Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 10 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895
H
p g
* 6
U g
3 w
•S »
P *i
P G
d- p,
h, U
O: “
I®
p, •
H W
P 0
B 1
Qg
«i s
srg
P* M
" I
G
fil
5®®g
5Ö0 cop
o a <j
WJ s*o ©
O lLhj m
H “æT
p£S?
S g g“g"
f»3 " o O
. mm
I DU N
iüâ
yâgat hoppas, alla hade varit så vänliga,
konduktören, medpassagerarne och stations-
personalen, och Lotten hade många att tacka
och nicka åt till afsked. Men Daniel hade
ingen annan fått lyfta eller bära, Lotten höll
honom fast sluten i sin famn, och hans båda
magra små armar hvilade tillitsfullt kring
hennes hals.
Allt var i ordning för de ankommande.
Dagen förut hade lika många barn lämnat
kolonien, och föreståndarinnan hade händerna
fulla af arbete; barnen kände sig ännu främ-
mande och slöto sig till Lotten, som med
ifver tog i tu med att hjälpa dem att packa
upp deras små tillhörigheter, gaf dem deras
kvällsvard och lade dem därefter alla till
sängs.
Ännu tolf barn väntades följande dag, och
Lotten, som såg att hennes hjälp var mer än
behöflig, lofvade att stanna, tills de kommit.
Lille Daniel förorsakade henne mycket be-
kymmer. Doktorn, som bodde i närheten,
hade redan samma afton besökt kolonien,
egentligen blott för att se, hur man redde
sig, men Lotten begagnade tillfället att visa
honom sin lille skyddsling. Doktorn behöfde
blott se ett ögonblick på honom.
»Det är oförsvarligt att skicka ett sådant
barn till en skollofskoloni,» utbröt han. »Till
sjukhuset skulle han, och det genast.»
»Men han är så klen, han har knappast
kunnat stå ut med resan hit!»
»Ja, det förstås; så mycket sämre att låta
honom fara,» brummade doktorn; »nu åter-
står ingenting annat än att låta honom blifva
där han är.»
»Tror doktorn, att han kan bli frisk här
ute?»
»Frisk? Det blir han aldrig på jorden,
men så länge det finns lif, finns det hopp.
Barnet måste skötas mycket väl och inte
vara tillsammans med de andra, han står
inte ut med deras bråk.»
»Skall jag skrifva och bedja hans mor
komma?» frågade Lotten tvekande.
»Har fröken inte åtagit sig att sköta ho-
nom här ute?»
»Nej, jag har blott blifvit anmodad att
följa dem hit.»
»Jaså, ja, då måste vi nog skicka efter
modern, ifall vi inte kunna få någon annan
att vårda barnet.»
Ännu länge, sedan alla gått till sängs,
satt Lotten uppe vid Daniels bädd. Den
lille höll hennes hand så fast med sina feber-
heta, att hon icke hade hjärta att lösgöra den.
På morgonen var han sämre. Hans ögon
följde ängsligt hvarje Lottens rörelse, och
när hon lutade sig ned öfver honom för ett
ögonblick, hviskade han:
»När skall fröken fara?»
»Inte i dag,» försäkrade Lotten bestämdt;
en glädjestråle flög öfver barnets ansikte.
En dags uppehåll till gjorde ju ingenting
— hon försummade intet.
Här var däremot så mycket att göra, och
det gjorde henne blott ondt, att hon icke fick
sitta hos Daniel så mycket som hon ville.
De andra barnen skulle ju också ha sin vård
och tillsyn, och på aftonen kom föreståndarin-
nan och meddelade, att hon fått bref med
underrättelse, att en annan vårdarinna snart
skulle komma i den insjuknades ställe. Skulle
nu inte Lotten, som hade ett så .godt sätt
med barnen, vilja stanna, tills hon kom? Och
Lotten kunde icke säga nej.
