Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 31 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 1895
mycket rynka på näsan åt de »ljusstjälande, all
utsikt skymmande» gardinerna — något som sär-
skildt gärna inträffar, om den »kära gumman» be-
gär ett extra anslag till hushållskassan för an-
skaffande af nya gardiner — en bostad utan dessa
luftiga draperier skulle snart synas dem allt annat
än trifsam.
Glänsande rena, prydligt ordnade fönster, hvilka
bakom desnöhvita, smakfullt uppfästade gardinerna
rymma grönskande och blommande krukväxter,
utgöra sannerligen det allra bästa betyget på hus-
moderns skönhetssinne och ordningskärlek.
En ung läkare bland mina bekanta, som aldrig
instämde i den vanliga klagolåten öfver slarfviga
värdinnor, röjde mig sin hemlighet att alltid lyckas
få ordentliga och renliga ungkarlsrum. »Ville jag
hyra en mig rekommenderad bostad,» sade han,
»besåg jag först huset utifrån; voro gardinerna rena
och ordentligt upphängda, alla rullgardinerna efter
hela fönsterraden jämnhögt uppdragna, fönstern
blanka och glänsande, möjligen till och med fyllda
med blommor, då vågade jag försöket, hyrde rum-
men och fann mig alltid väl däraf!»
Gardinerna äro af alla i ett ordnadt hem nödiga
artiklar bland de lättast förgängliga, måste under
årens lopp ofta nog ersättas och bli därigenom en
ganska dyrbar lyxartikel, den dock ingen vill und-
vara. Vid köpet af gardiner är man — som vid
knappast någon annan handel — beroende af af-
färens ärlighet och reellitet.
Man må akta sig att gifva efter för sin spar-
samhetslusta, så att man köper billiga, d. v. s. en
sämre sorts gardiner. Att köpa goda gardiner är
i detta fall att vara sparsam, ty ett par goda gar-
diner, som behandlas skonsamt i tvätten, hålla ut
tre par af sämre kvalitet, hvilka sällan gå hel-
skinnade från ens den första tvättningen. Gar-
diner bli alltid mer eller mindre ett förtroendeköp,
ty äfven de sämre sorterna få genom appreturen
ett möjligast gediget utseende, hvilket dock tyvärr
går förloradt, så fort de komma i vattnet — men
då är det också för sent!
Vid inköp af gardiner ser man till, att de sär-
skilda trådarne i väfnaden äro varaktiga och
starka, att de synas hårdt tvinnade samt utan
knutar spunna af bästa, hållbara bomull. Vack-
rast äro stora, klara mönster, som presentera sig
utmärkt mot fönstren. Som de bästa gardinerna
synas mig de engelska eller franska tyllgardinerna.
De se efter hvarje tvätt ut som nya, hålla länge
och låta på sistone lätt reparera sig.
Vackra gardiner äro alltså, som vi alla veta, en
dyrbar del af bohaget, och dock, hur oförsvarligt
lättsinnigt handskas man ej ofta med dem vid
tvätterna! Måste jag inte nyligen bli ögonvittne
till, hur en fru egenhändigt (för att skona dem,
ty så dyrbara artiklar som gardiner bör man inte
anförtro åt en tjänstflicka) stoppade sina verkligen
präktiga gardiner i tvättmaskinen och så helt för-
nöjdt lät vefven gå! Det gjorde mig ondt ända in
i själen —• och det kallade hon skona !
De husmödrar, som länge vilja bevara sina dyra
gardiner, borde inte låta dem bli för smutsiga.
För bättre rum, som inte dagligen nyttjas, förslår
nog tvätt en gång om året, men i flitigt begagnade
rum, i synnerhet där barn uppehålla sig, måste
gardinerna tvättas åtminstone två gånger årligen.
Ej blott sol ,och rök, nej, äfven dammet tär på
gardinerna. Äfvenså bör uppfästandet med alla
möjliga nålar fördömas : ett luftdrag, en smällande
lättruta ha många gånger slitit hål på de präkti-
gaste gardiner. Däremot må varmt rekommende-
ras att vid nedre kanten fästa en upphängare af
band, på det att man vid rummets sopning och
skurning må kunna häkta upp nederdelen af gar-
dinerna på hållaren. Då i de flesta finare hem
gardinerna äro inrättade att draga ifrån, så bort-
faller uppfästningen med nålar — men man borde
då heller aldrig betrakta gardinerna som bekväma
förvaringsställen för de nålar, man för ögonblicket
vill bli af med, som tyvärr ofta sker.
