Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 31 maj 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 IDUN 1895
syster närvarande vid vigseln; fadern höll sig
undan, han frågade ej ens efter, hvart hans
harn och hennes make skullo ta vägen, om de
hade bröd ens för dagen, eller hvar de ämna-
de lägga ned sina hufvuden följande natt. Ome-
delbart efter ceremoniens slut steg det unga
paret upp i en vagn och for till Koltö, dit
vännen Teleki inbjudit dem att tillbringa för-
sta tiden.
De dikter som Petöfi skref under de väna
dagarné här i denna undandolda vrå af värl-
den, där han var ensam med sin unga kärleks-
lycka, äro till antalet omkring tjugu, samtliga
ägnade hans maka; de höra till det skönaste
och renaste som ljudit frän hans lyra.* Från
Koltö begaf sig paret till Kolosvår där det
erhöll ett jublande mottagande med fackeltåg,
tal och serenad. Efter ett därpå aflagdt
besök i Szalonta hos skalden Arany och
hans maka, för hvilka trofasta vänner
Petöfi ville visa »våren vid sin sida», som
han sade, gick färden till det nya hemmet i
Buda-Pest.
Petöfis giftermål var, oaktadt den politiska
upphetsningen, som eljes drog alla samhälls-
klassers tankar enbart till sig, i Ungarn en
»landstilldragelse». Hela landet talade om den
snillrika och modiga flickan, som lämnat ett
snart sagdt lysande hem för att förena sitt öde
med en fattig skald. Särskildt inom de litte-
rära kretsarne i hufvudstaden var man nyfiken
att få se henne och göra hennes bekantskap.
Fru Petöfi blef ock från första stund en för-
klarad gunstling inom dessa kretsar, både hos
herrarne och damerna.
Skalden och hans hustru lefde i de lyckliga-
ste, ehuru i ganska inskränkta yttre förhållan-
den. Maurus Jökai har uppdragit en liten sym-
patisk skildring af skaldens hem som gift, ett
hem, som äfven var Jöbais, tills denne själf
ingick äktenskap. »Vid Tobaksgatan hade vi,»
berättar han, »en gemensam våning, bestående
af tre rum; ett var mitt, det andra vår ge-
mensamma matsal, det tredje Petöfi’s, deras
skrifrum, sängkammare och mottagningsrum :
Helicon och Vancluse på samma gång. Mö-
blemanget var enkelt; det dyrbaraste var Pe-
töfis bibliotek, idel illustrerade praktupplagor af
världslitteraturens yppersta författare. På väg-
garne syntes i dyrbara kopparstick franska re-
volutionens mera framstående personligheter;
bland dem befann sig ej blott madame Boland,
utan ock Charlotte Corday; det var den enda
lyxen. Fru Petöfi såg jag aldrig gå klädd
annat än i en enkel, mörk klädning; håret bar
hon kortklippt. Våra middagar läto vi hämta
från värdshuset »Gyllene örnen», och vi åto
tillsamman; vår hela gemensamma hushållsut-
gift gick till 30 forint (ungefär 45 kr. sv.) i
månaden. Ingen af oss drack vin, utan om
aftnarne drucko vi te; vi delgåfvo då hvar-
andra, hvad vi författat under dagens lopp, eller
ock läste vi högt ur franska författares arbe-
ten. Eljes var vår enda förströelse att gå på
teatern, helst då någon dram spelades och
Egréssy uppträdde. Den enda festlighet, jag-
minnes Petöfi’s ställde till, var en gång då
Arany’s kommit på besök till Buda-Pest. I
våningen fanns intet piano, inga praktväxter,
icke ens en sångfågel. Och ändå var denna i
ett förfinadt föräldrahem uppvuxna unga fru
fullkomligt lycklig i det nya, så enkla hem-
met. »
* Ett urval af dessa sånger finns till svenskan
förträffligt öfversatt, dels af signaturen Folmer i
arbetet »Harposlag och svärdsklang», dels af fr:n
Lotten von Kræmer i »Vår tid».
(Forts.)
Från Iduns läsekrets,
»S^<5itsl?a bilder».
