Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 24 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 165
I DU N
tro, så låt oss dock återge hoppet åt det
arma barnet!»
Redan ljuder denna röst så nära, att
Lili måste höra den. Men hon ligger stilla
bland sina kuddar, med brustna ögon, på
de kalla läpparne ett förklaradt leende.
Lätt, smärtlöst har det kommit öfver
henne . . . det nya lifvet !
Kristus.
Några ord om Anton Rubinsteins
andliga opera.
»Iflet fions blott två makter, som kunde förmå
mig att lämna Petersburg, Kristus eller dö-
den,» lär Rubinstein ha yttrat kort före sin bort-
gång, och det blef den senare som kallade den ål-
drige och ännu mer åldrade mästaren från hans
kära ryska villa till en längre resa än mellan
Petersburg och Bremen.
Och dock, om det ligger någon sanning i på-
ståendet att de aflidnas själar i andehamn gärna
kretsa kring hvad som i lifvet varit dem kärast,
då måste helt visst det karaktäristiska hufvudet
likt en töckenbild redan nu sväfva öfver den gamla
hansestaden, där förberedelserna till hans stora
andliga opera Kristus äro i full gång.
Att gifva den andliga operan en framskjuten
plats inom musikens område var sedan år tillbaka
Rubinsteins dröm. I samråd med Julius Roden-
berg, hans personlige vän och ordinarie textför-
fattare, svärmade han redan på sextioalet för att
dramatisera Salomos höga visa, och för detta
mål, den andliga operan, har han, annars en trög
skribent, mer än en gång gripit till pennan. Hans
sceniska instruktioner tvinga stundom läsaren
till elt smålöje, så utan begränsning möjliggör hans
fantasi de största omöjligheter. Äfven med sin
»Kristus» har han ej skytt att vålla maskinister
och dekorationsmålare bryderi; det påstås emeller-
tid att de dekorativa anordningarna, för hvilka
inga omkostnader sparats, skola blifva bland de
mest fulländade i sitt slag.
Kristusföreställningar! Det har höjts klandrande
stämmor på mer än ett håll mot det profana i
att våga framställa frälsarens bild på en vanlig
världslig scen. Mot dessa stämmor har emeller-
tid Bremens främste och mest ansedde präst-
man afgifvit följande märkliga utlålande:
»Det medgifves, att finkänsliga naturer med en
viss molsträfvighet måste följa uppropet att höra
och se ett andligt verk på en världslig scen.
Men små betänkligheter få ej slå i vägen för ett
stort mål. Föreställningarna i Bremen inträffa till
att börja med ej under pågående speltermin, utan
efter säsongens slut, hvilket underlättar alla bemö-
danden att tekniskt och estetiskt åvägabringa
illusionen af en för ändamålet särskildt ämnad skå-
deplats — och på illusionen beror härvidlag allt.
Vi tveka ju ej att i våra privatbostäder fira dop-
högtider, bröllop och begrafningar. Det är hand-
lingen, som helgar rummet och för evighetsfläktar
in i det alldagliga. Låt oss hoppas, att det stora
sorgespelets majestät skall kunna höja åsbådarne
så långt öfver ytlig betraktelse, att ej känslan af
tillbörlighet eller otillböilighet kommer i betraktan-
de. Vid de många klagomålen öfver skämd smak-
riktning och förnedring inom konsten återstår att
se, hvad andlig diktning och musik i samband
kunna uträtta att rena och helga sinnena.»
Ej alla präster torde länka lika frisinnadt öfver
saken i fråga, men ett är visst, nämligen att allt
göres till ett värdigt förberedande af operan. Hela
teatersalongen målas om, på det att inga alltför
världsligt bjärta färger eller emblemer skola störa
ögat, allt blir hållet rent i hvitt och guld, ridån,
ett i midten deladt förhänge, utgöres af hvitt guld-
fransadt tyg, prydt endast af ett stort kors i guld-
broderi.
Ännu elt, som i högre grad än något annat,
musiken naturligtvis frånsedt, bör bidraga till ett
godt totalintrycb, är den sällsynt lyckade texten.
Heinrich Bulthaupt, elt bändt .litterärt namn, är
verklig skald, och han har af det rika stoffet gjort
icke en rapsodi, utan en dikt, som i och för sig
är väl värd ait taga kännedom om. Särskildt
Kristi bergspredikan är med beundransvärdt fin
lyrik dramatiserad.
Handlingen börjar med herdarnas vision och de
tre konungarnas vandring efter Betlehemsstjärnan.
Nästföljande bild framställer Kristi frestelse i ök-
nen, hvarvid »all världens härlighet» i det mest
glänsande sceneri lär komma att åskådliggöras.