När gardinerna äro mogna för tvätten, så tas
de försiktigt ned, afdammas, hopläggas fyrdubbeit
och hoptråcklas rundt om med temligen stark
bomullstråd. Har man mycket dyrbara gardiner,
lägger man tillsammans dem endast dubbelt, in-
tråcklar dem väl mellan två fina lakan och skickar
dem så till tvättningen. Delta förfaringssätt är
väl tidsödande, men så kan heller intet ondt veder-
faras de dyrbara draperierna, och därför är det
lönande och högeligen att förorda. Öfver natten,
eller åtminstone några timmar, läggas de så för-
beredda gardinerna i kallt vatten, bäst är flod-
eller regnvatten; hvarje tillsats af soda må stränge-
ligen förbjudas. Härpå vrider man ur med maskin.
Jag vill här betona, att begagnandet af vridmaskin
— lämplig vid all slags tvätt — aldrig så efter-
tryckligt bör förordas som just vid gardintvätt, ty
den oundvikliga vrängningen vid urvridning för
IDUN
hand är detsamma som en mycket snar slitning
af gardintrådarne.
Härpå upphettar man en kittel, som till hälften
är fylld med kallt vatten, tillsätter borax och såpa
i förhållande till kittelns storlek (på ett ämbar
vatten ett stycke borax, stort som en nöt), placerar
underst i kitteln rena handdukar eller dylikt, lägger
så försiktigt dit gardinerna och bringar dem lång-
samt till kokning, men flyttar dem — så fort det
kokat upp — genast i en till hands stående balja,
slår såpluten öfver och tvättar dem rena medels
tryckning, icke gnuggning. Ännu en gång begjutna
med kokande vatten, fa de så stå öfver natten,
eller ock vrider man ur dem, spolar och blånar
dem. Vid stärkning af gardiner må man iakttaga,
att alla slöjorna på en gång komma i stärkelsen,
ty endast härigenom kan en fullkomligt jämn styf-
het ernås. Stärkelsen bör vara riktigt klar, ej
klimpig, och lagom tillsatt med hvitt vax; gardi-
nerna se då efter strykningen ut som appreterade.
När gardinerna äro stärkta, aflägsnar man försik-
tigt tråckeltrådarne och hänger upp dem så, att
hvarje särskild slöja kommer alt ligga öfver två
ungefär en meter från hvarandra uppspända linor,
så att ändarne hänga ned på bägge sidor. På
detta sätt åstadkommes en jämn torkning och
gardinerna skrynklas ej. Efter torkningen ser man
noga efter, att inga skador finnas på gardinerna,
lagar dem i nödfall med omsorg och stänker dem
så ganska grundligt. Bra är det och man sparar sig
mycken förargelse vid strykningen, om en andra per-
son är till hands, med hvilken man lägger ihop gar-
dinerna. . Då gardinerna äro fuktiga, är det onö-
digt att sträcka och spänna dem, ulan det är nog
att lägga ihop dem trådrätt. Den som har ett stort
bord till sitt förfogande, lägger en strykfilt på det,
breder en stor, hvit duk öfver, skiljer försiktigt de
olika slöjorna från hvarandra och begynner stryk-
ningen vid den främre rundningen. Man skjuter
därvid järnet nedifrån och uppåt, ty trådarne i
ränningen äro starkare än inslaget. Många stryka
gardiner endast i främre kanten, men jag tycker
dock, att en helt och hållet struken gardin gör
ett luftigare, fraichare intryck än de på det andra
sättet strukna.
Mina tyllgardiner, tvättade och behandlade på
detta vis, äro ännu felfria, ehuru jag oafbrutet
begagnat dem i sex år. Visserligen var dock deras
inköpspris icke bland de billiga.
lledoig Fuchs.
Iduns läkarartiklar.
(Efterlryck förbjudes.)
III.
Om bad- och brunnskurer.
Af D:r Alfred Levertin.
(Forts.)
Den badform, som i utlandet täflar med de
tempererade duschbaden som folkbad, är den
ljumma simbassinen. Tilltalande kunna väl dy-
lika anordningar vara, men de äro dyrbara så-
väl till drift som anläggning och passa ej för
våra nordiska vinterförhållanden af många skäl.
