hittills sett af henne
stödda vissheten, att hon en gång skall in-
taga ett framstående rum inom den foster-
ländska konsten, anser sig Idun böra fästa
sina läsarinnors uppmärksamhet på denna
unga målarinna.
Gerda Roosval är född i Kalmar och har
nu nyligen fyllt 30 år. Hon inträdde vid
Konstakademiens skolor 1885, där hon 1889
belönades med hertigliga medaljen för pris-
ämnet i figurmålning, »Petrosas lönmords-
försök mot Karl den nionde». Sedan har
hon då och då gjort sig påmind på utställ-
ningarna, men studerade i utlandet i tre
år, under hvilka man här hemma icke såg
mycket af hennes arbeten. Hon hade näm-
ligen 1891 ingått äktenskap med landskaps-
målaren Gottfrid Kallstenius och följde ho-
nom samma år på den studieresa han som
konstakademiens stipendiat företog till Frank-
rike och Italien, under hvilken det unga
konstnärsparet vinnläde sig om att inhämta
allt, som kan vinnas genom flitigt arbete på
de platser, där konsten företrädesvis blom-
strar. Från dessa läro- och vandringsår
återkommo makarna Kallstenius sistlidet år
och ha nu uppslagit sina bopålar här i Stock-
holm, flitigt arbetande vid hvarandras sida.
Bland de taflor, som fru Gerda Roosval-
Kallstenius senast fullbordat, äro de hon nu
har på Svenska konstnärernas förenings ut-
ställning, bland hvilka ett barnporträtt i
hel figur väcker synnerlig uppmärksamhet
genom den utomordentligt kraftiga färgen
i lysande gult, hvaruti klädningen är hållen.
Det är »briljant» i högsta grad och visar
målarinnan som en ganska betydande ko-
lorist. Mindre lysande, men innerligt och
fint, af en älskvärd verkan är hennes »Barn-
kammarens bok», en flicka med ett litet
barn i sitt knä, ett litet konstverk, som
hvarje vän af sann konst betraktar med
stort nöje, och till hvilket man så gärna
återvänder vid hvarje förnyadt besök på ut-
ställningen.
De tre konstnärinnor vi nu framställt äro
i sin pensels uttryckssätt ganska olika, men
ha det gemensamt, att de alla bära vittne
om kvinnans förmåga att utöfva aktnings-
värd verksamhet inom målarkonsten.
Claes Lundin.
Kung Drömmare.
2)römmare, kung jDrömmarc,
^ jtian trifs ej i slottets salar.
fHan lägger gyllene kronan af
"Och griper sin gamla vandringsstaf
"Och till sin hofnarr talar:
»fag kronan, narr, tag mantelen Må,
jjill främmande land mina tankar stå...»
ljung jDrömmare han vandrar
Ifrån kungsstadens gator grå.
luting fDrömmare, kung jDrömmarc,
Jian vankar vida slätter.
— fttvar väntar liten Ijarin min,
livar går hon ensamma stigen sin
3 längtans långa nätter?
livar llommar din sorg, hvar doftar din
gråt,
livar spelar din kärleks fåglalåt... ?
ljung jDrömmare han irrar
OMot. skogen sin ändlösa stråt.
ljung jDrömmare, kung jDrömmare —
‘Och somrar gry och svinna,
’Och höstar föröda, hvad vårar hyggt,
’Och välden stiga som fåglars flykt
’Och sjunka som mobi och förhrinna.
"Och narren är murad i grafven in —
ljung jDrömmare, hvar är tronen din?
ljung jDrommare, han slumrar
3 skogen hos kärestan sin. ..
Kar! Erik Forsslund.
Tjänareförsäkring.
S
id ett sammanträde inom en enskild
förening härstädes (Nya Idun) väcktes
i början af innevarande månad rörande tjä-
nareförsäkring ett förslag, hvilket åsyftade
beredandet af lifräntor åt tjänare, genom
små årliga insättningar, hvilka efter hand
skulle stiga i samma mån som tjänare läng-
re kvarstanna i samma tjänst.