Det skymde till afton — än kvar jag satt,
öjver boken böjd —
det led alli längre, snart bredde sig natt
öfver dal och höjd,
men än jag dröjde där tyst och allen ,
jag glömde mig kvar alli till timma sen,
jag drömde vid »Svenska bilder»
bort tiden vid lampans sken !
jag läste — och kinden snart slod i brand
och ögat log,
och blidt, som vägen, mot blommig strand
mitt hjärta slog;
jag tyckle det var mig som hade en fläkt
ifran skimrande, leende morgonväkt
dragit in i min tysta kammar
sa susande friskt och käckt!
Af ljusning fylldes den tinga hag
vid hvart ett ord,
vid dessa bilder mitt öga sag
af var höga nord,
vid den kärlek, som skönjdes pd hvarje rad,
pd hvarenda sida, hvartenda blad,
en kärlek föt utan like
sd jublande stolt och glad!
Så skall dit draga ur harpans gull,
vara toners gang,
så skall den klinga, af välljud full,
var svenska sang!
Så hög och fri, utan flärd och prdl,
med glöd af kärlek, med klang af stal,
— ja, sd skall den skänkas, dikten,
dd skall den ock raka sitt mal!
Och han, som har för oss sjungit sd
i kärlek blid,
som skänkt oss en skatt, som i arf skall gd
till sensta tid,
som dessa blomster tillsammanband,
som grep i harpan med mäktig hand,
— ack, honom jag ville tacka
jör sangen om Sveriges land!
jag ville sända som ringa gärd
ett trofast ord,
ett: tack — du all kärlek till fullo är värd
af din fagra nord!
Du, som i jublande toners gang
har diktat var saga sd stolt, sd lang!
Vi aldrig} nej, aldrig glömma
din kärlek, ditt ?iamn, din sang!
En svensk kvinna.
Min hönsgård.
JpLtt man stundom genom ganska enkla medel
-Æ kan vinna ett godt resultat, vill jag bevisa
genom berättelsen om min hönsgård. Upp-
fostrad på landet, men sedan flere år bosatt i
småstad, längtade jag efter någon landtlig syssel-
sättning, såsom motvikt till tankearbete.
Jag kom då att tänka på hönsskötsel, hvaraf
jag i barndomen var mycket road. Men hvarken
utrymme eller tillgångar funnos för att gå till vä-
ga på så sätt som de prisbelönta handböckerna i
hönsskötsel föreskrifva: därför gick jag min egen
väg, tänkande på det gamla ordspråket: »alla
vägar bära till Rom.»
Af en händelse fick jag disponera en bit sten-
satt mark af ungefär ett större rums storlek, hvil-
ken jag lät omgärda med ett högt stängsel. Till
bostad åt hönsen använde jag en liten stuga af
bräder, hvilka mina barn som små lekt uti. På
golfvet lade jag ett tjockt lager af torr sågspån
och rundt omkring väggarne sattes lösa, breda
bänkar för hönsen att sitta på om nätterna. Nå-
gra värplådor hafva där äfven sin plats om dagen,
då dörren står öppen och hönsen äro vana att
vistas ute, hurudan väderleken än må vara. I ena
hörnet af gården har jag en liten bit, öfvertäckt
med lösa, sluttande bräder, där lägges aska, kol-
stybb o. d. för hönsen att bada uti. Då jag af
erfarenhet kommit till den åsikten, att våra van-
liga s. k. »landthöns», då de skötas väl, äro de
mest förnöjsamma, härdade, billiga att föda samt
de flitigaste vintervärparne, så skaffade jag mig
ett par vackra, starka exemplar af detta slag samt
en kraftig hvit Leghornstupp. Genom ett omsorgs-
fullt urval har jag nu af den fått en vacker, här-
dad stam på 40 exemplar, hvilka under vintern
värpt särdeles flitigt: nov. 140, dec. 233, jan.
368, feb. 273, mars 668 ägg.
Detta tyckes mig vara ett godt resultat; ty till
följd af felaktig skötsel värpa allmogens höns helt
obetydligt under vintern, så äggen betinga då ett
högt pris. Naturligtvis äro alla hönsen unga (in-
gen öfverstigande tre år), och äro kycklingarne
uppfödda med den största omsorg, då därpå efter
mitt förmenande ligger den största vikt.
Hvad utfodringen beträffar, så består den om
morgnarne af ungefär en kanna s. k. höfrö eller
hösmöl samt två kannor liafremjöl och köksaffall,
uppblandadt till tjock gröt med ljumt diskvatten,
hvilket äfven om vintern gifves till dryck, där
man ej har tillgång till skummjölk eller vassle.
