- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1895 /
155

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 17 maj 1895 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1895 155
Ven gamla aisan...
var är najaden?
jtivar är dryaden?
3 vågen häfver sig intet hröst,
Vr suset höjer sig ingen röst.
Diana ilar
C/vled sina pilar
%j mer i rymdernas silfverchar —
%n halfdöd, iskall planet är kvar.
%n rosigt fager
OÎurora drager
%j nattens slöja från Österns hryn —
tAllt är en dunstlild på morgonskyn.
Uj/arcissens trånad
tAr rent utplånad.
c
jSn torftig hlomma vid källans rand
3Zu står och vissnar i solens hrand.
Vch rosor glöda
%j längre röda
jjjjf någon underskön ynglings hlod,
Sen cAfrodit hlcf en marmorstod.
3 mörkgrön lager
jBor ej en fager,
‘Varmt älskad jDafne. Det är förhi
SJYled lundens högstämda poesi.
3 nattens lleka
Delysning leka
%j längre nymfer i snöhvit ring,
SK.U se vi skuggor och — ingenting.
jja, anden flyktat,
V)ch tanken lyktat
Sin lek med tingen på jordeban,
Död är förvisso den store ffan!
Anna Knutson.
Bered sommarglädje åt de unga!
Ovillkorligen främst bland alla skandinaviska
ungdomstidningar står — enligt talrika ampla of-
fentliga erkännanden — Kamraten, illustr. tidning
för Sveriges ungdom. Den är frisk, fosterländsk, un-
derhållande, lärorik. Hvarje moder bör därför for
sin ungdom nu genast prenumerera med 3 kr. från
årets början, så kunna ännu alla utkomna nummer
erhållas. En angenämare följeslagare under ferier-
nas lekar, sysselsättningar och ströftåg kunna våra
gossar och flickor icke önska sig. Utkommer hela
året om,
äfven under skolferierna!
I DU N
Lifvets middag.
Efler en främmande idé
af
Ellen Bergström.
S
tt stå på lifvets middagshöjd bor-
de, tycks det, uppfattas som ett
företräde; och likväl är medelåldern ett ske-
de, som ofta nog ej rätt vill behaga
oss kvinnor, åtminstone till börja med. Den
första upptäckten, att ögonen, som blicka
tillbaka på oss från spegeln, äro omgifna
af små fina linier, att håret börjar gråna
vid tinningarna eller glesna på hjässan för-
orsakar mången Evas dotter några af de
obehagligaste eller vemodigaste stunderna i
hennes lif. Ungdomen gläds ej öfver sin
ungdom, utan ser på skuggorna under träden;
det är först sedan denna tid är förlupen, som
blicken klarnar, för dess många behag, det
är först, när eggen blifvit slö, man inser
hvilket vapeii man ägde. Och då inställer
sig saknaden.
Emellertid är det icke värdt att hängifva
sig åt denna saknad. Hvad som är borta,
kommer ej tillbaka, och man har ingenting
för sina vemodiga betraktelser. Långt bättre
att med friskt mod se den närvarande situa-
tionen i ögat och söka göra det bästa man
kan af den. Medelåldern är, sedan vi väl
satt oss in i den, en mycket bra ålder, ja,
enligt mångens erfarenhet och utsago, den
bästa af alla. För den, som tager den på
det rätta sättet, medför den fördelar, dem
ungdomen saknade, bland andra ett lugn,
som uppväger mycket annat. Man har lärt
sig beskedligt foga sig i många förhållan-
den, mot hvilka man under föregående tids-
skeden revolterade, och därigenom kännas
de ock mindre svåra. Man har kommit
därhän — ursäkten bilden ! — som oxen,
sedan nacken blifvit böjd under oket:
han bär det undergifvet. När det först
lades på honom, var han bångstyrig och
ville ej på villkor känna trycket. Likafullt
måste han.
Det har ansetts som en vågad originali-
tet, då någon författare låtit sin hjältinna
ha hunnit medelåldern, och Balzac väckte
uppseende med sin »Femme de trente ans».
Som hjältinna i en kärlekshistoria gör den
bedagade kvinnan en slät figur i allmänhet.
