Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 22. 31 maj 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 IDUN 189S
Bevara ditt hjärta med all flit, ty därutaf går lifvet.
Salomo.
’t$^z^pp$£p$sp$sp$5p$5p$zp$;p$z,
^PkSpkSpkSpfrSpfrSpkSpb°pfrSp^pfrSp^p^p£pp£pp£J^pfrSpfrSp£ppfrSpkS:Pb3pk2pb%
nom stillebens-måleriet, och den har nu kom-
mit ett godt stycke fram, så långt till
och med, att en af dess taflor, den
senast uppvisade, funnits värdig att in-
förlifvas med statens samlingar för att i
vårt nationalmuseum hära vittne om att
äfven vårt land äger en betydande kraft
inom en för öfrigt här mindre odlad gren
af konsten, och det är en kvinna, som
denna ära rättvisligen vederfarits, således
ett nytt bevis på hvad kvinnan förmår,
äfven inom de bildande konsterna.
Anna Norstedt är hennes namn. Hon
är född i Småland, men hennes fader Fre-
drik Munthe innehade apoteket Hvita björn
i Stockholm, och det var här i hufvudsta-
den Anna Munthe fick sin första konst-
undervisning. Redan vid sjutton år — det
var år 1871 — började hon arbeta hos pro-
fessor Winge samt vid Stockholms slöjd-
skola. Hon visade stor kärlek till konsten
och ägde utmärkta anlag att göra denna
kärlek fruktbärande. Hennes fader gjorde
också allt för att uppmuntra henne att på
allvar inträda på konstnärsbanan, ehuru
hennes mor, född Ugarph, icke var så all-
deles nöjd med att se dottern som »artist».
• Hågen och anlagen bröto sig också igenom,
och då Anna Munthe vid unga år ingick
äktenskap med den talangfulle och såsom
landskapsmålare framstående Reinhold Nor-
stedt, erhöllo hennes allvarliga konststräf-
vanden ny eggelse och fastare utveckling.
Reinhold Norstedt hade redan under åren
1867—70 studerat i Paris och lärt älska
den franska konsten. Efter sitt giftermål
förde han också sin unga hustru till den
nutida målarkonstens hufvudsäte, och där
började hon grundligt studera. Under åren
1878—81 arbetade hon först under ledning
af Hugo Salmson, men sin förnämsta och
långvarigaste undervisning erhöll hon af
den utmärkte belgiske målaren Alfred Ste-
vens på hans atelier i Paris, och af denna
undervisning drog hon den största nytta.
I olikhet med många andra atelier-innehaf-
vare i Paris, hade Stevens endast få elever,
men intresserade sig för dessa så mycket
mera och lämnade dem själf daglig under-
visning, hvilket ej heller är så vanligt.
Under sin lärotid hos Stevens ägnade
Anna Norstedt sig hufvudsakligen åt figur-
målning, men fick också smak för »stille-
ben», hvilket läraren satte mycket högt.
Konstnärer, som personligen känt Stevens,
bruka anföra ett par yttranden af honom,
hvilka ådagalägga hans åsikt i det ämnet.
»Den målare, som inte kan komma ut
med en citron på en japansk tallrik, är inte
någon känslig kolorist,» samt
»Jag ville hellre ha målat fyra färgblå-
sor och en palett, som Chardin, än Alex-
ander den stores intåg i Babylon af Lebrun,
Ludvig den fjortondes hofmålare.»
* #
*
Det ihärdiga arbetet på Stevens’ atelier
under en synnerligt intelligent ledning har
otvifvelaktigt haft stort inflytande på fru
Norstedts konstnärsskap, och därtill kom
det tillfälle hon för öfrigt ägde under sina
studieår i Paris att se och iakttaga gamla
mästares taflor och hela den nyare målar-
konstens sträfvanden. Detta måste ha in-
verkan på ett för konsten så öppet sinne
som Anna Norstedts.
Hon återvände till Sverige och målade
såväl figurtaflor som »stilleben», men äg-
nade sig sedan allt mer åt de senare. Re-
dan innan hennes studieår i Frankrike hade
hon målat sin faders porträtt. Efter åter-
komsten utförde hon ett porträtt af major
D. Weber, men så följde blommor och fruk-
ter i stort antal och hvilka taflor nu ägas
af många enskilda personer, såsom C. Nor-
stedt på Lunda, bankdirektör Eberstein i
Norrköping, ingeniör C. Laurin, fru L. Lau-
rin, grosshandlaren E. Cederlund s:r, pro-
fessor Y. Rydberg, doktor G. Forsman, pro-
fessor P. J. Wising m. fl., under det andra
stillebensmålningar förvärfvats af Sveriges
allmänna konstförening samt Göteborgs
konstförening o. s. v.
