Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 26 april 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 I D U N 133
Är det icke sorgligt: tjugutvå år och en
hustru, dömd till öfvergifvenhet för återstoden
af sitt lif! Utan hopp, utan tröst, ty jag
vill ej veta af någon tröst. Jag kan inte
uthärda med Georg, ehuru han — i jäm-
förelse med andra män — nog ändå är den
bäste. De flesta fara ändå hänsynslösare
fram. Och otrogen är han då icke, jag vet
hvarje minut, hvar jag har honom.
Hvem hade en gåDg kunnat tänka detta om
oss! Och dock måtte mamma ha genomskå-
dat honom redan under vår förlofningstid, ty
hon sade en gång till mig: »Alma, var dock
en smula uppmärksammare i småsaker; den
husliga lyckan beror ofta af ganska små ting.
Och Georg, en så hygglig ung man han nu
än är, fäster sig mycket vid småsaker!» —
En hygglig man! Jag undrar hvad mamma
nu skall säga, när jag full af förtviflan kom-
mer åter till hemmet?
Där sitter jag nu åter ensam och allena
ända till klockan tolf, liksom hvarje dag.
Förr gladde jag mig alltid åt hans hemkomst,
emedan den medförde sällskap, muntran, men
nu längtar jag ej längre därefter. I går vid
denna tiden visste jag väl, hur jag skulle
fördrifva timmarne; ja, jag hade till och med
brådtom. Jag arbetade på en papperskorg.
Den andra var knappt ett år gammal, och
han höll mycket på den, emedan den var en
skänk från mig under vår förlofningstid. Men
för fjorton dagar sedan råkade jag stöta ned
bläckhornet öfver den, och nu är den totalt
fördärfvad. Nu håller jag på med en ny till
julafton — höll på, menar jag, ty under nu-
varande omständigheter kommer jag naturligt-
vis inte att ta ett styng vidare på den. Jag
vill i alla fall ännu en gång ta fram den; det
är skada, att den aldrig skall bli fullbordad,
den skulle ha behagat honom så väl!
Hade inte Georg också frågat, om inte
hans papperskorg åter kunde bli tömd någon
gång? I förrgår, tror jag. Det var sant, nu
är tid! En sådan mängd papper! Det är
ett brokigt innehåll i en sådan där gammal
papperskorg!
Korsband från tidningar, cirkulär och pro-
spekt, ett par sönderrifna brefkort, här en
inbjudning från Fridbergs till supé •— jo, de
komma att göra sköna ögon, när de få höra
talas om vår skilsmessa! — Hvad är det?
Det är ju mammas stil! Bitar af ett bref,
som jag inte hört talas om. Hvad har Georg
att korrespondera med mamma om bakom
min rygg? Skulle han i hemlighet ha be-
klagat sig öfver mig? Men det ligger inte i
hans karaktär!
Om jag kunde passa ihop bitarne? . . . »Al-
mas smak ...» Hvad är det med min smak.
Tyvärr felas ett helt stycke, men på följande
rad står något om »ranater».. . Hvad kan
det vara? Ah, jaså, granater! Ännu ett par
bitar, och jag har hela raden .. . Här, det
passar. »Men du har ju till julafton ännu
god tid att själf omfamna henne...» Om-
famna mig? Hvarför det? »Du såsom arm-
band skall nog i alla fall vara henne kärare
än ett af granater.» Jo, jo, här känner man
igen mamma, alltid vitzig . . . Det är alltså
frågan om ett armband, som Georg ämnar
skänka mig till julklapp. Den snälla Georg!...
Men allt det där är nu förbi, om vi gå
till gamle herr Behrman. Och det är en så
långvarig historia, det där att låta skilja sig;
det drar, tror jag, år om, innan alla forma-
liteter äro uppfyllda. Och sedan måste vi
ännu en gång tillsammans besöka domaren.
