Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 14 juni 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 IDUN 189
sprang omkring på terrassen, som gripen af ett
plötsligt vansinne, och lossade det ena revol-
verskottet efter det andra. -, Två pojkar ute
på gatan dunkade af alla krafter på en tom
packlår, och genom alla portgångar och alla
öppna fönster trängde ett öronbedöfvande skram-
mel och dån.
Då vi frågade vår uppasserska, livad detta
skulle betyda, svarade hon med ett litet löje:
»De väcka upp Kristus.» Detta egendomliga
bruk lär, efter hvad jag sedan har hört, i
ännu större utsträckning förekomma inom den
grekisk-katolska kyrkan, och där lär skjut-
ningen ofta tjäna som verktyg för personlig
hämd — gevären kunna ju vara laddade »af
misstag», och under en sådan allmän viller-
valla vet ingen, hvem som har fyrat af det
eller det skottet.
På påskdagsmorgonen vaknade vi vid kanon-
salut. En stund därefter tågade musiken ge-
nom gatorna och blåste de gladaste marscher
i allegrotakt, ty påsken är ju en glädjefest.
Frampå förmiddagen pryddes alla balkonger
vid stadens enda egentliga gata med flaggor
och kulörta lyktor. Högtidsklädda människor
gingo af och an. Kommersen är i full gång,
man bjuder ut hattar, sjaletter, tyger, knifvar;
midt i folkhopen ser man en åsna lastad med
de onämnbaraste kärl.
Omkring torget framför kyrkan S:t Giu-
seppe är det lifligast, där skockas mängden
omkring ett lotterispel, och öfver allt i träden
ser man flaggor, kulörta glas och amplar. Efter
lång väntan kommer processionen från S:t
Pancrazio (där madonnan tycks bo); först en
liten karavan kyrktjänare i hvitt med gredelina
kragar, lappade och stoppade, och bärande två
standar, ett hvitt guldbroderadt och ett gre-
delint. Slutligen kommer den heliga jungfrun
själf, klädd i svart siden och med armarna
utsträckta som till omfamning. Från andra
hållet, d. v. s. från domen, kommer Kristus
tågande, och midtför S:t Guiseppe, där det
byggts en estrad, mötas de bägge statyerna,
figurera framåt som i en kontradans två sär-
skilda gånger och skrida sedan förbi hvar-
andra.
Mor och son ha ej känt igen hvarandra ;
den stackars sörjande madonnan kunde ju ej
veta, att hennes son är uppstånden!
De båda belätena tåga uppför hvar sin
trappa upp på estraden och placeras midt emot
hvarandra. Ett förhänge dras åt sidan, och
man ser fyra små gossar utpyntade som små
teaterprinsar i rödt, blått och guld, med blåa för-
gyllda vingar : de skola nämligen föreställa äng-
lar. Med sina gälla skolbarnsröster deklamera
de hvar sin vers om hvilken lycka det var
för jorden, att Kristus uppstått. En kör af
småttingar sjunger till mandolinackompagne-
mang en strof af ungefär samma innehåll. Nu
ändtligen känna mor och son igen hvarandra,
madonnan tar den återuppståndne i famn, oeh
under en skräckinjagande salut af hundratals
patroner, som hänga i långa rader på kyrk-
muren, låter gudamodern sin svarta sorgekåpa
falla och står där i sin traditionella skrud af
blått och rödt, medan en af änglarna sätter
en gyllene krona på hennes hufvud och en
säck af grå hönsfjäder tömmes ut från kyr-
kans tak Öfver den imponerande gruppen. (Det
var väl ett surrogat för ett rosenregn; olyck-
ligtvis förde blåsten nästan hela fjäderförrådet
på sned in i en gränd, där det sedan låg kvar
i flere dagar och skräpade mellan gatstenarne.)
Därefter fördes bilderna i procession genom
staden. Erån fönstren hälldes hela korgar af
små silkespappersbitar i alla färger ut öfver
dem; madonnan fick dock mest.
På eftermiddagen var det folkfest med dans
och musik och på kvällen stort fyrverkeri.
Sluteffekten var en brinnande Kristusbild —
i gaslågor, du vet, alldeles som kungens namn-
chiffer hos oss — och då den uppståndne
Frälsaren stod där med sin fana, kolossal och
grotesk, uppstämde folkmängden ett jublande:
»Iddio! Iddio ! » (Gud! Gud!), hvilket ej hin-
drade, att han måste dela alla andra fyrver-
kerifigurers vanliga öde att krevera bit för bit
under smällande skott och förvandlas till ett
benrangel af ståltråd, omvärfdt af krutrök.
Jag har visst uppehållit mig för länge vid
beskrifningen af dessa ceremonier ; hufvudsaken
här i Taormina, den gudomliga naturen, utsik-
terna från den gamla grekiska teatern, Etnas
färgprakt, då soluppgången öfvergjuter den med
sina rosendagrar ■— — — allt detta har jag
känt mig oförmögen att ens antydningsvis
försöka skildra. Sådant flyter inte ur en van-
lig stackars gåspenna. Men om du vill nöja
dig med mitt tarfliga klotter, så får du kanske
höra af mig ännu en gång, då jag blir för prat-
sjuk, om inte förr, så när vi komma till Rom.
Farväl med dig, måtte du nu inte vara allt-
för trött på den pladderskatan
Betty B.
P. S.
Klas och kameran äro ute naturligtvis.
Denna lilla korg sättes på hushållsvägen, den
lille lägges eller sättes i och kan så utan
någon oro vägas, hvarvid naturligtvis kor
gens vikt tages i afräkning.
Husråttan.
•4ft*
Ett oeh annat om trolofning i Norden
under 15- oeh 1600-talen.
