Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. 17 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 157
tiskt blir man äfven under sommartiden mera
rekreerad efter ett sådant bad än efter en
hastig neddoppning eller simning i sjön, detta
gäller väl mest, om man utsatt sig för större
kroppsansträngningar eller vedermödor. Det är
typen för vårt svenska folkbad, och öfver 100,000
sådana bad serveras årligen i Stockholm. Kvin-
norna begagna dem mycket sällan, de äro rädda
för dem och ofta äro de förbjudna att begagna
dem och vanligen utan ringaste orsak. En
viss reaktion har pä senaste åren visat sig
emot denna fördom; så begagnas å badhuset
vid Malmtorgsgatan årligen 5,000 sådana bad
och skulle anordningarna så ställas, att de blifva
lika tillmötesgående för kvinnan som de nu
äro för mannen, skulle badstun äfven få mera
sympati hos det kvinnliga släktet, för hvilket
den är lika välgörande som för någonsin det
starkare könet. Just denna ’stora mängd bastu-
bad, som årligen tagas af männen, gör att sta-
tistiken rörande kvinnobadens antal ställer sig
så dålig och nedslående. Så låter i korthet
syndaregistret. På hvarje man komma unge-
fär 3 bad om året och på hvarje kvinna 0,88
bad, eller med andra ord af trenne kvinnor få
två 1 bad hvardera under årets 9 kalla måna-
der, den tredje går lottlös. Frånräkna vi nu
bastubaden, ställer sig resultatet något bättre.
Curman anger antalet för t. ex. år 1890 till
27 % kvinnliga bad vid Sturegatan och 26 %
vid Malmtorgsgatan; om man endast betrak-
tar karbaden, så äro af l:sta o. 2:dra klassens
varma karbad 45 % kvinnliga och i 3:dje klas-
sen äro af 100 bad 50 kvinnliga.
Men låtom oss lämna statistikens något
ofruktbara mark, dess siffror tala dock manande
för kvinnokönet i allmänhet, i det de gifva
en välbehöflig vink att äfven på detta område
söka täfla med männen.
Dessa ofvan omtalade bad hafva äfven bety
delse ur kurativ synpunkt, de begagnas med
stor fördel i en mängd reumatiska lidanden,
vid periferiska nervlidanden t. ex. ischia,s, vid
kroniska njurlidanden, gikt m. m. De böra
med stor försiktighet begagnas, när man lider
af blodvallning åt hufvudet, svindel, konvul-
sioner eller fallandesot eller af ryggmärgslidan-
den samt afrådas vid svårare hjärtlidanden och
lungsot.
Helt nära dessa ofvan anförda badformer
stå varmluftskåp, ångskåp samt spritbadet.
Här förblifver hufvudet fritt och respirationen
ostörd, då blodet fortfarande kan afkylas i
lungornas blodnät. Do äro i hög grad svett-
drifvande, i ångskåpet bör ej temperaturen
uppdrifvas öfver 40° samt badet ej räcka öfver
en half timme. Bad i s. k. varmluftskåp äro
mindre pressande än uti ångskåp, där alltid
den insläppta ångan retar huden och de inre
organen rätt betydligt. Hufvudet bör alltid
betäckas med en fuktig handduk. Ett svett-
drifvande bad, som borde kunna med fördel
begagnas i hemmen och som icke borde ställa
sig så dyrbart, att det ej kunde få insteg
öfverallt, är det s. k. spritbadet. Det är enkelt
anordnadt. Under en trästol ställes en sprit-
lampa, patienten sätter sig fullt afklädd på
stolen, omklädes från halsen med en stor filt,
som räcker ända ned till golfvet, där den
fasthålles af ett par pålagda tyngder eller stenar.
När nu spritlampan antändes, uppvärmes luften,
som omger den badande, hvilken också rätt snart
kommer i svettning. Vatten utvecklas här vid
spritens förbränning och vi betrakta spritbadet
som ett lindrigt ångbad, där uppvärmningen
och ångbildningen sker mycket långsamt. Tem-
peraturen bör hållas mellan 38°—39°. Svett-
ningen bör ej utsträckas öfver 30 à 35 minu-
ter, och sedan bör någon lämplig afkylning be-
gagnas i form af kraftig afrifning, dusch eller
dylikt. Ibland vill läkaren, att ingen afrifning
skall begagnas, den sjuke invecklas då i en
uppvärmd, torr filt och får hvila en half timme.