En pinsam tillställning. Jag önskar, att det
kunde gå fortare. . . Jag måste höra med
Georg, om det inte är möjligt. Han vet be-
sked om allting och känner alltid den kor-
taste vägen. Jag måste också fråga honom,
om domaren kommer att anse skilsmessoorsa-
kerna giltiga, ty jag vill inte göra någon löj-
lig figur i rättssalen. Jag tycker mig redan
stå där i stor toalett, eller bättre i svart, med
en svart slöja, och så afvisas med orden:
»Men, min kära fru, hvad är det där allt
för småsaker!»
Det kanske vore bättre att inte ge sig uti
det, och så är mig också besöket hos den
gamle herr Behrman så motbjudande, men jag
kan väl inte göra mig löjlig inför Georg och
siå till reträtt. Han skulle triumfera! Och
ändå . . . Jag har alltid varit en smula het
och häftig, men försoningen efteråt var också
alltid så ljuf. Kanhända kan det också denna
låta bota sig.
Jag fruktar blott, om jag nu ger vika, att
Georg kommer att känna sig förorättad. Jag
tror, att jag gått en smula för långt. Jag
skall försöka blidka honom ... Jag skall låta
göra eld i salongen, och jag skall skicka
Augusta efter ett stycke fågelpastej, Georg
är en läckergom . . . Hvad jag är löjlig! I
dag på morgonen ville jag låta skilja mig,
och nu gör jag allt möjligt för att bringa
min herre och man i godt humör!.. .
Så, nu är allt i ordning, nu kan han kom-
ma . . . Där är han ju redan! -—- »God dag,
lilla gubbe! Har du . .. har du redan be-
ställt vagnen?»
»Ja, Alma; men det är ett så härligt vä-
der, att jag har tagit en öppen tvåspännare
till klockan half tre. Om då gamle herr
Behrman inte är hemma, kunna vi ju än
en gång fara en liten rundtur i parken . . .
En kyss?»
»Kära Georg! Låt oss hellre först fara
till parken. Sedan kunna vi ju se, om vi
vilja till den gamle herr Behrman.»
En studentskeförening.
tudentskorna i vårt
några år sedan helt få
land — för blott
utgöra numera
ett ganska stort antal. Det är rätt
många af dem, som vid våra universitet fort-
sätta sina studier. Rätt mänga — och dock
utgöra de endast omkring 2 % af hela an-
talet studerande vid högskolorna, så öfvervä-
gande är ännu det manliga elementet. Det
är ej att undra på, om därför dessa kvinn-
liga vetenskapsidkare ännu betraktas som
»pionierer», som arbeterskor pä ett föga
röjdt fält. Det är da också naturligt, att
mellan dessa unga kvinnor, som ägnat sig åt
en af deras kön ännu blott föga upptagen
verksamhet, en stark gemensamhetskänsla skall
spira upp. Fastän de tillhöra olika ämnes-
grupper och fakulteter, fastän de äro splitt-
rade i olika nationer, hafva de dock känt
sig höra tillsammans och känt ett behof af
samhörighet — just till följd af det stora
gemensamma intresse som de äga.
Ur detta behof framsprang våren 1892
» Upsala kvinnliga studentförening», hvilken
från och med denna termin finnes uppta-
gen bland de föreningar, för hvilken uni-
versitetskatalogen redogör. Där står äfven
under dess namn i korthet angifvet det mål,
som den satt före sig i orden: »Föreningens
uppgift är att utgöra ett samband mellan de
kvinnliga studenterna vid Upsala universitet».
Föreningen brukar sammanträda en gång
i månaden, vanligen på Hushållsskolans lo-
kal. Som oftast är fallet vid dylika före-
ningar, klyfves sammankomsten i tvänne de-
lar, en mera allvarlig-teoretisk och en mera
sällskapsartad. Först håller någon af med-
lemmarne ett föredrag i något ämne, som
faller inom det kvinnliga verksamhetsområ-
det eller är af allmännare intresse, och som
medlemmarne representera så vidt skilda gre-
nar af ämnen, är ingen enformighet vid va-
let af sådana att befara, ej heller saknas
aktuellt intresse. Så har denna termin ett
föredrag afhandlat: »Naturvetenskaperna vid
våra flickskolor», ett annat »Hôtel de Ram-
bouillet», för att nu nämna exempel från den
senare tidens verksamhet.