Inom parentes har Rubinstein tänkt sig satan i en
från den van’iga traditionen afvikande skepnad,
icke som en hycklande faun med fjädrar i hatt och
fördold djäfvulskhet, utan som en i svart höljd
gestalt med dödsbleka dystra drag och svarta drak-
vingar. Så följa Kristi dop, den redan omnämn-
da bergspredikan och utdrifvandet af månglarne
från templet, också ett i hög grad dramatiskt mo
ment.
Den femte bilden visar oss nattvarden. I ett
enkelt af kvällsolen belyst rum sysslar Maria, be-
klämd af modersaningar, med att tillreda måltiden.
Så kommer Kristus in med sina lärjungar, och
åminnelsefesten tar sin början. Judas kämpar
mellan tvifvel och beundran en kvalfull kamp, men
besluter till sist förräderiet, ty Gud skall väl dock
frälsa sin enfödde son från fördärf, och på Kristi
uppmaning: »Hvad du gör, gör snart,» störtar han
plötsligt bort från måltiden. Örtagårdsseenen föl-
jer och slutar med Judas’ förtviflan, hans klappan-
de på tempelportarna och vilda utrop: »Släpp
mig in, det är Judas, som förrådde världens fräl-
sare.»
Och nu se vi blodtörstiga folkskaror strömma
tillsamman och höra skränet: Släpp Barrabas lös !
medan Pilatus tvår sina händer och hans hustru,
plågad af onda drömmar, förgäfves ber honom fri-
gifva profeten. Korset släpas fram, törnekronan
flätas och Maria, vacklande vid Johannes sida,
mottager afskedsorden: »Moder, se din son, son,
se din moder!» Så sätter sig tåget i rörelse, och
Maria sjunker sanslös i Johannes’ armar.
Nu är fullkomningens stund inne. Genom brutna
moln ser man i oviss blodröd belysning på af-
stånd Golgata och de tre korsen. Öfver dessa
hvila bland molnen änglarna och i djupet bland
klyftor och hålor satan och dämonerna. Akten
slutar med Kristi dödssuck: »Det är fullkomnadt»,
hvilket änglar och dämoner upprepa. Hvarpå satan
och hans följe under bedöfvande dån störta i dju-
pet och förhänget sluter sig.
Härmed är ovillkorligt, hvad t-xten angår, ope-
rans dramatiska afdelning slutad, men åtföljes ännu
af en något docerande epilog och en apoteos, som
väl knappast vore nödig för att stärka intrycket
af det gripande, i sig själf så storslagna dramat.
Att våga fälla ett omdöme öfver musiken torde
väl för hvem som helst vara förhastadt, så länge
blott klaverutdrag af operan föreligga. Rubinstein
har såsom operakomponist haft många skapelser
att gräma sig öfver, »men han var,» säger Julius
Rodenberg, »en begåfning, som om han icke alltid
kunde uppnå det högsta, likväl alltid eflersträfva-
de detsamma,» och den kände Berlinerkritikern
Karl Krebs yttrar öfver honom i sista häftet af
»Deutscher Rundschau»: »Rubinstein bief beklag-
ligt nog sällan skattad efter förtjänst, emedan man
från hvad han åstadkom gärna afräknade, hvad han
möjligen ännu ytterligare skulle ha kunnat åstad-
komma, om han ej komponerat så lätt, så mycket
och så sorglöst.»
Huruvida han rycktes bort från en slutlig seger
som operakompomst eller från en ny sviken för-
hoppning har den närmaste framliden att utvisa.
Festföreställnigarna, föranstaltade och garanterade
af staden Bremen under direktionen Loewe, Breslau,
taga sin början i morgon lördag d. 25 maj och gifvas
tio till antalet under loppet af maj och början af
juni, sista föreställningen den 9 nyssnämnda må-
nad. Vi återkomma längre fram till en närmare
redogörelse för det allenastående och intresseväck-
ande företaget. Sigrid Elmblad.
Iduns läkarartiklar.
(Eftertryck förbjudes.)
III.
Om bad- och brunnskurer.
Af D:r Alfred Levertin.
(Forts.)
Ett mäktigt härdningsmedel hafva vi i de
kalla eller tempererade duscherna. Duschen
är ett uråldrigt medel i vattenläkarens hand.
Ordet dusch stammar från det italienska ordet
doccia, som betyder vattenledningsrör, och från
Italien kommer äfven dess bruk. Priessnitz
kände naturligtvis ej till detta, och af en slump
kom han att tänka på, att vattnet från en
bäck, som midt i skogen flöt fram ur trädrän-
nor, kunde begagnas till hans kurgästers from-
ma. Så inrättade vattenkurens fader äfven
sina första duseher; han uppbyggde ett litet
trädskjul, där man fick afkläda sig; vinter som
sommar fingo kurgästerna här duscha sig. Strå-
len höll 15 cm. i bredd och hade en fallhöjd
från 3— 6 meter. Det var således, som man
lätt kan finna, ganska primitivt inrättadt, men
den tidens nerver voro ej vana vid förfining.