Daniel blef emellertid allt sämre, och Lot-
ten skref till hans mor. Hon lofvade att ej
fara, förrän hon fått lämna den lille i hans
moders armar, ty han hade slutit sig så till
henne, att hon omöjligt skulle kunnat anför-
tro hans vård åt någon annan. Efter lång
väntan kom brefvet från Daniels mor. Det
lydde så:
»Ärade fröken!
Jag fattar pannan för att med några ringa
rader tacka för den stora vänligheten, mest
för pojken, jag hör han är sämre. Som det
är omöjligt för mig att komma med tre små
den minsta fyra månader och fadren borta på
arbete åt landet fröken kan nog begripa när
en är fattig hur det är fatt nog har Daniel
varit så usel många gånger och så har han
kryat på sig ja när en har fyra till så ändå
viil en inte mista någon så med Guds hjälp
blir han väl bättre när han får god vård
som jag hoppas med många helsningar och
finge jag några rader till svar hur det går
för Daniel så vore det allt godt.»
(Forts.)
Innehållsförteckning.
Emelie Nyberg; af K. M. B. (Meä porträtt). — I skym-
ningen ; efter Swinburne af Sigrid Elmblad. — Kvinnan och
likbränningen ; af Ilse Franke. – Fru Elise ; skiss för Idun
af Beinhold Winter. — Lektyr på sommarnöjet. — Iduns lä-
karartiklar. jlll. : Om bad- och brunnskurer; af d:r Alfred
Levertin. (Forts.). — Från Iduns läsekrets : En strumpstick-
ningsfräga. Bruka, men icke missbruka Fruar och »famil-
jeflickor». »Gamla familjeflickor i Finland». — Ur notisbo-
ken. — Teater och musik. — Tant Lottens norska resa; be-
rättelse för Idun af Vera Verle. — Tidslördrif.
Tiäåförclnf.
J «
Bedigeras af Sophie Linge.
Bidrag mottagas med tacksamhet.
Logogryf.
Maj är nu kommen, den dagliga, unga,
Kommen med blommor af skiftande
slag;
Tufvorna grönska och fåglarna sjunga,
Himlen är blå och så fluffig är jag.
Hör, huru träden för fläktarne susa!
Hör, huru källorna porla och brusa’
Allt är behag.
Kom då, och låt mig ditt sinne för-
nöja,
Låt mig dig omge på grönskande
stig!
Ilvem vill i kammaren längre väl
dröja,
Hvem vill ej skynda att njuta af
mig?
Kom, se det glittrar i dal och på
höjder —
Kom, och båd’ lifslust och hälsa
och fröjder
Skänker jag dig.
Hur kallas trädet där trasten nu
kvittrar
Högt upp i toppen så lycklig och
glad?
Hur kallas vattnet, där borta, som
glittrar
Och som kring stränderna stänker
sitt bad?
Hvad, om du önskar, kan däri du
fånga
Och som kan blifva den läckraste
rätt?
Hur fann du gubben, som utfor i
långa
Eder, af ruset brutal på allt sätt?
Hvad får du höra frän hornet där-
borta,
Här liten vallgosse samlar sin hjord?
Hvilken är titeln — den hör till de
korta —
Buren af tusentals kvinnor i nord?
Hvad plär vid stortvätt i karet man
gjuta?
Hur tycks dig ogräs på blommornas
säng?
Hvem hör du hemskt uti skogarna
tjuta?
Hvad ser du trippa på grönskande
äng?
Hur nämns det rofdjur med mord-
lystna tänder,
Som till små lammen har grufligt
begär?
Hvad kan du bli — och det ofta ju
händer —
Om paraplyen ej med dig du bär?
Hur kallas gömman, till omfång ej
ringa,
Där dina bolstrar du har inom lås?
Säg, hvad som plägar att lättnad dig
bringa,
När du har sorg uti hjärtat, förstås?
Perpetua.
Lösningar.
Egenskapsgåtan: Lotta Svärd; 1) lojal, 2)
oegennyttig, 8) trofast, 4) tapper, 5) aktad,
c) sörjande. 7) värnande, 8) ädelmodig, 9)
rättrådig, 10) dådsnar.