Efter denna tid påklädes han torrt linne och
får lägga sig uti sängen, där man har i bered-
skap torra och väl uppvärmda lakan. Vi hop-
pas inom närmaste framtid kunna anordna de
medel, som behöfvas härtill, på ett praktiskt
och billigt sätt, att detta bad kan blifva mera
begagnadt. På landsbygden, där man har längre
väg till städernas varmbadhus, bör man i detta
spritbad få ett lämpligt surrogat för de förut
omtalade varmlufts- eller ångbaden. Hithörande
äro de bad, som införts af den bekante pater
Kneipp, denne nutidens store apostel på hydro-
terapiens område.
Dessa äro lokalångbad och gifvas som fot-
ångbad, underlifsångbad och hufvudångbad.
För att få värmen, som utvecklas genom ångan,
längre kvarstående och således mera verksam,
omges den badande i alla dessa badformer af
någon dålig värmeledare, såsom hö, fläderblom-
mor, skafgräs o. s. v. För detaljerna hänvisa
vi till Kneipps »Min vattenkur» eller till
d:r Bergs snart utkommande arbete »Vatten-
läkaren». Fotångbadet verkar som ett varmt
fotbad, underlifsångbadet som ett varmt sitt-
bad. Hufvudångbadet hvilar också på samma
princip och lär vara ganska verksamt vid för-
kylning af hufvudet, yttrande sig med snufva,
lomhördhet o. s. v.
Att, som den ärevördige patern föreslår,
begagna denna badform efter slaganfall tro vi
för vår del vara bäst att afstå ifrån. Kisken är
för stor och vinsten med behandlingen icke
motsvarande denna. Efter denna lilla afväg
från de mera härdande badformerna återvända
vi till dem.
Om dessa bad, som vi ofvan skildrat, äro
den stora allfarväg, som säkert och kraftigt
för till härdningens stora mål, så ges det sida
om denna en hel mängd små bivägar, som leda
till samma syfte, visserligen med större .besvär
och tidspillan.
De enklaste af dessa känna vi under namn
af aftvättning, öfversköljning, afrifning eller
lakanbad. Ett hafva alla dessa former för
det kalla vattnets begagnande gemensamt, att,
på samma gång som de härda, verka de äfven
kraftigt stärkande och uppkryande. Det är
i första rummet de bleksiktigas och nervsvagas
bad.
Ett närmare beskrifvande af det sätt, livarpå
dessa skola begagnas, torde väl ej vara af
nöden, ty vi våga antaga, att de äro väl kända
af den stora allmänheten. Yi skola endast
påpeka några allmännare föreskrifter vid deras
begagnande, betona några försiktighetsmått, som
böra brukas, och några ganska vanliga felaktig-
heter, som böra undvikas eller kringgås.
Aftvättningen är den mildaste och naturli-
gaste af dessa badformer; dess nyttiga verk-
ningar bero dock på det mer eller mindre
förnuftiga sätt, hvarpå den tillämpas. Yi få
ej här ingå uti några detaljer, endast antyd-
ningar och anvisningar, mera hållna i rubrikstil.
Aftvättningen blir olika för friska och sjuka,
för barn och fullvuxna. För små barn kan
20°—25° vatten användas, aftvättningen bör
aldrig ske framför brasan, för 2—7-åriga kan
man använda nattståndet vatten, från sjunde
året kunna de begagna mera fullständiga öfver-
sköljningar, en något mera fullföljd utveckling
af aftvättningen. Till öfversköljningen hör en
stor zinkbalja samt en pyts nattståndet vatten
(12—18°) eller kallare, nyss taget från vatten-
ledningen eller brunnen. Med en stor bad-
svamp, som ofta fylles och lika ofta öfver
kroppen utkramas, fullbordas öfversköljnings-
proceduren. Dessa procedurer böra alltid vara
korta och åtföljas af kraftiga gnidningar, gym-
nastiska rörelser och promenader i det fria.
En del personer begagna äfven sina händer
till aftvättningen i stället för svampen.