Bland figurtaflor kunna nämnas »Tom-
ten på löftet», som äges af grosshandlaren
G. Heyinan i Göteborg, samt »Interiör med
porträtt», tillhörande prosten O. Rogberg,
och en annan »Interiör med figurer» i biblio-
tekarien E. Hj. Segersteens samlingar i Lin-
köping. Dahlgrenska samlingen hade för-
värfvat sig tre hundporträtt, målade med
konstnärinnans vanliga talang.
AnnaNorstedts taflor finnas således spridda
i olika delar af Sverige, och öfver allt där
de stannat, vittna de fördelaktigt om hen-
nes konst, bereda glädje och trefnad i hem-
men och bemötas med all den aktning och
kärlek, som man ägnar omtyckta vänner.
Hennes för statens samlingar nu förvärf-
vade tafla med det stora kopparkärlet, fruk-
terna och öfriga föremålen är otvifvelaktigt
konstnärinnans förnämsta arbete, hvilket
vinner konstälskarens bifall icke blott för
det noggranna återgifvandet af föremålen,
hvilket visserligen vittnar om säkert öga,
lyckad iakttagelseförmåga och omsorgsfullt
utförande, men som dock icke är det för-
nämsta i ett konstverk. Större värde sätter
konstälskaren på den kärlek till verknings
full färg och det sinne för tilltalande ljus-
effekt, som detta arbete förutsätter hos
konstnären och som denne ock har förmåga
att på ett öfvertygande sätt framställa.
Det är en sund och kraftig smak, som Anna
Norstedt visar sig äga, och hvilken hos
henne stå,r öfver valet af ämnen samt gör
sig gällande i äfven de minsta småsaker
hon målar. Med den smaken, i förening
med ögats och handens säkerhet samt lätt-
heten att frambringa, skall Anna Norstedt
utan tvifvel gå vidare framåt för att intaga
plats i främsta ledet af våra konstnärer.
Claës Lundin.
Mannen dömer på grund af skäl. Kvin-
nans dom är hennes kärlek; där kvinnan
icke älskar, har hon redan dömt.
F. v. Schiller.
X
Pingst.
a ßEa»et iummnj ta Refg vi fttaj
t juninatten Kenne» fifgot »pita.
9"ot RätfeK ßgggD, en tempef»aP
nu mn-fiat mig i gtonRfäDD Daf
tiff aPtatiing aj; ngutsfagna ßjölRat,
tiff eoC»Kgmnet, taPlta»t»ång ––
Den fanga, tunga uintetn ^fgtt en gång !
9Xu Röge» Eatmcn, »ucRat ftanqta »åffa
r
uff EjuisßEa KimEaf!åft, tiff Pguiet» Haffa.
D moD nu me3 Den otatRa eK,
»om RåtDaDe» i »totmat» PeR,
i tifff!ot»iRt, o, meD Den Knopp »om »uaffet,
Det f?tö, ng»» »tteD i f!to»t ocfr RöPD,
mitt Rjätta täffat . . . »et i tton »m »KoCD!
9T.U ßfaogD ÉEmg»t t gufDRatm Kommit
åtet
tiff notdens fanD ocR fått o»» anDa» fatet!
o)å RufDt meD omDen» Atamrna KfiD
Kon ßjuDet Koifa, ßguDet ftiD,
meD famnen »ttäcKt mot fugna, »uafa
éttanDet . . .
ocR »om f!tån Dem ett »änDeßuD
Kting negDen Dafftat vigDa KfocKot» fguD.
©m»ttåfaDt af! en DtomAijn Pguj!, »om Dtöjet,
ßfanD fatta »Rgat Aig Kapeffet Koget.
tttån nijpfogD åKetten nu >pp
mtn Pojåång »tiget, friEP af: Kopp.
£ftu mntetKgPan inKit fåån Ruatf »inne,
Det Kefiga t Rgåttat» gtunD
ßat fWRt ocK ßfom t »tiffa »aßßat»»tunD.
ÉBaR funDen tg»t af! öjr>etgotDi»R ^ågting
emot mitt oga fet en nåten» Kagtmg
ocK »RånRet totnet» Rot» t »Rgn
en »ttåfRtan» inuiD DunKeft ßtgn,
met »Kön än »ofen» guPD, ett »Ken f!tån
iPCetten,
t Reftg timme, unDetßat,
af^ Katnaito EiK»om en »tumma Kfat.
Lotten von Krœmer.
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0174.html