Det var i Frankrike, som duschmetoden nådde
såväl sin förfining, som ock sin egentliga ut-
veckling i tekniskt hänseende. Den bekante
vattenläkaren Fleury bief duschmetodens var-
maste förespråkare, och han kan egentligen
betraktas som denna metods skapare. Vid de
franska vattenkuranst-alterna äro också duscher-
na det viktigaste i behandlingen — de lokala
duscherna begagnas där mer än annorstädes,
och på många ställen gifvas dessa af läkaren
i egen hög person, ett bruk, som hos oss ej
funnit efterföljd. Vi indela duscherna i två
slag, allmänna eller lokala. Allt efter som
duschrörets mynning är stor, liten eller delad
i en eller flere strålar uppkomma de olika
duschformerna. Allmänna äro regn-, cirkel-,
skif- och strålduscherna, lokala benämnas nack-,
mjält-, rygg-, sittduscb, allt efter den kropps-
del, emot hvilken den rörliga duschen riktas.
Vattnet i duschen kan vara mer eller mindre
kallt, dess tryck kan vara mer eller mindre
kraftigt och dess användning mer eller mindre
lång.
Genom s. k. blandningsventiler kunna vi
låta duschens temperatur stiga från högre vär-
megrad och gradvis sänkas till källans eller
vattenledningens temperatur. Genom den höjd,
som reservoaren för duschen har och genom
utflödesöppningens beskaffenhet kunna vi mo-
derera dess tryck. Till några ytterlighetsgra-
der härvidlag går ej nutidens vattenläkare, han
håller mera på duschens olika temperatur;
denna är för honom det bestämmande vid dess
begagnande i olika sjukdomsformer.
Duschens verkningar bero således i första
rummet på dess temperatur och i andra rum-
met på den kraft, hvarmed vattenmassorna
träffa hudytan. Typen för en god duschform
är onekligen cirkelduschen; här blir afkylnin-
gen mera jämn och likformig. Regn- och strål-
duscherna äro hos oss mycket begagnade, isyn-
nerhet den första.
En sak, som har stor betydelse, vilja vi
gärna klargöra för våra läsare. Duschen är
ingalunda en ofarlig badform; öfverdrifves den,
kan den starkt inverka på nervsystemet. Är
den kort, kraftig och kall, kan den kraftigt
stimulera och härda, men utsträckes dess bruk
öfver höfvan, följes den af en öfverretning,
som ibland kan hafva betänkliga följder. En
regel, som kanske ej så allmänt beaktas, lyder
att en kall dusch fordrar en tillräcklig egen-
värme, d. ä. en varm hud, för att framkalla god
reaktion. En sådan förökad egenvärme måste
också duschbadaren söka att skaffa sig genom
konstgjord värme i form af varmt helbad, varm-
luftsbad eller genom grundlig promenad eller
kroppsöfningar eller genom sängvärmen. Mera
än vid andra badformer är det här farligt att
genom en lång duschtid söka sig valuta för
badets kostnad. Tiden för dess begagnande
växlar från V-t minut till en à två minuter.
Nyttigt är det därför att hafva små sandur
uppställda vid duscharne, så har man vid
Mössebergs kallvattenkuranstalt och på flere
andra ställen; dessa angifva tiden för duschens
begagnande. Badbetjäningen skall annars öf-
vervaka detta och öfveransträngd, som denna
merändels brukar vara, kan ju lätt inträffa,
att baderskan är för tillfället upptagen och ve-
derbörande kan få en för lång afkylning.
Möblering och Dekorering
af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af goda modeller uti olika stilarter.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
Drottninggatan 45, 1 och 2 tr.
O
“O
CÖ
sz
M—
:cö
E
o
71
f-t
71
£
,c4
£2-
SO
Sm
Sm
O
1SL
£» fjo
£ S3
73 et a
-4-> -1 a
03 *,§
Q-Sts
73 :£=
CO fi-s
5
03
73
“C3 <2*
«S3
o
« 1
03^
=5 ’-S
Q n
©
S
7) S
3 J
co a
-a 3
03 ft
£g
?
< â
£_
O
s—
a
O g
c .2
c: a
cö
:cö
>
"O
c:
cö
JO
cQ
a
cC
XJ
E
:cU
•*■>3
O.)
O
£2
ctT
C35
ca
CM
CM
c
cö
■H
cö
03
cn
03
c
a>
03
o
QC
«
a
-a
03
.a
CnS
«
03
03
od»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