För att bereda en större krets tillfälle att
närmare taga del af ifrågavarande förslag
samt att yttra sig öfver detsamma, hade
ett trettiotal personer inbjudit till ett möte,
som den 17 april hölls å hôtel Continental,
hvars stora sal var i det närmaste upptagen
af intresserade herrar och damer.
Yid detta möte redogjorde förslagsstäl-
larinnan, fru Hanna Palme, född von Born,
för ofvannämnda förslag. Fru P. framhöll,
hurusom, då tjänaren i vår tjänst offrade
och lefde upp sitt enda kapital, sin arbets-
kraft, man med full rätt kunde sätta i fråga,
om ej vi husbönder på ett mera effektivt
sätt än genom löneförhöjning skulle kunna
bidraga att å vår sida för dem samla ett
kapital för den tid, då deras krafter ej mera
kunna hjälpa dem.
Efter att hafva påpekat den ringa ut-
sikt som förefinnes för att den nu förelig-
gande Kungl. propositionen om arbetarför-
säkring, hvari äfven tjänareförsäkring ingår,
skall blifva antagen, framhöll tal. huru svår-
löst det s. k. tjänarespörsmålet är. Mellan
gamla tiders patriarkaliska förhållanden, då
tjänaren utan tanke på förbättring af sina
villkor stannade länge hos samma husbonde,
men då också samtidigt ansågs såsom en
familjemedlem, hvars ålders dagar i regel
voro tryggade, och våra dagars mera lösa
lättrörliga förhållanden, är skillnaden stor.
»Tanken om människovärde och människo-
rätt har alltmera väckande gått genom värl-
den. Tjänaren är icke endast i kristlig me-
ning sin husbondes like, utan det är en med-
borgare eller medborgarinna, som mot en
viss aflöning förrättar vissa sysslor åt en
annan medborgare eller medborgarinna. Att
denna förändring är naturlig och riktig, är
min öfvertygelse, men om den bragt mera
lycka åt den tjänande klassen, är en ännu
obesvarad fråga, som dock ej hör hit. Fak-
tum är, att tjänarnas" uppfattning om sin
ställning numera är en helt annan än förr.
Tyvärr inses det naturliga i detta af allt-
för få af oss matmödrar. Vi känna visser-
ligen, att världen vuxit ifrån den patriar-
kaliska tiden med dess fel och dess för-
tjänster, bland de senare främst känslan af
ansvar och solidaritet hos husbonden gent-
emot tjänaren, men det finnes dock de, som
i trots af tidsandan uppställa såsom enda
norm för förhållandet mellan tjänare och
husbönder den föråldrade legostadgan af
1833. Denna olikhet i uppfattning hos mån-
ga af vår tids husbönder och tjänare är det
som främst gör tjänarespörsmålet så svårt. »
1 I betraktande af en tjänariunas vanliga
utveckling torde man få en ledning i bedöm-
mandet af hvad som kan göras med afse-
ende på tjänarefrågan i dess helhet. I regel
kommer hon ung från landet och får oftast
en underordnad plats med ringa lön. Hon
sträfvar ständigt efter något bättre, byter
ofta om plats, kommer slutligen högre upp
på platsernas och lönernas rangskala. Men
rörligheten i förhållandena fortgår. I regel
stannar hon ej många år på hvarje plats,
hon fäster sig vid ingen och intet och har
ingenstädes fast fot. Hemlös, ty alltför
sällan känner hon sig ha ett verkligt hem hos
husbondfolket, och utan band står hon ute i
lifvet ; med det kanske aflägsna hemmet på
landsbygden har hon förlorat snart sagdt
hvarje förbindelse, frestelser af mångahanda
art lura på henne. Under antagande af
att hon kunnat undgå dessa frestelser, att
hon icke lockats af landet på andra sidan
Atlanten och att hon ej fått tillfälle att som
maka bilda eget hem, så står hon där snart
nog som en gammal, mer eller mindre ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0135.html