Gåtan: Pii tiar.
Charaden: Glasögon.
Kvadratgåtan:
rBBBBOi
liL ÖKA R>1
’iG A S E M1
2( A L M I aL
Aritmogryfen : Vintergatan — Bengt Lid-
ner. 1) Vickerstubb, 2) inställelse, S) Natal-
kiisten, 4) tillgänglig, 5) egensinnigt, 6) ren-
budsfäll, 7) gelbgjuieri, 8) accentuerad, 9)
Trångsviken, 10) associerade, 11) Nebuka-
nezar.
9ULTMÅNS Cacao & Chooolad
Prisuppgiften i Idun n:r 12 ^
— att af i svenskan brukliga substansiv på nio sinsemellan olika t®
bokstäfver uppställa blomstergrupper, allt enligt regler, som i det bw*
nämnda numret närmare angäfvos — har väckt lifligt intresse och
samlat många deltagare; 308 skrifter ingingo inom den utsatta tiden.
En hel del af de täflande, som nått betydliga slutsummor
på de funna orden, bar emellertid på olika vis förbrutit sig mot
reglerna. Så förekommo’ långa listor af ord, som ej alls voro
ordnade i blomstergrupper, och dessa kunde naturligtvis icke med-
räknas. Andra briljerade med de mest konstlade och osvenska
ord och sammansättningar, hvilka prisdomarne ej ansågo sig böra
gilla. På grund af täflingsreglerna var klart, att ett enda oriktigt
ord i en blomstergrupp skulle dra med sig hela gruppen i för-
därfvet, hvarigenom i dylika listor vid granskningen stor »ordspil-
lan» uppstod, som ödesdigert reducerade slutresultaten.
Prisutdelningen har på följande vis utfallit:
Första pris, 15 kr.: fröken Elite Grönwald, Eksund (1,066
ord i 150 blomstergrupper).
Andra pris, 10 kr. : fru Emilia Seenson, Osterokna (86* ord
1 Tredje^pris, 5 kr.: fröken Signe Ohlson, Stockholm (807
ord i 97 grupper). „ „ . ,. ,
Fjärde till nionde pris, pärmar till en argang af Idun: fr.
Jenny Hallin, Visby (768 ord); fr. Hilma Franzén, Lund (719 ord);
fru C. Andersson, Norrköping (615 ord); fröken Anna Falk, Gra-
vendal (582 ord); fröken.Carin Falk, Gravendal (574 ord); fru Ellen
Julin, Stockholm (570 ord). „ o
Tionde till femtonde pris, pärmar till en argang af Iduns
romanbibliotek: fru Ebba Petersén, Manilla, Stockholm (563 ord);
fr. Jenny Ahlstedt, Kalmar (560 ord); frn Alma Friman, Udda-
gård Sköfde (557 ord); fru Anna Ohlin, Visingsö (513 ord); fru
Karin Estelle, Stockholm (508 ord); fr. Emmy Borgström, Sol-
lefteå (502 ord).
Pristagarinnorna behagade nu i och för prisens ofversän-
dande meddela sig med redaktionen. De, som förvärfvat pärm-
pris, torde uppgifva, om de önska pärmar till 1894. års årgång af
Idun eller romanbiblioteket, eller — om de möjligen redan ha
dylika pärmar — huruvida de föredraga att få till nu pågående
årgång. I senare fallet kunna emellertid pärmarne levereras först
i slutet af året, då de icke förr kunna förfärdigas.
Redaktionen kan icke befatta sig med att returnera till tat-
lingen ingångna manuskript, utan äro dessa redan makulerade. fe
■.
.
.
.. " 1 . -i -• t» —ji,Zt An /lat Trnr.
rekommenderas som den bästa och. vitsordas på det var-
maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils
0:son Gadda. O. J- Ask samt doktor Olof Moberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
