Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 19 juli 1895
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1895 I DU N 231
Konung Oscar ombord på Droit*, den
stora grupp, som Svenska panoptikon låtit an-
ordna i Konstföreningens lokal vid Kungsträd-
gården (f. d. Blanches konstsalong), är nu i det
närmaste fullbordad och öppnas om några dagar
för allmänheten, • hvilken helt visst med intresse
skall skynda att ta den nya sevärdheten i skär-
skådande.
Teater och musik.
Djurgårdsteatern. Till den ansenliga raden af
utländska gäster, som i dessa senaste tider be-
sökt vår vackra, sommarljusa hufvudstad, span-
jorer, rumäner, amerikanare, tyskar och hvad de
nu nämnas månde, och hvilka verksamt bidragit
till vår underhållning och till färg och stämning
i vårt friluftslif, har nu kommit en ny» notabel
långresande. »Texas Jack» — så lyder hans för-
troliga namn, och han säges ha gjort det nam-
net synnerligen populärt, ej blott i sitt stora
transatlantiska fosterland, utan äfven på vid-
sträckta resor rundt all världen. Och det mot-
tagande, han redan från första ögonblicket rönte
af stockholmspubliken, synes borga för, att den
ursprunglige gentlemannen från Texas äfven här
skall förvärfva en vidsträckt vänkrets.
Ja, det bebådade amerikanska lustspelet — ty
om det är det frågan — gjorde obetingad succés
på måndagspremieren. Det är också lustigt, lif-
ligt, burleskt, en god portion grofkornigt här
och hvar, men uppfriskande och harmlöst. Man
skrattar hjärtligt åt de bullrande, tokroliga sce-
nerna, åt de drastiska typerna från cowboys- och
och grufdistrikten, åt de bjärt färglagda karrika-
tyrerna af amerikanskt val- och parlamentslif.
Man får äfven en lagom dosis romantik till lifs,
en liten kärlekssaga, utmynnande i en lycklig
förlofning. Ungdom och kvinnlig fägring, sprit-
tande muntra och graciösa Texasdanser, lustiga
visor på melodier af det lättfattliga slag, som
hvisslas utantill af hela »hyllan», omedelbart som
ridån gått ned för sista akten. Upptåg och ga-
lenskaper af allehanda slag och mycket, mycket
revolvrar och smällar. En äkta amerikansk som-
marläskedryck för den väntade rötmånadsvärmen!
Uppsättningen af allt lof värd, och af den långa
personlistan göra samtliga sitt bästa. Hr Eliason
är synnerligen präktig i titelrollen, fröken Magnus-
son desslikes som hans »oförfalskade» äkta hälft.
Fru Ranft som deras dotter Bossy tar sig helt
enkelt strålande ut, lika mycket i sin skepnad
af otämd prärieamazon som såsom grande dame
i Washingtons salonger. Hr Lovén gör den ogene-
rade privatsekreteraren i mr Jacks tjänst med
»dyrbar» tvärsäkerhet. Vi ha ej plats att räkna
upp alla, men framhålla fröknarna Rustan och
Andersson, hrr J. Hagman, J. Sandberg och Z.
Zachrisson som hvar på sitt vis förträffliga i sina
uppgifter.
Summa summarum: en lång serie fullsatta sa-
longer med muntert lif på Djurgårdsteatern under
de närmaste veckorna!
* *
*
Ett räknetal,
Skiss för Idun
Af Vilma Lindhé.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
Direktören blossade på en cigarr och stu-
derade en tidning, han lyckats köpa, medan
Evas tankar kretsade kring hemmet och
intet annat.
Skulle allt stå väl till där? Tänk, om
något händt? Det vore ej mer än ett rätt-
vist straff för hennes försumlighet.
För hvarje minut som gick blef hon otå-
ligare. Aldrig hade väl ett järnvägståg gått
så långsamt.
Tänk, om elden blifvit lös. Hvem svara-
de för, att de många ljusen blifvit ordent-
ligt släckta?
Hon svettades af ångest.
Tänk, om barnen ej blifvit lagda i tid,
eller om de lämnats ensamma, medan tjän-
stepersonalen frossade på öfverlefvorna? Det
var blott allt för möjligt! Kunde hon själf
öfvergifva sina barn, huru mycket naturli-
gare då att lejda människor gjorde det!
Tänk, om Bengt sjuknat och jämrade sig,
utan att blifva hörd — han hade förefallit
klenare än vanligt!
Husmoderns instinkter hade vaknat, och
hon tänkte med grämelse på. maten och vi-
nerna, som lämnats till spillo.
Hur mycket förfors ej på detta sätt, och
hur mycket hade ej förfarits under de gång-
na åren genom brist på tillsyn!
Hon började göra kalkyler öfver de sum-
mor, som kunnat inbesparas, och dem som
ännu kunde besparas, om en genomgripande
förändring i lefnadssätt och hushållning
vidtoges.
Om mannen blott ville gå in därpå, men
däruti låg svårigheten.
»Om jag haft reda på affärsställnigen!
Om han sagt mig, hur det stått till, hur
annorlunda kunde ej allt då varit!» tänk-
te hon.
Hon blef ifrig och helt upptagen af att
räkna ut, hur det hädanefter skulle ställas.
Den stora våningen sägas upp, så fort
som möjligt, eller öfvertagas af någon, som
hade råd att betala den. Öfverflödiga möb-
ler säljas och tjänare afskedas.
Hon såg sig redan styrande, och ställande
i ett helt litet hem, där hon i hvarje afse-
ende var de sina nära.
Blefve den drömmen verklighet, skulle det
förflutna kanske kunna lefvas om igen —
det jordade stå upp ur sin graf.
Hon kastade en hastig, spörjande blick
på mannen, där han satt böjd öfver sin tid-
ning, utan att läsa.