På föredraget följer diskussion, och man kan
lätt tänka, att det uppstår ett lifligt menings-
utbyte, som både är upplysande genom de
sakliga inlägg som göras och utbildande ge-
nom den formella färdighet, som dylika de-
batter äro ägnade att gifva.
Sedan vidtager samkvämet med en enkel
supé, den kanske lifligaste delen af kvällens
förhandlingar, då utbytet af tankar och er-
farenheter är ifrigast, då det friska skämtet
och det otvungna löjet härska. Och när man
skiljs åt, har kvällen förflutit snabbt och an-
genämt, och har på samma gång ej varit
blott »til Lyst».
Det är kiart, att dessa sammanträden, hur
intressanta och omtyckta de än äro, likväl
bilda blott en länk i den ked, som förenin-
gen är afsedd att vara, fastän deras bety-
delse ej får underskattas. En kväll i måna-
den kan ju tyckas ganska litet, men tvifvels-
utan har föreningen här valt det rätta »gyl-
lene lagom». Och sin kanske största bety-
delse vinna sammankomsterna genom sin prä-
gel af mångsidighet, det blir ett icke så ofta
förekommande utbyte af tankar oeh åsikter
mellan kvinnor, som ägnat sig åt vetenska-
pens olika grenar, och någon fackdiskussions
ensidighet undvikes.
Men föreningens verksamhet mellan sam-
manträdena torde vara ännu betydligare; detta
att bistå kamrater, som äro nykomna och
vända sig till sina äldre, erfarna systrar för
att erhålla hjälp och råd, detta att i möjli-
gaste måtto ersätta den ensamma hem och
vänner, detta är i fullaste bemärkelse,
»att vara ett samband mellan de kvinnliga
studenterna», och föreningen har de bästa
förutsättningar att fylla denna uppgift både
genom den förträffliga ledningen och den all-
mänanda, som besjälar dess medlemmar.
Familjebref och hjärteband.
1
n:r 13 af Idun förekommer under rubri-
ken »Skrifva bref» en artikel, som
helt säkert vinner genklang i månget kvinno-
hjärta. Författaren drager i härnad mot det
tvång vi kvinnor ålägga oss att skrifva bref
mot vår vilja oeh lust, bref, som blifva »ett
mischmasch af hyckleri och nonsens», bref,
som visa, att vi med deras skrifvande endast
gjort oss skyldiga till »en af dessa vanliga
hvardagslifvets konventionella nutidslögner.»
En hård dom, kan det tyckas, öfver våra
stackars ofta med möda hopplitade epistlar,
men en dom, som säkerligen i många fall
innebär en rättvis — om ock hårdsmält —
sanning.
Naturligtvis kan här ej vara tal om hvad
man skulle kunna kalla familjebref, d. v. s.
o
-a
cd
c
h—
:cd
>
co
pj
m
CO
09
:©
X_
O
r_ - S3
S fe-2
fn o ;h
Sn
g.*i
% :oI
S °C3
SIS
f/3 C”
"O 2.SP
:0JÆ
Pjj
03 S’
o» a
!_
O
t_
cd
> j
03 Bi
s= .2
c a
cd .
E *
jtd «0
:cd p,
>
-o
cd
3=
04
04 J2
cd
cd
S3
CO
cr.
s
O)
03
03
cc
cd
T3
g
:cfil
CO
aa
cd
o>
•cd
cn
C3
eus
«
ca
»-3
ca
cxj
Möblering oeh Dekorering Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
af våningar verkställes stilriktigt ock elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
Drottninggatan 45, l och 2 tr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