Afrifningen däremot förutsätter, om den regel-
rätt skall utföras, en konstförfaren hjälp. Där-
vid oinslutes den badandes kropp af ett mer
eller mindre urvridet, groft eller fintrådigt lakan,
som neddoppats i vatten af det gradtal, som
förordnats.
De fyra viktigaste minnesreglerna vid afrif-
ningen sammanföras sålunda: ett varmt rum,
en god reaktion, en måttlig temperatur hos
vattnet samt en noggrann aftorlcning.
Det är med fullt medvetande och ehuru jag
väl vet, att det strider emot en hel riktnings
åsikter, som jag fortfarande håller på, att man
såväl efter denna som efter hvarje badform
bör låta sig aftorkas antingen af en främmande
person, vid badorter badtjänaren, eller i brist
därpå själf grundligt företaga denna viktiga
sida af all badbehandling. Skälen, som anföras
häremot, äro just ej mycket vägande, t. ex. att »alla
delar kunna ej lika starkt frotteras, hvarigenom
olikhet i reaktionen med ojämn blodfördelning
inställer sig, samt att hudnei’verna däraf lida
men.» Idéen härtill är hämtad från själf-
torkningen efter det kalla badet och vid de
s. k. solbaden, men lämpar, sig ej för det nor-
diska klimatet, vådorna häraf äro enligt mitt
förmenande större än de väl mycket i luften
sväfvande fördelarne.
Vattnet till afrifningen bör ej tagas för myc-
ket kallt, såvida man ej genom inpackning för-
ökat sin kroppsvärme, då man också lättare
kan genom tomperaturskilnaden framkalla reak-
tionen. Är denna outvecklad, som fallet är
hos en icke härdad eller anemisk person, till-
råda vi vederbörande att för en kortare stund
återgå till sängen. Visserligen inträder reak-
tionen hastigare och kraftigare efter en kallare
badform, men då vinnes denna på kroppens
egen bekostnad, hvilken måste söka ersätta den
värmeförlust den lidit. En afrifning af detta
slag på en frusen och blodfattig individ kan
nog kännas uppiggande, men verkar ungefär
som en sup eller ett piskrapp på den uttröt-
tade hästen, den tager kraft från kroppen och
åstadkommer en förminskning i lifskapitalct.
Afrifningen är ett ypperligt härdningsmedel
samt i hög grad nervstärkande ; hos det kvinn-
liga släktet kunna vi ej nog varmt anbe-
falla denna eller de därmed likartade morgon-
afrifningarna. Här är nervsystemet i allmän-
het mera känsligt och öfverretadt ocli därför
böra de redan från barnaåren begagnas och så
sällan som möjligt afbrytas och alldeles icke
af det kalla sommarbadet i öppna sjön. För
att vänja sig därvid som lämpligt vinterbad
bör det just under sommaren försökas.
Som härdande medel, men kanske med ändå
större betydelse som kurativ badform, stå half-
baden och duschbaden, och vi skola därför
skildra dem här i denna följd. Halfbadet
räknar sitt ursprung från fader Priessnitz dagar,
det vill säga från den man, som vi vilja kalla
vattenkurens skapare.
Priessnitz kom rätt snart under fund med,
att många af hans patienter ej kunde väl för-
draga det källkalla helbadct, som annars hörde
till hans älsklingsordinationer, och han såg sig
nödsakad att höja dess temperatur. Härtill
åtgick mycket varmt vatten och för att spara
på detta var han ej rådlös. Han lät fylla
badkaret endast 7 à 8 tum med tempereradt
vatten, och därmed öfversköljdes den badande,
under det han satt i badkaret; denna vatten-
Möblering och Dekorering
af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
Drottninggatan 45, X och 2 tr.
CO
T3
Cd
£=
:cd
>
cn
£
o
CO
m
LcS
:o
>> €
O
co :d
cd
-o
o
S
C
cS
A4
£
•ö
■ö
Ö
cä
w
S_
o
£-
cd
CD &
C ^
c a
o
cd
-o -g
Ä *
■cd »
>
cd
CM
CM
c
cd
-#-»
cd
co
CO
o?
■E
"sZ
o
CO
o
OC
ett
•o
E
=21
o
JZ
ett
05
•CO
«
CD
CD
CD
CD
CCS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