Visserligen må det tyckas, som om detta
påstående jäfvades af Kleopatras, Ninon
de L’ Enclos’ och andra mogna skönheters
exempel; men då medelåldern ej börjar vid
ett bestämdt årtal, utan då ungdomsfrisk-
het och ungdomsskönhet äro förbi, veder-
lägges satsen ej af dessa motbevis. Men
om den medelåldriga kvinnan ej längre åt-
njuter den vanskliga lyckan att vara föremål
för männens hyllning, kan hon komma i
åtnjutande af den långt varaktigare att stå
i ett innerligt vänskapsförhållande till dem,
som äro yngre än hon. .alla unga männi-
skor mecL djupare anlagd naturel dragas
omotståndligt till dem, som redan genom-
lefvat det, som för dem blott existerar i
fantasien. Mången ung flicka skulle vilja gifva
mycket för ett opartiskt omdöme af en icke
besläktad erfaren väninna om den man, som
är hennes hjärtas utkorade, äfvensom för
ett sympatiskt råd i en eller annan ange-
lägenhet, som intresserar henne; och ej säl-
lan ser man mellan en yngling och en kvin-
na, tillräckligt gammal att vara hans mor,
en vänskap så ren och rik, som trots nå-
gon denna värld kan uppvisa.
Som livar man vet, är umgängeslifvet
omgärdadt af vissa skrankor, som göra det
ganska svårt för en ung man att på vän-
skaplig fot sällskapa med jämnåriga kvin-
nor i samma samhällsställning som han
själf. I de flesta fall har han att välja
mellan att uppträda som friare och att
hålla sig på behörigt afstånd. Men umgänget
med bildade kvinnor är något, på hvilket
många unga män sätta högt värde,och något
som ovillkorligen äfven bidrager till deras för-
fining och förädling. Här har då den för-
ståndiga, intelligenta och gladlynta medel-
ålderskvinnan en ej ringa uppgift att fylla.
Hon kan vara vänlig, utan att misstänkas
för ömmare känslor; uppriktig, utan att
synas oblyg; gästfri, utan att ingifva den
föreställningen, att hon har afsikter.
Och hemmets behag, ofta lofsjunget, hvem
skapar det? Ej mannen, våga vi påstå; ej ung-
domen, som af sina många skiftande intres-
sen dragés hit och dit; ej barnen som bullra
och kifva och stöka i oordning; nej, modern
eller fastern eller tanten, hvilken liksom en
god tomte går där och sysslar och ordnar och
tillser, att hvar och en får sitt, hvilken stän-
digt hålles i hemmet, då de andra flyga ut,
och kring hvilken de vid återkomsten så gärna
samlas för att inhämta råd, hjälp eller tröst,
såväl som för att meddela sina olika erfaren-
heter, vissa om att alltid finna ett vänligt
lyssnande öra.
En »gammal flicka» måste, för att vara
tilldragande, tydligt inse, hvar gränsen för
hennes rike går. I annat fall förlorar hon
sitt inflytande. Hon har utträdt från de
ömma känslornas område, området för svart-
sjuka och hjärtekval, eldig kärlek och lå-
gande harm samt framför allt rivaliserandet
med de yngre. Om hennes gunstling bland
männen går och förälskar sig i någon liten
obetydlig flicka, som kunde vara hennes
dotter, måste hon veta att utan en min af
missräkning finna sig däri, får ej med en
blick förråda, att hon tycker han kunnat
göra ett bättre val. Pröfningar af detta
slag höra till de bittraste, för hvilka en
äldre flicka med ännu ungt hjärta kan blif-
va utsatt. Hon är visserligen ej kär i den
manlige vännen, men vill ej mista honom;
och hon vet mer än väl, att hans giftermål
innebär förlusten af ett element i deras vän-
skap, som utgjorde dess förnämsta behag.
Hädanefter blir det tre, där det hittills blott
var två, och hvar och en vet, att en trio
ej är det lyckligaste slag af förening.
Sättet att möta de annalkande åren har
under det innevarande halfseklet undergått
betydliga förändringar. Hårklädslar och mös-
sor på damer mellan trettio och fyrtio år
ha kommit ur bruk. Vi ha kommit till in-
seende af, att medelåldern också har sitt
yttre behag, och att klumpiga klädesplagg
icke äro nödvändiga för någon åldersklass.
Vid ingen period af lifvet är uppmärksam-
het på de personliga detaljerna mera af nö-
den, än just när ungdomsfriskheten ej län-
gre finns kvar att öfverskyla bristerna. En
medelålders kvinna, som varit vacker, gör
sig måhända skyldig till det misstaget att
resonera som så: Det lönar ej mödan att
göra sig besvär nu mera; den tiden är för-
bi. Den åter, som vill bibehålla sitt infly-
tande, tänker, att nu är tiden inne-att bju-
da till att göra det bästa man kan af sin
person. Mången flicka, som var obetydlig
vid tjugu år, är en öfverlägsen kvinna vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free