Simningen får därför anstå till sommarbaden,
och det är om dessa, som vi nu skola tala. —
Det kalla sjö- eller hafsbadet behöfva vi ej
beskrifva, ty huru det tillgår veta alla, men
huru det riktigt bör begagnas känna ej do
flesta, eller om de veta det, synda de fullt
medvetet emot reglerna för dess bruk. Grund-
lagen för det kalla badet lyder: ju svagare
och ju mindre van man är vid det kalla badet,
ju kallare luften och vattnet äro, desto kortare
må mau dröja i badet. Det är just häremot,
som fel mest begås. Kanske ej alltid af bri-
stande kunskap om vådorna häraf, kanske of-
tast af njutningslusta och i synnerhet som man
så lätt lockas härtill af det mycket smittande
exemplet från starkare och kraftigare naturers
förmåga att uthärda det kalla elementet.
Emellan det kalla, hafsbadet, som håller flerc
procent salt, och det vanliga sjöbadet råder
den skillnaden, att man i allmänhet i det förra
kan mera ostraffadt begagna det längre tid än
det senare. Salthalten åstadkommer detta un-
derverk. Men äfven här bör man aldrig uppe-
hålla sig längre än en half timme och då ej
stillastående i vattnet, utan simmande. Vi vilja
ingalunda i regeln tillråda ett hafsbad under
så lång tid; det är den maximaltid, som af
alla förf. uppges. Vid första känsla af köld-
rysning bör man ovillkorligen afsluta badet, ty
att trotsa denna hämnar sig förr’ eller senare.
Omöjligt är det, utan att känna individens
hälsoförhållanden, att säkert afgöra och be-
stämma tiden för ett kallbad. En tid väx-
lande från 2—3—5 minuter bör vara den
vanliga.
De svaga och blodfattiga barnen och de
unga flickorna hafva endast fördel och nytta
af badet, om de hastigt neddoppa sig och väl
aftorkas och efter badet genom en promenad
underhjälpa reaktionen.
Skolungdomen begagnar de kalla sjöbaden
ofta till öfverdrift. Men här äro vi inne på
ett ömtåligt ämne, då vi helt lätt komma i
kollision med våra sportifrare, för hvilka själfva
sporten mången gång är hufvudsaken och krop-
pens rationella vård en bisak. Vid den diskus-
sion om skolbad, som för några år sedan hölls
uti hälsovårdsföreningen, yttrade d:r A. Wide
om dessa förhållanden följande: »Min åsikt
är, att på samma gång man ifrigt bör ar-
beta för, att badning allmänt och flitigt be-
gagnas, så bör man å andra sidan söka mot-
arbeta öfverdrifter på detta område. Så t. ex.
känner jag några flickor, som förra sommaren
blefvo simmagistrar, och jag roade mig med
att taga reda på, huru lång tid de hade arbe-
tat i vattnet för att vinna denna höga värdig-
het. De hade legat i vattnet i regel tre gån-
ger om dagen och för hvarje gång en half
timme eller en hel timme och ibland till och
med mer. En del hade fått bada längre och
oftare.»
Slutet på anförandet beledsagades af föl-
jande reflexioner, som vi på det varmaste un-
derskrifva : »Jag har flere gånger uttalat min
mening om, att kroppsöfningarna i och för sig
äro mycket välgörande, men att så fort det
kommer täflan med, kunna de lätt blifva skad-
liga. Jag tror att man i detta fall ej bör
sätta fordringarna på eklöfskransen så orimligt
höga, ty intresset för badningen skulle då vara
minst lika stort, utan att man behöfde gå till
sådana öfverdrifter och i följd däraf åsamka
sig skadliga följder.» Vi framhålla som sär-
deles viktigt att inhämta läkares råd, om
man kan utstå dylika ansträngningar, och ej
blindt lita på simlärarinnorna eller sportmän-
nen, som i alla dessa ting i sin stora väl-
mening äro verkliga fantaster. — Nu några
korta regler dessutom för det kalla badet.
Utan ringaste fara kan man med en svettandc
kropp kasta sig i vattnet, men man bör under
sådana förhållanden ej öfverdrifva badets längd.
Endast fullt friska och starka människor böra
bada på fastande mage. Badet bör begagnas
först 2—3 timmar efter intagen starkare måltid.
Det kalla badet bör hvarken påbörjas eller
afslutas med kalldusch, det är ett ytterligt
pressande sätt att bada och som fordrar en
mycket härdad organism och är för öfrigt onö-
digt. Det senare kan gälla om bruket att
taga sig ett bad — det må nu hafva räckt en
längre eller kortare stund — och sedan insvept i
lakanet åse de andras badningar och så för-
nya badet en eller flere gånger efter hvarandra.
Troligt blir reaktionen genom detta utkylnings-
system för hvarje gång kanske svagare, men
på sådant förstår man ej att akta och följ-
derna uteblifva sällan.
Det utländska bruket, att damerna vid de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