Sedan under dagens lopp omkring två kannor
hafre (en dag i veckan korn). Äggskal, sönder-
krossade ben, grof sand, fint sönderhackadt hö
(under sommaren gräs) böra hönsen få så myc-
ket de vilja förtära.
Jag öfverlämnar aldrig åt någon tjänare att
sköta hönsen; ty de sakna det omdöme, som for-
dras härtill, utan är det för mig ett nöje och en
vederkvickelse att ägna en liten del af min tid
däråt. Hvarje morgon rengöres det lilla hönshuset
omsorgsfullt, ny halm lägges i värplådorna, och
hvarje kväll sopas gården vintertiden ren från snö;
på så sätt kan man ha minst 40 höns på ett så litet
område. Men hvad som framför allt är af nöden
för dem, som vilja följa mitt exempel, det är in-
tresse för arbetet samt kärlek till djuren.
Bien.
Up notisboken.
Fredrika Brémer-förbundets lioårsfest.
Fredrika Bremer-förbundet firade förliden fredag
afton sitt 10 årsmöte i Läkaresällskapets lokal,
hvarvid d:r Carl Nyström fungerade som ordförande.
Af års- och revisionsberättelserna för år 1894
framgick att antalet af förbundets medlemmar
ökats från 1,553 till 1,635. Ständiga äro 176 med-
lemmar. Förbundet har såsom förut sökt verka
för kvinnans deltagande i det kommunala lifvet.
I penninggåfvor ba till förbundet öfverlämnats
708 kr. 43 ombud ha på skilda orter verkat för
förbundets intressen. I afseende på platsförmed-
lingen meddelas, att antalet inskrifna arbetsgifvare
varit 437 och arbetssökande 546. Afdelningen för
anskaffande af sjuksköterskor bar i 286 fall för-
medlat sköterskors anställning för längre eller
kortare tid.
Tillgångarna voro vid årets slut 17,304 kronor.
Förbundets fonder ha uppgått till 16,244 kr. mot
15,617 kr. föregående år. Inkomsterna ha varit
4,508 kr och utgifterna 4,466 kr. Byråns inkom-
ster ha varit 2,646 kr. och dess utgifter 5,522 kr.
Kostnaden för byråns upprätthållande har ökats
med 467 kr. Tidskriften Dagny har i år från för-
bundets allmänna kassa kräft ett tillskott af 262
kr. Sjukvårdsafdelningen har i inkomster haft 729
kr. och i utgifter 625 kr. Af stipendiikomiténs
berättelse inhämtades att från donationsfonden för
kvinnor, som studerat medicin, utdelats 2 stipen-
dier å respektive 500 och 400 kr. I gåfvor ha till
fonden öfverlemnats 10,419 kr. Dräktreformföre-
ningen hade den 1 mars 1894 i tillgångar 680 kr.
och den 1 mars 1895 674 kr.
Till ledamöter i styrelsen återvaldes fru S. Ad-
lersparre, fröknarna L. Engström, M. Forsell, E.
Fries, riksantikvarien H. Hildebrand och fru S.
Whitlock samt nyvaldes prof. P. G. Rosén. Deras
suppleanter blefvo fröknarna L. Dahlgren och G.
Elfwing, fruarna Th. Gyldén och A. Kerfstedt, re-
visionssekreteraren C. Lindhagen samt fröken C.
Wahrolin. Till revisorer utsågos häradshöfding
A. Lundvall, fru E. Odelberg och fröken A. Ros-
sander med fru S. Wising, d:r V. Svedbom och
revisionssekreteraren W.Uppström som suppleanter.
Riksantikvarien Hildebrand höll ett föredrag öf-
ver Fredrika Bremer-förbundets första årtionde.
Föredraget, som finnes tryckt i den nyligen med
anledning af förbundets 10 åriga verksamhet ut-
gifna festskriften, innehöll en exposé af förbundets
bildande, program och verksamhet under de svun-
na tio åren.
Förbundet beslöt däref er på hr Hildebrands för-
slag att uttala sitt tack och erkännande åt fru
Sofie Adlersparre för hennes verksamhet inom för-
bundet. Fru Anckarsvärd, f. Nyström, föreslog att
föreningen skulle ägna samma hyllningsgärd åt
hr Hildebrand, hvilket med acklamation bifölls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