För Idun af A. U. Bååth.
(Forts.)
m hörde, att hon härmed kunde blifva
med honom, satte hon sig godvilligt
efterkom hans begäran. Medan han
låg med hufvudet i hennes sköte, sjöng han
psalmen »Hvad min Gud vill, alltid det
sker» ända till sista versen, och dätpå som-
nade han in. Då han vaknade och ville taga
afsked, var hennes hjärta och sinne vändt
till honom; och så vardt det trolofning.»
Om själfva arten af de känslor, som tro-
lofvade hyste för hvarandra, förmå vi äfven
bilda oss ett begrepp.
Hvad vi förstå med det danska »förälskelse»,
åtnjöt mycket ringa anseende hos den tidens
människor.
Man gick ej då omkring och svärmade
före trolofningen ; därtill var tiden allt för
ned och
För unga mödrar.
H
n som allra kärkomnaste gåfva till un-
ga mödrar blir följande nätta våglcorg
för » lillminsten».
Hos korgmakaren köpes en liten korg af
stark, tät videflätning, nedtill afrundad och
vid öfre kanten 40 cm lång, 28 cm bred
samt 24 cm hög. För att bekläda den in-
vändigt slätstickar man i någon mörk färg
af vigogne eller ylle längder med 16 maskors
uppläggning. Man kan sticka i en enda
fortlöpande remsa, då längden sedan fästes
i zigzag, hvarigenom undvikes den för stick-
arbeten otrefliga afklippningen. När man
fått tillräckligt mycket af denna stickning
färdig, så stickar man med maskinen en
tät söm längs hela remsan ungefär 5 maskor
från ena kanten, för att gifva fäste åt de
mellanliggande maskorna, under det att
kantmaskorna på den andra bredare sidan
bortklippas. Härpå repas denna sida nog-
grant upp ända in till maskinsömmen. Vid
infästandet lägger sig denna yfviga, mjuka
rysch öfver den släta kanten, bildande det
mjukaste bolster för den lilla kroppen. För
säkerhets skull kan man före uppsprättandet
fukta arbetet och stryka det hett, då ryschen
sedan blir mycket yfvig.
Remsans infästande sker längs efter; upp-
till, i sidan och vid botten sys fast. Kor-
gens kant prydes af en bred rysch i dub-
belveck af snedklippta, utfransade ylle- eller
sidenband. Utanpå bronseras korgen eller
brunlackeras. En liten griffeltafla med griffel
och prydligt glödritad eller målad ram hän-
ges vid; på ena sidan upptecknas med hvit
färg normalsiffrorna för barns genomsnitts-
vikt:
Vid födelsen : Gosse 3,20 kgr., Flicka 2,91 kgr
1 år: » 9,4 5 » ’ D 8,79
2 år: » 11,34 » » 10,67 »
3 år: » 12,57 » » 11,79 »
4 år: » 14,33 » » 13,00 »
5 år: » 17,77 )> » 14,36 »
Den andra sidan på taflan är afsedd för
moderns anteckningar och anmärkningar.
rättfram.
Ja, det kan sägas, att man i allmänhet
trolofvade eller gifte sig utan något som helst
sådant inre känslornas förspel, hvilket gifvit
senare tiders skalder och författare så mycket
att skrifva om.
Våra dagars förälskelse, det kärliga svär-
meriet, som tager sig uttryck i veka smekande
ord, ansågs på denna tid endast såsom ett
tomt inbillningsfoster; och ifall man någon
gång uttryckte sin kärleksträngtan, så skedde
det merändels i mycket krassa, kraftiga vänd-
ningar, såsom i talesättet: »Den, som vill
lefva godt en dag, skall slakta en gås; den,
som vill i åtta dagar lefva godt, skall slakta
ett svin ; men den, som vill lefva godt uti
fyra hela veckor, skall taga sig en hustru.»
Ja, förälskelsen ansågs t. o. ni. såsom något
ännu värre — som en börjande galenskap,
hvilken möjligen kunde förstöra ett helt män-
niskolif. Sålunda skrifver danska riksrådet
Jörgen Rosenkrandz följande (i öfversättning)
till sin son Holger, som idkade studier i
Wittenberg, och om hvilken ryktet sagt, att
han där förälskat sig i en kvinna:
»Gärna förspörjer jag, att du från din sista
sjukdom blifvit befriad; men däremot hafver
jag mycket ogärna hört, att en annan sjuk-
dom är dig påkommen, hvilken på latin heter:
amor, pä danska: »en narrisk og gjækkelig
kjætlighed». Det hafver mig af godt, lag-
lydigt och sannfärdigt folk blifvit tillkänna-
gifvet, att det skall dväljas en flicka uti Dok-
tor Würzheims svåger Franzii hus, till hvilken
du undfått stor kärlek samt välbehag, och
att du därigenom varder förhindrad uti dina
studier, så att du nu inför människor be-
kommit uppå ditt hufvud en narrkåpa med
synnerligt långa, goda öron. Hårdt af hjärtat
förtryter det mig, att jag skall spörja sådana
tidender om dig, att du genom sådan dår-
skap mist ditt goda namn och rykte, som du
tillförene dig förvärfvat genom flitiga studier
och skicklig lefnad — — — Om du allt
framgent är betagen af denna galenskap, som
detta fruntimmer dig ingifvit, och du alltså
bedröfvar oss, dina föräldrar, på vår ålder-
Möblering och Dekorering
af våningar verkställes stilriktigt och elegant.
Största urval af aoda modeller uti olika stilarter.
Sängar och Sängkläder, Möbeltyger,
Mattor och Gardiner m. m., m. m.
Carl Johansons
Möblerings-Affär,
Drottninggatan 45, 1 och 2 tr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