Hvar voro hans tankar månne? Kanske
i samma spår som hennes!
»Vårt sommarställe skulle hyras ut eller
säljas,» fortsatte hon sin tankegång, men
kom ej längre, ty hennes hjärta samman-
krymptes af smärta. Det var dock allt för
hårdt! Det kära lilla stället, där hon till-
bringat sin smekmånad, och där hvarje plan-
ta, träd och buske var bekant och kär som
en vän !
Det kunde ej hjälpas! Det som allt an-
nat! Hästar och vagn, naturligtvis, och
hennes smycken — det var en ringa upp-
offring.
»Men skulle det förslå — skulle balan-
sen ..•..?» Hon vågade ej tänka tanken
helt ut.
»Sofver du?» sade direktören, och lade
sin hand på hennes axel. »Vi äro framme!»
Hon visste ej, hvarför modet sjönk i hen-
nes hjärta, eller hvarför hon kände en plöts-
lig mattighet, liksom ginge hon en olycka
till mötes.
»Om det nu bara finns en droska att få!»
»Låt oss gå?» bad hon och fick sin vilja
fram.
Från den upplysta stationen gingo de ut
i den ännu så godt som sofvande staden,
där butikerna voro stängda, gatorna nästan
folktomma och de sömniga gaslågorna dub-
belt matta mot det inbrytande morgonljuset.
Alla, som voro ute, hade brådt och gingo
till ett mål — sitt arbete.
Hennes dag hade aldrig börjat så tidigt,
och hon såg sig omkring med nyfiket vak-
nande intresse för alla dem, hvilkas händer,
skicklighet och sträfvan bidragit att skaffa
henne den lyx och de bekvämligheter, i hvil-
ka hon legat så inbäddad, att hennes syn-
vidd blifvit liten och skymd.
Träd, buskar, gräsmattor och telefontrå-
dar voro täckta af rimfrost, och en lätt,
röklik dimma höjde och sänkte sig mellan
trädkronorna och byggnadskomplexerna.
Hon såg redan på afstånd huset de be-
bodde. Det stod kvar, Gud vare lofvad!
Hade det varit en rykande ruin eller en
grushög, skulle det knappast förvånat henne.
När hon kom fram, sprang hon uppför
trapporna och gaf sig ej tid att taga af
kappa och hatt.
Barnkammaren låg längst in i våningen,
och för att komma dit måste hon gå ge-
nom alla rummen, först af allt mannens, där
en obehaglig instängd lukt af spirituösa och
tobak mötte, punsch och cigarraska voro
spillda öfver bord och matta samt några
glömda söliga glas stodo kvari en fönstersmyg.
En gråaktig dager silade in genom fönst-
ren, hvilka hon öppnade på vid gafvel, in-
nan hon skyndade ut i salongen, på hvars
nedbrända ljus och oordnade möbler hon
endast kastade en flyktig blick.
Allt var så genomotrefligt, att hon helst
velat slippa se.
I matsalen låg den vinfläckade duken än-
nu kvar på bordet, och hon hastade förbi
med en känsla af äckel.
Hennes hjärta klappade häftigt, då hon,
smygande på tå, sakta vred om låset till
barnkammaren och trädde in.
Herren vare lofvad, allt var sig likt!
Där låg Ester, rosenkindad och knubbig,
i sin lilla bädd, och där Charlotte med half-
öppen mun samt tunga, snörflande andetag.
Hon gick förbi . dem båda bort till den
lilla järnsängen, i hvilken Bengt sof, och böj-
de sig öfver honom.
Hur blek han var!
När det tunna lilla ansiktet ej lystes upp
af de goda kloka ögonen, såg han nästan
ut som en död, och så magra halsen och
de små armarna voro!
Hennes hjärta krympte tillsammans af
smärta.
Hans panna var fuktig af svett, och kin-
derna buro spår af tårar. Det var tydligt,
att han gråtit sig till sömns.
Hon sjönk ned på knä med ett brinnan-
de förlåt på sina läppar och bad, som hon
ej bedit under hela sitt lif. När hon lyfte
sitt hufvud, strömmade hennes tårar ned på
de små barnahänderna, hvilka oroligt rörde
sig under sömnen.
»Jag skall vårda, stärka och härda dig
till själ och kropp och med Guds hjälp
göra dig till en god och lycklig människa, »
hviskade hon passioneradt.
Plötsligt föllo hennes blickar på en upp-
slagen bok, som låg bredvid honom på.huf-
vudgärden.
Räkneläran! Hon förstod det ögonblick-
ligen.
Spår efter tårar och små smutsiga fing
rar samt förstreckningar visade henne ge-
nast det ödesdigra talet. »Sidan 40 talet
115,» nu mindes hon så tydligt, när han
rabblade upp det i sin förtviflade bön om
hjälp. Säkerligen var det dock ett så lätt
tai, att hon knappast behöft ögna i boken
för att räkna ut det.
»En person vill af sin årsinkomst inbe-
spara så mycket, att han vid årets slut kan
betala en skuld på 432 kr.; hur mycket bör
han därför inbespara hvarje månad?»
Hon läste om igen och lät boken falla,
medan hjärtat klappade nästan hörbart.
»Mamma! »
Bengt låg halfvaken och stirrade på hen-
ne med stora, undrande, förskrämda ögon.
»Är det tid att gå i skolan?»
Extra fin Marsala (Qualité Inghilterra) härstädes lagrad sedan 1891. Vid
undersökning af härv. handelskemist befunnen enl. analys
fullgod. Pris kr. 1:25 pr butelj. Finnes endast hos
K. A. Nydahl & C:o
Stockholm, 2 Stnreplau 2
Riks- och Allm. telefon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:37:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1895/0235.html
